Gammel gobbe, och nöjd med det

Jag befinner mig i Bad Grund, i Harz, Tyskland. Orsaken till resan är att min käre far fyller 75 i faggorna och har bestämt sig för att åka hit i samband med den dagen. Inte för att fira, mer för att de gillar att komma hit och koppla av. Att slippa ställa till med kalas hemma, efter ett liv fullt av aktivt medlemskap i diverse lokala föreningar mm, och självklart med det i åtanke att det inte är helt utan ansträngning man arrangerar firande av den typen har också varit en bidragande orsak. Han och mamma bestämde sig tidigt för detta och var tydliga med att de av oss sex syskon som kände för att följa med var välkomna. Jag och min familj var här när han fyllde 70 och jag tyckte det kunde passa bra att komma då jag ju redan på sätt och vis befinner mig i faggorna. Dessutom är även 3:e maj en helgdag i Polen, så det fanns en del klämdagar att utnyttja.

Att inte alla skulle kunna komma var solklart från början, och det slutade med att min närmast yngre bror med fru och hemmavarande son, 3 år var den ende förutom jag själv (och min faster) som hade möjlighet. För egen del blev jag själv från familjen av olika anledningar, mest beroende på jobb och skolgång. Jag åkte tåg från Warszawa, mötte upp de andra i Berlin och inom kort var vi framme på Hotel Flora i Bad Grund.

Det speciella med att vara här under Valborg är att man firar detta (Walpurgis) rejält. Orten ligger i en kraftig dalsänka som kallas för en häxkittel, och enligt sägnen samlar djävulen häxorna här. På Walpurgis är idén att man ska jaga bort både hin håle och hans fruntimmer och istället hälsa Majdrottningen, och därmed våren, välkommen. Allt detta görs med en gatufest, öltält, karuseller, musikscener, brända mandlar, gyros och bratwurst. Vi koncentreras oss alltså på detta, samt kuraspekten på orten, mer än på pappas födelsedag.

Hotellet är av lägenhetstyp, och vi har halvpension, så var kväll samlas vi för att äta vid vårt stambord. Vi är som regel klara runt 20:30 och då känner sig som regel mina föräldrar sig klara för dagen. Merparten av klientelet på hotellet är av samma generation, så om man vill festa vidare får man ge sig ut på stan. Man kan ta en irish eller en bira på terassen, men det är liksom inte riktigt ett ställe för nattsudd. Lägg till detta att min brors familj är i småbarnsfasen, med allt vad det innebär dygnet runt. Det finns helt enkelt inte ett behov av sena kvällar från någon av mina resesällskap. Det här kan ju kännas lite udda, eller hur? Semester i Tyskland, öl och korv, snaps och sparris, ska man inte passa på då? Jo kanske, men vet ni vad? Det är väldigt avkopplande att inte jagas av detta. Att det är ok att bara sitta en eftermiddag i solen och tjôta. Att en av oss blir kvar i sin lägenhet för att man inte vill med till badhuset eller för att man behöver jobba lite. Att man drar till sin lägenhet och kollar kvällspassen i snooker-vm.

Jag har gjort min beskärda del av nattligt festande. Flera är de gånger då jag rumlat mot hotellet och mött de som är på väg till jobbet. Jag har som regel haft fantastiskt roligt och jag skulle inte vilja ha en enda av dessa gånger ogjorda (eller tja, kanske någon...) Men var sak har sin tid och jag tror minsann att tiden för lättare underhållning och med den rättigheten att välja bort sånt som inte passar längre är här. Jag sitter hellre i en lobbybar och dricker en vodka martini och diskuterar just inget än barhoppar efter midnatt. Så här sitter jag nu. En gubbe på 46, på mitt rum, klockan precis passerat nio och jag hör dunket från gatufesten ända hit. Jag har inget behov av att ansluta till den. Låt ungdomarna skapa sina minnen ikväll. Den här gobben har redan ett gäng att se tillbaka på.

 

Kommentarer

  1. Jag tror på kombinationen. Goda vänner, gott att dricka och bra musik, men det måste ske på en ganska nedtonad nivå. Jag är 38 och gillar fortfarande pulsen i storstaden, eller som på semestern, pulsen på haket i Fiesta Keys där bara 25 personer var i restaurangen och festade och hade kul. Jag skulle inte uppskatta Ibiza, men en bonnafest går alltid hem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, Gherry. Och det är ju sällskapet som avgör mycket vad som passar också. Poängen är att jag kommit till en punkt då jag kan anpassa mig efter det och inte anse en kväll förlorad om den inte slutar i tequilarace, navelshots och poledance. Å andra sidan är jag inte sen att haka på en barrunda om läget är sådant. Fördelarna med att lära känna sig själv och vara trygg i det. Sen räknar jag dig till ungdomarna...

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!