Skottland -12, Sö 8/4
Efter en natt i tämligen obekväm säng vaknade vi till igenimmade fönster och efter att ha sprungit runt i duschen en stund för att lyckas få lite vatten på kroppen var det dags för frukost. Buffé tillsammans med en busslast pensionärer, men när man väl kom till blev det lagad frukost igen, mycket äventyr idag som krävde energi. Vi hade en guidning på Talisker bokad till klockan 11 och vi var uppe ganska tidigt så vi kände att vi hade tid att hitta på något så vi valde att köra mer norrut och som vi kunde se Dunvegan Castle, MacLeod-klanens hemvist på Skye. Vädret var gråare idag och regnet hängde i luften.
Vi hittade slottet kl 10 och vi hade räknat ut att vi behövde cirka 30 minuters resa till Talisker så det fick bli ett snabbt besök, men vi satsade på det likaväl. Det var inte massor att se, men kul att vi tittade in. Ett medeltida svärd, värdigt The Only One och lite annat smått och gott hanns med innan vi traskade tillbaka till bilen. Vår gps sa ankomsttid 10:59, men H la in sportväxeln och drog på. Det gick undan utmed kullarna och 10:57 svängde vi in på parkeringen utanför Talisker. Jag gick in och anmälde oss, till några andra gästers stora besvikelse, då de hoppats att vi inte skulle dyka upp. Men det gjorde vi!
Besöket blev lite unikt eftersom de inte hade något produktion på gång just nu. Detta berodde i sin tur på att det var ont om vatten i de källor de använde. Vanligen när nivåerna sjönk så gjorde de bara mindre satser, men det var nu så torrt så de fick stanna helt och hållet. Besöket var intressant ändå och självklart ingick ett smakprov och en sväng i shopen. Efter lite velande bestämde jag mig för en flaska 57* North, en sort som inte går att få tag på enkelt hemma. Den är blandad av olika Taliskerfat, den yngsta varandes åtta år. Några souvenirglas blev det också.
Färden gick sedan vidare tillbaka mot fastlandet. Det kändes att vi behövde lunch i magen och efter Brigde of Skye svängde vi därför av mot Plockton - The Jewel of The Highlands. Vår vän Carol i Fort Augustus hade tipsat om detta ställe, en liten by längst ut vid kusten där det tack vare Golfströmmen växer palmer! H tror inte riktigt på det, men vi tog oss dit likaväl. Påskdagslunch på Plockton Hotel bestående av en oerhört god Haggis och en rådjursgryta, till det en Warlock, en öl svart som synden. Mätta och belåtna lämnade vi de golfande palmerna bakom oss, bara lite besvikna över att vi inte fått sparka på några får och styrde vår A1 mot Eilean Donan Castle.
EDC stammar från järnåldern, men det slott som står där idag byggdes mellan 1912-1932. Efter ägarbyten mellan diverse klaner (MacDonald var här och gjorde livet surt för invånarna också) blev slottet slutligen klanen MacReas. 1719 totalförstördes det dock vid ett bombardemang från spanska fartyg som letat sig in i viken och efter det fick ruinerna ligga. John MacRea fick dock en syn i en dröm hur slottet skulle se ut och bestämde sig för att bygga upp det igen, tämligen likt som det såg ut under 1500-1600-talen. det tog 20 år och kostade 250 000 pund, men det står än idag. Delar av slottet är privat sommarhus och givetvis betalas underhåll och drift en del av intäkter från turister. Lite kommer säkert även från Hollywodd, då slottet inte sällan figurerar i filmer. Mest känd är troligen öppningsscenen i Highlander, när de rider över bron, men även The Golden Age har lånat exteriörer. Om man betänker att slottet ligger nära ett modernt samhälle och en livligt trafikerad väg så gäller det nog att tänka sig för hur man placerar kamerorna när det är dags för tagning.
Regnet var nu ganska påtagligt och då,passade det bra att ge sig av mot Stewart Hotel för nästa övernattning. Vi passerade Fort William och Ben Nevis och hittade strax det lite udda hotellet. En indier tog emotions och kunde inte sluta berätta saker för oss. Egentligen skulle de inte ha öppen för de behövde renovera, men de rum vi skulle bo i var helt nyrenoverade och en sådan dusch som vi skulle ta i morgon hade vi aldrig varit med om förut. Taket på hans kontor hade rasat in och påfåglarna brukade inte skräna så, men titta vilken fin utsikt ni har från ert rum!
Då vår asiatiske vän var ensam gav vi oss av till ett närliggande hotell för middag. Steak and Ale Pie för mig och burgare för H. Lokalen var vansinnigt varm, vilken var bjärt kontrast mot ett svalt hotellrum, så vi betalade snabbt och tog oss tillbaka. Vi avslutade dagen i baren med ett par Dalwhinnie och ett parti biljard, framför brasan som vår kompis laddat med halva Skottlands skogsbestånd. Ännu en strålande dag i Skottland var till ända, vi beställde frukost till 7:30 och gick för att krama kudden en stund.
Vi hittade slottet kl 10 och vi hade räknat ut att vi behövde cirka 30 minuters resa till Talisker så det fick bli ett snabbt besök, men vi satsade på det likaväl. Det var inte massor att se, men kul att vi tittade in. Ett medeltida svärd, värdigt The Only One och lite annat smått och gott hanns med innan vi traskade tillbaka till bilen. Vår gps sa ankomsttid 10:59, men H la in sportväxeln och drog på. Det gick undan utmed kullarna och 10:57 svängde vi in på parkeringen utanför Talisker. Jag gick in och anmälde oss, till några andra gästers stora besvikelse, då de hoppats att vi inte skulle dyka upp. Men det gjorde vi!
Besöket blev lite unikt eftersom de inte hade något produktion på gång just nu. Detta berodde i sin tur på att det var ont om vatten i de källor de använde. Vanligen när nivåerna sjönk så gjorde de bara mindre satser, men det var nu så torrt så de fick stanna helt och hållet. Besöket var intressant ändå och självklart ingick ett smakprov och en sväng i shopen. Efter lite velande bestämde jag mig för en flaska 57* North, en sort som inte går att få tag på enkelt hemma. Den är blandad av olika Taliskerfat, den yngsta varandes åtta år. Några souvenirglas blev det också.
Färden gick sedan vidare tillbaka mot fastlandet. Det kändes att vi behövde lunch i magen och efter Brigde of Skye svängde vi därför av mot Plockton - The Jewel of The Highlands. Vår vän Carol i Fort Augustus hade tipsat om detta ställe, en liten by längst ut vid kusten där det tack vare Golfströmmen växer palmer! H tror inte riktigt på det, men vi tog oss dit likaväl. Påskdagslunch på Plockton Hotel bestående av en oerhört god Haggis och en rådjursgryta, till det en Warlock, en öl svart som synden. Mätta och belåtna lämnade vi de golfande palmerna bakom oss, bara lite besvikna över att vi inte fått sparka på några får och styrde vår A1 mot Eilean Donan Castle.
EDC stammar från järnåldern, men det slott som står där idag byggdes mellan 1912-1932. Efter ägarbyten mellan diverse klaner (MacDonald var här och gjorde livet surt för invånarna också) blev slottet slutligen klanen MacReas. 1719 totalförstördes det dock vid ett bombardemang från spanska fartyg som letat sig in i viken och efter det fick ruinerna ligga. John MacRea fick dock en syn i en dröm hur slottet skulle se ut och bestämde sig för att bygga upp det igen, tämligen likt som det såg ut under 1500-1600-talen. det tog 20 år och kostade 250 000 pund, men det står än idag. Delar av slottet är privat sommarhus och givetvis betalas underhåll och drift en del av intäkter från turister. Lite kommer säkert även från Hollywodd, då slottet inte sällan figurerar i filmer. Mest känd är troligen öppningsscenen i Highlander, när de rider över bron, men även The Golden Age har lånat exteriörer. Om man betänker att slottet ligger nära ett modernt samhälle och en livligt trafikerad väg så gäller det nog att tänka sig för hur man placerar kamerorna när det är dags för tagning.
Regnet var nu ganska påtagligt och då,passade det bra att ge sig av mot Stewart Hotel för nästa övernattning. Vi passerade Fort William och Ben Nevis och hittade strax det lite udda hotellet. En indier tog emotions och kunde inte sluta berätta saker för oss. Egentligen skulle de inte ha öppen för de behövde renovera, men de rum vi skulle bo i var helt nyrenoverade och en sådan dusch som vi skulle ta i morgon hade vi aldrig varit med om förut. Taket på hans kontor hade rasat in och påfåglarna brukade inte skräna så, men titta vilken fin utsikt ni har från ert rum!
Då vår asiatiske vän var ensam gav vi oss av till ett närliggande hotell för middag. Steak and Ale Pie för mig och burgare för H. Lokalen var vansinnigt varm, vilken var bjärt kontrast mot ett svalt hotellrum, så vi betalade snabbt och tog oss tillbaka. Vi avslutade dagen i baren med ett par Dalwhinnie och ett parti biljard, framför brasan som vår kompis laddat med halva Skottlands skogsbestånd. Ännu en strålande dag i Skottland var till ända, vi beställde frukost till 7:30 och gick för att krama kudden en stund.
Kommentarer
Skicka en kommentar