Inlägg

Visar inlägg från september, 2012

The Dictator

Bild
Ja jösses. Jag såg Ali G när det gick på udda tider på TV, innan vi egentligen visste vem Sasha Baron Cohen var. Borat dök upp då och då vilket var underhållande och när han tog med sig det till långfilmsformatet tyckte jag först att det lät som en bra idé men ju mer jag hörde om den tvivlade jag och när jag väl såg den så imponerade den inte alls. Jag vet inte, jag tyckte han tog det lite långt bara. Brüno brydde jag mig inte om det minsta och det var inte långt ifrån att jag lät även The Dictator passera in i samma glömska. Men, så på en buss mellan Lilla Edet och Göteborg kom jag att tala med min gode väll från Källby om denna och han tyckte att den höll en hyfsat hög standard och hade en del schyssta skämt i sig så jag bestämde mig för att ge den en chans. Och jag håller med. Cohen balanserar tonårsskämt med sammhällskritik och underfundig humor på ett sätt som fick mig att skratta högt för mig själv i ensamheten flera gånger. Det finns ett driv i filmen som gör att den inte b

The Pirates! Band of Misfits

Bild
Det behöver inte alltid vara tungt, genomtänkt och dramatiskt. Ibland räcker fånigt väldigt, väldigt långt. Du får här precis vad du förväntar dig och lite till. Den går aldrig överstyr, vare sig när det gäller givna skämt i piratmiljön eller sentimentalitet i sens moralen. En del av komiken finns där bara hela tiden som en fond och behöver inte förklaras, annat är lite sneaky, sneaky som att en pub heter The Kick Your Head Inn eller en tandläkare med namnet D.K. Ying, men på det hela taget är det strålande komik som är mästerligt framförd både i tempo och i stop motion. Lägg därtill ett soundtrack som blandar Clash, SuperGrass, The Beat och Also Sprach Zarathustra och det är svårt att inte smälta. Ja, och så Darwin då. Denna lär jag köpa hem på BD 3D.

Dark Shadows

Bild
Inget av det jag hört eller läst om filmen fick mig att rusa efter den, det måste jag säga. Det mesta gick ut på att Burton inte var vad han en gång varit, att han tappat stinget och att hans tid var över. Det enda som egentligen väckte minsta intresse var Empire Podcast som nämnde att man nog skulle bli besviken om man trodde att trailern med pustlustiga scener med den drygt 200 år gamla Barnabas förundrades över modern teknologi var representativ för filmen. Det tyckte jag lät bra, för en sådan film ville jag definitivt inte se. Vad som dock definitivt fick mig att få ändan ur vagnen var det faktum att min bror prisade den. Vi har, med några få undantag, ett samtycke när det gäller film som brukar vara ett säkert kort. Jag tror nog inte jag är lika begeistrad som han, men jag gillar den verkligen. Den är dyster, den är blodig, den är rå. Den är Depp, den är Burton, den är Pfeiffer. Den flirtar med Rocky Horror Picture, den innehåller många vändningar och den håller ett tempo som

The Caine Mutiny

Bild
Technicolor is teh shit. När May Wynn sjunger i sin röda klänning i början av filmen flödar färgerna och skvallrar om en tid då film var något helt annat. Då skådespeleri innebar något helt annat än idag. Då Bogart var Bogart.   Berättelsen om hur besättningen efter lång tid av vanskötsel bestämmer sig för att ta över kommandot på Caine och blir ställda inför rätta på grund av det. En film med karaktärer, som tar sig tid att beskriva personer, relationer och förhållanden. En gammal film, jodå, men med kvaliteter från den tiden. En väldigt väl balanserad balansgång mellan patriotism och insikt i vad livet under stress i krigstider innebär och kan resultera i. Inte en film som kommer leva kvar i mitt minne men en skön paus från en tid då film var storslaget på ett helt annat sätt än idag. Och som sagt; Bogart är Bogart.   José Ferrer är kul att se. Likheten med sonen Miguel är slående.     Skickat via Blogsy

Nattjobb

Bild
Vår reception är bemannad dygnet runt. Vid 16-tiden på eftermiddagen kommer en av tre olika damer och sätter sig bakom disken. De sitter där till morgonen när ordinarie receptionisten kommer vid 8. Varje natt. Måndag till lördag. 16 timmar. Jag är lite osäker på varför. Vi har ju förvisso produktion dygnet runt 6 dagar i veckan men kontoret töms ju runt 17 varje eftermiddag och vid porten in till produktionssidan av tryckeriet finns ytterligare en vakt. Idag tog jag bladet från munnen och påpekade för en kollega att dessa tre damer väl troligen har företagets tråkigaste jobb. Han höll med om det. Vi försökte finna orsaken till jobbet, han försökte med att vi ju har systerföretag i andra tidszoner och att de ju kan ringa ibland. Den teorin föll på att ingen av dem talar engelska och att de fram till 19-tiden vidarebefordrar samtal till just denne kollega. Kan det då vara som en sorts säkerhet ifall något skulle hända? Någon sorts avskräckande syfte för att inte locka in kriminella eleme

46 - Bara fyra kvar till 50

Bild
Låt mig berätta om min dag. Min födelsedag. För det föll sig som så att jag fyllde år även 2012 och i den situation jag befinner mig i så var ju chansen stor att jag skulle fylla år i Polen denna gång. Det stör mig inte, som minnnesgoda läsare vet firar jag inte min dag speciellt mycket, det brukar mest bli fru och barnen som gratulerar samt syskonen som slår en signal och lyckönskar. En sak som jag upptäckte ganska tidigt här var att det hörde till att man vid födelsedag och namnsdag helt enkelt bakade något och tog med sig till jobbet och bjöd på. Jag tänkte att jag inte skulle vara sämre och kanske man till och med kunde skotta till sig lite bonuspoäng hos damerna på avdelningen, så jag plockade med mig vad som behövdes i form av bakform och lite ingredienser från Sverige vid senaste besöket och planerade att slå världen med häpnad. Veckan före stora dagen dök ett paket upp på jobbet med tydliga instruktioner om att det inte fick öppnas för tidigt. Gissa om det kliade i fingrarna!