tag:blogger.com,1999:blog-34193283684956694952024-03-14T01:34:14.531+01:00Nithrin Taag - En dvärg i TiaraJochen Klug: 50+, lite kris, barn som flugit ut, mage som växer, karriär i stagnation.
Uppslag saknas inte. NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.comBlogger290125tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-43196301973946717002018-11-06T10:41:00.001+01:002018-11-06T10:41:06.255+01:00 Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!Eftersom Google inte uppdaterat Blogspot på evigheter blir det mer och mer krångligt att blogga mobilt. Av den anledningen byter jag nu till WordPress mitt under Tanzaniaresan.<br />
<br />
Ny adress är nithrintaag.wordpress.com och inom kort kommer första inlägget ut där. Ha tålamod med utseende och funktioner, får fixa det när jag kommer hem. På sikt ska jag försöka flytta över arkivet också.<br />
<br />
Puss!NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-35778519504232122112018-11-04T17:50:00.001+01:002018-11-04T17:50:52.634+01:00Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fiskIgår kväll landade vi på Kilimanjaro flygplats efter åtta och en halv timme med KLM från Amsterdam. Vårt safaribolag plockade upp oss och körde oss till vårt hotell inför morgondagens äventyr. En lång dags resande var slut och äntligen skulle den resa som vi planerat och längtar efter så länge, nästan ett helt år, sätta igång.<div><br></div><div>Det var en kollega till vårt resesällskap som gjort en liknande resa förra året som var startskottet för vår planering. Vi gjorde en grov plan och bestämde oss och sedan började allt arbete med vaccin, visum, inrikesflyg, transfer, olika viktgränser på bagage, valuta, flying doctors, boenden med mera. Det mesta har gått smärtfritt men det är tydligt att detta resmål är olikt det vi är vana vid, det ska bli spännande att se hur verkligheten stämmer överens med det vi hört och det vi förväntar oss.</div><div><br></div><div>Flyget var fullt av folk som alldeles tydligt var ute på liknande äventyr som vi men de flesta av dem verkade vara ute efter att bestiga Kilimanjaro. Det fanns grupper av olika nationaliteter, en spansk sådan hade tryckt upp T-shirts till och med... Vår vän på hotellet fnös lite över det där. Det är inte svårt och alla gör det... Kanske nästa gång.</div><div><br></div><div>Bilresan till hotellet gick i en stadig gammal Land Cruiser. Vägen var kolsvart och alla verkar ha en tendens att köra med helljus på. Hål och ojämnheter gjorde att bilen fick bekänna färg och mer än en gång dök folk upp promenerande i mörkret vid vägkanten. I små skjul kunde vi se siluetter av folk som bestyrde med vardagliga ting eller satt och drack öl.</div><div><br></div><div>Öl fick vi också på hotellet, en nattfösare efter en lång dag. Ölen hette Kilimanjaro och värdarna sa att om man inte klättrade upp så kunde man i alla fall dricka den. Det funkade bra.</div><div><br></div><div>Efter en stadig frukost med blaskigt kaffe, toast, pannkakor och minibananer hämtade Jonas upp oss och vi checkade ut från hotellet. Vi tilläts inte att bära våra egna väskor och vänligheten hos personalen visste inga gränser. Jag betalade lite extra när jag skulle göra rätt för mig och ovan som man är frågade jag om det räckte. Han var väldigt nöjd och tackade så mycket. De stod bland sina kaffe-, baban-, granatäpple- och aloe vera-plantor och vinkade på oss när vi startade vår två timmar långa färd mot Tarangireparken, vårt första safaristopp.</div><div><br></div><div>Den spikraka vägen tog oss rakt igenom Masaiernas område och överallt såg man dessa resliga, vackra människor i sina blodröda utstyrslar antingen promenerandes eller fösandes en skock kor, getter, åsnor eller en kombination därav. Då och då mötte vi unga krigare, klädda i speciella kläden och vitmålade i specifika mönster i ansiktena som gav dem ett dödskalleliknande utseende. Det var tydligen någon sorts manlighetsrit som avslutades med att de skulle slakta en get och därefter var de redo att starta en egen klan. Vi åkte förbi marknader, folk som samlade ved, torra flodbäddar och internatskolor. Plötsligt svängde vi vänster och var inom kort framme.</div><div><br></div><div>Att beskriva besöket i parken låter sig inte göras vare sig enkelt eller kortfattat. Vi var där i sex timmar och fick uppleva alla känslor från skratt, via vördnad och tappade hakor till höjd puls och ståpäls. Vi såg giraffer, zebror, gnuer, strutsar och impala. Vi hade massor av elefanter mer eller mindre inom räckhåll från bilen. Vi såg apor som stal mat ur bilar. Gamar satt och vakade från toppen av träden och mungos kilade in och ut ur en termitstack i jakt på världens käk. Minst tre andra antiloparter kryssades liksom bajskryss på elefant. Och på tal om kryss: mitt kanske häftigaste fågelkryss sedan fältbiologerna: Sekreterarfågel. Helt oväntat och riktigt tufft! Bildgoogla om du inte vet vad det är för en fågel.</div><div><br></div><div>Det häftigaste var dock lejonen... Före avfärd hade vi fått veta att man ibland kunde se lejon här men det fanns inga garantier. Plötsligt svängde vi upp efter att ha varit nere i en ravin och där låg de. Först såg vi bara ett par med tre ungar under ett träd men snart såg vi en 8-10 stycken till bakom dem. De verkade inte bry sig nämnvärt om oss och efter ett tag reste sig de vuxna upp en och en och började lite lojt gå bort från flocken. Vår guides 13-åriga erfarenhet betalade sig nu och med en precision du inte tror var möjlig med dessa fordon tråcklade han sig framåt. Han förstod att något var på gång och när han var färdig hade vi bästa platsen för ett skådespel där lejonen i samlad manöver ringade in ett vårtsvin, en Pumba, och på given signal gick de till attack, alla på en gång. Detta var så häftigt, pulsen gick upp, det var spänning på riktigt och enligt Jonas något tämligen ovanligt att få se. Vi var i extas.</div><div><br></div><div>Som sagt, jag kan rabbla arter vi såg men känslan av att stå där var fantastisk och låter sig inte beskrivas. Vi lämnade parken supernöjda och åkte 90 minuter till Twiga Campsite där en kock väntade på oss och bjöd på kaffe och popcorn medan andra satte upp två överdimensionerade tält för oss att sova i. När det var klart tog vi en kort promenad i den lilla by där vi var men vi var ombedda att vara tillbaka innan det blev mörkt och med tanke på alla nasare och inkastare vi drabbades av på de 40 minuter vi var ute var det lika bra.</div><div><br></div><div>Klockan 19:30 var det middag, pumsoppa serverad i en faktisk pumpa som soppskål och därefter fisk från Victoriasjön. Jonas satt med oss och åt och vi pratade om mycket intressanta ämnen såsom det vardagliga livet i Tanzania och våra respektive familjer. Vi bestämde frukost till klockan 7:00 och gick svängen om baren och tog en pilsner och betraktade en fight mellan två geckos på väggen innan det var dags att tända pannlampan och krypa in i tältet. Jag är helt proppfull av intryck men de behöver smälta lite innan jag redovisar dem här. Fram tills dess ligger jag i min sovsäck och med enbart, förutom Lottis lugna sovande andetag, för mig okända ljud och funderar på varför vakten som går omkring här bär på något jag skulle klassa som elefantbössa.</div><div><br></div><div><img id="id_5e56_245e_623a_7d2f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-V2MPsUczDbk/W98jA6UDlWI/AAAAAAACt5g/Uiju_Xy_MWgDvE30-CFbkzH9F2CXyjHvQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_2be5_2439_4436_eb43" src="https://lh3.googleusercontent.com/-pXbzwFVwOvs/W98jChcZyvI/AAAAAAACt5k/y_FtjLTa1okHpttNUJFNc0Sdhq1K9qX3gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_9e0e_aed9_7de4_e6bf" src="https://lh3.googleusercontent.com/-evF7Aze0NrM/W98jDgMSfeI/AAAAAAACt5o/IdZBBVNUDAw-26LREeAC8_Sa7oA6c-39QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_70be_ba67_8f5e_301f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Wfx6BpMD5cs/W98jJMCuiqI/AAAAAAACt50/uIcMxEa6g7Ys5s_2K927fymP842klsrRQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_503_512c_fac_b9aa" src="https://lh3.googleusercontent.com/-wgcSH9B4lOo/W98jEpCkV0I/AAAAAAACt5s/de-nesOnz-Mj2VRVG9eGuNxGOBrlVPYqACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_af7a_9ed7_9da0_a884" src="https://lh3.googleusercontent.com/-7uypCYPlq-s/W98jFq9tJNI/AAAAAAACt5w/c0TqSFBlMZwwhwq_NKExkduUAfZDn-lHwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_d8aa_4d70_b51f_ece8" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Mexaofcnflw/W98jMAyR7-I/AAAAAAACt6A/Hi-eDa5in2AQMD3k9wKTmqlX4GEJIPRSwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_9f7e_21e9_20b2_fbfd" src="https://lh3.googleusercontent.com/-OwXJTvwwW3g/W98jJfbNn4I/AAAAAAACt54/Zx_zjamIQmM62tFzqbsrBWrmigR9ZWlcgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_deb_46f2_976c_5133" src="https://lh3.googleusercontent.com/--ly7ZejHPK8/W98jL3CCmJI/AAAAAAACt58/_cri_QnOqZM8dgWrddoMSGbCgS_sTP3vgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_28fb_bff9_fd55_b3dc" src="https://lh3.googleusercontent.com/-LQRvJKNUkU8/W98jNb0GweI/AAAAAAACt6I/bXTrmWKG2tMUeTG-pl_hEX3G05RUm4hFgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_703e_3ab8_4c3c_f578" src="https://lh3.googleusercontent.com/-al8ih_c8-QI/W98jMnF1QJI/AAAAAAACt6E/gSTcOiqUQB8dz5eeHxQCdcwg2n6bl33aACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_9f8d_89ee_b3b1_f650" src="https://lh3.googleusercontent.com/-pS-o32CcCHo/W98jPitdGAI/AAAAAAACt6Q/duxciqWDEUo859nJchxwwYCxdePeNU4BgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_f14e_ad8a_efe0_5d8" src="https://lh3.googleusercontent.com/-4GI26z0PjRw/W98jOUh3h-I/AAAAAAACt6M/4BswzvOngBkafA2xjwm-HD40tY4Y06VBgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_cb58_56c6_e014_5bb3" src="https://lh3.googleusercontent.com/-V6JxpizuPwc/W98jQj9aQ6I/AAAAAAACt6c/vy2SSuecZSwNmLZpE2cnTkX17yhEEsg0ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_42f4_69d_d9e7_aad" src="https://lh3.googleusercontent.com/-oUYbrIf7TZo/W98jPwWDzNI/AAAAAAACt6Y/dmErHT40mfMoA2sj_OGXw_yNerGQ6hq1ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_dba1_e703_8a92_a6b3" src="https://lh3.googleusercontent.com/-doxayq3GLps/W98jP7ug1mI/AAAAAAACt6U/q3pkCQFti0wqwSE5sG2zDy2X1jFyxJCBQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_2dc2_5efd_4207_d6b" src="https://lh3.googleusercontent.com/-mo_kbuh3-Q8/W98jQ3w63aI/AAAAAAACt6g/sNRjGfxqejYmL_3By3ixH3NoX_ptrLh2QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div>NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-5592348139537370862018-09-29T23:24:00.001+02:002018-09-29T23:29:49.365+02:00Färöarna 2018/8: Biskopar och sjöborrarSydväst om Tórshavn ligger Kirkjubøur, en by i grund och botten från vikingatiden och historiskt sett en av de viktigaste på Färöarna. År 999 kristnades öarna och den katolska kyrkan slog sina klor även i denna fjärran utpost i Atlanten. I början av 1100-talet blev det ett eget stift och på 1200-talet byggdes här i Kyrkjubøur en kyrka att agera som huvudsaklig katedral för hela Färöarna. Här fanns en prästskola och här regerade kyrkan med biskopar som tex den kände Erlendur (1269-1308) fram tills reformationen år 1538. Kyrkan från 1200-talet står kvar och är landets äldsta kyrka som fortfarande används. Det forna biskopspalatset står kvar till viss del och bebos av en privat familj, Patursson, som bor där i 17:e generationen. Huset anses vara ett av världens äldsta ännu bebodda trähus.<div><br></div><div>Att besöka Färöarna utan att besöka Kyrkjubøur är som att åka till London utan att se Big Ben så givetvis skulle vi dit. Det är en biltur på 10-15 minuter men vi var ju inte här för att åka bil, eller hur? Nej, på med de redan leriga kängorna (leriga sedan tidigt 80-tal för er som förstår vad jag menar) för det fanns givetvis en vandringsled mellan de båda samhällena. Säkert från början den väg man tog sig när man skulle iväg för att byta varor, träffa släkt eller annat. Yr.no hade förutspått regn klockan 13 och det var en tvåtimmarsvandring så vid 9 gav vi oss iväg, upp och över fjället. När man väl frustat sig upp för den första stigningen planade leden ut och bjöd på finfin utsikt över Hestfjørdur och öarna Sandoy, Hestur och Koltur. Enligt en folksägen bodde ett förälskat par på var sin av de båda senare nämnda öarna och då deras familjer inte tillät förhållandet simmade grabben till sin älskade när havsströmmarna låg åt söder för ett kärleksmöte i lönndom och sam sedan åter när strömmen vände. Flickans far kom dock på de unga tu och stod en gång och väntade på grabben när han kom i land. Med en yxa i högsta hugg hotade han att slå ihjäl ynglingen om han satte sin fot där igen. Pojken vände direkt och simmade tillbaka men strömmen tog honom och han sågs aldrig mer till igen. Det säg att efter detta uppstod en virvel i sundet mellan öarna, Grisanir, en havsvirvel som finns kvar än idag.</div><div><br></div><div>Efter ytterligare några kilometer utmed stenrösen på väldigt lättvandrat underlag började nerstigningen och inom kort såg vi den lilla byn över kanten framför oss. Stigen ledde oss ner till vägen där en buss kom körandes från Tórshavn fullastad med norrmän i olika åldrar. Vi klev åt sidan då vägen var smal och när vi kom fram till parkeringsplatsen hade vi 6,5 km under bältet på knappa två timmar. Där fanns en väntsal för bussen med toalett och det lite kalla fuktiga vädret gjorde sitt så vi stannade för ett taktiskt besök. Där fanns lite foldrar med information om de olika lämningarna i området så vi läste i en sådan och gav oss ut i historien. Vi mötte norrmännen på väg ut ur kyrkan så vi fick efter lite väntan möjlighet att besöka den själva. Lotti blev väldigt glad då hon Varit och känt på varje kyrkdörr hon hittat men alltid funnit dem låsta och reglade. Det var tydligt att det enda som nog var kvar från 1200-talet var grunden och väggarna (och gravstenen efter en biskop de hittat under koret vid utgrävningar). Vad vi förstod från texter och bilder på väggarna i vapenhuset så var det nuvarande utseendet dock gjort för att efterlikna så mycket som möjligt som kyrkan såg ut 1874. </div><div><br></div><div>Ute i blåsten igen rundade vi biskopspalatset och såg den norska busshjorden inne i ruinerna av St Magnus katedral, en större kyrka som troligen påbörjades under Erlendurs tid. Nyare än den vi nyss kom ur alltså men bara en ruin. Vi såg att man trots privatboendet i timmerhuset kunde besöka Roykstugan och lite mer för en mindre frivillig avgift så vi tittade in där och kunde gå runt och fotografera lite innan våra nordiska grannar stormade in även här. De hade guide med sig och fick dessutom lite information från en av de boende i huset så vi tjuvlyssnade lite innan vi gick ut igen och besökte den nu övergivna katedralruinen. När vi gick runt den för att se på utsidan kom en svensk kille till oss och tydligen utstrålade vi något för han frågade om vi gått hit från Tórshavn. Det hade vi ju så vi gav lite tips och beskrev leden ihop med att det tagit oss knappt två timmar. Han tackade och gav sig av med sina två kompisar medan vi utforskade det sista som fanns att se innan vi tog en macklunch i väntsalen och påbörjade återvandringen till vår bil. Då slog det oss att vi missat att berätta den lilla detaljen när vi gav svenskarna tidsangivelsen då det nog från vår bil var ytterligare 20-30 minuter att gå in till stan. Med tanke på att klockan nu var 12 och att det prognostiserade regnet var en timma bort hoppades vi att de skulle vara snabbare än oss så vi slapp köra förbi dem på väg tillbaka...</div><div><br></div><div>13:15 förändrades vindstyrkan betydande, det blev jämngrått och himlen öppnade sig. Jävla tur att yr gissat fel så vi hann ta på oss regnmundering och stoppa kameran i skydd i en väska. Det blev inte mycket pratat de kommande kilometrarna, dels för att man var fullt fokuserad på att parera vind och regn som kom från olika håll hela tiden, dels för att det i den resonanslåda som en regnhuva blir slikt väder är det hart när omöjligt att höra vad den andre säger. Med jämna mellanrum vände jag mig om för att försäkra mig om att Lotti fortfarande var med och att hon inte blåst till havs och gett upphov till ännu en virvel i sundet. När vi kom tillbaka till bilen och sedermera till hotellet var vi både urblåsta och lätt fuktiga och gav oss själva en timmes softa hund på sängen innan det var dags att gå ner till hotellbaren och ta en kaffe/öl och ett bakverk eller två. Regnet kom Och gick, som det gör här, så vi gav oss ut på gatorna och utforskade staden. Vi kikade in i butiker, letade reda på ett köpcenter som vi avverkade på en kvart, tittade in i souveniraffärer och ullboutiqer. Kanske gick vi på helt fel ställen men utbudet var inte direkt gigantiskt.</div><div><br></div><div>Kvällens middag var bokad på Barbara Fish House och när vi kom dit fick vi veta att den ordinarie menyn var ersatt med en specialare som alla fick, Havets Frukter. Vi slängde en snabb blick på de åtta rätterna och satte oss till bords. Hummersoppa, sjöborre, räk- och svampsoppa, toast med inlagda musslor, grillade havskräftor, pilgrimsmussla, grapesorbet med vaniljsås och en chokladbakelse senare var vi galet nöjda och kunde konstatera att fisk på Färöarna är ett bra val. Ute i gränderna högg vinden tag i knutarna som för att få oss att stanna inne och inte åka hem i morgon men det fanns tyvärr ingen återvändo, sista natten på resan var kommen.</div><div><br></div><div><img id="id_549d_add8_eed3_e0a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-s2BBSKWNYv0/W6_tbqQ8mEI/AAAAAAACtGA/X7L5Jv-UtrUXnC2-xDhV9jfNitx4AanKwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_498f_d00b_6b4b_6e13" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ZgH4AQrOJws/W6_tb5CQxHI/AAAAAAACtGM/eHLEbhLQptkqZoSiPHQecY4gKOw7tPQIgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_c4d4_b7c6_aadc_ece3" src="https://lh3.googleusercontent.com/-zNZG2Q-1pd4/W6_tbstcwvI/AAAAAAACtGI/nH_uvFVVDLEioQLqv-FNfHqUkGk3ziibgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_6686_3fb6_7991_9fc7" src="https://lh3.googleusercontent.com/-UXUKkIsFqVM/W6_tbnh4t4I/AAAAAAACtGE/OHI_mcEu7LccMJlFEx4-YzF-Wdqu3pPkgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_604f_801f_333c_f197" src="https://lh3.googleusercontent.com/-PaW4d19IlSA/W6_tcoCu_WI/AAAAAAACtGU/pYg2ere-2mMRs5LlqOH-vSxqDRIVuvREwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_2270_692c_2a64_fdef" src="https://lh3.googleusercontent.com/-kosYphyjF5A/W6_tcmDHJkI/AAAAAAACtGQ/lI4gAeiln2gnxh09zZHaWSz-e9DlZcIJACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_5451_8a2d_a5ec_3de" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Z8H2F3JqVUk/W6_tdCbPYDI/AAAAAAACtGc/0RWnN1669aAUYNzetVRqife7SBYjbLXZgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_131b_7c53_3182_d244" src="https://lh3.googleusercontent.com/-8mH5UshrFz0/W6_tdPlBEbI/AAAAAAACtGY/F26FNvq-e3QQRq4GbMoUJ6vPtK_A8OcrwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_3_70e8_d260_6c35" src="https://lh3.googleusercontent.com/-WOAbs9QbW-Y/W6_td1WsM0I/AAAAAAACtGg/p-0aAgefjIML0Q5YCh4Mmo9IwRRu44DRQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_45e5_41bc_8b9b_855c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-fe5uYGZTcME/W6_td47dJtI/AAAAAAACtGk/xTnGEfd7l1Er12mktkvAZzvw1_YXF5IvQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_5583_957f_5985_8753" src="https://lh3.googleusercontent.com/-nsETFYQHop8/W6_terDfTcI/AAAAAAACtGo/ORb1LdM9K0sIYk_ECs8265XI1K-UBlqIwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_6d31_5b62_5594_1426" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ci5qwm5fAwM/W6_terSut5I/AAAAAAACtGs/juLddAN2nZ0UYm7bbK1IH8zaDzgJ6e42gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_45ef_836a_f9ef_48ba" src="https://lh3.googleusercontent.com/-O-cRc5CiBkM/W6_tfEE8NvI/AAAAAAACtGw/fiE_HW-SZwAaL0-_uIuuHNns_lvAWkVVQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNO8aqhA75iF06XNN4crEM9czrGll0cFYLMwSBMYvwj_7MjA-2pTmScOndFtVI0SIzLoptCmh59MvNi7EWBa6hki5TEn_MQDSp-SOTKS1LHJz_GkYK_RBIhc8HzlGgEhR1EurHMdxLzEM/s640/blogger-image-363141675.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNO8aqhA75iF06XNN4crEM9czrGll0cFYLMwSBMYvwj_7MjA-2pTmScOndFtVI0SIzLoptCmh59MvNi7EWBa6hki5TEn_MQDSp-SOTKS1LHJz_GkYK_RBIhc8HzlGgEhR1EurHMdxLzEM/s640/blogger-image-363141675.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgx1MG8ajwalgMCiU-Wa-ilcMB66H5-vohHEliMcPfrL8Ya-xooCdUcaYIoejnxG-jQNsGyv6ddRPNOyZlLhyphenhyphenmSmGe7e_DyA3DHp5EP_7HXt3U6ozwI5EeahujUPjVe2Alb5EOeMxg83Hk/s640/blogger-image--851393013.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgx1MG8ajwalgMCiU-Wa-ilcMB66H5-vohHEliMcPfrL8Ya-xooCdUcaYIoejnxG-jQNsGyv6ddRPNOyZlLhyphenhyphenmSmGe7e_DyA3DHp5EP_7HXt3U6ozwI5EeahujUPjVe2Alb5EOeMxg83Hk/s640/blogger-image--851393013.jpg"></a></div><br></div><br><br></div>NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-71023410480724879482018-09-28T23:56:00.001+02:002018-09-29T00:06:54.970+02:00Färöarna 2018/7: Hakkebøf och Guds LammNär vi skulle sätta oss att äta frukost kom ett meddelande från Kirsten. Hundra grindvalar var på väg in i en bukt en kvart från Klaksvík, ville vi se dem fick vi åka nu! Vi resonerade kort och samtidigt som vi kom fram till att vi inte kan hinna med allt kom ett meddelande till, valfångsten var avblåst denna gång. Lika bra då, men synd ändå på något sätt. Vår resa idag skulle dock ta oss åt andra hållet i och med att vi skulle skippa Kalsoy. Vi började med att köra till Kunoy och dit kom man på en "bro" som bestod av stenar som blivit över vid tunnelbygget och som man slängt i vattnet och asfalterat ovanpå. Tunnlarna här är lite annorlunda de också. Många är enkelfiliga och när du kör in i dem blir du varse om du har eller ska lämna företräde vid möte inne i tunneln, att köra två bilar i bredd går inte. Cirka var hundrade meter är det uthugget en liten ficka som fungerar som mötesplats där den som kommer från det hållet vackert får svänga in i och vänta tills mötet är klart. Det blir lite trixigt vid möte av lastbil eller om man blir många bilar på rad, men det är ett system som alldeles tydligt fungerar och sånt fascinerar mig. Att sedan tunneln därmed blir smal och låg är en annan femma, det är bara en vanesak, även om det känns instängt till en början.<div><br></div><div>På Kunoy hittade vi märkligt nog en liten skogsdunge. Märkligt eftersom det egentligen inte finns någon skogsvegetation på öarna. Här hade dock samhället planterat en blandskog och anlagt en liten promenadstig i den. Mitt i låg ett gigantiskt klippblock man kunde repa sig upp på men vi nöjde oss med att sitta på bänken under det. Nere i byn med samma namn som ön ställde vi bilen och gick så långt ut vi kunde innan ett fårstängsel sa stopp. Vi hade Kalsoy på andra sidan så jag gjorde vad jag kunde för att fotografera och kanske lyckas fånga sälkvinnan som står staty där på bild med mitt teleobjektiv. Morgonkaffet gjorde sig påmint så vi gick på den offentliga toaletten inhyst i ett öppet men tomt kommunhus innan vi for iväg genom den smala tunneln igen.</div><div><br></div><div>Nästa stopp var Vidoy och samhället Vidareidi. Efter ytterligare en utslängd stenbro kom vi in i en betydligt modernare tunnel, dubbelfiligt och halogenljus minsann! Det bleknade dock av vad som slog emot oss när vi kom ut på andra sidan. Den yttersta udden på Fugloy med sin sexhundra meter lodräta klippa rakt ner i havet på ena sidan, Svinoy flankerande den, och på andra sidan tornade sig Villingadalsfjall upp som en vägg bakom byn, en mjuk, följsam 841 meter hög vägg, åter igen sådär som om det hela höll på att välta. Vi hade hört om en liten matstuga här som serverade svårt färöiska rätter men den var som väntat stängd för säsongen. Vi åkte ner till kyrkan och stod och såg på havets frustande en stund innan vi åkte så långt norrut i byn vi kunde komma och ställde bilen. Två vallhundar höll koll på oss när vi gav oss ut på sagda fjäll men istället för att gå upp för det följde vi det på skrå. Vi hade nämligen fått syn på toppen av Kalsoy, bortanför Kunoy, och med kikare och teleobjektiv skulle vi kunna fånga det mytomspunna fyrtornet på bild. Det blev en fin tur, solen sken och fåren bräkte och sceneriet runt omkring oss, inte bara ut mot Kalsoy, slog oss åter igen med häpnad. Att titta ner på byn i dalgången mellan Villingadalsfjall och Malinsfjall, ja jösses. Att det bara kan vara så här? Vid bilen var det lite mindre blåsigt så vi drog igång stormköket än en gång och tillagade denna gång hakkebøf med løg og saus. En kopp kaffe på det och man undrar lite i vilken miljö du åt din torsdagslunch?</div><div><br></div><div><div>På andra sidan sundet, på Bordoy, kunde man se en liten by, Múli, och vägen dit var markerad på kartan som"scenic". För all del, utsikten var fin där man körde utmed kanten, men vägen i sig var i miserabelt skick, full av hål, lösa kanter och trasig beläggning. Oklart om det var grus eller asfalt stundtals. När vi kom fram till byn stod det klart varför vägen inte underhålls längre, byn är övergiven sedan 1992. Här bodde mellan 15 och 25 personer när det begav sig, 1970 var det den sista byn på Färöarna som fick elektricitet och gjordes tillgänglig via vägnätet först 1988. Fyra år senare var den alltså tom och öde. Fullt förståeligt men samtidigt tragiskt för ett samhälle som finns omnämnt i skrifter från mitten av 1300-talet. Så länge det moderna samhället höll sig på avstånd levde byn kvar, nu är den en kuriositet för turister och raststugor för fårfarmare.</div></div><div><br></div><div>Det började bli dags att dra sig mot Tórshavn för våra sista två nätter före hemfärd men innan dess ville jag hinna med ett besök på Föroya Björg, ölbryggeriet i Klaksvík. De har en butik där de säljer öl, men jag var ute efter glas. De har sin första whiskybatch ute nästa år och de hade mycket riktigt glas till det. Inte Glencairne, men ändå. Det fanns också en liten vit fläck på kartan kvar att besöka, den sydligaste halvön på Eysteroy. Vi körde igenom Runavik och ner förbi Toftir innan vi tog ett motsols varv tillbaka över Nes. Intressant att notera var att landskapet här var lika vackert men inte alls så dramatiskt. På den sceniska rutten på väg tillbaka påminde det om svenskt kalfjäll, överlag var det ett mycket mer böljande, kullrigt landskap. </div><div><br></div><div>Så fort vi svängt söderut mot Tórshavn blev det mer trafik på vägarna. Innan vi visste ordet av var det filbyten och trafikljus, trottoarer och stadsbussar. Vi hittade vårt hotell och slog oss ner i någon timma innan det var dags för middag på Áarstova, en restaurang flera rekommenderat oss att pröva. Menyn var fast, man valde bara om den skulle vara tre- eller femrätters och med eller utan vinpaket. Tre utan blev vårt val och efter en rökt hälleflundra med galet gräddig hollandaise fick vi in en lammskank som legat och kokat 10-12 timmar i ljust och mörkt färsköl. Benen ramlade loss från köttet och skanken var så stor att den räckte till tre portioner. Var. Det sägs att här serveras den bästa lammsteken i världen. Jag betvivlar inte det men får nog åka tillbaka med min dotter, lammexpert, för att säkerställa det. Vi rumlade hem i mörkret med känslan av att det stora äventyret var slut nu. Vi hade dock ett ess kvar i rockärmen för morgondagen.</div><div><br></div><div>PS. Kameran kom igång igen efter en natt i ett badrum med golvvärme.</div><div><br></div><div><img id="id_b9d9_1efc_7dad_9726" src="https://lh3.googleusercontent.com/-HtB3w0HNEp8/W66hnQwA97I/AAAAAAACtD8/2FVI_Jw8W9Ua58Kx-1a9u8EfHgkZrYqBQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_5d22_50c1_10a8_3b18" src="https://lh3.googleusercontent.com/-xTeYtwKhtes/W66hnyhr79I/AAAAAAACtEE/LN8ReG3FAQ8mKDwP324yDswBlZhqbdLjwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_ffda_f423_a65d_f3b6" src="https://lh3.googleusercontent.com/-P0PAUKNkfHI/W66hnfa12iI/AAAAAAACtEA/_bXNLmq3vWEL8FmiovQtW5UvXCO8jLnIwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_e2e9_a74b_44a5_ed66" src="https://lh3.googleusercontent.com/-P4f3No04p1U/W66hn0LpPNI/AAAAAAACtEI/zX3ZNu8LZys3FQ4DSjxglOkNhahPzQQ6QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_f0a9_73f6_8c21_8e46" src="https://lh3.googleusercontent.com/-iOJaiVmJnBI/W66hoY6tF4I/AAAAAAACtEM/Q_4Rgb9Q8kULQrw-5o2cSpao3NxK0-6pwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_c14b_e1af_d98_aa04" src="https://lh3.googleusercontent.com/-CkKnx7blV8U/W66hoWvAfYI/AAAAAAACtEQ/J2twM7BZW7wAz9Dz4ZpqvO322IfSBaqsQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_7879_e51a_3456_e089" src="https://lh3.googleusercontent.com/-hVPeb2yWnr8/W66jaiTPNoI/AAAAAAACtE0/P-9V3lz2nQUI9pt9sc-_EFEmfS49V_yCQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_6252_628_317f_75c1" src="https://lh3.googleusercontent.com/-XBPC6_JxX9g/W66jahVz8rI/AAAAAAACtEw/PbhXGNUTdJA_qTWjX-3PN4RjJ5oWgQzKwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_28c9_1968_62e7_4f38" src="https://lh3.googleusercontent.com/-nkto1F_dq7o/W66jaSdBBNI/AAAAAAACtEs/WUhJ94QJR4o_QOle7uA-zG36Wwj-ijXaQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_880d_9897_bdc1_559" src="https://lh3.googleusercontent.com/-tLkUfoCuWcY/W66jazt5KgI/AAAAAAACtE4/LMmcmo8jNfkjWUrS1X98G6wHX23A3aaegCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_c49f_f2_b70b_b29c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-yXXGYwa51Po/W66jbaK3bOI/AAAAAAACtFA/EHP466gY2yYXORzBls00jJ7qJcbapOQbwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_43f6_69c9_7f07_d4a4" src="https://lh3.googleusercontent.com/-WSbV8Uqh1nc/W66jbdi34wI/AAAAAAACtE8/quMuccF7VnML_RFHicL-GwuRnEWXXapAwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_1d73_c442_fc7e_9e9a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Fj4LKEbgNVQ/W66jcKUk_VI/AAAAAAACtFE/L6-pZPNklcAvrA6FqO9fBykb3yvD0k8AgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_81b_c618_469f_3c25" src="https://lh3.googleusercontent.com/-qMMB8lmEygE/W66jcFcgpfI/AAAAAAACtFI/wK8RFJfK_1MRfbjFWAUkoau75PquWRkKgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_daaf_4536_457e_aac8" src="https://lh3.googleusercontent.com/-nMvvaYyQgTY/W66jcKui_TI/AAAAAAACtFM/MX9rNwZitO0IsHoTdGzTpDuveWt0ohwEACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_b3f0_43c3_79f6_568a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-esiHXPGuDdI/W66jcpEhurI/AAAAAAACtFQ/KL6PLCxIATorDuEuESGwglb1ezbUKaPCACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_fdea_4122_fb15_52a3" src="https://lh3.googleusercontent.com/-beRNGfN4AbQ/W66jdUfFHKI/AAAAAAACtFY/cSsUpYLaekclOIGpyMVECZ1RkyQd5tTfgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_37cf_73f5_a3f_4d2a" src="https://lh3.googleusercontent.com/--0DuULeYJd4/W66jdSxbqpI/AAAAAAACtFU/orYZdmjs6UQuja8jdyC-_oq2VeYOM3s6gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><br></div>NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-72728467845433157932018-09-27T11:40:00.001+02:002018-09-27T11:44:46.547+02:00Färöarna 2018/6: Systemkollaps och valfläskI natt sov vi lustigt nog på lakan för första gången under hela resan. Vi har upptäckt några egenheter här på Färöarna som skiljer sig från vad vi är vana vid och att istället för lakan ha ett sorts frottéliknande madrassöverdrag är en av dem. Det funkar ju men verkar inte vidare praktiskt. En annan sak är att toalettpappret tenderar att hängas åt andra hållet, dvs att den lösa delen hänger ner bakom rullen och inte över framför. Man märker hur van man är vid vissa grepp. Utöver det är det vanligt att duschar helt saknar draperi och att ytterdörrar går inåt. Det senare kan ju vara en säkerhetsfrågor för när det blåser mycket. Inget av detta är fel, bara annorlunda.<div><br></div><div>Annorlunda var också vädret idag. Det ihållande regnet verkade ha bytts mot sprucket molntäcke kombinerat med rejäla vindbyar. Efter ett fotbad inne på toaletten/badrummet och en finfin frukost packade vi in oss i bilen och tog oss via branta och slingriga serpentinvägar nedför berget för att därefter följa en fjord in i viken och ut igen. Smal, slingrig väg på yttersta kanten och som förare får man anstränga sig för att hålla ögonen på vägen då man gärna vill ta in så mycket som möjligt av det vackra landskapet runt om. Vägen tog slut i byn Elduvik där en vandring runt ett fjäll till en grannby och tillbaka var dagens uppgift. Vi ställde bilen nere vid den lilla hamnen och även det var uppehåll tog vi full mundering på, man vet ju aldrig. Man skulle alltså inte klättra över fjället utan gå på skrå vid foten av detsamma, ett tjugo-, trettiotal meter över hav och klippor. Stigen blev snabbt ganska smal och fortfarande väldigt lättvandrad men ju längre fram vi kom desto mer blev konsekvenserna efter gårdagens nederbörd tydliga. Stundtals rejält halt, strida bäckar att forcera och på sina ställen hade bitar av stigen helt enkelt eroderat bort. Lägg därtill att det inte var mycket mellan oss och havet nedanför vår vänstra sida och att det stadigt började blåsa mer och mer ju längre ut vi kom och beslutet att vända efter ungefär hälften var inte svårt att ta. Visst, det känns aldrig helt kul att "ge upp" men när det kommer till säkerhet finns ingen prestige eller några preststionskrav i min bok.</div><div><br></div><div>På väg tillbaka till byn kom en kraftig sidledes regnskur som inom kort vred upp till lovart och piskade oss rakt framifrån, ingen sydväst i världen hade hjälpt här, inte ens en nordost. Vi gick förbi vår bil och kompenserade våra förlorade steg med att titta runt i byn bland grästak och fårhudar som låg ute på tork (!). Havet frustande nedanför oss och det var när jag skulle fotografera det som jag insåg att min systemkamera hade dött. Den sista regnskuren hade blivit en för mycket och nu var den helt livlös. Inget hjälpte, det fick bli till att förlita sig på mobilkameran framöver. Det går ju, men det är inte samma sak. Jävla skit.</div><div><br></div><div>Natten skulle tillbringas i Klaksvik på ännu ett airbnb men vi hade fortsatt tid så vi körde i sakta mak utmed fjordar och genom tunnlar, fortsatt lika hänförda över vad som utspelade sig runt omkring oss. När vi efter en underhavstunnel kom fram till Klaksvik svängde vi upp på fjället Klakkur och parkerade utmed den grusväg som tydligen kallas kärleksstigen, dess totala brist på romantik till trots. Vi tog oss lite macklunch i bilen för att fylla på med energi innan vi började vandra kärleksstigen upp, mot toppen på Klakkur, en av halvöarna som omger staden. Fortsatt lerigt och blåsigt och motlut är ju inte min bästa vän, det vet ni som vandrat med mig tidigare, det var betydligt bredare än tidigare under dagen så det var bara att kämpa på. Efter någon timma stod vi högst upp, dryga 400 möh och spanade ut över de nordliga delarna av öriket. Det gör alltid något med en när man kommer upp på det viset och blir varse sin egen litenhet. Lite selfies och panoramabilder och så gav vi oss ner mot bilen igen. Vi hälsade på får i målbrottet och på vandrare vi kände igen från Gjógv. Vi tog en tur till ett snabbköp för att fylla på frukosten till i morgon och körde ner till hamnen för att se var färjan till Kalsoy avgick i morgon och letade sedan reda på vårt airbnb för natten. Kirsten, vår värdinna, tog hand om oss och visade runt oss i den nedre del av en sutterängvilla som blev vårt boende och där vi kunde komma och gå som det passade oss, med egen ingång. </div><div><br></div><div>Vi fann oss tillrätta och började så smått planera för morgondagen då jag upptäckte ett fatalt misstag i min planering av denna resa, nämligen att kontrollera tidtabellen för färjan till Kalsoy, speciellt nu när den gått över till vintertabell. Som det var nu såg vi ingen möjlighet att komma dit om vi inte skulle vara där i över sju timmar. Så mycket finns inte att göra där och att liksom slösa bort vår tid på det sättet ligger inte för oss och vårt sätt att resa. Det ställde till det lite i den praktiskt planerande hjärnan hos mig och för att hjälpa den på traven tog vi en promenad ner till byn och gick för att äta på Fri<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">ða Kaffihús. En helt jävla magisk lammburgare med potatis från Gásadalur och fermenterade rotfrukter tillsammans med två Einar Special senare var vi dock ganska trygga i beslutet att släppa Kalsoy denna gång och istället tillbringa dagen resande runt på öarna häromkring och bese så många småbyar som möjligt på vår väg till Tórshavn. Stärkta i det promenerade vi hemåt med ett upplyst Klaksvík i dalgången.</span></div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br></span></div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det hade varit ännu en aktiv dag så vi var ganska trötta när vi kom tillbaka. Vi satt som bäst och funderade på att gå till sängs när Kirsten hörde av sig och frågade om vi ville komma upp på lite nattamat. Det tackade vi ja till och än en gång satt vi länge och pratade med Färinger om livet i stort och smått. Vi bjöds på torrfisk, insaltat valkött, torkat lamm och ta mig fan till och med saltat valspäck! Det sistnämnda skar hon tunna skivor av från en bit där valskinnet satt kvar. Till detta inhemsk öl och akvavit. För att uttrycka sig som en god vän till mig: "Din satans livsnjutare!!" (Färö har ingen valfångstnäring själva men ibland när fiskeflottan är ute och ser val nära kan de höra av sig till lokala fiskemyndigheten som då bestämmer om man ska driva dem mot land för fångst. Finns inget behov för den lokala marknaden låter man de vara, man fångar bara om man kan äta upp det själva). Den 15-årige sonen kom hem från en fotbollsmatch i Tórshavn, de hade vunnit med 2-1, han spelar högerback. Artigheten och gästfriheten här vet inga gränser verkar det som och kommer vara en stark konkurrent till vad som kommer vara det starkaste minne vi tar med oss hem härifrån. Bergen och naturen är fantastiska, människorna likaså.</span></div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br></span></div><div><img id="id_2c8e_a4e4_6338_7a07" src="https://lh3.googleusercontent.com/-rB7qCelPFwg/W6yi-QYGzgI/AAAAAAACtBA/5kjnc0rMY1Q0j8TN7Ogo7F4CqmVjzWHwwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_426f_3495_a6cd_ab7b" src="https://lh3.googleusercontent.com/-0H41JNz8Ybc/W6yi_PAdCDI/AAAAAAACtBM/ZkJxceIUHqgLathoeW_nXSNJc-6YfjGpgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_7a69_28f2_415a_e48c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-3k1FFWh_FRg/W6yi_DBs83I/AAAAAAACtBE/HlXu5Y9wGUMaw6kEMal8RxOmpnRR7VszQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_679d_7c9b_523_5c2c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-uj6l_ygycF4/W6yi_A30YKI/AAAAAAACtBI/pyb-jp2FC686OeVyT7FycX46C63RWNILgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_6000_f95c_5921_1dbe" src="https://lh3.googleusercontent.com/-FQo7XF_ooMU/W6yi_6JqvKI/AAAAAAACtBQ/A1d26liWtjcLO7akzdTK941uw1np0BJrACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_df6a_38ff_f727_775d" src="https://lh3.googleusercontent.com/-pOs2UuV3wC8/W6yjABPkx7I/AAAAAAACtBU/bflmTDoQLnUtr-O_eGAhtKCB8qac5oaTACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_ff96_5aa0_1522_7fb5" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Z1U23y4m5GU/W6yjAXDPqYI/AAAAAAACtBY/FPBMwV7biHAFaq7H3xwjXMIuL00sqDwFgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_51df_2386_e7e4_28f0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-7ZwkrOX0WcE/W6yjBA5eycI/AAAAAAACtBg/M5tmmAoOwAQoMp56JZYYzc8YYOkFgtuUACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_2260_5847_1444_e61c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-lISeK04gQg4/W6yjBKRzo7I/AAAAAAACtBc/4nh4MUnyjggLBK9oA09X308vsnSRfV6rACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_6fba_4521_2907_c43b" src="https://lh3.googleusercontent.com/-r-YTWv3XQcY/W6ylZ0whe2I/AAAAAAACtB8/83YaTuF6BgIl7IAc-blP-p2TfILpyi33gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_9287_be98_987d_dedd" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Kuvhw6FNNTU/W6ylatel_EI/AAAAAAACtCI/ximiRQWd4DAAUxNLA8Wphk5Bm6LnyNA4wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_2eeb_d37_fc53_ffea" src="https://lh3.googleusercontent.com/-1ps5nKS0Bx0/W6ylZ0s2I4I/AAAAAAACtCA/3RMYyJS9JP0ECeXtEmpNsrY34DvphyQuACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_6736_e919_a5fa_ebd9" src="https://lh3.googleusercontent.com/-K-5_utsHGwA/W6ylak9URpI/AAAAAAACtCM/NtYfjJg7-foqKFZjxi53pw0D9gjw726IACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_e358_523c_51ac_2e78" src="https://lh3.googleusercontent.com/-T13CwXwUd-s/W6ylatVFoMI/AAAAAAACtCE/M0cJdaPV34ErU-o-XMX5Nu8TaRCqv7G7ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_5622_1bc4_1cdf_68d9" src="https://lh3.googleusercontent.com/-MfJSrmZgeZc/W6ylbEJ76HI/AAAAAAACtCQ/vsJ9-EaSDVc4j2249cD7fJ9582dM5lYXACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_a038_39f8_70c5_3d30" src="https://lh3.googleusercontent.com/--roQUCT8JK8/W6ylbtn7TgI/AAAAAAACtCY/DX_etGzD1lw4gyh5ZtPNp42-INAuxu5LQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_a564_66f_8224_af46" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_vjOpMsDvsI/W6ylbm27cDI/AAAAAAACtCU/TnhnmMbqOXYOL_UO5u5RsXvs_1F9iqUxwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTyRvL0JNqcbBLTMPhTkLCQ-jhgvQrBXB6rMgtMMWr7j1oBY-UF0NPF3pdMURi9Cb7o7__-xgKSVMQiuZGX5WJZVvXy3uakJCsXpwVNcT44tPK6Upgk2QhoU6_TGQdOggWIckHIgMZDE8/s640/blogger-image-720617926.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTyRvL0JNqcbBLTMPhTkLCQ-jhgvQrBXB6rMgtMMWr7j1oBY-UF0NPF3pdMURi9Cb7o7__-xgKSVMQiuZGX5WJZVvXy3uakJCsXpwVNcT44tPK6Upgk2QhoU6_TGQdOggWIckHIgMZDE8/s640/blogger-image-720617926.jpg"></a></div><br><br><img id="id_d774_3289_63d9_9164" src="https://lh3.googleusercontent.com/-KEX8fwvFp_k/W6ylcWPzyqI/AAAAAAACtCg/2oU2uMDzdSsh_W1vyJcrojpqEurAUB2bgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"></div><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span></div><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjW_Ed21mpz0AuptYH8eS9xEpq7hPQjM0qhn-DGjLU-UWt-57hQR9toefgL0TInTQ25IFDjA8sezx1svrR9qn_KifcH7_pYNFBDXuf2gziUHQet-pPOYOmBi1j2PQhUHj6JTHlDRuEeTVo/s640/blogger-image-381561479.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjW_Ed21mpz0AuptYH8eS9xEpq7hPQjM0qhn-DGjLU-UWt-57hQR9toefgL0TInTQ25IFDjA8sezx1svrR9qn_KifcH7_pYNFBDXuf2gziUHQet-pPOYOmBi1j2PQhUHj6JTHlDRuEeTVo/s640/blogger-image-381561479.jpg"></a></div><br></span><br><img id="id_b9f3_b73d_61c4_4f6f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-YwfyNx6iwoM/W6ylcTj_4pI/AAAAAAACtCc/k0nxBj52obQU37OdpbKvdv8mp-liFsbqgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_8381_6762_aff_a02" src="https://lh3.googleusercontent.com/-onJFyYPwMTI/W6ylcgbTW0I/AAAAAAACtCk/bRJIh6Tt8KU0vcEA0XU1H8gf3q8eHjpcQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_1df4_a5b8_8160_4938" src="https://lh3.googleusercontent.com/-0Mz0RPCIFo8/W6yldKGxWnI/AAAAAAACtCo/Zi_4AeZJGQMAe3yAtAj8UlC0PuVmC5itACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><br><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br></span></div>NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-86108706242364394142018-09-26T08:50:00.001+02:002018-09-26T09:03:38.694+02:00Färöarna 2018/5: Skyfall och bortfallDet stod klart redan tidigt på natten, dagen skulle bli blöt. Hällregn och orkanvindar, i byarna över 35 m/s på sina ställen borgade för en helt annan typ av dag än de vi haft hittills. Nu är det ju så på Färöarna att vädret skiftar och det är vad det är. På en utsatt plats i Atlanten får man ta det som det kommer och acceptera det som det är. Ingen, ens här, tycker självklart att spöregn och snålblåst är roligare än sol och en lätt bris, men här verkar man ha anammat det vi gärna snackar om, att det lönar sig inte att gnälla på vädret, inget blir bättre av det och inget förändras av det. Vår båttur från Vestmanna till exempel, den hade inte nödvändigtvis blivit bättre i sol och den blev inte säkert sämre för att det regnade, den blev bara annorlunda.<div><br></div><div>Vår värdinna bjöd på finfin frukost med nybakt och omelett och vi såg över dagens planer. Tanken var att vi på väg mot Gjógv, dagens mål, skulle stanna och bestiga öarnas högsta fjäll, Slættertindúr, 880 möh. Vindarna och och regnet satte definitivt stopp för det, mest för att underlaget av gräs och lera blir väldigt halt och om du ramlar iklädd regnställ blir hela fjällsidan som en enda stor rutschkana. Men också för att toppen skulle vara inhöljd i moln och dis och sikten skulle vara noll. Så bergtagna är vi inte, vi behöver inte bestiga en topp bara för att den "är där", då skulle man fan inte ha mycket annat att göra. Vi bestämde oss därför att det fick bli en del tid i bilen idag och lite scenic routes med nedslag i små byar vi passerade istället. Första stopp (om man inte räknar den titt från bilen i Kvivik på grunderna av långhus från vikingatiden med tillhörande skylt inklusive smiley(!)) blev Kollafjørdur där vi skrämde en flock gäss ner i ån och jag poserade så gott jag kunde framför en svartmålad kyrka för det kan väl bara betyda en sak? Vi tog oss över till Eysterøy via "den enda bron över Atlanten" och rundade dess södra udde i Strendur där bensinstationen flaggade på halv stång, kan det varit för att Löfven blev bortröstad som statsminister? Där vägen tog slut på västsidan av ön, i Seltrad, klev vi ur bilen i full mundering och besökte såväl kyrkogård som plantskola, troligen med skakande huvuden i misstro bak gardinerna på de hus vi passerade. Tillbaka i Strendur letade vi förgäves efter ett ullspinneri som skulle finnas där men det enda vi fann var vägar fulla av illa parkerade bilar av dem som skulle till begravningen, Löfven var nog inte inblandad i alla fall.</div><div><br></div><div>Jättarna och häxorna på Island var sedan länge avundsjuka på Färöarna och en dag bestämde sig Rising och Kellingin att slå ett rep runt fjället Eidiskollur och dra hem dem till Island. Det var dock drygt arbete och de båda skurkarna var så fokuserade på sitt uppdrag att de missade soluppgången och blev förvandlade till sten. Där står de kvar än idag och kan ses från en rastplats på vägen mellan Eidid och Gjógv, något vi givetvis såg till att göra. När man står där har man Slættertindur i ryggen och vårt val att låta henne vara idag framföll allt mer klokt sett till moln och det ihållande busvädret. Vägen tog oss runt berget och så fort en flock gäss motvilligt rest sig från vägbanan började vi likt serpentiner klättra uppåt i passet mellan topparna. Plötsligt for något i Lotti och hon föreslog att vi trots allt skulle stanna och ge oss upp på fjällsidan. Inte hela vägen till topps, men en bit i alla fall så vi kunde säga att vi varit där. Sagt och gjort, bilen parkerades och redan på väg över fårstängslet i leran förstod vi poängen med att inte göra några seriösa klättringar en dag som denna. Resenärer i bilarna på vägen nedanför skakade nog på huvudet när de såg de båda stollarna som kämpade uppåt men vi tog det lugnt och satsade på 500 meters höjd, då var vi i alla fall drygt halvvägs. Väl där betraktade vi den dimmiga utsikten och halkade sedan under kontrollerade former ner till bilen igen, klev in i dess skyddade miljö och serpentinade oss ner till åter en vägs ände och vårt mål för dagen.</div><div><br></div><div>Gjógv är ännu en by med bara ett tiotal bofasta året om, resten är sommarhus. Gjáargardur där vi bor är en sorts kombinerad konferensanläggning/hotell och det är en del folk här, bland annat ett svenskt mor/son-par som vi språkade med över middagen. De stänger i december och januari, då är tillgängligheten hit svår men i övrigt har de öppet och på sommaren är det alltid fullbelagt. Efter incheckning och lite våt klädvård tog vi en promenad ut mot klippkanter och fårhagar och givetvis den klyfta/ravin som gett byn sitt namn. En naturlig skreva in mot land som blivit en anläggningsplats för mindre båtar men som idag nog är mer en turistmagnet. Jag tror att man har lite musikframträdanden här andra delar av året och klippväggarna är ljussatta med skiftande färger. Tre italienare med mer kamerautrustning än vårt gemensamma bagage sprang runt och fotograferade allt ifrån regnvåt mossa till sig själva, inklusive det obligatoriska drönarfilmandet som ju ingen Youtubefilm med självaktning klarar sig utan. Utanför den stängda kyrkan fanns ytterligare en minneslund över byns till havet förlorade söner, på åkern plockade ett par upp de sista rotfrukterna för året ur sina planteringar samtidigt som stormen piskade klipporna nedanför och italienarna packade in sig i sin hyrbil de ställt precis under skylten "Private Parking". Blåsten och regnet hade avtagit något och vi kunde konstatera att Färöarna är minst lika rikt på upplevelser även när det regnar åt flera håll samtidigt och bildörren blåser ur handen på dig. Det är bara lite annorlunda då.</div><div><br></div><div><img id="id_6561_7b6c_a822_9c49" src="https://lh3.googleusercontent.com/-oW5OkKZxP-Q/W6ssHIBeLhI/AAAAAAACs_c/IYgXqpKova8HMm4tDUlZi2y3lLFG5i1pACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_e36_8a60_7ee0_f04b" src="https://lh3.googleusercontent.com/-A3l3e_57smI/W6ssHMJa1eI/AAAAAAACs_U/QTo2YOHS814yD3jQln21Srlrl3MPb9SGwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_4cd2_d5c0_a16a_5acc" src="https://lh3.googleusercontent.com/-OS6criXiekA/W6ssHHIRr-I/AAAAAAACs_Y/kuHjlVLYPzQ-HHI874ROvE8wc9RxHna0QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_1af_c348_fefb_e1f6" src="https://lh3.googleusercontent.com/-EENm3lcmaqU/W6ssHzUe4RI/AAAAAAACs_g/Nr4iPiINZ10MDPTUQEL605sfdbb90FYegCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_2f26_3c84_3ca8_4623" src="https://lh3.googleusercontent.com/-qZT0YL4cORE/W6ssIBudWsI/AAAAAAACs_o/IFG3fMgRE5owsxjQRCon8ysDHzZLhl7jwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_50b6_cca3_b57f_2a8f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-50sMYECUbAY/W6ssII9tPWI/AAAAAAACs_k/z8auWIe4iWg49n-tRyqOFrzgLJPAQR3rACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_4f56_ffac_6037_765b" src="https://lh3.googleusercontent.com/-h-JAa3HLVOo/W6ssIn1ukGI/AAAAAAACs_s/vwqog1Ck2Gsr8eFiPX0oM7kCqOAUOfU1gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_9440_672a_eaef_4538" src="https://lh3.googleusercontent.com/-8AKF6FCTWd8/W6ssJCGUX6I/AAAAAAACs_w/zc7HLpfj1gEYsPO0E0WkI1v9_21Q3GD9QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_62cd_37bb_3cc6_e311" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Z8pagh78E70/W6ssJMnuVKI/AAAAAAACs_0/mPFhGLRSaS8ofkRV6XMsKjBdA0aX0e-oQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_1dbf_65c9_bcd4_42c2" src="https://lh3.googleusercontent.com/-L9kYgRSZMOU/W6ssJQE8VqI/AAAAAAACs_4/KlWF8x9xVTA-ViGRl6c7j8aFKLyD9VCvwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_49fd_f92f_ab0c_caf8" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_5GFa5RW-YY/W6ssKA7miMI/AAAAAAACtAA/G_ywWgCC8D4l_QXEmTnxqi_uZiquXiWVQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_cba2_ceba_9393_2a61" src="https://lh3.googleusercontent.com/-n2jx625rXwM/W6ssKK-dzJI/AAAAAAACs_8/rpGvDejAxzUYEx44_yyx5viRnZZoxT09ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_8b6a_ab74_6aed_24d4" src="https://lh3.googleusercontent.com/-l3OcF5SOj8I/W6ssKvpyV9I/AAAAAAACtAE/zvSlDXFdnoYKxOo_odlVjKBXlYhIu2-xwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_8a44_7e06_c436_bcf" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Yrrqr3HNeYw/W6ssK3oHPpI/AAAAAAACtAM/kvSvbJZLbsc1y88R6KlPOqFg4vk437i2ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_1b1a_5d74_e214_d5a2" src="https://lh3.googleusercontent.com/-wic6q2Wt7xI/W6ssK5yubtI/AAAAAAACtAI/81cfJOKL26ALkPTD85sDpHvibWv7r7CUgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><br></div>NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-38824616247909234572018-09-25T08:59:00.001+02:002018-09-25T10:59:50.903+02:00Färöarna 2018/4: Halvtreds och havsbottenDet myckna travandet upp och ner i branterna igår gjorde att mina ben nog hellre velat ha en säng som var längre än 1,85 och utan fotgavel som stack upp ovanför madrassen men man kan inte få allt. Himlen var blåsprängd trots skurar under natten och efter frukost passade vi på att ta ännu en promenad på ön innan det skulle bli dags att lämna den. Den delen vi varit på är den allra ytterst västra och det finns stora utrymmen österut att utforska. Vi hann bara med en dryg timmes upptäcksfärd men landskapet var generöst ändå och vi fick en fin vy bland annat över där vi gick igår.<div><br></div><div>När vi väntade på helikoptern kom en man fram till oss och började språka. Han berättade om sitt knutvirkeshus han byggt för 40 år sedan, hur tiderna förändrats ute på ön och på Färöarna i stort och hur han och hans fru kom ut till ön så ofta de kunde. Han var pensionär men hon jobbade fortsatt. En av hans bröder bodde fast här ute liksom ett syskonbarn som nu höll på att bygga ett stort nybygge för såväl eget boende som lite framtida café och service åt turisterna. Detta utöver de 200 får, två trålare och tre fiskebåtar han hade. Vi fick också bekräftat vilken tur vi hade igår, han påstod att det var en av två riktiga sommardagar de haft där ute i år. Den värmebölja vi upplevt i Sverige hade inte nått dem, tvärtom hade skörden av hö blivit på tok för liten.</div><div><br></div><div>Helikoptern kom och jag höll i hatten. Turen vi fick tillbaka var något i hästväg. Solen sken och vi gick över såväl holmúr som själva Mykines och sen utmed kusten nästan bort till Vatnid innan vi gick ned för landning. Jag filmade mest hela tiden så det blev tyvärr inga foton att redovisa här mer än de från Lotti som inte satt vid fönstret. Ni får komma hem till oss och titta på det helt enkelt!</div><div><br></div><div>Idag var dagen då min livskamrat, min bästa vän, min älskade fru och min andra hälft fyllde jämnt. Födelsedagshälsningar hade börjat komma in via sms och telefon men för att verkligen få känna allas uppskattning gick vi in på flygplatsen och nyttjade deras Wi-Fi för att scanna av alla kanaler som fungerar som bursdagsuppvaktningar idag. Vi blev sittande en bra stund, min hustrus popularitet är ett bevis på hennes storhet som vän och medmänniska.</div><div><br></div><div>Bilen stod lyckligtvis kvar (vi hade inte lyckats komma på hur an skulle betala för parkeringen, vi tror i efterhand att de litade på ens godhet och att man skulle betala självmant i turistinformationen) så vi satte oss i bilen och styrde kosan mot Saksún, en avlägsen by som ligger där vägen tar slut. De stora öarna är sedan en tid tillbaka förbundna med hjälp av tunnlar under havet som kostar 100 kr per resa men som öppnat upp för mycket, givetvis. Planer finnas på fler som ska knyta ihop även de sydligaste öarna till den stora gruppen. Samma sak gäller här, det finns inga tullstationer, du går in och betalar i efterhand. Jag tror dock att det finns någon kameraövervakning eftersom det vi kör kommer dras från en deposition vi lagt på hyrbilen. Det blir ganska tyst i bilen när man kör i sådant här landskap men vi passerade folk som stod och fiskade, korpar som kalasade på ett fårkadaver, hästar i en trädgård, en trålare i ett fiskeläge, fler fiskodlingar och små kyrkor innan svängde av i Hválvik och tog den smala, enfiliga vägen mot vårt mål. Samarbete med såväl får som mötande trafik är ett måste här.</div><div><br></div><div>Saksún ligger längst in i en dalgång vilket gör den till ett veritabelt blåshål med havet utanför. Här bor tio personer, det finns ett litet (stängt) museum och en kyrka mitt ute på ett fält. Känslorna för turisterna är blandade här, tydligen finns en bonde som är lite "besvärlig", kanske är det han som satt upp alla "Keep out"-skyltar, men troligen är det bara för att inte vinterbetet för fåren ska trampas ner och sönder. Vi fann lä bakom ett litet skjul vid en parkeringsplats och tog fram vårt stormkök där vi tillredde en mycket smakfull pasta bolognese med efterföljande kopp nescafe. Vatten direkt ur forsen bredvid, precis som det ska vara. Fyllda av ny energi konsulterade vi tabellen för tidvatten innan vi gick ner mot ravinen och ut på sanddynerna i lågvatten och vidare mot havet. För många år sedan var här en naturlig hamn men en storm på 1600-talet drog in så mycket slam och sand att det därefter enbart är möjligt att komma in under högvatten och då med mindre båtar. Laxar kämpar också in här för att ta sig vidare uppströms ån till sjön ovanför. Vi gick hela vägen ut till havet och stod en stund och betraktade skådespelet med vågorna som slog mot sanden och sakta men säkert kröp närmre land. Vi gick tillbaka och var med god marginal vid bilen och körde mot Kvivik där vi skulle tillbringa natten hemma hos Súsanna, vår första erfarenhet av Airbnb minsann.</div><div><br></div><div>Vi fick ett rum på andra våningen i ett charmigt och robust hus där hon bodde tillsammans med sin yngste son som kommit hem från Island för att skriva sin Master i politisk administration. Efter att vi varit ute och ätit en födelsedagsmiddag i Vestmanna bjöds vi på kaffe och kaka vid hemkomst och satt och pratade till sent om Färöarna, Sverige, barn, mat, väder, vintrar, får och åter igen politik. Det är tydligt ett ämne som engagerar många här, det har givetvis med deras position och förhållande till Danmark att göra. De vill vara egna så långt det går men inser samtidigt att de drar nytta av att vara del av något större. Samtalen med Färöingarna och kontakten med det lokala livet här är minst lika fascinerande och minnesvärt som landskapen och naturupplevelserna. Sällan har en semester känts så "nära" som denna.</div><div><br></div><div><img id="id_7eb5_b881_6ce7_ae74" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Wy5PeDyLAqY/W6n0w9smURI/AAAAAAACs9w/XruqDhYCry8c16d1QyeGJX1AUQcOCYutACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_9097_3409_ceca_e278" src="https://lh3.googleusercontent.com/-XLuqD0Aneok/W6n0xlJGhzI/AAAAAAACs94/d9Vkdzo8u-4tnH0T37-2-NP3X1vYxiwIACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_b20d_6b40_ef32_8dfa" src="https://lh3.googleusercontent.com/-54_hcLJU5zo/W6n0wouGPMI/AAAAAAACs9s/J0AnrGoGvQ4wUV3RUQp90DetQNEYT6kfACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_c1de_c38a_aad8_271c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-sBTCi_Ge25A/W6n0xJoWB2I/AAAAAAACs90/a8wYPyZuFHIMPRg0LRzet3oourX0uSrlgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_c6de_2aba_ac4_34e8" src="https://lh3.googleusercontent.com/-nkldRh9lJa0/W6n0xgiKpgI/AAAAAAACs98/i6KOiP0hKcEwNVQdWftz5aT4OVOSiOJAgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_66f_7aa5_ec5f_2c8e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-9fIOR6Klyrk/W6n0zNaInHI/AAAAAAACs-A/2R2xZA7-rDA7hJ1-STvhAiHL0HGyx1J7wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_eb6a_2233_d5fb_76ee" src="https://lh3.googleusercontent.com/-CzhjczDBfIQ/W6n0zAcx96I/AAAAAAACs-E/Z1lp6i8aIxMgYQPk9kClR77hzm6MBwb3QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_8d29_37dd_72f_817a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-XiqEVn-0Y14/W6n0zvktfwI/AAAAAAACs-I/dwrzMtDgSUMZraiwmsWQ2WC97BxsaxMPgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_ae63_a737_77ea_f6f7" src="https://lh3.googleusercontent.com/--B2D-eKbYYU/W6n00GwJABI/AAAAAAACs-M/GdcR-LWr66sjrIrZlNHi_T13E2MAirT-gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_1634_ab0e_67c6_e617" src="https://lh3.googleusercontent.com/-mWY7o7DsIaY/W6n02rM7I9I/AAAAAAACs-Y/2Lt2rg7QjMstiSNBekVf-iIKgU8rQiKugCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_8430_9b4e_f420_eafe" src="https://lh3.googleusercontent.com/-cqGeHvsJDoM/W6n02s3NzxI/AAAAAAACs-U/x3NnkLY6AgYMqIazcdrkv0U4ZQ3UnBgQACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_48bc_4903_da38_ec0e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-2NEIOdwavS4/W6n02ZIiOSI/AAAAAAACs-Q/AqBwxz8llAAr85tVcFNz2kuzMPFKmkQvACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_339_d481_1dfa_520e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-8TAUlCA28u0/W6n02p1SfHI/AAAAAAACs-c/Uuruw5FS7EQzkEGawPD-ho8L-uu3QNy8gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_d06a_6024_811_2085" src="https://lh3.googleusercontent.com/-mepPdw8K3NA/W6n03qGLd0I/AAAAAAACs-g/TnRucbEGf1YUZf9cIKVaCuusHLQbWaRSQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_cffb_1d96_a40c_c3fa" src="https://lh3.googleusercontent.com/-QeGv3cA1FEs/W6n05WAgiII/AAAAAAACs-s/7Cvt0-pP8yojNNOwX9i3K47C_gbb6ZylACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_3a5f_f48d_cbea_c848" src="https://lh3.googleusercontent.com/-siakBzn-3Lw/W6n05lrkubI/AAAAAAACs-w/sMFOjC643P48KWQILxup69suL6p2515dACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_f65d_d142_1a0c_49d2" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_wuS3zSPBY0/W6n04GxEe8I/AAAAAAACs-k/8DWETc494AwbJndSKZu8Dd2Dkozh7EgxwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_d8f_311e_315_fffc" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Cg-Gakd-0zA/W6n049CXkwI/AAAAAAACs-o/QHrtubDIMPM_zRbTFAdvPUpNnPasI-vjgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div>NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-38475200155007978932018-09-24T21:26:00.001+02:002018-09-24T21:36:02.750+02:00Färöarna 2018/3: Sulor och helpensionSå här var det: Vi ville ut till Mykines, den västligaste av öarna, känd framför allt för sina fågelkolonier och sitt utsatta läge. Det går bara att komma dit med båt eller helikopter och efter förste september går inte båtarna längre. Att finna boende därute är lurigt i vanliga fall, så här års än mer så. Lägg därtill att helikoptern går tre-fyra gånger i veckan och bara en tur per dag och det är inte tillåtet att boka tur och retur samma dag så du måste övernatta och ta nästa helikopter tillbaka. Man kan åka ut på söndag och tillbaka på måndag vilket ju passade bra då Lotti fyller år på måndagen men hur skulle vi lösa boende? Vandrarhemmet var nog öppet men omdömena på nätet gjorde inte att det lockade. Enter Magenta och Marita i Midvagur. Hon hade även ett hus på Mykines där man kunde bo och efter en del konversation trodde jag att vi var överens i alla fall. Om vädret tillät kunde vi bo andra natten på ön, annars fick vi bo kvar på Magenta.<div><br></div><div>Vi bokade detta tidigt så när det började närma sig hörde jag av mig för att stämma av läget men fick inget svar. Jag började tro att vi glömts bort eller i alla fall vårt speciella arrangemang så jag jagade ganska intensivt i någon vecka innan jag fick ett svar som inte egentligen lugnade mig men som sa att vi var välkomna och att resten var upp till universum. Så bra då. Dagen för vår ankomst fick vi ett livstecken i det att hon frågade när vi skulle komma men när vi väl dök upp var ingen som sagt där och vi trodde att vi skulle diskutera det hela men tji fick vi. Vi kände ju att vi behövde planera lite för packning och proviant och sånt men här stog vi handfallna. Halvt desperata chansade vi på att skicka ett sms och frågade om hon tänkte komma dit ikväll. Efter någon halvtimme fick vi svar att hon skulle på konsert med Uriah Heep i Torshavn men att det fanns gott om tid att prata vid frukost. Ok...</div><div><br></div><div>Nåväl, på morgonen kom alla våra farhågor på skam. Marita kom och hälsade på oss och berättade att inget sådant här gick att bestämma i förväg, det var så väderberoende. Det handlade inte så mycket om hur mycket det blåste som om från vilket håll. Vid fel riktning räckte det med kanske fem m/s för att helikoptern inte skulle lyfta. Helt hundra säkra på avgång kunde vi inte vara förrän på flygplatsen. Visst finns en risk att man inte kommer tillbaka av samma anledning men det löser man då. På vår fråga om vi får med oss nyckel eller så svarade hon med lätt förvåning att hon ju tänkte åka med. Hon skulle ta hand om oss och se till så vi fick mat. Vi hade tydligen bokat helpension med egen kock i det ögonblick vi bokade Mykineshuset. Allt detta var ju bra och verkade ju bli fint i sista änden, men det hade inte skadat att berätta upplägget och förutsättningarna tidigare.</div><div><br></div><div>Utanför Midvagur ligger Färöarnas största insjö och den liksom allt annat här är kantad av dramatisk natur, bland annat så störtar den i ett vattenfall ner i havet, den ligger nära klippkanten men på en mycket högre nivå. Vi hade ett par timmar innan vi behövde vara på flygplatsen så vi tog oss ut till sjön och började vandra längs med den. Till en början går leden över en torvmosse men det blir mer likt en gräshed längre fram. Vi kom fram till klippkanten men hann inte gå upp eller ut för att se fallet då vi var tvungna att vända för att inte missa helikoptern. Av den anledningen lägger jag in en turistbild nedan så ni får en bra bild av hur det ser ut.</div><div><br></div><div>Helikoptern skulle gå 12:25 och 30 minuter innan skulle man vara på plats och se en instruktionsfilm. Folk kom med matvaror, hundar och väskor och det såg ut att bli fullt. Vi såg inte till vår värdinna först men efter en stund kom hon körandes in på parkeringen och rusade till shuttlebussen med en dramaten och en påse och så kördes vi ut till plattan. Det visade sig senare att de hade ringt henne från flygplatsen och frågat om hon kunde komma lite tidigare, de ville gärna åka lite tidigare än tidtabell då en pilot som var ute på Mykines behövde in då han skulle flyga planet till Köpenhamn... Vilken härlig sammanhållning och samverkan då man kan se att just hon har bokat och så ringer man. En sorts granngemenskap som man inte ser så mycket av längre. Det var premiär för oss båda i helikopter och även om turen bara tog tio minuter var det väldigt speciellt att på så förhållandevis låg höjd se kustlinjen, klippor och djurliv. Riktigt häftigt. Vi landade på Mykines och när helikoptern åkte iväg igen for min hatt all världens väg av vinddraget. Lyckligtvis hamnade den inom räckhåll så vi kunde hämta den senare. Maritas hus på ön var inrett i samma stil som det i Midvagur och vi fick tilldelat ett litet rum på loftet samtidigt som hon ställde fram kaffe och smörgås till oss som lite lunch. Vi kom i samspråk om livet, barn, politik, världen av idag och hade det nästan lite för trevligt för vi ville ju ut och vandra på den yttre delen av ön, Mykinesholmúr, där fyren ligger och fågelkolonier fyller bergssidorna. </div><div><br></div><div>Mykines, liksom många andra öar här, ger intrycket av att liksom ha vält över ända i havet. Gröna sluttningar ner åt ena sidan och löjligt höga klippor åt andra hållet. Det gör att när man går längs med ön går man som på skrå, och när man ska ta sig upp eller ner blir det riktigt brant. Vi började med en sådan brant uppför, ivrigt påhejade av fåren vi passerade. (Det finns 90 000 får på öarna, befolkningen är 50 000) När så vår vandring ut mot fyren började blev vi mållösa. Dels på grund av vädret. Det hade spruckit upp och än badade i sol. Marken gnistrande i grönt och vart man än vände sig var vyerna oändliga. I många fall är det ju så att bilder på nätet och i turistbroschyrer är fixade med färger och dessutom tagna ur vinklar du som besökare aldrig kommer i närheten av men det vi såg framför oss här var banne mig precis som allt vi sett hemifrån. Helt otroligt. Vandringen var stundtals rejält brant och med bara ett tunt vajerräcke mellan oss och det skummande havet något hundratal meter nedanför. Vi passerade alla de hålor där Lunnefåglarna häckar under sommaren men nu var de inte kvar längre. En bro 30 meter över havet förbinder den yttre holmen med storön så det är mycket upp och ner, se höjdkuvan från min Suunto nedan. Längst ut vid fyren hade Havssulor ockuperat några stenpelare och tack vare öns topografi och vindriktningen kunde vi sitta i skjortärmarna och ta en liten paus med medhavda mackor och vatten. Vi upprepade gång på gång vilken tur vi haft och ville egentligen inte vända tillbaka igen. Allt har dock sitt slut så vi lämnade stormfåglarna och de treåriga måsarna där de seglade upp över klippkanten på uppåtvindarna och tog oss tillbaka till den lilla byn igen.</div><div><br></div><div>Byn består av kanske 25 hus, det bor mellan 8-10 bofasta året om här. Det finns en liten post, en kyrka, ett missionshus, mer behövs inte. Alla hjälper varandra, man håller ihop. Vi satte oss att njuta av solen så länge den var uppe på en liten sten intill ån som rinner genom byn. Folk gick förbi med sina hundar, på bergssidorna flyttade en fårfarmare en skock till ny betesmark och tiden föreföll stå still. Vi steg så småningom upp och ner gick till det lilla huset där vi bodde. Marita var inte där, vi tog en kopp kaffe och löste lite korsord. Man gick tydligt ner i varv och jag påbörjade denna text. Efter en stund kom vår värdinna tillbaka och trollade fram lax, potatis och öl och där satt vi i en 150 år gammal stuga på Färöarna och försökte smälta ännu en fantastisk dag. Att påstår att vi kröp ner under bolstren med ett leende på läpparna är minst sagt en underdrift.</div><div><br></div><div><br></div><img id="id_2ddd_35d0_14c8_5057" src="https://lh3.googleusercontent.com/-CkBzBJaIX_c/W6k6REyAxAI/AAAAAAACs7s/P6hI6goSLPEFCPwLIA69MzpkD5EcAcpxwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span></div><div><img id="id_924a_b797_287b_97e3" src="https://lh3.googleusercontent.com/-5rlCkgbphvk/W6k6P-Uc_sI/AAAAAAACs7g/nN9Bbl34VxcOhOnpCOQL0_zi7Do624d-ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_bea6_5df6_d40_3e96" src="https://lh3.googleusercontent.com/-REtoyT4FdZ4/W6k6QTTJhdI/AAAAAAACs7k/lCB0GErzUrcefsp9Ti2TnHFqW6QgkFtfgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_b11e_9caf_7991_99de" src="https://lh3.googleusercontent.com/-cH4oR7uZ35g/W6k6QdzPKJI/AAAAAAACs7o/Ihq71f3xx9olCMSkF00AFkDaH4DjGIIqwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_b15c_6c63_ba30_3d3a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-r1YSlBn8Zw4/W6k6Svhv6QI/AAAAAAACs70/sWXFaJvYC2sfJJLO2Vt1r-mY7f7lBWPiACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"></div><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span></div><div><img id="id_7ecd_4728_ae9_e6bb" src="https://lh3.googleusercontent.com/-57hzpRQ4bkw/W6k6SWJoA-I/AAAAAAACs7w/ekNKJ1IxK6ody4EdzSN393v_ftYpo8fRACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span><img id="id_e67e_f9b4_7fea_b53b" src="https://lh3.googleusercontent.com/-F4ICFml2JSY/W6k8L2TqoNI/AAAAAAACs8Y/y8uQPtG7oywRHujMMWtKrILT2eNH-PkOQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_f9bd_ca58_d449_3801" src="https://lh3.googleusercontent.com/-BZkYKcoVyAY/W6k8Lc5vQsI/AAAAAAACs8Q/HmfWFY8XcE83szU2vsXGUe-u1Hk0D_XrgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_8f00_fdb_837f_2ab7" src="https://lh3.googleusercontent.com/-flFbPmVw6ig/W6k8Lh_s4cI/AAAAAAACs8U/uAKSkZ64gB0wOYvhJrNFtvF1bPElt4GwgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_8eb_ae0_4c39_7415" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Ut7Ak_c1UnE/W6k8MrPMVoI/AAAAAAACs8c/FFfaRwOf-5cx9RG3eXKWCSccc5fr5veFACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_e3b2_c617_fb37_caa9" src="https://lh3.googleusercontent.com/--3gymK_I6qs/W6k8OU8HdbI/AAAAAAACs8k/HN85vtrcqOYmzfD7HVcD5s_FFNmvHINvwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_3522_82f3_8741_47aa" src="https://lh3.googleusercontent.com/-19j-uOFIq44/W6k8N3A2JHI/AAAAAAACs8g/u_fpA22DkXoTgDCWCgqUHK0fi531Cvh6QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_1ac9_6051_2b2e_e8b3" src="https://lh3.googleusercontent.com/-lJ5s_v0SJ_o/W6k8OlDBOMI/AAAAAAACs8o/mww4Jq5EDBoi1SBnUZohMaBq53Fh2CNLwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_ca60_79d_53bf_770" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Vy03k8b8HYc/W6k8O2uBeTI/AAAAAAACs8s/Ph6MXenJmJkBgHeH_Fh-DWSfR2yx7cUOQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_1757_b348_68b2_3e8a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-AxQ6NAk282M/W6k8Px-eDCI/AAAAAAACs8w/ALDL2f6wew4lQ6gy8XUfCHujS1g_3qNtQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_4441_7144_3272_8ff0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-gz6jBSLYpSk/W6k8Sx__MSI/AAAAAAACs84/uJiDge6UksQorKkDZOSF1_VCqcSyPOqWwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_fc90_4c5_1904_9b92" src="https://lh3.googleusercontent.com/--w7iWrn-A5o/W6k8P90lrTI/AAAAAAACs80/7vlS2vYum9sumFXB0x_Sbts8pi2hdeoawCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_c32d_baa0_9f83_8457" src="https://lh3.googleusercontent.com/-7qXvfIEq-BI/W6k8TecHPiI/AAAAAAACs9A/bsOsmSVCTZAvR8IqbDB0e83BycGuZdMgACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_7f5b_732f_bf2a_ee81" src="https://lh3.googleusercontent.com/-YJveNdoiiCg/W6k8S78wZCI/AAAAAAACs88/4BxqLqeU14sFzh7YFfw9sozTLNKskJPnwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_92dc_8da3_23ba_9c6b" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Ph6ed9ZdZ9M/W6k8TTQ-UaI/AAAAAAACs9E/nKr8aLFfATcCqpwdKkq99dt-KNc468dzACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_da61_33fd_59a0_6945" src="https://lh3.googleusercontent.com/-5TWkONiez3s/W6k8UFeVZXI/AAAAAAACs9I/hNtlXjx1nz8SeuG_577j8rbVnRGl4jb3QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br><br><br><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span><br></div>NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-13251890944410792452018-09-23T08:50:00.001+02:002018-09-23T08:58:03.586+02:00Färöarna 2018/2: Stormfågel och TrollpackaNatten förflöt inte helt utan avbrott då efterdyningarna av Knud resulterade i sporadiska stormbyar med tillhörande regnskurar som högg tag i husknuden och skakade om den lilla stugan. Vi sov dock på det stora hela både gott och länge och kom ner till de schweiziska tjejerna när de var redo att ge sig av. De hade en idé att gå samma led vi gjort igår fast åt andra hållet då de ändå skulle lämna byn idag och frågade oss vad vi trodde. De pekade på sitt bagage som innehöll en normal rullväska och då blev man ju lite skeptisk. Men vem är jag att ge två personer från ett alpland råd om vandring i bergen? Jag påpekade att det var brant och lösa stenar och att de låga molnen skulle förta utsikten en del men då kom en sista pust från Knud som inkluderade hagel och det fick dem att ge sig ut i naturen i alla fall utan bagaget, oklart vart dock.<div><br></div><div>Vi tog en lugn och fin frukost, läste på inför dagens äventyr och gjorde oss redo för en liten upptäcksfärd i den lilla byn. Här finns bara kanske 15 hus, så det är rätt snabbt gjort. När vi kom utanför huset såg vi våra kompisar på fjällsluttningen på andra sidan dalen, de hade inte tagit leden de talat om. Vi letade reda på den gamla kyrkogården, dess innehåll speglade byns storlek. Intill muren stod en av byns hundar som vi sett dagen innan och tuggade på något i gräset. Det tog en kort stund innan vi såg att det var ett kohuvud som stog på jyckens frukostmeny idag. Just nu smaskade hen på mulen och såg inte ut att vilja dela med sig så vi gick därifrån. Vi passerade ett gäng frigående höns och tog oss upp på samma fjällsida som vi sett tjejerna på tidigare. Det blåste rejält och man fick stundtals hålla i hatten. Väl ute på kanten mot havet fick man dock en belöning i form av lodräta klippor, ett skummande hav och mängder av stormfågel som seglandes på vindarna kämpade för att hitta landningsställen på de minimala avsatserna i berget. Ett skådespel man kunde stå och se på länge. Solen gjorde tappra försök i fjärran och ute till havs låg Mykines och lockade, mer om det de kommande dagarna.</div><div><br></div><div>Vi fortsatte utmed klippkanten och ner mot vattenfallet igen men svängde tillbaka mot Gásadalgardur igen innan dess. Då såg vi våra huskamrater gåendes på vägen släpandes packning, uppenbart att de tänkte försöka lifta in till Sándavagúr, där de skulle tillbringa natten. Vi hade fortsatt gott om tid så vi packade våra grejer, dubbelkollade lite väder och sånt medan vi hade nät (inte fri roaming på Färöarna) och packade så småningom in oss i bilen. Vi såg tjejerna sittandes vid vägkanten i snålblåsten, ingen hade plockat upp dem och det hade nog gått närmare en timme nu sedan vi såg dem gå iväg så vi stannade givetvis och hjälpte dem. Sándavagúr låg ändå på vägen för oss och vi fick en trevlig pratstund med dem under tiden. De var från Zürich och hade egentligen velat åka till Island men det var lite meckigt så de valde det som låg närmast istället. De ångrade sig inte och det förstod vi. Vi berättade givetvis att vi varit i Schweiz och vandrat och påpekade att det var dyrt där och då fick vi veta att det även är dyrt för dom som bor där, på en nivå att de själva har svårt att ha råd att semestra i sitt eget land. Så märkligt.</div><div><br></div><div>Vi släppte av dem och styrde vår kosa mot Vestmanna där vi bokat en liten båttur ut i fjorden och utmed kustlinjen. Via en tunnel tog vi oss till den av öarna där detta låg och åter igen var vindrutan fylld av vykortsbilder. I väntan på båten åt vi en lunch bestånde av dagens fisk, toskur, och såg hur vind och regn avlöste varandra utanför. Vädret gjorde säkert sitt till att snabbt fylla sittplatserna inomhus på båten när vi väl gått ombord men man insåg snabbt att det var på däcket man skulle stå för att se och uppleva det hela ordentligt. Båtturen var marknadsförd lite som "bird watching" men vi är som sagt lite sent ute. Lunnefåglarna har lämnat ön så vi kunde bara se de små grottorna de brukar häcka i. Det fanns dock gott om trut och lira, inte minst nedanför laxfabriken där tillgången på mat skapar ett populärt ställe att samlas. Med cirka 1,5 miljoner laxar i odlingen i fjorden blir det givetvis lite slamsor över till fågellivet.</div><div><br></div><div>Färden tog oss utmed den klippiga kustlinjen, nedanför vattenfall, in i grottor och skrevor skapade av eoner av vågor som sakta men säkert ätit sig in i berget när de kastat sig mot stenväggarna som plötsligt står ivägen mitt ute i havet. Kaptenen manövrerade skutan med precision i de trånga utrymmena och man kände sig hyfsat liten där han körde genom naturens egen labyrint. Längst ut på turen reste sig en över 300 meter hög och spetsig klippformation upp ur havet. Den kallas Trollpackans Finger och är en mycket känd silhuett. För några år sedan tog sig tydligen ett par stollar dit med båt och spenderade två dagar på att ta sig upp till toppen. Väl där övernattade de en natt innan de klättrade ner igen. Man kan vara dum i huvudet på många olika sätt.</div><div><br></div><div>När vi kommit i land körde vi tillbaka till Vágar för att leta upp vårt boende för natten, Magenta Guesthouse. Vi hittade det lätt, det var ingen där men dörren stod öppen, en lapp till oss hälsade oss välkomna och hänvisade oss till vårt rum. I salongen stod en termos kaffe och hembakade småkakor och väntade på oss. Mycket charmigt och trevligt men lite störande mig, vän av ordning, inte minst då vi kände att vi ville prata med värdinnan om morgondagen eftersom hon är inblandad i huruvida vi kan komma ut till Mykines eller inte. Hon har en mañana-inställning som säkert är ok och befogad, den passar inte mig speciellt bra bara. Vi fick dock senare sms-kontakt under kvällen som lugnade mig. Något. Magenta är trivsamt inrett i gammal stil, ungefär som hemma hos min mormor vad gäller val av möbler och dekoration. Åter igen gemensamma badrum och toalett i hallen men vi har ett handfat på rummet i alla fall.</div><div><br></div><div>Lotti behövde fylla på sin stegräknare så vi gav oss ut och kryssade mellan regnskurarna i Midvagur. Åter igen fotbollsträning i busvädret, ännu en kyrkogård, denna gång med något som vi tolkade som en minneslund över söner från byn som drunkat till havs. "Tagen av Neptun" och liknande stod det på ett gäng stenar i en halvcirkel. Byn är liten så utbudet av mat var begränsat men vi fann vad vi behövde i en miljö där vi kunde reflektera över ännu en bra dag på semestern. När vi släntrade in på boendet satt en handfull danskar i salongen men vi drog oss tillbaka till vår Kong Christians Suite och förberedde oss för natten. Morgondagen är planerad men likväl ett oskrivet blad, det ska bli mycket spännande att se hur det utvecklar sig.</div><div><br></div><div><img id="id_e14b_96db_f60a_98ca" src="https://lh3.googleusercontent.com/-8N0fmuCgp1Y/W6c3nox7YmI/AAAAAAACs4E/Fj7jXpZgNKMEt06mTVqxtMNA2-yDtqWHACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_5cb0_177a_3830_12e5" src="https://lh3.googleusercontent.com/-hQWJv_MxsXM/W6c3prYPG_I/AAAAAAACs4M/_mIwNFIqOzw11FgQhNANSAJ-a3RTZbuLwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_dffb_adfa_17ca_c1a0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-JHFp24yRyS0/W6c3sKuaTUI/AAAAAAACs4U/gx5fbzWSYQEGpUSm_ztmazes7S_Jpb92gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_f2b9_8271_6b10_25f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-oWE1SKMV6e0/W6c3q6ULvxI/AAAAAAACs4Q/kKL76iugLtsywOJfofTandY09f0MnlrSACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_a4fb_c10a_7ace_da8a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-CvI_WI5w8tM/W6c3o-UdtXI/AAAAAAACs4I/OHbkS9LBcf8KBTGnvOtC0bYp1cku6ULcgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_96c7_c9bb_79ba_9185" src="https://lh3.googleusercontent.com/-mAjCKdntV2k/W6c3sXmBcZI/AAAAAAACs4Y/AcClJsUjgkI1yAbGKV7o_Iq6LGmW_cBIQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_e9bc_b779_6379_e3c9" src="https://lh3.googleusercontent.com/-S1gUTGTtXvw/W6c3tTKrbRI/AAAAAAACs4c/j7_-DIC382cb180tWG4TIUeQN30Xa0-kQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_1df3_2f4a_e050_676c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-y3SXODVYLlE/W6c3uE7UJZI/AAAAAAACs4g/NF4H-DFIqUI32eEHsYhFeFBEI5M14j3RQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_286b_724_62ab_41b8" src="https://lh3.googleusercontent.com/-aCvk_1IUPOU/W6c3wP4nF8I/AAAAAAACs4o/zoUEmRASk700-C1LHtf9pQQPSFwKcfUBgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_2448_6c8a_a30b_ea15" src="https://lh3.googleusercontent.com/-WNhw6KIFWw0/W6c3uiZaykI/AAAAAAACs4k/7Z2Gr7s9sPcH0uRzoM_KegW7hc-cWfcnQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"></div><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span></div><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span><img id="id_106e_9de3_e412_3f08" src="https://lh3.googleusercontent.com/-auavC7KhtHg/W6c5DuEB_YI/AAAAAAACs5I/LQRkd0-LSmEuGYR44zdRRhrvVcgb9I5EgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"></div><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span></div><div><img id="id_98bd_c775_f91c_5f06" src="https://lh3.googleusercontent.com/-8ctoeK56pV8/W6c5EvplMwI/AAAAAAACs5M/J2d_twUxUOEP0QmAq7sfFarylLAdcMX-ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span><br><br><img id="id_4310_2869_9f2a_7a90" src="https://lh3.googleusercontent.com/-tgi0Ark0nYY/W6c5GAZ128I/AAAAAAACs5U/_gWjgUR9aOM-n-tatzsCuQC5ZYpY8IQpwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_28ca_92f5_f172_669a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-IbNw8dprlfs/W6c5FBjfntI/AAAAAAACs5Q/ySwAVwFpUYg_qY3CBRtzNAMpVB17_osoACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"></div><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span></div><div><img id="id_f723_6ee3_1974_f752" src="https://lh3.googleusercontent.com/-5T0bgVUReNI/W6c5I1Dq6kI/AAAAAAACs5g/1SMlf5DVquYrVsCgYamxLZSIQq9eyaLoACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span><br><img id="id_c596_3ab5_f8b5_f845" src="https://lh3.googleusercontent.com/-m-ctKFkIeBs/W6c5H6uXesI/AAAAAAACs5Y/cXVrhTmPfnsp9V-XbQ7-KdhkttRugAXewCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_6e39_1088_5262_4b47" src="https://lh3.googleusercontent.com/-PqQBb61xmWY/W6c5IuZBRcI/AAAAAAACs5c/zt7_Oh5DmYQLR1ObA9l04i-SbAfLC8-aQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_2c4d_5aaa_423f_2bd" src="https://lh3.googleusercontent.com/-bOfm1rK3iVk/W6c5K_WQiPI/AAAAAAACs5o/8tcQ7CiyXt0kLof0zKNHh0ib3zo6LgUIgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_7bd7_8e61_a85_90a6" src="https://lh3.googleusercontent.com/-tagXZrK52lY/W6c5JyzgPtI/AAAAAAACs5k/v__eRWjcUdwnWHSc_nmGzonfVaakDYUXwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_948e_c7c0_5233_54eb" src="https://lh3.googleusercontent.com/-mUSfnddPhGQ/W6c5LbabnqI/AAAAAAACs5s/A2f6rrTYZFMpDrDIVAm8lGZ1uZ3l_XwfwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><br></div>NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-65436126411872859402018-09-22T22:02:00.001+02:002018-09-22T22:04:49.719+02:00Färöarna 2018/1: Liksteinur & Turrur Fiskur"Velkommin heim"<div>Det är vad flygpersonalen inleder hälsningfrasen med på klingande färöiska efter att planet tagit mark på flygplatsen på Vágar på nordvästra delen av Färöarna. De dramatiska landskap vi sett exempel på under inflygningen gör det lätt att förstå att de cirka 50 000 invånarna är måna om det unika som är deras och understryker det genom att hälsa de inhemska passagerarna just hem. Ni må ha varit ute i den stora världen och rest men nu har ni äntligen kommit hem igen.</div><div><br></div><div>Hustrun fyller jämnt och vi flyr landet för att fira henne. Idéerna började med New York, Shanghai var på tapeten liksom Macau och Seychellerna men så dök idén upp om en vecka bland elementen och dit kanske inte alla andra åker och vips hade vi bestämt oss, Färöarna skulle det bli. Vi är sena på säsongen, det märkte vi på möjligheter att boka boenden och transporter och vi är beredda på ett ostadigt väderläge som kommer att få styra våra dagar mer än det schema vi gjort upp men det är lite av det vi faktiskt är ute efter också, att låta resmålet ta hand om oss, inte att vi ska diktera villkoren.</div><div><br></div><div>Färöiska flygbolaget Atlantic Airways flyger direkt från Köpenhamn så vi tog oss en elbilstripp dit tidigt på morgonen. Stormen Knud hotade i faggorna och det högg tag i bilen ordentligt på väg över bron, men det var aldrig någon fara. Övädret skulle komma in över Danmark senare under dagen så när vi efter lite bökig boarding lyfte var det inte skakigare än normalt och jag tror vi kom upp och över det hela och fick en lugn och fin flight på två timmar innan vi landade och gick till parkeringen och hämtade den bokade hyrbilen som stod och väntade på parkeringen, upplåst och med nycklarna i handskfacket.</div><div><br></div><div>Första natten skulle tillbringas på Gásadalgardur i Gásadalur och just på grund av säsongen var deras cafédel stängd så vi fick börja med att leta upp en liten butik i Sórvagur för proviantering för några dagar framåt. Lite frukost men även att ha med oss på vandringar som extra energi och lunch. (Vi avstod dock från den torkade fisken) I en annan butik nere vid färjeläget sålde de gas till vårt stormkök och för att vara lite påfyllda före den första vandringen tryckte vi i bilen på väg mot Gásadalur i oss lite kalla pannkakor och en chokladmuffin. Vår värdinna satt och väntade bara på att vi skulle komma och skulle sedan släppa av oss vid vandringsleden på sin väg hem så vi ville inte hålla kvar henne för länge. Vi betalade och inkvarterade oss så fort vi kunde, packade ner lite snacks och en vattenflaska och hoppade sedan tillsammans med värdinnan och hennes två hundar in i bilen. På vägen stannade hon och gick ut på en åker och matade några kalvar men det dröjde inte länge förrän vi var på andra sidan fjället och släpptes av bland får, gäss och ett fullständigt andlöst vackert landskap. </div><div><br></div><div>Gásadalur (Gåsdalen) är just en dal mellan två fjäll och fram tills 1986 när helikoptertrafiken började trafikera dalen, var båt eller till fots enda sättet att ta sig dit eller därifrån. Havet utanför är vilt så en led mellan dalen och den närmsta byn Bøur blev den normala promenadstigen för de som behövde sälja sina varor från den bördiga dalen eller köpa förnödenheter. Leden går brant upp över fjälltoppen i sicksack och erbjuder helt fantastiska vyer, inte minst när man kommer upp på kammen ca 460 möh och ser ner i dalen framför sig. Brevbäraren gick denna väg tre gånger i veckan, sommar som vinter, och då var nog stigen mer upptrampad än vad den är numera, nu när mest turister troligen knatar där. 2006 byggdes en tunnel som förband dalen med resten av ön på ett helt annat sätt och även om det inte var så länge sedan tar naturen snabbt åter det som är dess eget, något som känns extra viktigt här på något sätt.</div><div><br></div><div>Ungefär halvvägs låg en stor flat sten med en skylt på, "Liksteinur". Det sägs att före 1873, när en begravningsplats anlades i dalen och de döda bars över fjället till kyrkan i Bøur, markerade detta en punkt då de som kånkade på kistan satte sig ner och vilade en stund. Så kan det säkert varit men jag tror mer de satte sig när de var trötta och att denna stens form gett den sitt namn mer än annat. Nedstigningen i dalen var brant och stundtals på löst grus och hala stenar men efter en och en halv timme var vi nere och väldigt nöjda. Molnen och regnet började dra in över fjällen men vi hade hunnit så vi fick sikt nog att njuta av det storslagna. </div><div><br></div><div>Vid den lilla byn störtar också Färöarnas kanske mest fotograferade vattenfall, Múlafossur, ner i havet så vi promenerade ut till det och fotade det, även vi, innan vi tog oss den sista biten tillbaka till vårt boende. Det är en liten stuga med fyra rum och gemensamt kök där. vi och ett par tjejer från Schweiz bor denna natt. De skulle fixa sin egen mat men vi tog det lata alternativet och tog bilen till Sórvagur där vi hittat en liten pizzeria. I snålblåst och regn tränade det lokala fotbollslaget utanför, folk kom in och hämtade pizza, en fredagkväll som vilken annan som helst helt enkelt. Tillbaka i Gásadalgardur blev den tidiga morgonen, det myckna resandet och den finfina bergbestigningen i kombination med all frisk luft och blåst tydlig och tröttheten kom över oss. Mörkret la sig ungefär samtidigt med oss, vår vecka här hade börjat.</div><div><br></div><div><img id="id_a79c_4f4d_d4ac_fc0c" src="https://lh3.googleusercontent.com/--roAqiU1HDg/W6afei3AdhI/AAAAAAACs2o/0hBrjuKWXkYldli-_jjQNecWA5m1tV8AQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_4ac5_2481_6d54_723d" src="https://lh3.googleusercontent.com/-RBz2FkB_rpM/W6afi44qVWI/AAAAAAACs2s/MD-xWXncILYOJtwbXVxQpbD0dTsE39ueQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_42f0_4994_4aa3_c46f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-XlRBlmgBkhQ/W6afpjH7eNI/AAAAAAACs28/4ZekVBc8YMkooIMDha71KsalkKmL2bhbgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_ceec_ff9e_4f09_6f03" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Nm70lx8JWZk/W6afjpG7mdI/AAAAAAACs20/Tgj52IZqiDUD6zA9lr85x4BAHJw5pSPcwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_487e_43f_1f67_5d3e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-5L9J7qKaMs8/W6afjTcQQfI/AAAAAAACs2w/Kyp-aZgjtSocC1kwkLpW2eRuxRbhdutxQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_257d_e9f5_1c66_f6f9" src="https://lh3.googleusercontent.com/-m71t4BnJV5Q/W6afmQmJ5sI/AAAAAAACs24/YYYnd0AZwTYK46Xm7aiNjMXs_6kaH7umQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_3048_d7a9_7329_1125" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ZVlKdXzEb84/W6afqCvwmeI/AAAAAAACs3A/IMJ1R637p-wAXACfPO9RqBxWmiV1ZJwJACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_3c12_fde7_c841_aad6" src="https://lh3.googleusercontent.com/-WOiL7PvUZtI/W6afrST5Z5I/AAAAAAACs3I/phLF5_Ms5cEKk7xjBcAsAZ2wT2rPsHvbwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_2483_324f_cbff_7678" src="https://lh3.googleusercontent.com/-4j7giPQOLwI/W6afqNmS7mI/AAAAAAACs3E/4fQic-XnaLUvC16s8E2E4kkqEro4Iu-9ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_ac70_5652_33a2_b7f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-cXLkuJnFokk/W6afuh2_NmI/AAAAAAACs3U/msG1ZX2qOOocLvBvBe1_pf5JAfQQtB0HwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_aeb_8a5a_2a7_15ad" src="https://lh3.googleusercontent.com/-miYY1w62nTc/W6afvFqnOgI/AAAAAAACs3Y/b49xC_0JIOImu_n1GFnBGAWEa6LHoI_XQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><img id="id_d856_58f5_706a_b06c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-DaaESuNJd78/W6afubXbH3I/AAAAAAACs3M/tFii57nhbOkqC3TW3OVdf7kH7ZfLM6ZFgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 746px; height: auto;"><br><br><br></div>NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-27331023301788328412018-07-02T00:51:00.000+02:002018-07-02T00:51:05.526+02:00Bergmanveckan 2018: 1/7 - Vi ser tillbaka, som i en spegel.Ni har förstått att det är något speciellt att se film i Bergmans egen bio, det tror jag att jag varit väldigt tydlig med. Det är klart, det var här han satt och såg film sex dagar i veckan i över trettio år. Det är här han hade premiär på Trollflöjten och det är en miljö man sett på bild och film flera gånger. Hela ena väggen är en projektionsduk med en mastodontlåda med högtalare på en ställning i mitten framför. Jag antar att det är ursprungslådan då det hela byggdes före den surroundhysteri som råder idag. Bergman lät installera en modern projektor med tiden, för att kunna se film även från digitala format och till det finns kopplat ett 5.1-system från harman kardon om jag såg rätt. Det var via de kanalerna vi fick se Chaplinfilmen härom morgonen då den spelades från blu-ray. De övriga filmerna jag sett dock, Skammen, Persona, Såsom i en spegel, de har spelats från klassiska filmrullar i de ursprungliga (?) projektorerna och i denna intima miljö blir det pinsamt tydligt hur överlägset detta optiska analoga format är, oavsett hur många K du scannar in originalet i för digitalisering. Skärpan, värmen, djupet i bilderna. Bredden av nyanser i gråskalorna. Närheten och detaljerna i dialogen.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Ja, filmerna är stundtals repiga. Ja, ljudet knastrar och brusar. Ja, bildkanterna är inte knivskarpa och hörnen är till och med rundade. Ja, om du vet vad du ska titta efter vet du när det byts rulle i maskinrummet. Ja, ibland hoppar bilden till och justeras. Ja, då och då ser du antydningen till perforeringen vid sidan. Men vet du, det är en del av filmupplevelsen. Det är en del av att sitta i de ljusgröna och trots nedsuttna sjukt bekväma stolarna och sträcka ut dina fötter (då du måste ta av dig skorna) och känna den mörkgrönt randiga heltäckningsmattan under tårna. Det blir film på riktigt och även om jag inte skulle vilja ha det på detta vis i mitt eget biorum hemma, Bio Nithrin, så blir det helt rätt här och speciellt i en film som Persona, där den fysiska filmrullen spelar en avgörande roll på fler ställen än kukbilden i prologen. Frågan är om jag kommer kunna uppskatta Criterions BD-utgåva hemma på samma sätt när jag nu sett den inte bara på det sätt Bergman såg den utan även så som han avsåg den att ses.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
På vår sista dag av Bergmanveckan hade vi bara en sak inbokad, Såsom i en spegel klockan 10 i Bergmans Bio. När vi kom dit var det redan en handfull personer där men när insläppet skedde var jag beredd och först in lyckades jag åter få platsen längst fram, bredvid Bergman. Denna filmen är stark och långt ifrån en uppsluppen komedi men det är inte konstigt att den blev så uppmärksammad som den blev. Harriet Andersson är makalöst bra och här finns bilder och ljussättning som dagens filmskapare bara kan drömma om att skapa liknande. När den samtidigt hoppfulla och djupt tragiska slutrepliken övergått i svart skärm satt vi alla kvar och tog in vad vi sett. Spridda snyftningar hördes bland de 14 åskådarna. Dörren öppnades och det skarpa solljuset från den verkliga världen utanför sken in och bröt förtrollningen. Filmen, och vår Bergmanvecka, var slut. Vi körde ner till Fårösund, tog höger mot Hau och Kappelshamn och körde västkusten söderut för att dra ut på vår vecka så långt som möjligt. Lunchen på Donken i Visby samtidigt som vi laddade bilen full blev en skarp kontrast till gasolkök och campingliv och inom kort stod vi i kön till färjan och fastlandet var nästa destination.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Så detta var första gången jag åkte på Bergmanveckan, hur sammanfattar jag den? Kan jag det redan? Vad som står klart redan nu är att jag haft en fantastisk vecka. Jag har kunnat fullständigt nörda ner mig i en gren av mitt filmintresse där jag alltid känt att jag kan lära mig mer. Det står fullständigt klart idag och den lärprocessen har inletts i år. Det är ett fullspäckat program och även om man velat så kan man inte vara på fler ställen än ett så man behöver sålla och välja vad man vill fokusera på. Veckans aktiviteter är utspridda på en handfull ställen inom bekvämt avstånd. Jag valde att fokusera på hans film, att se film, att höra om film. Det finns gott om program om sidoprojekt, stipendiater, närbesläktade uppsättningar med mera och så här i efterhand hade det varit intressant att lägga lite mer kraft på sådant men det finns även en ekonomisk sida på det hela, vi köpte 24 biljetter varav sju till Bergmans Bio och gratis är det inte. Bredden på aktiviteterna var fantastisk, det fanns något för alla och det syntes på hur mycket olikheter man såg bland publiken. Jag har varit hyfsat aktiv på Instagram och det har tydligen varit uppskattat då flera personer från Bergmancenter kommit fram till mig och kommenterat det. Om ni läser detta vill jag framföra mitt tack för uppmärksamheten och de snälla orden. Runt om på alla evenemang fanns volontärer för att hjälpa, introducera, scanna biljetter, visa vägen och svara på frågor. Ett monsterjobb utan vilket veckan troligen inte skulle fungera. Jag antar att mängden sömn är begränsad för dem och att samma fråga kommer förton gånger under en vecka men alla gick med huvudet högt och ett leende läpparna. Läser någon av er detta ska ni ha stort tack för välkomnande och hjälp. Ovärderligt. Tanken väcktes tidigt under veckan och har mognat dag för dag. När jag kommer hem kommer jag höra av mig till Fårö och anmäla mitt intresse till att jobba på veckan 2019...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nu har jag babblat på i en vecka, jag hoppas det varit någorlunda begripligt och lite intressant. Troligen blir det tyst här nu ett tag framöver tills jag ger mig ut på nästa resa men innan dess ska jag försöka hitta lite recensioner jag gjorde för evigheter sedan åt dvdforum.nu. Jag har tidigare lagt upp en för Gycklarnas afton här och jag ska först leta efter Persona, den borde ligga och damma någonstans. Och med det:</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Du fick svart!</div>
<div>
Det passar ju bäst så.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<img alt="" id="id_5a4c_4db7_74d3_e908" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Z8Mxu9hOLjs/Wzlanrv5MiI/AAAAAAACrEM/199hl6fSJqEZ9gVx1J5ZhnRTpMFMzR4XgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_ed26_f1d2_f3c4_acfe" src="https://lh3.googleusercontent.com/-8yP-lzi_MV0/Wzlanh_c_GI/AAAAAAACrEU/oTCAgmDyNrY-b9DJRzUnMhlZUNg0HGb5QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_9781_dc64_b729_feae" src="https://lh3.googleusercontent.com/-T0PHu_0gBbk/Wzlan6d9fbI/AAAAAAACrEY/ctrKjTGtn5gYUEZel-dh_Qi1bIswiGp_QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_c57_6829_e81d_9e8a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-TlwTobdUuxY/WzlanoLPH2I/AAAAAAACrEQ/E_6S0zMRoxw4vVqE3tTpUJauRFFUjkXEQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_b628_22cf_6682_7d90" src="https://lh3.googleusercontent.com/-d3GoJTtmw-8/WzlaohQROiI/AAAAAAACrEc/3Ckl0W_VbZwsx819dBm4IjPivJUQdXmGACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_ac91_3969_6711_dfee" src="https://lh3.googleusercontent.com/-YstwtqAwJaA/WzlapZsF3aI/AAAAAAACrEg/cDHn-r0Qy5US7jUQ1skQXyzXPgiYMMfRACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_b727_9c3c_f516_1320" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Q33gIktfgMQ/WzlapUXOYuI/AAAAAAACrEk/lDiwAWM57WoywpltZnaN1JFKoPbnmVkZwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_600a_a0c8_552_2258" src="https://lh3.googleusercontent.com/-dvFQTij0IeU/Wzlap7reUGI/AAAAAAACrEo/WLPAO51s4xQuMb8K7g1llSJ1EBhYUo7vACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_1880_acdb_9c4_1f77" src="https://lh3.googleusercontent.com/-XVu9Z-nVDj0/Wzlap-yVgyI/AAAAAAACrEs/rSgS3xEVoL8HRoZJsWh8lIzNUcI5xog7QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_e90_1684_18bb_fcd6" src="https://lh3.googleusercontent.com/-r2xUIusKcgU/Wzlap6DznuI/AAAAAAACrEw/7riD3sczyNUmM9jex5QD6UXB8tiAfKTTwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-71127326337041036022018-07-01T07:07:00.000+02:002018-07-01T07:07:25.445+02:00Bergmanveckan 2018: 30/7 - Vi agerar, äntligen.Hur gärna man än vill så kan man inte sitta inne i ett biomörker var dag en hel vecka. Man kan inte heller fylla varje dag med samtal och föreläsningar utan paus för då skulle nog huvudet spricka. Man behöver helt enkelt en paus då och då inte minst för att ge sig själv chansen att smälta intrycken. Precis det hade vi bestämt oss för att ha idag. När morgonen grydde och antydde en rejält blåsig dag packade vi ihop våra grejer och körde upp till Skär för att äta frukost vid vågorna. Vi fick busa lite och köra in mot en förbudsskylt och öppna en grind in till en kohage men vi hade fått lov från en Fåröbo så det var ok. Skär är den strand där vraket ligger i Såsom i en spegel och även om det givetvis inte ligger kvar var detta en bra signal på vad denna dag skulle komma att innehålla. Vi hittade en trästam att sitta på och lät såväl morgonsol som kraftiga havsvindar ackompanjera vår måltid. Mat smakar bra ute i det fria.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Efter detta styrde vi kosan mot Fårösund eftersom utforskning av övriga Gotland stod på programmet idag. Vi höll oss efter ostkusten och tog det till andra trafikanters förtret lungt på vår väg söderut. Vi gjorde en kort avstickare in i skogen för att titta på en skeppssättning som kallas Tjelvars grav då sägnen säger att Tjelvar, han som först landsteg på Gotland enligt Gutasagan, ligger begraven här. Lämningen är från yngre bronsålder. Vi for vidare ut mot Herrvik eftersom vi behövde lunch och där fanns en Hamnkrog som har uttag för att ladda elbil. Vi var dock cirka en timme tidiga så vi promenerade runt i det lilla fiskeläget en stund innan vi slog oss till bords. Mat på porslin kändes ovant men menyvalet var givet. Jag blev riktigt sugen på strömming med potatismos när jag såg Valter tillreda det i Fårö-dokument 1979 och här fick jag nu min chans. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Färden gick nu inåt landet och mot Hemse, Gotlands näst största tätort. Vi hade flax, det var Hemsedagen så huvudgatan var full av folk, försäljningsstånd och levande musik. Vi promenerade runt och tittade på krimskrams i butiker innan vi styrde kosan norrut och tillbaka mot Fårö. Vi hade en tid att passa och mellan oss och den fanns en vägfärja som vi omöjligt kunde veta hur lång kö det skulle vara till. Visserligen hade man sagt till oss på campingen att säsongen verkade dra igång sent i år, först vecka 28, men det finns ju de som inte tarvar campingplatser också och alla ska över med färjan. Det var dock inga problem så med god marginal kunde vi plugga in bilen för laddning på Bergmancenter och i lugn och ro unna oss en glass i den blåsiga solen i väntan på dagens Bergmanaktivitet: Bergmansafari! En 3,5 har resa runt om på Fårö med besök på bland annat inspelningsställen för de filmer som filmades just här på Fårö.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi känner alla till magin i filmens värld och att den med enkla medel kan fås oss att tro på allt möjligt bara genom något så enkelt som en kameraplacering. Vi upplevde detta när vi besökte slottet där Monty Python spelade in The Holy Grail, ett enda slott som fick stå modell för flera olika i en och samma film, något man givetvis inte märker i den färdiga produkten. Det är ju också en del av berättelsen kring Sjunde Inseglet, att budgeten var låg, medeltidsscenerna spelades in i en dunge bakom ett bostadsområde med höghus, kameraplacering betydde allt. På safarin vi åkte ikväll blev allt detta och mer uppenbart på ett väldigt påtagligt sätt ju längre fram på resan vi kom. De första stoppen var vid de båda stränder där Såsom i en spegel respektive Persona spelats in. Med hjälp av klipp som vi fick se på plats kunde vi lätt identifiera platserna i Såsom... där de fyra stiger ur havet, går genom muren, uppehåller sig på den steniga stranden. Kulisshuset är borta sedan länge och aplarna har vuxit sig stora, men den där fysiska känslan var tydlig. Lite längre bort, platsen för kamerarälsen är övertagen av strandtallarna, men ute på hällen ser man Bibi Andersson springa efter Liv Ullman för att förklara varför hon blivit så upprörd efter att ha läst brevet. Stenmuren är återställd så vi kan inte följa dem in i Bergmanland, men visst stannar Vogler upp och låter Alma komma ikapp där borta? Hon tvekar, men fortsätter bortåt och försvinner. Vi stannar till vid Scener ur ett äktenskap och ser PV:n rulla in och paret gå in genom den blå dörren. Vi hör surret av maskineriet där Bergman sitter på ovanvåningen av sin bio i Dämba och klipper Trollflöjten för att senare ge världspremiär för enbart familj och vänner en trappa ner. I en gammal svinlada. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
På vägen ut till Lauter fokuserar vi på Bergmans förhållande till ön och hans liv här. Solen skiner in genom bussfönstren och gör det lite svårt att se filmerna på skärmen men efter en vecka här är storyn redan tydlig, det var här han hörde hemma. Strax före den lilla hamnen i Lauter dyker en scen upp ifrån Skammen. Jan och Eva flyr ett krigshärjat land och i fjärran ser man en nedbrunnen kyrka. Givetvis fick man inte riva en kyrka för filmens skull så den man ser i filmen är en modell, kanske en halvmeter hög, fiffigt placerad för att ge rätt perspektiv. Samma sak hade iscensatts när vi kom dit och jag och Lotti utsågs att vara Max och Liv för att spela upp scenen till folkets jubel. Det bjöd vi gärna på och det blev en lysande uppvisning i hur lätt det är att lura ögat. I den film nedan en volontär tog med min telefon är inte placeringen rätt, men i det som filmades på plats och visades direkt efter såg det absolut ut som att kyrkan står någon kilometer bort. Se bild från den faktiska filmen för referens.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Turen avslutades ute på Langhammars där vi fick en kycklingwrap (it's a wrap) innan hemfärd. Det hade blåst massor hela kvällen så vi var inte många som tog oss ner till rackarna för att se platsen där musikerparet i Skammen sitter och väntar på att Sigge Fürst ska komma med båttransport så de kan fly sitt krigshärjade land. Det intressanta var att vi ju var just här för några dagar sedan, utan vetskapen att det var här det hände. Vi åkte förbi bukten där Anna kliver ur båten i Passion och vi körde på vägen som gestaltas i hennes drömsekvens. När vi hittade Bergmans hus hade vi kört förbi Persona-huset utan att veta det, utan att se den blå dörren där Liv Ullman trampar på en glasskärva. Huset som brinner ner i Skammen var visserligen återställt men vi hade kört förbi det två gånger utan att veta. Den döda skogen låg på andra sidan vägen och var uppenbar nu när jag visste det. Min fysiska upplevelse av allt detta fick nu en ny dimension. Magin i att kunna gömma allt detta vardagliga, att använda det till att skapa något helt annat och sedan kunna lämna tillbaka det mer eller mindre orört. Hur många har inte gått förbi rauken utan att veta att Max von Sydow suttit där med sin bistra uppsyn? Hade jag fått veta det efter jag lämnat Fårö hade jag velat åka tillbaka, det hade liksom inte hjälpt att jag varit där tidigare i okunskap.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
I morgon bär det av hemåt igen, sammanfattning av upplevelsen kommer då. Om jag hunnit smälta den vill säga. Jag håller fortfarande på att bearbeta denna safari och dess gömda miljöskatter.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<img alt="" id="id_9d2d_8b2_26ab_3080" src="https://lh3.googleusercontent.com/-otKMsQ0QVL0/Wzhg__qmqCI/AAAAAAACrDQ/YkrCGUvJug0JuF8ZUsD4fZwhjSJ-VWn2ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_4807_178f_b337_b841" src="https://lh3.googleusercontent.com/-w7B6LMKC9nM/Wzhg_1HWZ-I/AAAAAAACrDU/aqm9bxG5Jk0gnuMxF7lHN-JQKlAxn643gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_1c18_ca4d_f307_b33f" src="https://lh3.googleusercontent.com/--c9HdPGkIvE/Wzhg_wCgUvI/AAAAAAACrDY/KSOprbNZRwQ10WOLxEYKZ0drj_kqboakACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_73bb_8693_230d_fe81" src="https://lh3.googleusercontent.com/-cuLb7SYTqB8/Wzhg_hWIzbI/AAAAAAACrDM/_1uKhs9_BJ8wQiXJG67Z3HaYh-gm0XulwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_b597_97f8_ccd_16d5" src="https://lh3.googleusercontent.com/-JuZoQaWMeps/WzhhAYv0lII/AAAAAAACrDc/eQnl-KOsCpET5YTKsYvV_UGbjxtGQ4aVwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_8518_51ae_d307_c678" src="https://lh3.googleusercontent.com/-BszWoXfdrhg/WzhhBEY7PwI/AAAAAAACrDk/Y8Gc1zoPGCwlg7Btk0a7NKgzV1Blfl-nQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br />
<iframe frameborder="0" height="281" id="y_id_641b_783c_d065_84f4" src="https://www.youtube.com/embed/9CoI0JMVeBI" width="500"></iframe><br />
<br />
<img alt="" id="id_c71e_8cf3_4a35_c9d5" src="https://lh3.googleusercontent.com/-C5XcDkvUt28/WzhhBK9fmMI/AAAAAAACrDg/FJPxkEkHvoAvOHY7I4tOFO2GXeicFasmgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
<div>
<br /></div>
NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-36588490181641463482018-06-29T22:40:00.000+02:002018-06-29T22:40:55.291+02:00Bergmanveckan 2018: 29/6 - Vi käkar sockervaddJag skrev det på Instagram och jag upprepar det här; Charlie Chaplin var ett stort geni. Idag såg vi hans film Cirkus som första aktivitet för dagen och vi såg den i Dämba där traditionen bjöd att Bergman alltid visade Chaplin för familjen på sin födelsedag. Det må vara enkla berättelser men de är berättade med sådan värme och kärlek att komiken nästan blir sekundär när "The End"-skylten tonat bort. Humorn är dock inget att bortse från, den är utstuderad i sin enkelhet och framförs med en timing som jag är övertygad om att många komiker idag skulle ge sitt högra ben för att bemästra. Det var bara halvfullt i salongen, Chaplin klockan 10 en fredag morgon på Bergmanveckan verkar inte ha hög prio.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
På vägen tillbaka gjorde vi en ny avstickare till ett änge, Klintängarna, som ligger mellan Dämba och kyrkan. Vi ställde bilen och travade ut i spenaten på jakt efter fornlämningar och orkidéer. Vi fann ett röse från 1700 fKr och tog oss via snår och kostigar ner till Limmorträsk som låg strax nedanför. Vi var alldeles ensamma med natur och stillhet. Våra kunskaper från tiden i Fältbiologerna hade bleknat, men en och annan fanerogam kändes igen, om än inga orkidéer denna gång. När vi kom tillbaka till bilen efter halvannan timme plockade vi fram köket och käkade lunch i det fria. Det blåste mer idag än tidigare men en av öns alla vackra stengärdsgårdar gav oss den lä som behövdes.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Tillbaka på Bergmancenter stod en presentation av den nya 100-årsboxen på programmet för mig. En box som skryter med att ha alla de inför jubileet restaurerade kopiorna på dvd och dessutom vara den mest kompletta box som getts ut eftersom Studio S som oberoende kunnat samla ihop massor från olika rättighetsinnehavare. Därtill en hel del nytt extramaterial och trailers mm, men ändå, 3 400:- i shopen på centret då jag redan har merparten? Limiterad upplaga om 2 000 ex men den är på väg, inte Blu-ray och även om presentatör menade att den då skulle blivit ännu dyrare samt hävdade att de som har BD-spelare inte är samma personer som gillar Bergman köper jag inte fullt ut. Cineaster gillar Bergman och jag tror nog de har en spelare, om inte annat så för att kunna spela de hittills enda kvalitetsutgåvorna värda namnet, från Criterion. Han öppnade en box för att visa hur den ser ut och som en fin gest lät han oss alla plocka två diskar var ur den, vi var inte fler i publiken. Jag såg här min chans att äntligen få tag på Beröringen utan att behöva köpa hela boxen men tyvärr satt jag för långt bak i kön, någon hann före mig. Jag fick nöja mig med Scener ur ett äktenskap på två diskar, inte så illa.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Efter ett snabbt besök på Fårömuseet som ligger i samma hus och en dito kaffe var det så dags för "Ingmar Bergman gör en film". Till det yttre är det fem tv-filmer av Vilgot Sjöman som skildrar arbetet med Nattvardsgästerna och det gör de med den äran. De här 2,5 har är dock så mycket mer. I långa intervjusamtal tillåts regissören beskriva fullt ut sin process för att arbeta med manus, skådespelare, sceneri med mera. Nattvardsgästerna är bara modellen det appliceras på, det är inblicken i det breda arbetet som fascinerar mig djupt. Hur han verkar veta precis hur ett samtal ska fortlöpa vad gäller tonfall, pauseringar och blickar. Hur lång en snytning i en näsduk ska vara och på vilket sätt en skådespelare ska ta sig över näsryggen för att uttrycka trötthet. Sen trollar han ihop det i rätt tempo och vinklar vid klippbordet för att stämma med sin vision och när han får det som han vill ha det, då vet vi hur bra det kan bli.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag åkte och hämtade Lotti på campingen och vi åkte till Fårö bygdegård för att lyssna på en kammarkonsert med bearbetningar av den operamusik som brasilianaren från invigningen gjort på Sjunde Inseglet. Det var modernt och spännande och lockade tveklöst till funderingar krig hur detta kommer att låta med full orkester, dekor och sångare. Premiär i Stockholm senare i år, ska man kanske pallra sig till huvudstaden?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det har varit en fullspäckad dag så det har inte varit tid till reflektioner på samma sätt som tidigare, därav den mer sakliga tonen i dagens inlägg. I morgon är det betydligt lugnare så kanske djupa tanken kommer till mig då, i så fall kompletterar jag i morgon, det lovar jag. Nu ska jag försöka sluta oroa mig för att tältpinnarna inte sitter fast nog för att klara vindbyarna som hugger i tält unken och istället slumra in innan Vargtimmen är här.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<img alt="" id="id_d60a_dace_ef11_fab2" src="https://lh3.googleusercontent.com/-dUUVInmpRG8/WzaZH4aeiEI/AAAAAAACrCA/cQAjuTP5acEH69thZBXPirTNMUgxRdlIACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_a68_dc1a_d5e0_c90e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-DNGshjfOxmc/WzaZILIAmfI/AAAAAAACrCM/oYIAZ5ckntIxDyxrqWbKIZc9-azwxBYjQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_9f41_1093_ac69_8ccd" src="https://lh3.googleusercontent.com/-4GvK4KyCE48/WzaZIB98wwI/AAAAAAACrCI/O90pZcfKzzkqCK-iZDHX2MhJHjR4gLVTQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_f40_400a_c473_6631" src="https://lh3.googleusercontent.com/-eQB3fb_YFU8/WzaZHyGAT_I/AAAAAAACrCE/dl3TnnTxUjkU9wUXzMdoL2JOqZJcqK_DACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_29e_f248_2308_ab6e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-bdEjd82bn3E/WzaZJHQ3h1I/AAAAAAACrCQ/tnXXFAdzSd4vOMbjYOz8V7QYirt5pt8jQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_f9c_a805_937b_15d7" src="https://lh3.googleusercontent.com/-6e4QNHe1IEI/WzaZJweFSSI/AAAAAAACrCU/TpkwiKU_y60kZXX5Z5QLqsJMRA9_Efr-wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_6417_cdd_6418_ef41" src="https://lh3.googleusercontent.com/-9qmUIIVq4bI/WzaZJ0X7ceI/AAAAAAACrCY/bNF6NBYlscM1P3B5XX7e2WgTFYr0l0Y3QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-62735396509022709152018-06-28T22:38:00.000+02:002018-06-28T22:44:09.751+02:00Bergmanveckan 2018: 28/6 - Vi är en.Kombinationen av betydligt lägre temperatur på nätterna och två personer i ett tält ger ganska rejält med kondens på yttertältet. Vi har ventilation så mycket det går men det hjälper inte, när morgonsolen börjar värma duken samlar sig dropparna och i morse fick de för sig att droppa ner genom ett meshfönster precis ovanför mig. Det gjorde dock inte så mycket, klockan var tillräckligt mycket för att pallra sig upp då vi hade bestämt att åka norrut och äta frukost på den långa stranden Norsta Aure idag. Vi var helt ensamma när vi kom dit, nästan som i Sommaren med Monika, bortsett från att de är på klippstrand och vi på kritvit sand. Tveksamt om vattnet var mer än 15 grader men ett morgondopp blev det, efterföljt av en lång härlig frukost.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Klockan 11 inställde jag mig i Bygdegården för ett samtal med kreatörerna bakom pjäsen Persona, Persona, Persona som har premiär i Stockholm i september. Den bygger på filmen med en tredjedel av namnet och vi fick beskrivet för oss vad som låg bakom det hela, hur man arbetat fram något som ska fungera på scen men ändå vara besläktat av denna mycket visuella Bergmanskapelse och vilka svårigheter man stött på. Tyvärr var inte intervjuaren speciellt bra vilket gjorde att efter halva tiden verkade hon ha slut på frågor och upprepade egentligen bara samma sak utifrån snarlika vinklar. Lyckligtvis kom några publikfrågor till hennes undsättning innan det mer ett samtal om Tystnaden... Tyvärr var jag tvungen att gå när det var 20 minuter kvar eftersom en ändring i programmet gjorde att min nästa punkt började samtidigt som denna slutade och då det var en filmvisning ville jag vare sig missa början eller vara den som kommer sent till bion och stör med ljud och ljusinsläpp.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Filmen i fråga var Fårö-dokument 1979, dvs del två i den dokumentära serie om Fårö som Bergman producerade. Det var samma grepp som i den förra och det var riktigt bra att se dem med så kort tid emellan eftersom de knöt an till varandra mycket snyggt. Berättarrösten är väldigt sparsam, istället låter han bilder och tempo tala för sig själva och beskriva kontrasterna (och svårigheterna) som det innebär att vilja ha kvar ett unikt samhälle som det är och insikten att influenser utifrån är nödvändiga för dess överlevnad. Detta var åter igen en visning på Bergmancenter och även om bilden var ljusare denna gång hade man istället lyckats stretcha ut den ursprungliga 4:3-bilden till 16:9. Det tror man inte ska hända på ett ställe som handlar just om kvalitetsfilm. Den där salongen måste de se över.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ännu en ändring i programmet gjorde att eftermiddagen fick funderas på. Den föreläsning jag planerat gå på var inställd så vi bestämde oss för att utforska utställningarna på Bergman center istället. Den permanenta delen fokuserar på Bergman och Fårö. Hans liv här, hans relation till lokalbefolkningen och de filmer han spelade in på ön. Enkelt, tydligt, greppbart och med en fokus på något man inte alltid annars ser eller tänker på. En tillfällig del handlade om Riddaren och Döden och visade upp olika aspekter och influenser som Sjunde Inseglet har fört med sig, inte minst i andra kulturyttringar världen över. I den tredje delen visades kostymer från Dramatens uppsättning av Fanny och Alexander men också den inbundna regiboken och en av Bergmans arbetsböcker där scener som senare skulle ses i filmen kunde stå att läsa. Åter igen, denna fysiska närvaro. Här var det papper på vilket Bergman själv skrivit de bokstäver jag läser och som gestaltar såväl Alexanders möte med Biskopen som hans mors förtvivlade skrik vid sin makes kista. Jag häpnas och ryser av att vara så nära den skapande processen, om än så långt efteråt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Utställningen avslutas med en möjlighet att med hjälp av vr-teknik besöka Bergmans hus. Det är verklighetstroget och spännande men något begränsat då man bara är passagerare i ett narrativ där man placeras på olika ställen i de olika rummen och har möjlighet att se sig omkring. Jag hoppas de utvecklar detta till att man för egen maskin faktiskt ges möjlighet att gå runt bland rummen, plocka i hyllan med videofilmer och se vad som gömmer sig i skåpet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi tackade för oss genom att shoppa loss ordentligt i butiken. Det blev såväl fåniga saker som en penna med död'n som vettigt i form av litteratur om mannen och Fårö. Därefter styrde vi kosan mot Dämba för visning av Persona i Bergmans egen biograf, Kinematografen. Persona är min absoluta favorit (även om Nära Livet seglat upp och nafsar den i hasorna). Jag skrev på Instagram att den troligen är den bästa svenska film som någonsin gjorts. Den har så många lager, berättar så många historier, vänder så ofta på kuttingen och förvirrar mig som åskådare att jag bara kapitulerar. Inget annat liknar detta,,vare sig förr eller senare, den ende som kommer i närheten är David Lynch, men han saknar ofta den röda tråd som Bergman så skickligt dolt i detta mästerverk. Det lustiga är att det inte ens går att förklara vad den handlar om, man måste se den. Jag har nu sett den tre-fyra gånger och tror jag reagerat och tolkat olika var gång. Idag var jag övertygad om att båda karaktärerna varit Alma hela dramat igenom. Lotti såg pojkens sökande efter sin frånvända mor. Du som också sett den, vad säger du? Kommentera gärna nedan, jag är genuint intresserad.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vår dag började med fina samtal om familj, samvaro och trygghet där vi satt på stranden och resonerade i morgonsolen och gick mot sitt slut ihop med existentiella resonemang efter att ha sett ett filmiskt mästerverk i mästaren eget finrum. Den här festivalen i kombination med dess omgivningar ger så mycket på så bred front så att jag får mental svindel.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<img alt="" id="id_3f2a_467a_622e_2c22" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Y_JLs0nO7L0/WzVG0UlArrI/AAAAAAACq60/cYXpPGHgqbIL_AWHB-5jz-tS2DKN4kDGgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_4057_bded_286_b857" src="https://lh3.googleusercontent.com/-raFraEoYQC8/WzVG0ucfCdI/AAAAAAACq7A/SDy3gM7wGc07Bt_zvsk3qTUJ2cw7dXt5gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_7f7c_fa23_b862_1b56" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Tkj5PXje21k/WzVG0l3B0BI/AAAAAAACq68/SIhsE4wLqM0mz4-p2bsH_8HNvkhQvTn0wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_451c_b0d7_13f1_1438" src="https://lh3.googleusercontent.com/-A8UrT8aILp4/WzVG0myb6dI/AAAAAAACq64/B4FDBeoEaeUwmBx1eDH_gpS44r62Eg67wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_48e2_a7cc_6c41_d0ff" src="https://lh3.googleusercontent.com/-wH4olP3AbEI/WzVG1itUxVI/AAAAAAACq7I/gJ4yeYl16PIRiHcJmM2JRy62WhIY0GXRQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_26ca_f8a1_8ab1_ba62" src="https://lh3.googleusercontent.com/-aCYeKosE7qs/WzVG1tHpb7I/AAAAAAACq7E/VOomo5Z8JPceLmBKTB4Y0-Gy8o3LtLlcACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_dc0b_5835_e6e3_1bd4" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ModVUQmxVtY/WzVG2CiZlaI/AAAAAAACq7Q/UCKJa7lAQ5chCDTTFy2c3H23yJnaUXfTgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_e91f_a8da_e81e_fafb" src="https://lh3.googleusercontent.com/-wrisqDVl16M/WzVG2FszszI/AAAAAAACq7M/I4exmiPfOEYREw4ifkFR10BGRvcRuqKRwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-77198468842110886942018-06-28T07:06:00.000+02:002018-06-28T07:06:01.157+02:00Bergmanveckan 2018: 27/6 - Vi raukade visst turista lite också.När vi skulle boka boende för den här veckan var mycket redan fullt. Det som inte var det var orimligt dyrt. På campingar var stugor fyllda och vi ser det där vi bor, gott om folk i såväl hyddor som på platser för husvagn och husbil. Tältdelen är betydligt glesare belagd. På den del vi står är vi ännu helt ensamma och på övriga plättar är tyghusen glest utställda. Förvånansvärt många har stora apparater till boenden och reser på detta sätt med riktigt små barn, något som bara är att beundra. Jag trodde faktiskt att barnfamiljer idag var mer bekväma av sig, känns skönt att jag hade fel, även om en tältduk inte ger speciellt bra ljudisolering mot stoj och glam.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Efter gårdagens rivstart skulle dagens program bli lite lugnare. Klockan 13 var det "Larmar och gör sig till" på Bergmancenter, en tv-film med bland andra Börje Ahlstedt om en ingenjör med svaga nerver som försöker sig på att bli först i världen med någon sorts variant på ljudfilm. Det går inte som han vill och med ett ekivokt clownspöke i hasorna går det sakta men säkert mot undergång. Den börjar som högtravande tv-teater men tar sig efter någon halvtimme och blir riktigt intressant mot slutet. Tyvärr är biografen på centret inte så bra. Bilden hamnar långt ner på duken så att trots sluttande golv riskerar personer framför att skymma. Projektorn skulle nog må bra av utbyte också då skärpan även på Nyreröds premiär igår var undermålig. Jag har inte sett "Larmar" tidigare så jag vet inte hur ljuset ska vara i den men jag har svårt att tro att Bergman tänkt att ljus och kontrast ska vara så lågt så att det tar en stund innan man ser att det är Lena Endre och Pernilla August i rollerna.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Innan denna föreställning gick av stapeln hade vi en förmiddag till förfogande och skam vore väl om vi hade åkt från Fårö utan att ha sett några raukar. Vi packade vatten i bilen och gav oss iväg till Langhammars där de största står i ensamt majestät. Vi var ensamma och det dröjde inte länge förrän fantasin skenade iväg och man såg allehanda skepnader i kalkkonturerna. Ett par snokar simmade i det grunda vattnet och fångade fisk och tärnorna tyckte vi stundom var lite för nära deras bo. Jag såg en rauk känd från en ikonisk bild på Bergman och jag kunde inte låta bli utan bad Lotti försöka återskapa bilden med mig i förgrunden. Som sagt, den fysiska närvaron betyder mycket för mig. Här har han gått, här har han grubblat, här har han inspirerats. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det är lätt att bli eftertänksam i denna miljö. Bara tanken på hur det sett ut innan tid, vind och vatten format dessa pelare svindlar lite och innan man vet ordet av står man där still och känner in någon sorts själ i dessa tysta, buttra giganter. Känner de att jag går här? Vad ser de bortom horisonten? Har de gett tillstånd till fliknävan som slagit rot i skrevan? Längtar de efter den brinnande solnedgången?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi passerade Helgumannens fiskeläge och njöt doften av nytjärade båtar innan vi gjorde ett par stopp på Digerhuvud, åter igen i stort sett ensamma med de talande stenstoderna. Vi svängde om Gamle Hamn och lät oss förföras av rauken Hunden som stod så lydigt i vattnet och lät sig fotograferas. Solen sken och det var helt enkelt en kanonbra semesterdag. Klockan blev 12:30 och vi körde mot Bergmancenter där jag stängde in mig i mörkret medan Lotti promenerade norröver mot Fårö bygdegård.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Efter bion följde jag efter henne och vi tog en macklunch mot den soliga väggen till bygdegården innan vi gick in i densamma för att vara med på liveinspelning av Bergmanpodden i P1. I foajén kom en kvinna fram till mig och frågade om jag kände igen henne. Det gjorde jag ju men vem var hon? Hon lät mig hållas ett tag innan hon avslöjade sig, en skolkamrat från Herrljunga, 35 år tillbaka i tiden. Världen är som bekant liten men jag kan tänka mig mån andra jag förr hade gissat skulle åka på bergmanveckan än just hon. Där ser man, den gode Ingmar slår in sina klor med stor diversitet, det är väl däri en del av hemligheten ligger.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Livepoden var kul att vara med på, många intressanta samtal. På väg ut stod en man och sålde böcker ur bakluckan på sin bil. Det visade sig att Jan Winter, sonen till Dieter som tillbringade tid i familjen Bergman som del av ett utbytesprogram med Tyskland. Han deltog i dokumentären Ett år, ett liv och ville givetvis passa på att kränga några under veckan. Jag vill ju alltid stötta tryckerinäringen så jag köpte ett ex som han signerade med personlig hälsning.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi kom tillbaka till campingen ungefär samtidigt som Sverige gjorde 1-0 mot Mexiko men brydd oss föga. Med handduken över axeln och boken under armen gick vi istället över dynerna ner till stranden. Efter ett uppfriskande dopp i den svala Östersjön låg vi sedan länge i den varma eftermiddagssolen och lät dagen sjunka in. Vi pallrade oss upp och tillredde den campingklassiker som är pulvermos och ravioli och lät oss väl smaka. Med en 15-årig Laphroaig satt vi sedan bara och mådde över vår fina semester. Bra väder, upplevelser på bred front och en ständigt närvarande regissör som huvudperson. I morgon är det torsdag och snart har redan halva veckan passerat. Vi har mycket kvar att vara med om men jösses vad tiden går fort när man mår bra.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<img alt="" id="id_eab2_ebf5_519a_e81e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-6qC-p5-8t4M/WzRsZwbjYvI/AAAAAAACq1Y/b79kr9bodLUQVO6miQzfmAdYg-vDidxTQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_daf3_6ab3_5c95_1cf7" src="https://lh3.googleusercontent.com/-fdx4MqufnX0/WzRsZwWVEJI/AAAAAAACq1c/Bul-Jc8IIsk3DpFZV6RfpMf8StcfjcRJgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_3c63_98d2_96cf_644e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-6No0xDVixxY/WzRsaM1o6II/AAAAAAACq1g/4gsYFML_lWQ3AiTxPca4xn4CzGDlCPvgACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_495c_f392_ae6f_e99c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-F-ySDA41V94/WzRsaNU6iKI/AAAAAAACq1k/MQmbTiajtPMNELETDUGhYzgENu-jd-w2wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_2ec7_8435_2f4_8c14" src="https://lh3.googleusercontent.com/-SmWfE3sTTLA/WzRsbVh23FI/AAAAAAACq1o/AT0RD-C51vwxl__l_EeFC3o2yn_BP3-6wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_16e5_c0ed_3bb8_57df" src="https://lh3.googleusercontent.com/-gfYUA_ccIgE/WzRsbRNoU8I/AAAAAAACq1s/9eNqmymdY-MpIDcLXA80SxT_8qgmLaj1QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-88946234293917599962018-06-28T06:48:00.000+02:002018-06-28T06:48:04.233+02:00Bergmanveckan 2018: 26/6 - Vi går ut hårt!Dagen innehöll fyra programpunkter som krävde viss logistik och planering vad gällde transporter och mat. Utav oss två går jag på betydligt fler grejer än Lotti och idag skulle hon bara med på kvällsprogrammet. Efter frukost åkte jag därför ensam till Dämba och Bergmans privata biograf. Klockan 10 skulle jag se Skammen från 1968. Salongen har 15 stolar men bara 14 bokningsbara. Den stol där Ingmar själv oftast satt får inte användas. Solen hotade med att vara framme lite mer idag och utmed husväggen var det skönt i väntan på att få komma in. Övriga gäster från såväl Colombia som Storbritannien delade salongen med mig när vi stängde ute solen och i mörkret satte oss att uppleva krigsscenerna inspelade på Fårö.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Det var något speciellt att sitta där. Ett ställe man sett så mycket på bild och i dokumentärer. Inte omöjligt eller unikt på något sätt, vart år öppnas den ju i samband med den här veckan, men ändå. Bakom grannmuren låg huset från Scener ur ett äktenskap och i stolen bredvid mig hade mannen själv suttit så många gånger. Jag har lätt för att ta till mig dessa fysiskt närvarande signaler för att känna lite extra och bli närvarande. Saker och ting blir väldigt påtagliga och reella. Jag är glad att vi bokat flera föreställningar här. Med på visningen var regissören och huvudrollsinnehavaren från Unga Astrid som vi såg igår och jag har passade på att tacka igen och även resonera lite kring likheterna i slutet mellan denna och Bergmans Nära Livet. Möjligheten att komma så nära de konstnärliga krafterna måste vara en av de absoluta styrkorna av denna vecka.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Väl ute i solljuset igen efter de tuffa scenerna i filmen åkte jag tillbaka till campingen och ställde bilen för att direkt promenera till Sudersandbion för visningen av Fårö dokument (70). Vi var inte jättemånga som bänkade oss klockan 13 för att se denna dokumentär Bergman gjorde för att visa på förhållanden som de boende på ön behövde hantera. Han må ha lovat att aldrig göra politisk film men den här är i så fall ett undantag. Önskar underläge gentemot resten av Gotland och fastlandet är tydlig och även om eviga frågor såsom bro istället för färja, för lite pengar till utflykter med skolan och att det lokala postkontoret hotades av nedläggning så målas en intressant bild upp av en befolkning som inte vill isoleras men inte heller för den skull förlora sin särart. Det är som vanligt David mot Goliat.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Lotti, som promenerat, handlat, solat och slappat under tiden jag varit borta hade nu maten klar i den lilla tidslucka på en knapp timma jag hade innan nästa visning i samma biograf. Lite pasta och kaffe och småsnack och innan jag visste ordet av satt jag på nytt i salongen och blev introducerad till dokumentären Bergman -Ett år, ett liv av dess producent, som vi faktiskt såg redan förra veckan i Göteborg. (Filmen alltså, inte producenten). Nu var speakerröster på engelska, liksom skyltarna vilket gjorde till en kul jämförelse. Det var alldeles tydligt att en del lustifikationer, såsom Gösta Ekmans kommentar om Bergmans pung, gick till viss del förlorad i översättningen då de engelsktalande gästerna bredvid mig inte skrattade lika hjärligt som den svenska delen av publiken. Ladan var varm och jag förbannade lite att jag inte tagit med mig vattenflaska men kanske lika bra det, vem vill bli nödig mitt under en film? På väg ut sprang jag på Gunnar Bolin som driver Bergmanpodden i Sveriges Radio och frågade om liveinspelningen i morgon tarvade biljett. Det gjorde den inte men Bolin trodde inte det skulle vara ont om plats, starttiden var nämligen identisk med avspark Sverige -Mexiko i fotbolls-vm. Kanske lite illa timat men någonting säger mig att det är två olika publiken.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag tog raska steg mot bilen igen och plockade upp Lotti för att åka till Bergmancenter och se Marie Nyreröds nya dokumentär om Gun Bergman, en av hans fruar och kanske den som gjort mest avtryck i flera av hans mest kända verk. Den Obesegrade Kvinnligheten heter den och skildrar med hjälp av hennes och Bergmans nu vuxna barn en sympatisk bild av såväl förhållande som föräldraskap och familjeliv. Ingmar Jr var på plats för en q&a efteråt som bjöd till än mer fördjupning i ämnet. Jr är inte alls i branschen utan utbildade sig till pilot. Det blev muntert i cockpit den dagen han fick en andrepilot som hette Lars Norén...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Fyra filmer på en dag är en bra dag och logistiken fungerade väl, något som jag givetvis har Lotti att tacka för. Innan vi for tillbaka tog vi en sväng om kyrkan och besökte hans grav. Han ligger där med sin sista hustru, sin livs stora kärlek. Jag är glad att vi sparade besöket till denna kväll istället för att som så många andra gå dit efter invigningen. Tillbaka vid tältet och efter lite kaffe och smörgås blev avslutningen väldigt passande då dimma och sjörök gled in från havet. Det är nästan så man tror att den gamle dämonen inte släppt taget om sitt Fårö än.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<img alt="" id="id_3a24_59c6_8c04_4daf" src="https://lh3.googleusercontent.com/-EJSXr4eRAd0/WzRoE6u1KpI/AAAAAAACq0k/QKrj8yLHfY44AAigNrXZUfOxRgmkIND-QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_e035_725e_a0d5_11a3" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ojnPGAguJMc/WzRoE5TJpUI/AAAAAAACq0o/7mH3OwZw60EdRrX3o9KFbv0DY_eCDx0EgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_b89_950b_3bca_95d" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Tif5uoH6l1s/WzRoFPO3tpI/AAAAAAACq0w/mgZqdUdOXD0jpD40PkEnRfUdCqU9q76GQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_ad42_9422_9b4b_ef89" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Cr0UvhOhO5w/WzRoEx3D4WI/AAAAAAACq0s/gkgrkmX215M7ryvu8GcRZgxwE9HyI0nsACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_61f9_7eb7_e9bd_7234" src="https://lh3.googleusercontent.com/-FgJSXnJkoms/WzRoFoJIDRI/AAAAAAACq00/7bMIbB_pNLEj7mwWZzMnwwQYS7FZLL8LACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_c703_c70d_8d66_b8a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-R9wH5sODcMQ/WzRoF1P2Z5I/AAAAAAACq04/hf8P6UXmmrYeCMWgHhIiaI5HkFoqrJj8QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_8e39_9afb_ca58_7fc" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_V98ur7AWS8/WzRoGegkjuI/AAAAAAACq08/8pkt62uFtU4hDMBFb1UEK8wLEN8RwSqxgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_68d8_9075_77c3_5363" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ABA7n5XoGn4/WzRoHZvBS8I/AAAAAAACq1E/H_p6oDMyVKIuwVmEIqlqKwLKbf6wmTkIACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_c093_9952_fbff_67b7" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ZkzYoCF6ccc/WzRoHaOwjKI/AAAAAAACq1A/314zFnx5cOYkOie_Sft8hkitb9g7IlHXwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-75147532561393843672018-06-25T22:00:00.000+02:002018-06-25T22:00:16.558+02:00Bergmanveckan 2018. 25/6 - Vi är igång!Att sova i tält kräver ett par nätters tillvänjning. Det begränsade utrymmet, hur man vänder sig, att hitta rätt sovställning på ett smalt liggunderlag, den friska luften och inte minst ljuden. Vi skojade när vi skulle lägga oss om att den låga beläggningen på campingen gjorde att vi nog inte behövde de medhavda öronpropparna i natt men då missade vi att ta med i beräkningarna det glada fågelliv som drar igång sisådär 02:15. Inte vad öronen är vana vid direkt. Några enstaka skurar i de arla morgontimmarna tillhör också ljud som kroppen reagerar på, hur mysigt det än är att ligga i ett tält och lyssna på.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Efter gasolkokad gröt och en kopp pulverkaffe startade vi upp vår fulladdade i3s och gled ljudlöst ut mellan de slumrande campinggästerna. Planen var att börja dagen på Bergmancenter, hämta de obligatoriska medlemskorten som behövs under veckan och passa på att ställa lite frågor om veckan och kolla in vad som var på gång på centret för planerings skull. På hemsidan och i programmet stod att under veckan öppnar de 9:30 men på dörren stog det 10:00 så när vi klev innanför dörren satt ett helt gäng i internt möte inför uppstarten. Vi fick hjälp med korten och lite annat men det blev inte riktigt som vi tänkt oss.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Med hjälp av den information vi fått letade vi reda på de olika spelplatserna för veckan, inklusive Bergmans bio vid Dämpa. Vi slogs av bristen på marknadsföring, ingenstans skyltar, banderoller eller beachflaggor som kungjorde att något var på gång. Så befriande och skönt. Kanske var vi bara för tidiga, kanske är det på gång upp när jag skriver detta men överlag känns det hela väldigt anpassat till det isolerade lugn som råder här.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
När vi åkte omkring fick jag ett infall. En skylt kändes bekant och jag fick för mig att svänga in. Asfalt blev grus, färist passerades som portaler in i andra världar och inom kort stod får mitt i en väg som hotade att bli en skogsstig och med djupa håligheter så stora att de blev omöjliga att undvika. Vi trotsade hindren och körde längre och längre in i barrskogen och hade just bestämt oss för att hitta en ficka lämplig för att vända tillbaka när det bakom ett krön dök upp. Två stora grindar med likaledes stora skyltar om vaktbolag på. En portklocka och alldeles tydligt inhägnat. Bortom träden syntes konturer av hus i en omisskännlig stil. Jag hade gissat rätt, det här var Bergmans hus.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Huset är inte öppet för allmänheten, det krävs lite speciella omständigheter för att få komma in och titta. Det sägs att Bergman blev så accepterad på Fårö av lokalbefolkningen att när turister frågade folk var Bergmans hus låg pekade alla åt olika håll och aldrig åt rätt. Kanske ska man ge sig på studier och en avhandling för att få se insidan någon gång. Eller så nöjer jag mig så här.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi fortsatte att åka runt på ön och utforska stränder och gränder. Stannade till vid Fårö fyr och kände på vattnet, provianterade på den lilla icabutiken, körde långsamt utmed västra stranden och begrundar såväl spillkråka som ekorre. Väl tillbaka på campingen tröck vi i oss en snabb lunch innan det var dags för den officiella starten på Bergmanveckan, invigningen i Fårö kyrka. Kön var lång utanför och väl bänkade i raderna bjöds vi på tal, berättelser och musik. En del av musiken stod Nina Persson för tillsammans med Eric Aalto Beyond. Låt oss säga att vi nöjt oss med Persson. Mer upplyftande var en pianoimprovisation av en brasiliansk tonsättare som redan gjort opera av Viskningar och rop och nu gett sig på Sjunde inseglet. Vi ska lyssna på musik från den senare i veckan men för dagen arrangerade han körsång med oss, sjungandes öppningsreplikerna där vi satt. En mycket märklig och härlig upplevelse.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Körsången gjorde att de drog över tiden med en halvtimma så vi jagade tillbaka till campingen för att se Unga Astrid i Sudersandbion, granne med vårt hem denna vecka. Såväl regissör som skådespelare var på plats för en q&a efteråt och sånt ger alltid extra djup till upplevelsen. Vi hamnade bredvid en av dem som driver Söndag med Bergman på Hagabion i Göteborg och han var dessutom statist i filmen så vi höll utkik efter honom. Efteråt pratade vi om det och det visade sig att han känt igen Lotti från Amatörer men inte kunnat placera henne. Och vi som trodde vi blivit profiler på Hagabion.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Filmen om Astrid är en biopic samtidigt som den lyckas berätta trovärdigt om en tid då det mesta var jobbigare än idag. Den berättar också inte minst om ett kvinnoöde ifrån kvinnans perspektiv och ett stycke viktig historia som gör den starkt sevärd. Kanske lite lång, kanske några onödiga digitala hjälpmedel och varför bara mor och far i Astrids familj var de enda som talade småländska får man nog bortse från.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Biografen är inredd i en lada. Stolarna är ostoppade. Golvet lutar minimalt. Tre stora flugor ockuperade duken större delen av filmen. Deras kompisar sökte hemvist på projektorns lins. Kanterna runt duken var skev och vinda. Jag kunde inte bett om en bättre bioupplevelse på min första kväll denna vecka.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<img alt="" id="id_81be_ab22_2058_7d1" src="https://lh3.googleusercontent.com/-C5RCBOa1hlA/WzFJOgFmadI/AAAAAAACqwU/n-egP4Kpp1AZ8a-8WfBah6o7YhZIVnTZwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_a2ad_5bfd_7bcb_f5c1" src="https://lh3.googleusercontent.com/-C7SEVstWi58/WzFJOCOQpBI/AAAAAAACqwQ/GR5R-J2B8EkR71KJOb4Ib9Pmp7QiyQySwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br />
<iframe frameborder="0" height="281" id="y_id_b45b_6c3e_bf5c_ddae" src="https://www.youtube.com/embed/0GrVtQbMTwc" width="500"></iframe><br />
<br />
<img alt="" id="id_395b_2dd9_20b8_2e66" src="https://lh3.googleusercontent.com/--XbE10zs2vg/WzFJN01NfUI/AAAAAAACqwM/KAtB35eZXt8u-ptHhXWR9X319656OUsjQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_4976_6540_a419_16fa" src="https://lh3.googleusercontent.com/-oYqtnzqgznw/WzFJN2kKAHI/AAAAAAACqwI/MYZh9zmy4RoosuyF45NJkyxkBxb1lXzrgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-27697091084101859472018-06-24T22:52:00.000+02:002018-06-24T22:52:06.376+02:00Bergmanveckan 2018. 24/6 - Vi är på plats!I många år har jag sagt att jag ska åka på bergmanveckan på Fårö. En hel vecka tillägnad mästaren i rätt miljö och hans eget element. Det har aldrig blivit av. Det ligger ganska tidigt på sommaren och jag har som regel hellre senare semester så det har passat illa men i år, när han skulle fyllt 100, då gav jag upp mig fan på att få det gjort. Jag terroriserade stackarna på Bergmancenter för att få så mycket förhandsinformation som möjligt och så fort jag fick bekräftat vilken vecka det var la jag in om semester och började kolla resplan och boende.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Fåröborna vet att ta betalt och man får vara ute i tid om man ska kunna välja. De var inte heller utstansade på att svara på mail så det slutade med att vi helt enkelt bokade en tältplats på Sudersand Camping på Fårö. Vem behöver hotell och rena lakan? Vi kunde dessutom må bra av att träna lite, senare i sommar ska vi vandra Höga kustenleden och då är det tält som gäller!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
En extra krydda på resan var att vi skulle åka elbil! Känns bra att inte bidra till utsläpp i den känsliga naturen på ön så vi såg till att få en plats med elstolpe uppsäkrad nog för att kunna ladda bilen. Vi planerade ett stopp med laddning i Jönköping och under den knappa timmen vi behövde tog vi en promenad i solen och besökte rosariet. Till Oskarshamn kom vi utan problem och passade på att toppa upp batteriet lite när vi ändå stod och väntade på att få köra ombord.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
De tre timmarna på färjan var långdragna och fyllda av stökiga ungar. Det slog mig att de skulle kunna tjäna bra pengar på att utrusta färjan med en handfull laddplatser så man kunde ladda när bilen bara står där.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Väl i Visby var det ungefär en timme kvar innan vi svängde in på campingen och slog upp vårt tält. Vi har lyssnat på Bergmans memoarer, Laterna Magica, I bilen för att komma i stämning och jag måste säga att jag ser fram emot en vecka full av film, föreläsningar och upplevelser. Mannen fascinerar och jag vill veta mer. Jag hoppas kunna förmedla lite av det via dessa rader under de kommande dagarna.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<img alt="" id="id_dba2_d875_6a0c_83c7" src="https://lh3.googleusercontent.com/-aIfmv8umwlQ/WzAEDIPQ4DI/AAAAAAACqvg/4Ngkg_hDgZgfKXT2qyNj8u8K7joTsBVFQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_af79_9428_db5d_4891" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_e6aZ28tir0/WzAEDgX7G-I/AAAAAAACqvs/2dRF-t6dbyIdBxZcfCGWknNvzfZeF9o0QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_51e7_32f8_92da_5911" src="https://lh3.googleusercontent.com/-yf2FbmeZsrU/WzAEDM2tPSI/AAAAAAACqvc/YdOE9nElcOYGKr4ptYmlle04cV2QBCyoQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_d849_ad5b_b82b_7022" src="https://lh3.googleusercontent.com/-OMt6sMx9mVo/WzAEDAOUR_I/AAAAAAACqvk/Uis6gxmiOJsrHeZQcNh2vulpfYV5Nf5NwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_dfa4_d015_e28b_e01a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_iPXLcYC3SU/WzAEDg9v0bI/AAAAAAACqvo/AxhELHDlncoY2Zdo6k8QnAgLGJSJoU-mACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-67964463614163523442018-05-12T16:57:00.001+02:002018-05-12T16:59:11.212+02:00Storstad 2018, Warszawa: Hipster, mjölk och Uwaga!Vårt hotell ligger perfekt. När vi kliver ut har vi torget framför slottet framför oss och på andra sidan breder gamla stan ut sig. Detta gör att mycket centrerar kring just det området, guidade vandringar, restauranger, kollektivtrafik och shopping/restaurangstråk. Alla rum på vårt hotell var unikt inredda (se http://castleinn.pl/en/galeria/ för exempel) och det liknade inget vi sett tidigare, men vi tillbringar som ni vet inte mycket tid på rummen under våra resor och för 1 000:-/natt för ett dubbelrum med detta läge är det bara att tacka och ta emot. Vi hade lite problem med vår toalett på vårt första rum vid ankomst, men det tog de tag i och löste direkt.<br>
<br>
Idag skulle ännu en stående punkt på våra resor betvingas, ett besök på den lokala marknaden. De där kan alltid vara lite hit & miss, vi har varit på allt från fullträffar till loppmarknader där folk sålde Barbie-dockor utan huvud. Mest spännande är nog tanten som sålde iglar i en petflaska fylld med vatten i Tirana... Marknaden vi sett ut här var enligt uppgift stadens äldsta och en viktig samlingsplats under krig och oår då man kunde få tag i allt från mat till mediciner, vapen och husgeråd. Ursprungligen tänkte vi kombinera det med en guidad vandring i Praga, stadsdelen på östra (eller högra som de envisades att säga) sida av floden. Marknaden ligger där så lite beroende på hur bra guidningen var skulle vi avvika från den eller gå till marknaden efteråt. Under middagen på kvällen innan planerade vi dock om lite och bestämde oss för att ta en förhållandevis tidig morgon och gå till marknaden direkt istället, vi ville inte riskera att vandringen drog ut på tiden eller var svår att kombinera. Vandringen startade i närheten av den så det var fullt görligt. Tyvärr vaknade ett av våra sällskap med orolig mage så vi återgick till originalplanen för att ge magen tid att lugna sig. Under tiden tröck jag och Lotti i oss en frukost till och gick ut och promenerade nedanför slottet i en fontänpark som vi besökte 2012 när jag jobbade här och hon och sonen kom på besök. Vi hittade en staty av Marie Curie, denna makalösa vetenskapskvinna som stolt stod och såg ut över staden med Polonium i handen. Det säger en del om en person och dess patriotiska känsla när hon först upptäcker ett grundämne till och då väljer att döpa det efter sitt hemland, i en tid då Polen som nation de facto inte existerade. Ett finare exempel på att samla folk runt vetenskap är svårt att finna.<div><br>
<img id="id_b6ce_2ba9_e281_f4dc" src="https://lh3.googleusercontent.com/-KyeYyTZvqDc/WvP817VoAJI/AAAAAAACqeY/fh6Odx9QcTYJU_CsVUXllgQo-06rI9rqQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto; margin: 4px;"><br><br>
Vi köpte vår traditionella kylskåpsmagnet i en turistbutik som just öppnat och mötte sedan våra kompisar som betvingat magar och nu var redo. Vi gick över Vistula på en synnerligen blåsig bro, passerade Warszawa Zoo som givetvis även den har en egen historia under krigsåren med gömmande av judar i staden och mötte upp guiden utanför en katedral som stolt annonserade utanför att man skulle be för att stoppa aborter. (morr...) Tjejen som tog hand om oss var född i Praga, denna del av staden som inte drabbades tillnärmelsevis så hårt av bomber och förstörelse som övriga Warszawa. Namnet "Praga" kommer tydligen från eld, att bränna, och härstammar från att det mesta var byggt i trä förr och med öppna eldar inomhus givetvis regelbundna bränder som följd. Ungefär som Haga i Göteborg, som man med vilje brände ner när dansken kom så att de inte skulle ha för bekvämt under belägringen. På denna sidan stod ryssarna och tittade på medans nazisterna förstörde staden på andra sidan floden i krigets slutskede och när Tyskland var besegrat marscherade de över bron vi nyss kommit över och ville bli mottagna som hjältar. Många ryssar blev kvar i Praga, man byggde kyrkor och försökte införa kyrilliska alfabetet och kuva allt som var traditionellt Polskt. Området förföll mer och mer, maffia och brottslighet tog över och i många år varnades folk helt enkelt att röra sig på gatorna i stadsdelen. På senare år har det börjat vända, köpcentra har vuxit upp, kaffebarer öppnat och som följd av allt detta har hipsters upptäckt stället och börjat flytta in. Detta leder till höjda hyror och stigande bostadspriser men det är bara en del av problematiken kring bostäder som finns här.</div><div><br>
<img id="id_366d_5526_b9d4_c6bc" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ygTTWsBbFVQ/WvaOzUu8d5I/AAAAAAACqfM/JP1-HxpwyoMjKpgsBlNYDCpTG5vWwFnGACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br>
Under förföljelsen av judar skapades som bekant ghetton och ett stort var just i Warszawa. Inget av det finns kvar idag, det jämnades med marken i samband med befrielsen, här och var ser man bara gatstenar som markerar var gränsen gick. I Praga bodde en ansenlig mängd judar som helt enkelt förflyttades till ghetton varvid deras bostäder blev tomma och togs över av militär och andra som tyckte sig ha rätt till det. Många av judarna kom som vi vet aldrig tillbaka, många andra flydde Europa och bosatte sig i andra delar av världen. Bostäderna togs i omgångar över av andra, mer eller mindre rättmätiga ägare men på senare tid har släktingar till de som bodde här från början inlett processer för att få tillbaka det de anser vara ursprungligen deras egendom. Det här är givetvis tämligen komplicerat och känsligt och inte vare sig självklart eller svart eller vitt och leder till att ingen tar ansvar för husen som då får stå och förfalla, framför allt vad gäller fasaderna. Varför lägga tid och pengar på det om det i framtiden bara kommer tas ifrån dig, liksom? Praga har blivit ett populärt område att bo i, men få vågar skaffa sig en lägenhet i ett av de ursprungliga husen av samma anledning, skyddsnätet om någon annan tilldöms äganderätten har för stora maskor. Och under tiden står de fina husen och förfaller. På vissa gator hade man till och med satt upp gallertak över trottoaren för att skydda gående från nedfallande fasadsten. Mycket tragiskt.</div><div><br>
<img id="id_bfec_1c8c_15dc_e6bc" src="https://lh3.googleusercontent.com/-G6H5oFxv48Q/WvaOzVdcI2I/AAAAAAACqfQ/gZmg2oGobIUc0p517-74rcGpVgEHKGLQQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_ae54_e692_ddc9_43c3" src="https://lh3.googleusercontent.com/-FKYm6BU3Zj4/WvaOza7rzaI/AAAAAAACqfU/prZ8BAgYk-UPw31GRYMZWqiAKWgt-bs5QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br>
Vandringen var intressant och berättade såväl om stadsdelens som stadens historia. Guiden pekade ut marknaden vi tänkt gå till men konstaterade med tungt sinne att den inte var vad den en gång varit. Ett modernare köpcenter i anslutning till tågstationen hade tagit över och hon ville inte ta oss till den gamla marknaden då det bara var ledsamt att se. Man kan ju argumentera att om ingen går dit kommer den ju definitivt att dö, men vi gick vidare med gruppen. Vi blev förevisade en björn i stadens zoo och fick berättelsen om hur djurparken blev såväl grisfarm som gömställe för judar under kriget. Vi spankulerade på gatorna där Roman Polanski spelade in Pianisten (eftersom denna del av staden var relativt oskadd efter bombningarna och därför gav det mest autentiska intrycket av hur staden faktiskt såg ut då) och vi tittade in på bakgårdar och i kaféer. Vi såg mer trasigt folk än hipsters och även om de nog vill ge bilden av en genuin stadsdel är de sönderfallande fasaderna och de kopiösa mängderna hundskit på trottoaren nog det jag mest tar med mig. Det är då fan att folk inte kan behandla varandra med ömsesidig respekt och aktning. Lär vi oss aldrig?<br>
<img id="id_a078_2a06_a6ec_e1bb" src="https://lh3.googleusercontent.com/-jqk1quyJEGk/WvaOzdKj4DI/AAAAAAACqfI/PlNecwd9b7sXltqlFEeamZum2HC32m44QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br>Efter vandringen var det dags för lunch och den hade vi bestämt skulle bli ett litet äventyr. I så kallade "mjölkbarer" kan man köpa enkla, snabba luncher till låga priser. Konceptet är gammalt och subventionerat av staten, poängen är att alla ska ha råd med mat, antar jag. Det är traditionell polsk husmanskost som serveras i tämligen steril matbespisningsmiljö och det serveras ingen alkohol, på sin höjd mjölk. Du beställer din mat i en lucka av en bastant polsk madame och får ett kvitto. Det kvittot lämnar du sedan till en annan madame i en annan lucka och står sedan snällt och väntar på att din mat ska bli färdig och ropas ut, på polska. Häri ligger utmaningen, den väggfasta menyn är på enbart polska och vi hade blivit förvarnade att vi inte skulle räkna med att de som jobbade här förstod engelska. Med hjälp av Google Maps och Translate hade vi tittat på menyn i förväg och försökt få oss en bild av utbudet så med lätt osäker blick böjde jag mig fram och gjorde mitt bästa för att uttala alla s, c och z med vidhängande apostrofer och beställa piroger och korv. Madame nickade och slog in i kassan och när jag försökte förklara att vi ville ha vatten att dricka svarade hon på bruten men fullt begriplig engelska att det fanns i kylen bakom mig. Man kan ju le åt detta men jag uppskattar verkligen att hon lät mig försöka, och tog det för var det var. Kan ni förställa er en kypare i Paris vara lika förstående om jag stapplat mig fram på franska? Beställningen blev korrekt och med högburet huvud bar jag tallrikarna till vår linoleumbord för utspisning.</div><div><img id="id_4e0b_204e_a6a7_1743" src="https://lh3.googleusercontent.com/-cZ0ehuGU5X4/WvaO0C8YwnI/AAAAAAACqfY/cojhRVf8F6AYtNY8htTm57UlWkaKVwE-wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_39b2_14d8_ec59_8142" src="https://lh3.googleusercontent.com/-HouJVAr46CE/WvaO0n0zY6I/AAAAAAACqfc/5vdDzNMkwEM_KhnW6smJ6KGAQh8I5zWwACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br>Klientelet på etablissemanget var väldigt varierat. Vi kan ha varit de enda turisterna, i alla fall just då, men för övrigt fylldes känner och lokalen av unga par, mödrar med barnvagn, affärsmän i kostym, arbetare i grov mundering, kompisgäng, ensamma pensionärer. Att se just de senare sitta och äta sin Flaki fick mig att tänka till om den samhälleliga funktion en sådan här inrättning också kan ha. En äldre ensam man, kanske låg pension, har möjligtvis inte lagat många mål mat i sin dag ges här möjlighet att till en låg penning få något lagat i sig var dag, kanske i sällskap med jämnåriga. Han kommer ut och han får mat han känner igen. Givetvis skvallrar det också om ett möjligt problem som ligger djupare i systemet och i historiken, men för den enskilde individen, här och nu kändes mjölkbaren som något fint, med en funktion att fylla.</div><div><br></div><div>Med mat i magen promenerade vi bort till marknaden vi sett ut oss och som guiden avrått ifrån. Man kan konstatera att den inte kommer gå till historien som en av de bättre vi besökt. Den har tydligt passerat sin glans dagar och det var tråkigt att se alla tomma, stängda och övergivna stånd där kommers annars bedrivits i många år tidigare. De få som nu var igång sålde mest brudklänningar eller skor och kundunderlaget bestod av oss och kanske en handfull till. Tråkigt, givetvis, och det blev inget handlat på marknad denna resa. Istället kryssade vi mellan hundbajset ut ur Praga, tog en kaffe på vägen och väl tillbaka i gamla stan slog vi oss ner i solen på torget och sänkte en sista öl och kontemplerade över vår resa. En stad med väldigt stolta invånare präglad av sin historia och sin utsatthet på ett sätt som nog få andra europeiska länder kan matcha. De är definitivt en god bit på väg in i det mer "västerländska" men det tar nog en generation till eller två speciellt om de inte på vägen ska tappa den identitet de är så måna om. Huruvida beslutet att återskapa det gamla efter den totala förstörelsen, istället för att skapa något nytt, var en klok idé får framtiden utvisa. Båda varianter förefaller ha sina för- och nackdelar.</div><div><img id="id_caef_7a2d_22f8_e728" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Au6UnGSVXjc/WvaO1JCJzrI/AAAAAAACqfg/leLoDLxQRUkEOtqwzT8hS5pWV4P3guFaACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br>Taxin ringde och lät oss veta att det var dags att åka. Trafiken var tätare nu men i god tid kom vi till Modlin och tog oss genom alla kontroller. Flygplatsen är galet liten och dess utbud för underhållning är minimalt. Lägg därtill den tidsmarginal man behöver idag, speciellt om man flyger lågprisflyg. De höll på att bygga om, som alla flygplatser alltid gör, så butiken var kraftigt reducerad men i ett hörne bland all annan vodka hittade jag den Chopinflaskan jag fått kvällen innan så det blev lite shopping idag i alla fall. När vi slog oss ner för att ta en smörgås eller liknande började larmet tjuta i hallen och från högtalarna basunerades ut "Varning!" (Uwaga!) om att en situation uppstått som krävde utrymning av lokalen. Det tog ett tag innan alla uppfattat vad som försiggick men till slut stod vi alla i solen på utsidan och visste inte riktigt vad som hände. Kanske hade de sett en övergiven väska, kanske var det bara en övning men efter kanske tio minuter släpptes vi in igen, kunde äta våra mackor och innan vi visste ordet av var vi på väg igen och landade på Landvetter med den 25:e huvudstaden i bagaget. Traditionen fortsätter och nästa år siktar vi på Kiev! Vill ni så ses vi här igen då.</div><div>
<img id="id_9a48_aa10_b554_5124" src="https://lh3.googleusercontent.com/-kqw6qVnFG0c/WvaO1m6ucsI/AAAAAAACqfk/jdiAef7KOzYvyl8yqavAi_avRY42R2gdQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_9ba1_9132_543c_3da6" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Q93WG4NFjMw/WvaO2d3F-yI/AAAAAAACqfo/Yn4CgvqD2Ws3s3WRv1ZHfAMKLfF9fZglACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div>NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-65795791101255495692018-04-29T08:12:00.000+02:002018-04-29T08:12:18.126+02:00Storstad 2018, Warszawa: Mindre kommunism, mer piano.Min teori om att skolbarn i tidig ålder får sig till livs information och kunskap om landets och stadens historia stärks av att vi varje dag, i alla delar av staden, möter och stöter på dagis- och skolklasser som med tillhörande lärare går runt och undervisas kring landmärken och historiska byggnader. Ett gäng passade på att öva på sin engelska genom att fråga oss varifrån vi kom, till lärarens förtjusning. Språkligt har engelska fungerat bra hela resan. I de flesta butiker och restauranger finns det alltid någon som lärt sig de grundläggande fraserna och blir det lite problem löser man det tillsammans. Visst finns det en och annan slottsvakt, taxichaufför eller åldersstigen servitris som inte riktigt hängt med men om vi ska vara ärliga, visst är de språkliga barriärerna en del av charmen med att resa?<br />
<div>
<br /></div>
<div>
På Gessler igår kväll gick vi igenom planerna för nästa dag och då upptäckte vi en miss i den planering jag fått förtroendet att hålla i. På eftermiddagen skulle vi gå nästa gratisvandring, denna gång om tiden under kommunism i staden, men när vi nu dubbelkollade visade det sig att de inte gjordes dessa veckodagar och olyckligtvis inte heller på någon annan dag som passade vad som var kvar av vår resa. Givetvis ett bakslag och jag gjorde vad jag kunde för att hitta alternativ men det fanns inget att finna. En snabb omplanering gav att det fick bli mer tid för shopping under eftermiddagen istället, något som delar av sällskapet inte protesterade mot det minsta.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Lite kommunism skulle vi dock hinna med före lunch och tog spårvagnen till kulturpalatset, den överdådiga skyskrapa som Stalin gav Polen i gåva (tack, snälla farbror Josef, för presenten vi fick betala själva) i början av 50-talet. Skrapan är numera en tydlig del av stadens profil men om man betänker att en handfull identiska skrapor står i Moskva och att den står vid centralstationen så att den är det första man ser när man kommer dit så är det ju inget annat än en maktdemonstration. Tro inte inte att ni är något speciellt, ni är en del av Moskva och vi äger er. Idag är det ett bland annat ett konferenscenter med fokus på kultur och vetenskap, jag har själv varit på konsert där och sett Tori Amos under hennes Gold Dust Tour, men de allra flesta turister gör dock inte mer än att ta snabbhissen upp till 30:e våningen för att se på utsikten över staden från fyra håll och åker sedan ner igen. Så även vi, entrén ingick i vårt Warszawa-pass, och tillsammans med en handfull skolklasser trängdes vi i hiss och på terrass. I ett hörn hängde olika bilder på byggnaden från diverse vinklar vi kunde konstatera att vi hade bra väder för äventyret, det verkade inte ovanligt med dimma (smog?) som gjorde vyerna lätt begränsade.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi vill ju gärna se oss själva som vana resenärer och inte fullt ut de typiska turisterna så när vi var klara med utsikten busade vi till det lite och tog hissen till fjärde våningen. Vi hade hört att inredningen var sevärd, förutsatt att det inte pågick någon konferens i lokalerna. Vi hade tur, det var tomt när vi stack in våra näsor och vi fick se pelarhallar och kassettak som tydligen var en replika från slottet i Krakow. Pampigt men samtidigt tragiskt, dels då de vackra trägolven var dåligt underhållna och slitna, dels då man inte kunde låta bli att föreställa sig denna prakt innanför väggarna på ett skrytbygge som en hårt prövad och kämpande befolkning i staden utanför högst troligt aldrig fick ta del av. På sätt och vis är det förvånande att de inte jämnade skiten med marken i ren ilska i början av 90-talet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi promenerade tillbaka mot den centrala gågatan och det blev en del besök i butiker på vägen dit. Solen sken, uteserveringarna började plockas fram och myllret på gatorna tilltog. Likt i alla städer idag finns utslagna människor som hasar sig framåt i varierande skick och hälsotillstånd och tiggare med kaffemuggar var också förekommande, speciellt runt gamla stan, där turisterna samlas. Lite fler barn än vad man brukar se vilket alltid ger blandade känslor. Ett annat gäng som var vanligt förekommande var några som gick runt med vad som föreföll vara en namninsamling. Om de nu bara stått och samlat namn hade det väl varit en sak, men de sprang bokstavligen fram till en, slog armarna om halsen och skulle kindpussas. Det kliades i mitt skägg och kastades slängkyssar och inte bara ute på gatan heller, de hoppade på en inne i butikerna till och med. Låt oss bara säga att detta inte är en situation man som svensk känner sig riktigt bekväm i... Jag var på väg att skriva på listan, det handlade tydligen är om hjälp till döva barn och ungdomar, men det skulle skänkas pengar också och helst inte mindre än 100 PLN så skam sägandes, jag avstod.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Efter avslutad och lyckosam shopping samt en lunch i solen inklusive byggdamm i ölen (ett gäng höll på och demonterade en byggställning intill och några olyckliga vindpustar tillförde lite extra fibrer till måltiden) knatade vi iväg till Chopin-museet för en inblick i kompositörens liv och leverne. Intill själva museet ligger Chopin-institutet, en sorts skola för unga lovande talanger och ur fönstren svävande skön operasång och la en god grund för detta besök. Även detta är väldigt modernt, du har ett besökskort med vilket du aktiverar olika funktioner (bilder, filmer, ljudslingor) vilket gör att du själv väljer vad du vill fördjupa dig i. Tyvärr var en hel del av detta "ur funktion" och dessutom fanns flera utställningsföremål (anteckningsbok, hårlock, diverse personliga artefakter) inte i montrarna utan var iväg för underhåll eller restaurering. En del av själva museet höll dessutom på att byggas ut eller renoveras och alla ställen gick inte att aktivera alls, trots att de skulle fungera. Nu låter det som att det var ett kasst besök, inte alls. Det som fanns att se gav gott och väl en god bild av detta geni och hans samtid. På ett ställe fick vi en personlig genomgång av en vakt kring hans värv som lärare för unga protegéer, något han gjorde för att tjäna pengar då han inte trivdes med att uppträda inför stora publiker. (Någon i vår grupp gjorde då en jämförelse med Avicii, något som inte föll i god jord hos vakten... ) EN av hans elever la kraft på att ta hand om hans grejer efter hand död och det är tack vare henne som saker som hans sista piano finns i utställningen. Ett stillsamt och vackert museum som dessutom INTE avslutas genom en shop, det är bara att lyfta på hatten.<br />
<br />
Vi vandrade ut i solen och promenerade söderut mot lite mer fashionabla designer-kvarter innan vi vek av och styrde kosan mot Stalinskrapan igen och det stora shoppingcenter som ligger granne med den. Hur många våningar som helst, fullt med folk denna tidiga eftermiddag. Väl i detta palats av glas och stålbalkar var skillnaden mellan efterkrigsstaden vi tidigare vistats i och övriga Västeuropa som bortblåst. Detta kunde lika gärna varit Stockholm, Berlin, Madrid eller London. Jag kollade efter minneskort till videokameran men dels var priset detsamma som hemma, dels skulle vi åka hem dagen efter så jag skippade det. Tjejerna shoppade lite och när det började duggregna lite lätt gick vit mot spårvagnen och åkte tillbaka till hotellet.<br />
<br />
Kvällens middag var bokad på U Fukeria, ett trevligt ställe på torget i gamla stan och ett där jag varit förut. Mysigt och hemtrevligt inrett, supertrevlig personal och god, rustik mat, i en miljö som påminner om serveringar i gamla stan Stockholm med tegelvalv i taket och vinklar och vrår. Det blev en härlig sill till förrätt och ett perfekt rosastekt ankbröst till varmrätt. Härlig stämning bland personal och andra gäster och i vårt eget sällskap satt vi och njöt av en värdig och fin sista kväll i Polen. Till kaffet beställde jag "vodka", jag kollade inte listan utan lät kyparen välja. Den jag fick var fantastisk. Len i inledningen med en tydligt pepprig eftersmak. Jag kollade kvittot och såg att den hette Chopin Rye. Rågvodka? Det kunde vara en förkortning på kvittot men jag tänkte definitivt leta efter den på flygplatsen.<br />
<br />
Klockan närmade sig 23 när våra steg klapprade på kullerstensgatorna i gamla stan på väg mot hotellet. Vi hade en dag kvar med guidning, marknad och en lite annorlunda lunch planerad. Taxin till flygplatsen var bokad och det var med blandade känslor vi gick till sängs i våra art hotell-inredda rum. Vi med en fyr och kabyssfönster, våra vänner med trädgren i taket och pappersblommor på väggarna.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmYXhe0BpzsQNYYGj5jqowWEO7aGS4txu4xmBo0Alm8KWu8Izu7dpycnlL3relBYJP8fNZ_WYy4u35lyi2Ofih5O-B68rno7sute65q1ROo9Nq8d_cBGbhL9JE-vpdNRDGR3MQWyGX76s/s1600/IMG_2741.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmYXhe0BpzsQNYYGj5jqowWEO7aGS4txu4xmBo0Alm8KWu8Izu7dpycnlL3relBYJP8fNZ_WYy4u35lyi2Ofih5O-B68rno7sute65q1ROo9Nq8d_cBGbhL9JE-vpdNRDGR3MQWyGX76s/s640/IMG_2741.JPG" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1Gny81BNTDR14ANz4Fut-SAgFLyAPFNjvJZ4p_stCEvZFEotONLuHLAVxj-lsAU4OUhBRBA1nYRez31U3-POd1OmCjc50FpCvDT46MkZ8KToD5pZ9I38rwOqXcOEKfQaoVUe8jUwhu1A/s1600/IMG_2742.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1Gny81BNTDR14ANz4Fut-SAgFLyAPFNjvJZ4p_stCEvZFEotONLuHLAVxj-lsAU4OUhBRBA1nYRez31U3-POd1OmCjc50FpCvDT46MkZ8KToD5pZ9I38rwOqXcOEKfQaoVUe8jUwhu1A/s640/IMG_2742.JPG" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5W_o7VqAXVfyvkHWVtt2es9iOb4g7t2WNQRtenEgAlr6yIcGtHDOUoNrkghr3bSAYe5XPbp0lXBI3KWURJV2P-awgAw2ioEUje2LmnxTrdFMHquBdy1CZXtR-cRehh3jIeCh0rNrbu44/s1600/IMG_2745.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="702" data-original-width="1600" height="280" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5W_o7VqAXVfyvkHWVtt2es9iOb4g7t2WNQRtenEgAlr6yIcGtHDOUoNrkghr3bSAYe5XPbp0lXBI3KWURJV2P-awgAw2ioEUje2LmnxTrdFMHquBdy1CZXtR-cRehh3jIeCh0rNrbu44/s640/IMG_2745.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGl5SJAtRl2Hzn8qwS-tTHUtAH67UsDEjjZ2SpXkJB0gASYxaSBwe2Rk2W0z4wAI-Dg0fZB-jdAhkBbyRtYvNLfmzqAcRg-4AbBYtGcG7NH11IbTg5jOFwyAd-1AaCdk_ZGKuGcdm3tOo/s1600/IMG_2748.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="751" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGl5SJAtRl2Hzn8qwS-tTHUtAH67UsDEjjZ2SpXkJB0gASYxaSBwe2Rk2W0z4wAI-Dg0fZB-jdAhkBbyRtYvNLfmzqAcRg-4AbBYtGcG7NH11IbTg5jOFwyAd-1AaCdk_ZGKuGcdm3tOo/s640/IMG_2748.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpAD6dB9DTdWEBlggDUCmpcNO3a7xn2vZURwdUwvIxNNH0nMg06hh5taOcBH9vCpA7DXdtW78mYTlcWVyhv44ssDtNjtILQmvy0ltISthdBnBPfPbUBwUVyCOi2tNaAyr-B97qQA_oIDg/s1600/IMG_2780.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpAD6dB9DTdWEBlggDUCmpcNO3a7xn2vZURwdUwvIxNNH0nMg06hh5taOcBH9vCpA7DXdtW78mYTlcWVyhv44ssDtNjtILQmvy0ltISthdBnBPfPbUBwUVyCOi2tNaAyr-B97qQA_oIDg/s640/IMG_2780.JPG" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1NbYLUIxM0lPYQSkDMJOfHMwz-1c27BXVOxtq_zlwVfn2aSgzhoKlyxcGJFDzzlv29WAscmdgfLuCRhYg5WkXd02De9ID6NOlVvLXn_A_cAZnNBoj-ixTVuNdaHDEPueCRgQ7OagfiKM/s1600/IMG_2781.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1NbYLUIxM0lPYQSkDMJOfHMwz-1c27BXVOxtq_zlwVfn2aSgzhoKlyxcGJFDzzlv29WAscmdgfLuCRhYg5WkXd02De9ID6NOlVvLXn_A_cAZnNBoj-ixTVuNdaHDEPueCRgQ7OagfiKM/s640/IMG_2781.JPG" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJYHmRgmRPecTxXBE3knQs-bjTaFFPMNKh0lms0TIRB-6pFHKbx0MgfWDUQuMzIxdEM0iXHWk_TWDywY7stkEgX6gptNmzt9S6M-PkoZxcFBUp1ZHCobT6Avjsjf7koxCGYcoRC9rqWt4/s1600/IMG_E2747.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1118" data-original-width="1600" height="446" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJYHmRgmRPecTxXBE3knQs-bjTaFFPMNKh0lms0TIRB-6pFHKbx0MgfWDUQuMzIxdEM0iXHWk_TWDywY7stkEgX6gptNmzt9S6M-PkoZxcFBUp1ZHCobT6Avjsjf7koxCGYcoRC9rqWt4/s640/IMG_E2747.JPG" width="640" /></a></div>
<br /></div>
NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-63624663792621382682018-04-26T19:04:00.002+02:002018-04-28T14:39:33.763+02:00Storstad 2018, Warszawa: Rörigt uppror Den ursprungliga planen var att hänga på låset på morgonen när museet om Warszawaupproret under andra världskriget öppnade. Var man än läste om staden rekommenderades detta och det lät också riktigt intressant så vi såg fram emot det. Hotellets frukosttider tillät dock inte riktigt detta upplägg så vi tillät oss istället en lite längre morgon och startade dagen med en guidad vandring med fokus på stadens historia och dess medeltida stadskärna.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Guidningen var gratis och man behövde inte boka, detta är något vi sett mer och mer av under de senaste åren, till och med konkurrerande bolag som sysslar med det och vi har nog egentligen aldrig blivit besvikna när vi nyttjat det. Det är som regel studenter som leder turerna, inte sällan födda och uppvuxna i den aktuella staden. Det tar ett par timmar och ger en god och grundläggande information i ämnet man valt. Allt hänger givetvis på guidens kunskap och förmåga att förmedla den men eftersom du erbjuds att lämna något lite uppskattande bidrag på slutet (så det är ju bara helt gratis om du är en snåljåp) så har denne ett incitament att vara så bra som möjligt och jag gissar att en som inte lyckas med det blir inte heller långvarig. Det är ett extraknäck som om du är rätt person ger ganska lättförtjänta pengar och som turist känns det också som ett bättre upplägg då vi väl alla varit med om att i förväg betala för något vi i efterhand kände inte var vad vi hade tänkt oss. Sök efter sånt här nästa gång ni är ute, rekommenderas varmt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
På vår vandring fick vi lära oss mer om Sigismund, boendeförhållanden på medeltiden, polsk dans, en del om krig och elände, stadens förhållande till Krakow och till Sverige, legenden om sjöjungfrun som är stadens symbol, Marie Curie och en hel del annat. Två välmatade timmar som lämpligt nog avslutades vid minnesmonumentet över upproret som vi senare skulle besöka museet om. En amerikansk turist frågade om detta var samma uppror som i det judiska ghettot men det var det ju inte. Däremot fick detta vår guide in på ett sidospår om nazismen och deras vedervärdiga beteende mot polackerna i allmänhet redan från första dagen efter invasionen. Han rabblade som ett rinnande vatten information om detta som dels satte saker i perspektiv (som att fler polacker fick sätta livet till än vad USA och Storbritannien förlorade i liv tillsammans) dels fick mig att tro att man i Polen liksom i Tyskland idag lägger kraft på att se till att barnen växer upp med en gedigen kunskap om landets egna historia, hur tragisk och eländig den än är. Den är en del av den nationella identiteten och får inte glömmas bort. Än en gång på våra resor blir man varse om hur bra vi haft det i vårt lilla hörn av världen.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Efter en vodkalunch i solen promenerade vi tillbaka genom gamla stan och roade oss med att leta kylskåpsmagneter till samlingen hemma. Ett butiksbiträde trodde att jag var David Gilmour och ville ta en selfie men jag tyckte inte det vore schysst att lura henne så jag berättade den bistra sanningen för henne. Dagen innan hade vi köpt ett Warsaw Pass som gav fria resor på kollektivtrafiken och nu var det dags att nyttja det. Vi letade reda på en hållplats där man gick på bussen bokstavligt talat mitt i gatan och gav oss av för att utforska detta fantastiska museum som de ju har praaatat och tjaaaatat om så mycket, detta museum.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Museum of Warsaw Uprising är ett modernt och interaktivt museum. Det är fullt av saker att läsa, titta på, testa och lyssna. Det var denna dag även fullt av skolklasser som gick runt med lärare eller guide och som resultat blev stående i stora grupper på flera ställen, oundvikligen då och då precis där du själv ville läsa. Ganska snart insåg vi att för att få ut mycket vore det bäst att ha en audioguide så vi gick tillbaka och skaffade var sin och började om. Det började bra men inom kort blev det väldigt rörigt. När första våningen var slut skulle man ta en hiss men där stod en klass så vi tog trapporna, en våning. När vi lämnade bottenplan var sista numret för guiden 13. På våning två var det första man såg 26. Pilar angav vilken riktning man skulle gå, men följde man den gick siffrorna nedåt. Vi såg en annan trappa och gick upp en våning till. Första nr var 16. Dessutom verkade det fattas saker i narrativet utifrån vad man kunde se på skyltarna. Jag provade att trycka in ett av de saknade numren och det dök upp berättelser men fortsatt, något verkade saknas. Det här pågick genom hela museet. Vi försökte få ordning på logistiken med hjälp av en karta men numren på den stämde inte överens med numren på väggarna. Den lätt förvirrande ordningen att följa verkade inte vara kronologisk utan gå efter någon annan ordning och om man lägger ihop detta med alla skolungdomar som sprang omkring och att uppläsningen i guiden var, förutom väldigt lång på varje ställe, också läst utan större inlevelse vilket gör det svårlyssnat i längden. Det slutade med att vi gick runt och lyssnade på brottstycken av sånt som verkade intressant och sen lämnade vi det bakom oss med en känsla av att vi nog borde fått veta mer än vad museet tillät oss. Det var förvånande eftersom vi hört och läst så mycket bra om det och synd eftersom det hela alldeles tydligt är en viktig del i stadens historia. Jag kan därför tyvärr inte rekommendera det speciellt mycket men det blir till att läsa på i efterhand när vi kommit hem. Jag kan dock inte skaka av mig känslan av att vi gjorde något fel, det kan inte vara meningen att det ska vara så komplicerat.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
När bussen tagit oss tillbaka var det dags för nästa dos kultur, nämligen en pianokonsert med musik av Chopin, en av stadens stora söner. Konserten ingick i Stockholm Warsaw Pass men var bokad i förväg. En intim spelning, vi kanske var max 30 personer som fick lyssna på en sagolikt begåvad pianist som spelade lika vacker musik i en dryg timme. "Minutvalsen" var svår att lyssna på utan att i huvudet höra Galenskaparnas version om Mr Minit men jag ger mig den på att han spelade den på under 60 sekunder... Nu ropade magarna efter middag, denna kväll på Gessler, en restaurang där det sista av tillagningen samt uppläggning på fat sker vid bordet. På väg dit hamnade vi mitt i ett åskväder och då vi hittills badat i sol på dagarna var vi inte riktigt förberedda utan fick huka två och två under små paraplyer och skutta mellan pölar innan vi fann stället och med fuktiga jackor slog oss ner. Dagen innan åt vi före operan på ett ställe alldeles intill densamma och vi gillade det såpass att vi gick tillbaka dit ikväll för kaffe och avec. Det blev även Long Island Ice Tea, Mojito och en väldigt trevlig avslutning på kvällen på den första hela dagen i Warszawa, en stad som hittills levererat fullt vad gäller väder, mat och upplevelser.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAtomJ4JT-bmWI97B0fn97navC0cmLPkr6jyJ3reJ-PA3K4-XewYBbRk3L2x2I6TrqMMzOsazyggwj9KJa8_UkJXi35Ul-R4TyZWc2ckgn_55sqRnjvfsYOiTx869ZvOhsSa0dV_wYfg4/s1600/IMG_2716.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAtomJ4JT-bmWI97B0fn97navC0cmLPkr6jyJ3reJ-PA3K4-XewYBbRk3L2x2I6TrqMMzOsazyggwj9KJa8_UkJXi35Ul-R4TyZWc2ckgn_55sqRnjvfsYOiTx869ZvOhsSa0dV_wYfg4/s640/IMG_2716.JPG" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIw0qhyQdeWzyBtmlIrpO1kY-NzzK_-KcIEAXaR9iESTiAmWq4AdnhZcowuSJTNSYl31O0f1RmdyS6oAG5PvgIXDrOBAN3WI_m9CzexEEd8zxqTLgfaaXvBtXNzkTHVBZZox-ntEQBpQ4/s1600/IMG_2724.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIw0qhyQdeWzyBtmlIrpO1kY-NzzK_-KcIEAXaR9iESTiAmWq4AdnhZcowuSJTNSYl31O0f1RmdyS6oAG5PvgIXDrOBAN3WI_m9CzexEEd8zxqTLgfaaXvBtXNzkTHVBZZox-ntEQBpQ4/s640/IMG_2724.JPG" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKJIjpX-P2zGq4jh24DwhFsLIcdgghkjks0Q3_dpU8v60gX2njVORnIiMhH7r76XgA6RBOo2zZPWkF7RlqCjGE4I2LPeZmFZpkV1Eb9IMESmAiIITVvqKd0OWTFfoghc4jjjxSqnYsngI/s1600/IMG_4659.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKJIjpX-P2zGq4jh24DwhFsLIcdgghkjks0Q3_dpU8v60gX2njVORnIiMhH7r76XgA6RBOo2zZPWkF7RlqCjGE4I2LPeZmFZpkV1Eb9IMESmAiIITVvqKd0OWTFfoghc4jjjxSqnYsngI/s640/IMG_4659.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgo9z91-9Bj0Jegar8EBVdC56PBgp73Dzxi7IrNQHmD0Je8y8B7k4fosqI-5-mjQ3dWIjfMXJEdD9DYQXa8v3BqDMbCi5PS3RfX7FgWsMjRrWO515-rBExXWSsLaCqakLNbGEIoctyoaqg/s1600/IMG_4660.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgo9z91-9Bj0Jegar8EBVdC56PBgp73Dzxi7IrNQHmD0Je8y8B7k4fosqI-5-mjQ3dWIjfMXJEdD9DYQXa8v3BqDMbCi5PS3RfX7FgWsMjRrWO515-rBExXWSsLaCqakLNbGEIoctyoaqg/s640/IMG_4660.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPTMIbUIa2gtLmO_KLKbFye8vOO57-d3ihzm1Et_wuwgYwNBjhnsThlZJmRT-Xv7PEcYLAXwIaXsrlsw9q6HG9hIRK_9CR5PFC46p2cmr7AK2dr9fapo-_8Xgoxxxl2CkXg1lAAOJDgCg/s1600/IMG_4662.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPTMIbUIa2gtLmO_KLKbFye8vOO57-d3ihzm1Et_wuwgYwNBjhnsThlZJmRT-Xv7PEcYLAXwIaXsrlsw9q6HG9hIRK_9CR5PFC46p2cmr7AK2dr9fapo-_8Xgoxxxl2CkXg1lAAOJDgCg/s640/IMG_4662.JPG" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgzJ0XpPjYU9RugKajrC1sDBwaY6wt57GEmATYDEM-BZBygK4zyIx0XzbY0QLE1tb0Z8HYnETm4xfhLBKnlYQ3EGEwP3uBcIwX-PpQIF5qsFQoM0Wj8ZW7JNj6qxOqWHem-BJ9sXDB4a0/s1600/IMG_4665.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgzJ0XpPjYU9RugKajrC1sDBwaY6wt57GEmATYDEM-BZBygK4zyIx0XzbY0QLE1tb0Z8HYnETm4xfhLBKnlYQ3EGEwP3uBcIwX-PpQIF5qsFQoM0Wj8ZW7JNj6qxOqWHem-BJ9sXDB4a0/s640/IMG_4665.JPG" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSkvrHpCwEmBBAWgjtQhIpcSYtZVMdyyymacnMhHC3AsEmM_1Cck3YeL2iKEgqEhLHaxT-BQ1ZamXUyaKz0zGYrPGTZ8qW5Z92MENTpWlK5g76InmKJ9KEdMcEiCIcXOEkDaRL0NQZTNE/s1600/IMG_4671.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSkvrHpCwEmBBAWgjtQhIpcSYtZVMdyyymacnMhHC3AsEmM_1Cck3YeL2iKEgqEhLHaxT-BQ1ZamXUyaKz0zGYrPGTZ8qW5Z92MENTpWlK5g76InmKJ9KEdMcEiCIcXOEkDaRL0NQZTNE/s640/IMG_4671.JPG" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjF4M-bHtWvbqipspxcRUJ63RwN6vwdnfb9ygVegVA0aofyWO0HtrJzsOi_ZVtZL9MIH_X69sufXqfGe7M_UFDLoDyjnVIR49zM1ZZJIKpbYroWSf1Kx30DMdBoxwKnpvhwtvlUcT0YKo/s1600/IMG_E2714.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjF4M-bHtWvbqipspxcRUJ63RwN6vwdnfb9ygVegVA0aofyWO0HtrJzsOi_ZVtZL9MIH_X69sufXqfGe7M_UFDLoDyjnVIR49zM1ZZJIKpbYroWSf1Kx30DMdBoxwKnpvhwtvlUcT0YKo/s640/IMG_E2714.JPG" width="640" /></a></div>
<br /></div>
NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-30030459063573703942018-04-24T08:40:00.000+02:002018-04-24T09:30:54.966+02:00Storstad 2018, Warszawa: Vissa ränder går inte ur?Årets resmål i raden av europeiska storstäder att besöka på våren är faktiskt det 25:e sedan vi startade med Berlin för alla dessa år sen. Denna gång packade vi våra väskor och pep iväg till den Polska huvudstaden för att möta våren. Efter mitt dryga år jobbande i just Polen hade jag fått ett grundläggande ansvar för upplägget, ett viktigt uppdrag som skulle visa sig blev föremål för improvisation likväl.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Warszawa (och Polen i allmänhet) har synnerligen fått ta en hel del skit under historiens gång. Invasioner, ockupationer, krig, elände och förstörelse. Som på så många andra ställen vi varit är det tydligt att sådant binder folk samman och hjälper till att skapa en nationsidentitet och en stolthet för såväl sin kultur som sin historia, men priset är ibland väldigt högt och jag skulle tro att Polen ligger högt upp på den listan.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi lämnade Göteborg med morgonflyget så det var på tok för tidigt för att få våra rum på hotell Castle Inn, alldeles vid slottstorget vid Gamla Stan. Vi lämnade väskorna och fann istället en solig uteservering där den första lunchen från det rustika och smakrika polska köket beställdes in och avnjöts. Det är alltid något speciellt med den där första sittningen. Förberedelserna är klara, det lätt monotona i alla reseprocedurer ligger bakom en och man landar i en känsla av att allt ligger framför en, ledighet och semester fyller ens sinnen. Man blir liksom lite lättare, även om maten kanske inte skulle platsa i vare sig GI eller viktväktares diettabeller </div>
<div>
<br /></div>
<div>
På söndagar är slottet öppet och med gratis entré så det vore ju dumt att inte utnyttja. Det kungliga palatset, uppfört av Kungsleden Sigismund III Vasa, är liksom största delarna av staden inte "original" eftersom såväl nazister som ryssar gjorde sitt bästa för att jämna den polska staden med marken. Det vi ser idag är återuppbyggt efter andra världskriget och då cirka 90% på denna sidan Vistula låg i ruiner kan man inte säga annat än att det är imponerande. Inte bara själva arbetet att tex återskapa den medeltida stadskärnan utan kanske framför allt beslutsamheten och viljan att genomföra det. Visste man inte om det är det svårt att tro. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Som sagt, gratis inträde, så vi ställde oss i kö. Skolklasser och andra turister runt omkring oss i solskenet väntade på att bli insläppta i batcher för att sprida gracerna i salarna. När det blev vår tur frågade vakten på polska efter våra biljetter. Vi svarade på engelska att det väl vara gratis? Han replikerade på sitt modersmål en större utläggning som tydligt handlade något om biljetter, vi försökte igen på engelska och fick en polsk radda där fortsatt bara "biletty" var begripligt. Jag fräste tillbaka på hederlig västgötska och han vände sin snaggade tjur acceptera under den tajta skärmmössan och nickade åt en dörr på andra sidan innergården. Med lätt irriterade men snabba steg gick vi dit och därinne, bakom ytterligare en dörr (oskyltad) fanns en biljettkassa där jag bara sa att jag ville ha biljetter. Jag fick dem, givetvis gratis, och travade tillbaka, förbi hela kön och ca dem till vakten som nu verkade nöjd över att saker gjorts på rätt sätt. Han behöll inte biljetten, längre in stod nästa kontrollperson som tittade på den utan att vare sig scanna eller riva den och hänvisade oss till en garderob eftersom man ju inte fick ha jacka eller ryggsäck inomhus. I garderoben gjorde man klart att man inte tog ansvar för inlämnade persedlar varvid en i vårt sällskap inte ville lämna sin väska med bland annat pass i. En annan vakt krävde då att väskan skulle bäras på magen, vilket komplicerades av att vårt sällskap gick på kryckor. Återigen bjöds upp till en lustiger verbal dans med polska på ena sidan och svenska och engelska på andra. Förståelsen för problemet verkade noll och ingen, det slutade med att en annan av oss tog väskan. På magen.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
När jag jobbade i Polen behövde jag vid ett tillfälle besöka sjukvården. Det var i grund och botten inget livshotande men det fanns ett akut element då min tumme hade bekantat sig med en kniv på ett sätt som föranledde omedelbar åtgärd. Jag tror vi var runt på fyra olika instanser i tre olika byggnader eftersom det fanns en rutin, det skulle göras på ett visst sätt, skrivas in i vissa böcker och av vissa bastanta sjuksköterskor. Alla ska ha något att göra och om inte föregående instans givit klartecken vågar jag inte gå vidare. Lite samma känsla fick jag nu. Jag förstår att proceduren var antagligen för att kunna ha koll på hur mycket folk som varit och besökt slottet denna dag, men det hade kunnat lösts på så många smidigare sätt än detta. Det enklaste varande att sätta en skylt vid entrén med en pil in till kassakontoret. Så mycket hade lösts då, för tro inte att vi var de enda som fick vända om vid mötet med den nätfiske museivakten. Och jag vet, det är förmätet av mig att som turist komma hit och berätta hur de ska göra saker och ting, men det ligger nära till hands att tänka tanken att närmre 50 år av kommunistiskt styre sätter sina spår.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Rundvandringen inne på slottet gav ungefär vad slika plägar göra. Överdåd för kungligheter, vackra balsalar, symbolfylld konst och porträttmålade gobbar man inte visste vilka de var. Det finns något paradoxalt i att man valt att återskapa även detta i all prakt. Riktigt intressant var de målningar som visade staden före förstörelsen då man kunde sätt dem i relation till dagens stad. Dessa var original eftersom krigsherrar och ockupationsmakter under åren sett till att plundra på skatter först, innan man började rasera. Mycket har återlämnats och finns nu till beskådan. Även två Rembrandt gömmer sig i de nedre valven, intressant nog ackompanjerade av röntgenbilder tagna av de undre lagren av målningarna. Spännande att se vad som såg ut som en skiss under och jämföra med det färdiga resultatet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Du som tidigare läst dessa berättelser på bloggen vet att ett stående inslag på resorna är någon form av kulturyttring. I år fick vi ut hårt med en balettversion av Kameliadamen i tre akter på den stora operan mitt i stan, även den återuppbyggd efter förstörelse. Pampigt så det förslog, en egen liten box på sidan att njuta föreställningen ifrån, bubbel i pausen och min eller bland det fina folket. I Göteborg finns ingen klädkod, operan ska vara till för alla, vilket leder till att man ser alla tänkbara utstyrslar när det är föreställning. Det var blandat även här och ingen bangade oss för bekväma skor eller brist på slips/fluga, men det var tydligt att man klädde upp sig i en annan omfattning än hemma. Jag har svårt att bestämma mig för om jag föredrar det ena eller det andra, båda ar sina definitiva fördelar. Baletten var av klassisk typ, mycket tyll, trikåer och tåspets och vansinnigt vacker. Tragiken finns ju i grundmaterialet och när hon dog på slutet gjorde hon det både länge och inlevelsefullt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det hade varit en tidig morgon och vi är inga unghästar längre så när vi knatade över torget i den ljumma kvällen bland de få kvarvarande gatuförsäljarna var vi överens om att det varit en bra första dag i Masovia och att det passade bra nu att samla krafter för nästa. Vi kröp in i våra egensinniga designade rum på detta "art hotel" och somnade mer eller mindre ovaggade.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<img alt="" id="id_b694_af8_8f9a_3a06" src="https://lh3.googleusercontent.com/-9nUTi7dRLCo/Wt7OZ7w6MrI/AAAAAAACp70/2SByQhNXugA9tet5tNqogL3MUEMrnbGUACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_f3ea_eb97_c4c1_e38c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-q5Z6_htMzio/Wt7OQamafVI/AAAAAAACp7k/_uMu145PggMPzyD51zee1P-ltD6I13IJACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_1f2f_5f3b_dd34_2037" src="https://lh3.googleusercontent.com/-QJYCb1RUcqA/Wt7OfZZxBtI/AAAAAAACp8A/Ipa5IJ0WjN4cXhaBgh7qdK1Q0HuOkMuqgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_6c20_cabf_800f_787e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-eRe10GOEPDc/Wt7OP_fMmMI/AAAAAAACp7g/fF6fUHp3vyQvAFXZGBFD4YUtS-ckDUnewCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_fe7f_6b12_11f3_9c81" src="https://lh3.googleusercontent.com/-xh1XoeQn8-w/Wt7OS5DHe-I/AAAAAAACp7o/FjGq0OoyHRsEllzkH5LfvCBjSnoBQ0yRACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_e6ff_57bb_cdbb_2150" src="https://lh3.googleusercontent.com/-LfnKVSXedMw/Wt7Oc4F3KQI/AAAAAAACp74/KmVU-36UA5ULkVdHmecvPnFMI4L-1QhIwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_6a78_5a1b_5c04_4c0d" src="https://lh3.googleusercontent.com/-6WlU3sgE6cM/Wt7OWc30h0I/AAAAAAACp7s/ys_38ZPdcV0YjNWeApH8PpDxC4cW6ldLwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_7605_6649_1937_b290" src="https://lh3.googleusercontent.com/-w7GFHQO-4fc/Wt7OZmi9ZKI/AAAAAAACp7w/YcRKQmxzFgYNQK6qD7mq-qfssGF7CqeeQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<img alt="" id="id_4191_243e_9da1_250c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-oh8_Y7hb5Ro/Wt7OdFgd-pI/AAAAAAACp78/LtrQLsz7pvwlnjcn_kXzB2tZxr6JWX4kgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-78012641534648640702018-03-26T09:49:00.002+02:002018-03-26T09:52:15.003+02:00#Bergman100: Gycklarnas AftonDetta är en recension av Gycklarnas afton (53) som jag skrev för DVD Forum i september 2008. I går såg jag den igen på Hagabion i Göteborg i deras serie "Söndagar med Bergman" där de i kronologisk ordning visar alla biofilmer han regisserade som söndagsmatiné.<br />
<br />
Kanske kommer det mer inlägg här om denne gigant, kanske blir detta det enda. Jag kände hur som helst att jag ville dela med mig av det.<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9CDJuDvW2I2Hp23x7oncwn-7Zdicsw9aLakXmOv-Wbu5u0_O8mvY8lFraGNuVZoIaZQCcD-i-2OrUsG10KcWNLtwsC0jjKltEjrMvjZUc5YdQ3mvZHPPdLKqcLmHEE2_zjwnmK1fSv1c/s1600/Gycklarnas+afton.jpg" imageanchor="1"><img border="0" data-original-height="1245" data-original-width="1600" height="498" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9CDJuDvW2I2Hp23x7oncwn-7Zdicsw9aLakXmOv-Wbu5u0_O8mvY8lFraGNuVZoIaZQCcD-i-2OrUsG10KcWNLtwsC0jjKltEjrMvjZUc5YdQ3mvZHPPdLKqcLmHEE2_zjwnmK1fSv1c/s640/Gycklarnas+afton.jpg" width="640" /></a><br />
<br />
---------------<br />
<br />
Ingmar Bergman regisserade över 60 produktioner under sin livstid. Sett ur det perspektivet är det intressant att höra och läsa från flera håll att <i>Gycklarnas afton</i> kan ses som ett nyckelverk i hans CV. Speciellt med tanke på lejonparten av produktionerna kom efter den.<br />
<br />
<b>Filmen</b><br />
Genom ett ödsligt landskap rör sig en karavan. Det är ett kringresande cirkussällskap som i gryningen närmar sig en liten håla någonstans i Sverige. Cirkusdirektören Albert vaknar bredvid sin älskarinna Anna och smyger ut för att sätta sig bredvid kusken och få sig en morgongök. Hans kompanjon i arla morgonstund sitter och småsjunger och fnissar åt en episod tidigare under cirkusens liv då clownen Frosts fru Alma ogenerat förlustat sig badandes naken ihop med ett lokalt regemente. Svartsjukan satte sina klor i Frost och höll på att kosta honom livet. I staden bor Alberts fru med deras söner. Anna får en släng av samma åkomma som clownen när Albert gör klart att han tänker hälsa på sin familj. Förblindad söker hon upp den lokala teatern och hämnas som bara en försmådd kvinna kan. När det går upp för Albert att han blivit bedragen vet sjukan inga gränser och under några ångestfyllda timmar ter sig till och med självmord som en lösning.<br />
<br />
Att filmen behandlar de mörka sidor av människans beteende som vaknar till liv när kontrollen över det man tror sig äga och behärska hotas är uppenbart redan från öppningsscenen där kuskens berättelse bildsätts. Att den scenen är sprungen ur en dröm märks tydligt och arbetet med bilder och ljud (eller brist därpå) är genialiskt. Det är, men hänsyn taget till ambitionsnivån i manuset, svårt att tro att manuset kom till på bara två veckor. Säkert grodde redan under dessa veckor också redan idéer kring bildkompositioner som håller samma klass. Dessa två tungt vägande beståndsdelar ligger säkert till grund för omdömena om filmen som en av Bergmans viktigaste milstolpar. Det visar tydligt att det fanns underlag för ytterligare 50 års film- och teaterskapande. Det ska sägas att filmen fick ett par rejäla sågningar efter premiären, i Aftonbladet skrev man "Jag vägrar [...] att okulärbesiktiga den uppkastning Ingmar Bergman lämnat efter sig den här gången…” men till exempel Harry Schein ansåg det vara den bästa film han sett. Oavsett detta kan man inte blunda för att såväl Åke Grönberg som Harriet Andersson gör strålande prestationer som direktören och hans unga kurviga älskarinna. De tvära kasten mellan alla olika känslor och dess yttringar behärskar paret till fullo och när skådespeleriet i någon scen breddas med hjälp av Gunnar Björnstrand som teaterdirektör Sjustrand då är man väldigt nära svensk filmmagi när den är som bäst.<br />
<br />
<b>Bild & Ljud</b><br />
Ljudet är i enkanalig mono och brusigt och det är i vissa lägen inte helt enkelt att höra dialogen, textningen är därför till viss mån välkommen. Bilden visar inga som helst spår av restaurering, repor och skräp finns överallt. Gråbalansen är inte helt ok och resulterar i en överlag för mörk bild. Dessutom lider bilden hela filmen igenom av komprimeringsfel som på dagens moderna platta skärmar blir väldigt tydliga i form av släpningar och bandningar, till och med i ansikten.<br />
<br />
<b>Extramaterial</b><br />
Inget extra.<br />
<br />
<b>Sammanfattning</b><br />
Detta var Bergmans första film för Sandrews och markerade starten på ett långt samarbete med Sven Nykvist och kostymören Mago. Det är på många sätt en viktig film i hans katalog och även om den stundtals balanserar på gränsen till överambitiös håller den ett bra tempo och lyfter fram karaktärerna som är de viktiga i en sådan här komposition. Är du intresserad av svensk filmkonst i allmänhet och Bergman i synnerhet är detta en film du inte ska missa. Däremot gillar jag inte att cirkusen påstår sig ha fått hundloppor i min hemstad Herrljunga…NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-80603859383524694242017-09-14T13:00:00.000+02:002017-09-14T13:00:07.838+02:00Kungsleden revisited. Ett litet efterord ett år senareDet löste sig med frukosten på hotellet. Jag kunde komma lite tidigare så det var inga problem att hinna med bussen. Det var en skolbuss så vi fick både underhållning och sightseeing på väg till Tärnaby där byte skedde för färd till Umeå. Danskorna var med på bussen liksom ett annat par som skulle upp till Ammarnäs för att påbörja sin vandringsvecka. Jag smaskade snacks, gick igenom twitterflöde och påbörjade arbetet med att lyssna ikapp mig på alla podcasts jag samlat på mig under de senaste fyra veckorna. Jag var i en lite egen bubbla, fortfarande upprymd av min upplevelse och förstod inte riktigt att det inte syntes på mig vad jag gjort. Taxin hämtade mig i Umeå och körde mig till flygplatsen, byte på Arlanda och innan jag visste ordet av klev jag ut på Landvetter och togs emot av min lilla Susanna som stod där med skylt och allt. Hon körde mig hem, följde med in, hjälpte mig att äta de pannkakor Lotti gjort åt mig som stod i kylen, vi tittade på bilder jag tagit och så åkte hon hem. Jag var ensam i huset och gick och la mig i min egen säng.<br />
<br />
De kommande dagarna pysslade jag med utrustningen, njöt av att landa, tog emot många gratulationer och hälsningar från folk, var ut och gick, såg på tv och hade ständigt kontakt med Lotti där hon roade sig i Chicago. När det var dags åkte jag till Landvetter för att hämta henne och den pirriga spänningen från när besked kom att hennes plan hade landat tills hon klev ut genom dörrarna liknade den jag kände i början av vårt förhållande, när hon kom med tåget från Helsingborg för att hälsa på en helg. Så var vi tillsammans igen, nu var allt som vanligt igen, och det var gott.<br />
<br />
Det har varit väldigt roligt att gå igenom min dagbok från ett år tillbaka igen. Många känslor har kommit tillbaka, en del med igenkännande leenden, andra via händelser eller möten jag redan hunnit glömma. Jag är väldigt sugen på att återse alla sex timmars film jag tog, men det får ske i omgångar tror jag... Då och då har jag längtat tillbaka till livet på väg, livet i tält, livet med naturen på ett sätt så att jag varit definitivt sugen att göra om alltihop. Det vare sig vill jag eller kommer jag givetvis att göra. Det här var en engångsgrej, det skulle aldrig bli samma sak igen. Men visst vill jag ut igen, bo i tält igen, vara i rörelse igen, en del av omgivningen, igen. Nästa år planerar vi för Höga Kustenleden, förhoppningsvis blir det någon helgtripp innan dess, nu tillsammans med Lotti, inte ensam.<br />
<br />
Blev det om jag hade tänkt mig? Jo, det blev det. Jag skriver ganska utförligt om det i <a href="http://nithrintaag.blogspot.se/2016/10/jag-har-gatt-43-mil-det-var-som-fan.html" target="_blank">detta inlägg</a> som jag skrev några veckor efter målgång. Det är en sammanfattning av det ni nu förhoppningsvis orkat ta er igenom som var mina dagboksanteckningar. En del känner ni igen, annat är reflektioner medan äventyret fortfarande var aktuellt i tankebanorna. Jag tänker inte upprepa det i detta inlägg utan komplettera med ett par sista saker:<br />
<br />
En vanlig fråga jag fått är om jag skulle kunna tänka mig att göra det igen. Alternativ: "Vad blir nästa utmaning nu då?" Ganska tidigt stod det klar för mig att jag skulle vara nöjd när detta var över. Jag har inget som helst behov av att trumfa mig själv genom att gå Gröna Bandet baklänges, hoppa PCT på ett ben eller att runda någon topp i Nepal enbart livnärd på jakmjölk och nötter. Det här handlade aldrig om att bevisa någon sorts fysisk prestation för mig, det var bara något jag kände för att göra, något jag ville ha gjort. Jag insåg givetvis utmaningen, såväl den kroppsliga som den mentala, men aldrig att jag hamnade i situationen där jag kände mig tom och var tvungen att ersätta detta men något annat, något längre, högre, tuffare, svårare. Något liknande, gärna. Något annorlunda, absolut. Det finns så mycket att uppleva.<br />
<br />
Jag gick inte sällan och pratade högt för mig själv. Fråga mig inte varför det bara blev så. Resonerade, frågade, svarade och småtrallade. Jag sjöng lite på både det ena och det andra och hur det nu blev så var det ett antal låtar som liksom fastnade i huvudet på mig, ni vet sådana där "earworms" som liksom inte släpper taget, oavsett om man gillar låten eller inte. Jag började försöka komma ihåg vilka som dök upp i mitt undermedvetna och det är väl ingen överraskning att en del av dem var Pink Floyd-relaterade? Kanske Bo Kasper och Emil i Lönneberga är lite mer otippade, för att inte tala om Mörbyligan. Till slut fick jag göra en lista för att komma ihåg dem och när jag kom hem skapade jag en spellista. Den är lite rolig att lyssna på, <a href="https://open.spotify.com/user/11123932216/playlist/2tCnSXgVrRgBwD3kfwBOcl" target="_blank">klicka här</a> och ta en titt själva, vad förvånar dig av mina val?<br />
<br />
Då återstår bara den tredje delen i filmtrilogin, den som avhandlar Ammarnäs till Hemavan. Regnovädret vid Syter är uppenbart, känslorna inför målgång likaså. Jag tog några bilder även på hemresan men de känns futtiga i jämförelse med de som förevigade min vandring. 43 mil från Abisko till Hemavan. En resa jag verkligen rekommenderar, tack för att du följde med!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/78n8Lspm0JM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/78n8Lspm0JM?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3419328368495669495.post-90596835366106057232017-09-13T13:00:00.000+02:002017-09-13T13:00:04.697+02:00Kungsleden dag för dag: 13 september - Viterskalstugan till Hemavan12,5 km<br />
9:05 - 12:10<br />
<br />
Hur ska jag börja? Det är på sätt och vis både tomt och fullt i skallen. Lika bra att ta det metodiskt.<br />
<br />
Jag vaknade som vanligt ungefär när det ljusnade. Ingenting kunde få mig att stressa idag så jag öppnade tältet och låg länge och bara tittade på fjället utanför. När klockan passerat 7 gick jag dock ut och påbörjade morgonbestyren. Jag visste inte exakt när Lottis plan skulle lyfta, runt lunch någon gång hade hon sagt, så jag trodde att 9 kunde vara en bra starttid. Det rörde på sig i stugan, målarna satte igång och jag gick runt och plockade blåbär till gröten en sista gång. Strax efter 9 kom de fyra pensionärerna förbi och sa hej då. Den äldre av bröderna uttryckte sin tacksamhet för mötet och bekantskapen och för de fina minnen till deras resa som jag bidragit med. Jag blev lite ställd och sa väl tack detsamma eller nåt när hans fru sa "Ja, man träffar så många trevliga människor" när hennes man sa "Men få så trevliga som denne man!". Jösses. Jag? Trevlig? Där ser man.<br />
<br />
När jag var färdig för avfärd hade morgonskyarna skingrat sig och jag slängde upp säcken en sista gång, den kändes väldigt lätt, och gav mig av. I stort sett hela etappen gick på skrå på fjällsidan med vyer åt alla håll som var mer överväldigande för var gång jag stannade och såg mig omkring. Det var mislvid siktvidd med snöbelagda toppar, färgsprakande dalgångar med björkskog, dånande forsar, tvärbranta svarta stup och fjällsidor åter igen, iscensatta av dvärgbjörk i ett eldhav av färger. Allt i en strålande sol. Efter ett kort tag åkte jackan av och kort därefter kvalades skjortärmarna upp. Hade jag inte skickat hem shortsen vette fan om jag inte bytt till dem.<br />
<br />
Stegen var väldigt lätta. Givetvis hjälpte vädret till, men att det var sista dagen hade också sin effekt, tveklöst. Jag kunde inte fatta att jag haft sådan tur, detta väder som avslutning? Jag fotade, filmade, njöt och drack ur så många jokkar jag kom åt. Jag tog mig tid och såg till att få ut maximalt av dagen. Det slog mig att tiden gick och att det skulle vara på håret att jag skulle hinna ringa Lotti efter målgång. För att vara på säkra sidan tog jag tillfället i akt vid en solig fjälltopp där jag hade täckning och tog ett par bilder som jag skickade iväg till henne tillsammans med en hälsning. Efter ett tag fick jag svar och det var klokt att göra såhär för när jag några minuter efter målet försökte ringa kom jag inte fram. Hon var på väg till Chicago.<br />
<br />
På väg ner mot Hemavan klev jag över ett krön och fick syn på skidliftarna. Plötsligt blev slutet, målet väldigt påtagligt. Om några kilometer skulle jag vara färdig. All planering, all förberedelse, alla steg, all svett, alla tankar, allt skulle vara över. Det brast för mig och jag blev väldigt känslosam. Tårarna rann utan att jag egentligen begrep varför. Det blev bara väldigt mycket på en och samma gång. Jag hade gjort det, klarat av det och allt detta på egna villkor, för egen kraft och utefter eget huvud och egna beslut, såväl före som under vandringen. Allt hade klaffat, kroppen hade hållit, utrustningen varit den rätta oavsett väder och förutsättningar. Tacksamheten och glädjen över detta fick det helt enkelt att rinna över. Stora karln, lipandes på fjället. Ja, jag säger då det.<br />
<br />
Min tanke var någon käck kommentering när jag filmade min målgång, men jag fick inga ord ur munnen. Lite kan det ha berott på att tre tjejer stod precis där, men jag tror inte det. Jag var helt enkelt mållös (badum-tss!). När jag stannat efter porten frågade de om jag hade gått hela vägen, jag såg ut som en som gått 43 mil. Ville jag att de skulle ta några kort på mig? Ja tack! Så gav de mig en vägbeskrivning till mitt hotell, jag började traska och bara sådär var äventyret slut. Det snurrade i huvudet och jag försökte sortera tankarna och tänka tillbaka på delar av de senaste fyra veckorna, men det var bara rörigt. Gratulationer från när och fjärran började ramla in och sakta men säkert tror jag det började gå upp för mig att jag var färdig, att jag gjort det, att det var klart.<br />
<br />
Jag inkvarterade mig på rummet, fixade med packningen inför flyget och stog på tok för länge i en på tok för varm dusch. Varmt vatten i ansiktet, det visste jag inte att jag saknat. Vid 17-tiden tog jag en sväng till ICA för att handla lite att ha som lunch på bussresan i morgon och vem satt inte där på en mjölkpall om inte Hannah med föräldrar! Vi gratulerade varandra till respektives framgångar och jämförde lite upplevelser och äventyr. Hon är inte riktigt halvvägs ännu... Kul att se henne hur som helst. På väg tillbaka från ICA blev det hamburgare på det lokala gatuköket, det kändes märkligt att äta lagad mat på servering men oj vad gott!<br />
<br />
Solen var på väg ner och jag gick mot hotellet. På mjölkbänken satt nu vad som föreföll vara Hemavans original. Tandlös och med en pava starkvin i rullatorn började han prata så jag stannade till. Han påstod sig varit med och byggt Kungsleden till Ammarnäs för 30 år sedan och att han tog sig fram och tillbaka till Ammarnäs för att kontrollera spängerna på 14 timmar. det visade sig också att han bott i Älvängen och gått i realskolan i Lilla Edet. Om detta stämde kan man bara konstatera att världen är liten.<br />
<br />
<u>Dagens lärdom</u>: Ett avslut kan vara en början<br />
<u>Myggindex</u>: 0<br />
<u>Steg</u>: 22 300<br />
30 dagars snitt 23 112 (= 693 360)<br />
<u>Naturobservationer</u>:<br />
Fjällen, i sol, i september, denna sista dag<br />
<br />
<i>Så nu sitter jag här, skriver dessa sista rader och firar med 25-årig Laphroaig. </i><br />
<i>Jag tror jag har sagt allt jag behöver säga. </i><br />
<i>Jag är färdig nu. </i><br />
<i>Jag gjorde det.</i><br />
<i><br />
</i> <br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHBMoCUG6aB6_NWVvYUDEtxNSFj5a-lc6_PcTn5nak2SD8io2B-ZKDb9ZNSYqJIEHbZ6YrPEZmFUZavoQr_qzbk8MLrJGH5p43q8qWPJk-qlri8ztP9aSxFZCWuprX7oaBBmKTRPbucmg/s1600/1608+Kungsleden_472.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHBMoCUG6aB6_NWVvYUDEtxNSFj5a-lc6_PcTn5nak2SD8io2B-ZKDb9ZNSYqJIEHbZ6YrPEZmFUZavoQr_qzbk8MLrJGH5p43q8qWPJk-qlri8ztP9aSxFZCWuprX7oaBBmKTRPbucmg/s640/1608+Kungsleden_472.JPG" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Morgon sista dagen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0C17Y9ol-oDEb0NoKgHZPqlCl7aYpBhbwHBZgpH6Mj9wQICHa1rKMhI83iYernkxV1FHl-GY-lzDsVF9CXWFrzDtbadmUDAwJu5eu1fvWg6q80ikRiFD_xJ4cA2LoFBCWPErEoew0GBg/s1600/1608+Kungsleden_557.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="358" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0C17Y9ol-oDEb0NoKgHZPqlCl7aYpBhbwHBZgpH6Mj9wQICHa1rKMhI83iYernkxV1FHl-GY-lzDsVF9CXWFrzDtbadmUDAwJu5eu1fvWg6q80ikRiFD_xJ4cA2LoFBCWPErEoew0GBg/s640/1608+Kungsleden_557.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Blick norrut</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiexkZHq8tY9PGIGJfVqbaMplUoiaFENQRucc-7-ahhqFuwK85NhnLkdBPax6GnIPnR0sKzunwenMrB4zTv3X8EUsTBf5puUsfao25uSgOWsMOiDI2O_tzRi1sbvbhWRNokmuXfjgPmzYw/s1600/1608+Kungsleden_558.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="358" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiexkZHq8tY9PGIGJfVqbaMplUoiaFENQRucc-7-ahhqFuwK85NhnLkdBPax6GnIPnR0sKzunwenMrB4zTv3X8EUsTBf5puUsfao25uSgOWsMOiDI2O_tzRi1sbvbhWRNokmuXfjgPmzYw/s640/1608+Kungsleden_558.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Färgerna</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFuKb0fDAE0levdx1zPAZFd2_edAIGZk-B_I_72BLYCNLTUA3orGJZODAtiZiKSn4RhITNJ1FX2JPEGzBafY5ktrMoIrugdwNOBAS3HsdDlghIdKdn2bF2p4fidgrARLV5v9c2Z16UcQ0/s1600/1608+Kungsleden_561.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFuKb0fDAE0levdx1zPAZFd2_edAIGZk-B_I_72BLYCNLTUA3orGJZODAtiZiKSn4RhITNJ1FX2JPEGzBafY5ktrMoIrugdwNOBAS3HsdDlghIdKdn2bF2p4fidgrARLV5v9c2Z16UcQ0/s640/1608+Kungsleden_561.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgjXAebuQxHIexGipb2WPdo0NxtexxSj2zzDFu7b9EADHpA7RDN5qx1IiUH0RkpWY85XNe-hS5VWa_dOm1HsY72xfCMh-AXG3jNu8qXvgwfmeH8f0G7eGaDGu2O8n9EhA0oOpxCVIWMSo/s1600/1608+Kungsleden_563.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgjXAebuQxHIexGipb2WPdo0NxtexxSj2zzDFu7b9EADHpA7RDN5qx1IiUH0RkpWY85XNe-hS5VWa_dOm1HsY72xfCMh-AXG3jNu8qXvgwfmeH8f0G7eGaDGu2O8n9EhA0oOpxCVIWMSo/s640/1608+Kungsleden_563.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivraGMVuN_KgMylhsbNCU-HMvyyTRBvkMWnL-qCxvaDYVeRK6-0fWvFpF9NHnzijMVhM264xW3yRhLLEn3d59OAKUbZgKLXI9WV8sCr42J7hgumZf_X7Ol4h6NjgeHkmw2_hiXI_A01aU/s1600/1608+Kungsleden_565.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivraGMVuN_KgMylhsbNCU-HMvyyTRBvkMWnL-qCxvaDYVeRK6-0fWvFpF9NHnzijMVhM264xW3yRhLLEn3d59OAKUbZgKLXI9WV8sCr42J7hgumZf_X7Ol4h6NjgeHkmw2_hiXI_A01aU/s640/1608+Kungsleden_565.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Glad toppbild till Lotti</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjz-D5kqI5G7jzmsLTH9s7SYaRBxt_oG61lkfVv0tD4lBHi42ATpYansrZWoM8YbcGFWjg6nd87YoSE3ufo6aaIKdDHWyQHqFALpiWYfkOoqg2VJe3BoyWYRlTyuEuUOh62KwuS_pos1Bg/s1600/1608+Kungsleden_566.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="358" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjz-D5kqI5G7jzmsLTH9s7SYaRBxt_oG61lkfVv0tD4lBHi42ATpYansrZWoM8YbcGFWjg6nd87YoSE3ufo6aaIKdDHWyQHqFALpiWYfkOoqg2VJe3BoyWYRlTyuEuUOh62KwuS_pos1Bg/s640/1608+Kungsleden_566.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mållös</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9QOS8VPnnf6KtZw0IpD0ZyWEBrJeEE_1iMVuae9hkOeM6OsCt0OJK2vfIbQGnpM78qRC1WUz5VwwQ_I9znC707P62CVMcEqMfkhxxfFkLjmRP2xsbRgoK7nMyFmbSaKDLsYe46Y8CIJ4/s1600/1608+Kungsleden_567.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="358" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9QOS8VPnnf6KtZw0IpD0ZyWEBrJeEE_1iMVuae9hkOeM6OsCt0OJK2vfIbQGnpM78qRC1WUz5VwwQ_I9znC707P62CVMcEqMfkhxxfFkLjmRP2xsbRgoK7nMyFmbSaKDLsYe46Y8CIJ4/s640/1608+Kungsleden_567.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Skoja inte</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiTVQNfYaARm8ttApmtMmwm6IUn4R4pr6zsk4Df270EDL1gS5VQXuttNavuutPbTaK5QBNByKdXE9qVc57DbR06hptqu_l_HMk4_20J43E0x-yOKT7T1Doehy8_YOPOBwAbOge4WCdzwk/s1600/1608+Kungsleden_568.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiTVQNfYaARm8ttApmtMmwm6IUn4R4pr6zsk4Df270EDL1gS5VQXuttNavuutPbTaK5QBNByKdXE9qVc57DbR06hptqu_l_HMk4_20J43E0x-yOKT7T1Doehy8_YOPOBwAbOge4WCdzwk/s640/1608+Kungsleden_568.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Skidliftarna i Hemavan. Bring on the waterworks</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8JbeUMXlnzuBU-dQUwljKvDFvRdidfK_zOJoRD-IgoCum8PZNFnmwfB5_U8tZWdh-LzG8Em9FW2qR_qIwDIaZGANzrdg7T80Ssywb9z1uLm5-P9qbBPavPqDvudJmY8bDqUqoIOwcIn8/s1600/1608+Kungsleden_570.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="358" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8JbeUMXlnzuBU-dQUwljKvDFvRdidfK_zOJoRD-IgoCum8PZNFnmwfB5_U8tZWdh-LzG8Em9FW2qR_qIwDIaZGANzrdg7T80Ssywb9z1uLm5-P9qbBPavPqDvudJmY8bDqUqoIOwcIn8/s640/1608+Kungsleden_570.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6h6XnaUtxniaSr3drj4DykMvslAJE3wQxMClG6kShV3x0ItiGK1EiEg5pyRoJxxPTjIfxdBtFKpaWZhLIE-MUGM2M_o_DIIWMnPr5U-m_M0kUwq3ir2nAjykLkYudk7X8uYVdg0oDQ00/s1600/1608+Kungsleden_572.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6h6XnaUtxniaSr3drj4DykMvslAJE3wQxMClG6kShV3x0ItiGK1EiEg5pyRoJxxPTjIfxdBtFKpaWZhLIE-MUGM2M_o_DIIWMnPr5U-m_M0kUwq3ir2nAjykLkYudk7X8uYVdg0oDQ00/s640/1608+Kungsleden_572.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Så ser man ut efter 43 mil</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSlBqRRCnpREjbJ1rFSD3ZvEdMJLqJc6nbob86tJjNMyFK93hAcYRj_vDsZ02i8CvFwCZJr3CDBdcjdjZzxxIxDnvlo4x2dwxJ5Iwovi17oshsDF2uBW7cYVyhJfOL2zrVQSZUlE3ShxU/s1600/1608+Kungsleden_573.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSlBqRRCnpREjbJ1rFSD3ZvEdMJLqJc6nbob86tJjNMyFK93hAcYRj_vDsZ02i8CvFwCZJr3CDBdcjdjZzxxIxDnvlo4x2dwxJ5Iwovi17oshsDF2uBW7cYVyhJfOL2zrVQSZUlE3ShxU/s640/1608+Kungsleden_573.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">"Ska vi ta kort på dig?!"</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKxPuC8x_5b4Pq6u8Un9gdPfFMoO4bXZ-J6Ijjl8wX2aYs3qFzsolN-wZmDyM8mmNKNL6-N3kZTL3X9eGXOLxqbRbl3sf_MxsZ_F9wnk-00HZOEddGz-w3qaAutF06oMJHJOrcP85RyJw/s1600/1608+Kungsleden_574.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKxPuC8x_5b4Pq6u8Un9gdPfFMoO4bXZ-J6Ijjl8wX2aYs3qFzsolN-wZmDyM8mmNKNL6-N3kZTL3X9eGXOLxqbRbl3sf_MxsZ_F9wnk-00HZOEddGz-w3qaAutF06oMJHJOrcP85RyJw/s640/1608+Kungsleden_574.JPG" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jämför gärna med <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh126d07bW0atktl6YNwG-SGJ-JCzKof3H9s41gRGN0ET01Mu3eqRXM8DL-v2_o1FIWLn5K4j3tExrQLjvWXZUoeCzqYvvKDCeCmDQIEX3KaTKHXGvwTlWGsBAS3IhLhthsblhckinAld8/s640/1608+Kungsleden_036.JPG" target="_blank">bilden från 14/8</a></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgskMhynBr9Ij3ICrJt4UGjCOygMvuU8WGw-OUDLogHf3XIK9G_aKVvMM-96p-deWRQ0z9pwVZT4t7fposBwr0aIOKGxIlkG_hoaGrSm9t93u7rmeho00j1IO8zHvkmc-gL4HrxqMvWe_Q/s1600/1608+Kungsleden_575.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgskMhynBr9Ij3ICrJt4UGjCOygMvuU8WGw-OUDLogHf3XIK9G_aKVvMM-96p-deWRQ0z9pwVZT4t7fposBwr0aIOKGxIlkG_hoaGrSm9t93u7rmeho00j1IO8zHvkmc-gL4HrxqMvWe_Q/s640/1608+Kungsleden_575.JPG" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag lämnade cirka 15 kilo på fjället</td></tr>
</tbody></table>
<i><br />
</i>NithrinTaaghttp://www.blogger.com/profile/04974773699826195710noreply@blogger.com4