Inlägg

Visar inlägg från januari, 2012

På tal om död.

Bild
Vaknade i natt, ingen aning om vad klockan var, av att någon i ett rum i närheten, gapade och skrek på bruten engelska. Ensam. Tänk De Niro i "Taxi Driver". Ett kort utfall bara, sen tystnad. Jag somnade om. 9 eller 90 minuter, who knows. Vaknade igen av ett skräckfyllt vrål! Som om någon vaknar med ett skrik ur en fasansfull mardröm. Sedan tystnad.
Såg en snubbe på frukost som inte såg ut att må bra. Frågade inte.

Det man inte har i huvudet...

Bild
...kan jag faktiskt inte kompensera med att ha det i benen. Jag glömde halva min träningsutrustning hemma denna gång och att springa halvklädd i minus 15 grader är inte bra för prostatan. Gissa om jag blev besviken när jag kom till rummet efter jobbet idag och var sugen på att ge mig ut och konstaterar att det inte blir något. Är det sånt man kallar Västgötaklimax? Jag svor två gånger, sedan körde jag ett kortare pass statiska styrkeövningar jag fått av PT, och även om det inte är samma sak så är det, som jag säger, bättre med lite än med inget. Att jag kommer av mig i löpningen är en annan femma.

Ja, det har blivit kallt här. -10 som varmast på dagen och framåt veckan hotar de med nedåt 30 minusgrader på natten. Klart på dagen, ingen nederbörd i sikte. I DN idag läste jag att folk dött bla här i Polen av kyla, men jag har det varmt i hotellrummet så det går ingen nöd på mig.

Idag var det så dags att se på lägenhet. Enligt uppgift skulle den vara inredd och utrustad, så det var med iv…

På lägenhetsfronten inget nytt

Fast det är inte riktigt sant. Det är nu bokat en visning på tisdag nästa vecka. Men vi skulle gått denna veckan. Och veckan innan. Och veckan innan... Så man vet aldrig, men det borde fungera denna gång. Har fått beskrivet för mig att det är en tvåa, men inte med separat kök utan att köket och vardagsrummet liksom går ihop. Öppen planlösning, typ. Inredd och klar, får väl kompletteras med tv, internet och lite pyssel, men det är ju mindre problem. Börjar ledsna lite på att bo på hotell nu. Visst, det är praktiskt och bekvämt, men det är ju aldrig hemma. Allt ska med fram och tillbaka, man ser sig själv i speglar överallt och man bor liksom inte in sig. Ikväll orkade jag inte gå till restaurangen i hotellet en gång till. Man är nästan alltid ensam där, servitören vet vad man vill ha och menyn börjar kännas igen... Det är god och bra mat, men jag kan den nu, liksom. Visst, jag skulle kunna ge mig ut på byn och äta, men jag kommer inte för mig. När man kommit hem från jobbet har man lik…

Ouch!

Så. Ett litet bakslag idag. Fick ett problem att lösa, tog tag i det kraftfullt tyckte jag och det verkade gå bra. Tog en liten stund så upptäckte jag att det inte gjort det. Till del beroende på att jag inte hade all info, men mest för att jag, om jag rannsakar mig själv, försökte med en lösning modell Sverige. Fan oxå.

Nåväl, jag kan inte kunna allt från början och jag lär mig på det. Vi får ta nya tag i morgon. PC har blandat sig i från sin semesterort och det är både skönt och pinsamt på samma gång.

Ryck upp sig!

Folk flyttar inte på sig.

Bild
Den här helgen stannar jag kvar i Plonsk. Jag har tre hemresor i månaden, så någon helg blir det alltid. Än så länge bor jag ju på hotell och det är väl så lagom roligt på helgen, speciellt som just detta hotellet mest verkar leva på affärsresenärer under veckan. Jag är ensam här nu...

Den gångna veckan har mitt inblandande i projekt och frågor blivit än mer påtagligt. Så ska det ju vara, givetvis, det är ju därför jag är här. PC lämnar över mer och mer ansvar och jag får helt enkelt börja ta för mig mer och mer. Just att ta för sig är viktigt här, det är alldeles tydligt och det kommer att kräva viss tillvänjning, något som PC lyckligtvis är medveten om efter att ha jobbat utomlands i "öst" i många år. Mitt första chefsmail (som @antteist kommenterade "Like a boss") gick ut i veckan rörande fakturering och det förefaller så långt som att alla är med på noterna. Indikationerna jag fått under mina första tre veckor antyder dock att jag inte kan ta något för givet. J…

2011 - 4 September

Bild
Jag tror att  den senaste födelsedagen jag firade var när jag fyllde 40. Massor av folk, trevligt som attan. Därefter tyckte jag det fick räcka. Och då menar jag att jag inte uppmärksammade dagen alls. Traditionen i familjen annars har varit att man bjuder in alla på kaffe kl 15 söndagen i samband med födelsedagen, men vi är sex syskon och alla har ett gäng ungar, så det blir snabbt mycket söndagskaffe... Jag är inte ensam om detta, det är mest barnen som firas, och det kan bli tight ändå.

I december 2010 hade Tron: Legacy premiär i Sverige. Jag såg fram emot den. Sci-FI, 3D, Jeff Bridges och Daft Punk, snacka om kinderegg! Sönerna skulle med och i ett försök att uppfostra dem ordentligt såg vi till att se den första filmen innan. Det är artiga pojkar jag har, de sa att de gillade båda filmerna och själv var jag urnöjd, något som jag lät mina vänner på FB veta. Min gode vän Gherry uppmärksammade detta och hörde av sig. "Var den värd att åka några extra mil för att komma till en 3…

Käftis och Opel Sauna

Har landat i ett snöigt Warzsawa, cirka två minusgrader och ett tunt snötäcke på kanske ett par centimeter. Sitter och skumpar i baksätet av taxin mot Plonsk med massiva stavfel som resultat. Det här är bitvis värre än vägen mellan Koberg och Sjuntorp. Därmed avslutar jag dagen ungefär som jag började den. Jag tog tidig 600-buss eftersom jag hade en 150 minuter lång tandläkartid bokad direkt på morgonen. The things you do... I bussen satt en liten infotavla med grön rullande text som bl.a. meddelade temperaturen. Nollgradigt ute, ok. Inne i bussen: 23. TJUGOTRE! Men för helvete! Så här års är bussen full av folk med jackor, halsduk och kängor. Ärligt, om vi en dag i juli konstaterar att det är 23 grader, springer vi då och hämtar lôa-mössa och raggsocka? Samma gäller min chaufför just nu: han förvandlar sin lilla taxi-Opel till en regelrätt bastu och skruvar upp värmen till 28! Jag sliter av mig jackan, han sitter i knäppt skinnpaj.

Hos tandläkaren blev jag mörbultad. Åter igen tog in…

En fläkt av Kungälv

Bild
Elanders är vad jag fått höra den näst största arbetsgivaren i Plonsk [Poåjnsk]. Störst är kakfabriken, LU, som ligger granne med oss i industriområdet. Vakten har en trebent hund som glor på oss när vi åker på lunch på dagarna. Osäker på hur många som jobbar där, men hos oss är det mellan 150 och 200, beroende på hur mycket vi har att göra. Det är inte ovanligt att när man går hem på eftermiddagen och vinden ligger på åt rätt håll, så luktar det kakor i hela stan, precis som i Kungälv, när Kexfabriken sprider dofter av Bellerina och Baddare över älvdalen. En liten märklig känsla av hemma.

I tisdags var jag på beök på ett bokbinderi i Olsztyn, OZGraf. Vi ska binda en stor katalog där med hårda pärmar och behövde åka dit för att säkerställa kvaliteten. De ligger inhyrda i ett gammalt statligt, kommunistiskt tryckeris lokaler och den stilen hade de kvar. Den är svår att beskriva för de som inte sett den, men det är ömsom stort och högt i tak, ömsom trångt och små lokaler. I foajen en va…

Första snön

Bild
Ett kort litet inlägg så ni inte tror jag försmäktat här nere.

Tillbaka i Polen efter en härlig Trettonhelg hemma. Än så länge känns ju resorna bara som täta tjänsteresor, men jag gissar att det inte dröjer vansinnigt länge tills det blir rutin och den normala pendlingskänslan infinner sig. Vis av skadan från förra veckan hade jag nu med mig lite macka mm att sätta i mig när jag kom till hotellet vid 23-tiden. Sent att äta, javisst, men bättre än att inte äta alls...

Har fått ett väldigt varmt hotellrum denna gång. Inga varma öl och kalla element här inte. Det går inte att skruva ner värmen och ni som känner mig vet att jag hellre har det svalt omkring mig. Mina barn påstår att det är som jag är snål med värmen hemma, jag håller inte med om det. Och som en vän på twitter påpekade; Varför är det alltid de frusna som ska bestämma läget? Ni kan klä på er mer, vad vill ni att jag ska göra, sitta näck? Även på kontoret är det väldigt varmt. Packade betydligt fler kortärmade skjortor denna …

2011 - Terapin

Bild
Tiden går fort när man har roligt, men jag tror det var på våren 2010 som jag tog mig i kragen och gick tillbaka. Efter en period 2007-2008 som jag själv avslutade (kan i efterhand konstatera att jag helt enkelt inte var mogen för detta) kände jag helt enkelt att det var dags att ta tag i det en gång för alla. För min egen skull, men minst lika mycket för alla de omkring mig. Mitt beteende, min instabilitet och de följder de fick var på väg att gå över styr.

Uppdraget till C, min terapeut, var tydligt:

Varför är det så här? Vad är orsaken, bakgrunden eller till och med den enskilda händelsen, som lett till att det blivit så här? Kan vi sätta en diagnos på det? 
Mitt resonemang var solklart; om vi vet vad som orsakat det, då vet vi också hur vi ska behandla det. Har jag ont i huvudet så tar jag en Alvedon. C lovade att försöka, att gräva där det behövdes, men varnade att detta kanske inte skulle bli vad jag tänkt mig.

Mycket riktigt, det blev det inte heller. Det blev något helt annat.…

3 km, 20 minuter

PC varnade lite för att ge mig ut att springa. Det finns en massa lösa hundar, som kan springa efter dig och hugga i vaderna. Så det var med viss försiktighet jag gav mig ut efter jobbet idag på en liten nätt runda jag ritat ut mig på nätet. Springa för komplicerat i mörkret i en okänd stad är väl inte helt klokt. Jag har en reflexväst med mig, men den glömde jag att ta på, sorry. Nåväl, det var upplyst hela vägen och de få hundar jag såg var måttligt intresserad av 117 kg Svenskt fläskkött. Det gick inte fort, men jag gjorde det.

Första kundmötet idag, kändes väldigt bra. Svenskarna är på plats, gemensamt möte i morgon, nu börjar det...

Dagens prisindex:
Lunch, två rätter: 24 SEK
Middag på hotellet, inkl kaffe: 72 SEK
Bild
Risken är väl överhängande att inläggen kommer ganska tätt så här i början, men det får ni väl leva med. Intrycken är ju flera initialt och därmed lusten att dela med sig av dem, även om första dagen inte blev så vansinnigt händelserik. Det är ju lite trevande i starten. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta tag i och ingen har väl egentligen tid att dadda mig utan har fullt upp med sitt och sina jobb. Jag ägnade därför större delen av dagen till att flytta in i min dator. Ställa in Outlook så att den ser ut som jag vill ha den, installera de hjälpprogram jag är van vid och importera bokmärken så att jag känner mig som hemma. Några enstaka mail fick jag iväg också. Innan internetuppkopplingen försvann. Där satt man, omgiven av polsktalande damer (de svenska projektledarna kommer först i morgon) som inte verkade ha några internetproblem. Var det bara jag? Skulle jag säga något? Till vem? Här blev en av de stora utmaningarna i mitt jobb tydlig. Det handlar inte bara om att hitta rätt i e…

Ett nytt kapitel

Kort inlägg så här första kvällen i Plonsk. Jag påbörjar nu ett nytt och synnerligen spännande kapitel av mitt liv. I morgon är första dagen på nytt jobb, som projektledaransvarig på Elanders i Polen. En utmaning som heter duga och som jag ser fram emot med spänning och precis lagom läskighet. Nu i början blir det Hotel Martex som blir mitt hem innan vi börjar leta lägenhet, men med tanke på att Elanders bor här för 90 PLN (ca 180 SEK) inkl frukost så är min gissning att det inte är någon brådska.

Dags att packa upp och bädda ner. I morgon börjar livet, version 4.5