Indien 2/2 - Helt matta

Det var inte helt svårt att de vilka av våra vänner som hållit igång igår kväll. Låt oss säga att de var lite lågmälda under frukosten... Då dagen skulle börja med en lång bussfärd från Pushkar till Jaipur gick jag och Lotti ut en sväng till på morgonen. Glada människor hälsade, barn log mot oss, främlingar kom över på vår sida gatan bara för att säga god morgon. Det var tråkigt att behöva lämna Pushkar, men vi har ju mer äventyr framför oss, så vi packade in oss i bussen och det bar iväg.

Resan började på lite mindre vägar, åter igen passerade vi landsbygd som vid en första anblick med våra västerländska ögon ser fattigt och eländigt ut men som vi nu lärt oss är hur det ser ut, det behöver inte betyda fattigdom. Det är något befriande över den brist på ordning som råder i trädgårdarna, det spelar liksom ingen roll, huvudsaken är att det är funktionellt. Vi har fått lära oss att indiern ogillar allt som är onödigt. Hen måste ha en anledning, finns inget behov finns ingen vist med att lägga kraft på det. Vi fick berättat för oss att en affärsman som jobbat både i Indien och i Kina får frågan vad som var de stora skillnaderna. Han svarade att om han bad en kines gå från A till B så gjorde kinesen det. Om han bad indiern samma sak så frågade indiern varför och funderade sedan en stund och inte sällan hittade hen en genväg. Kan kanske ligga en del i detta.

Efter lite resa på det som kallas highway (en visserligen flerfilig väg, men med alla typer av fordon, fotgängare, parkerade med mera) var det dags för kaffe- och toapaus. En av våra vänner deklamerade högt i bussen att hon minsann måste ha kaffe med varm mjölk, annars kan hon inte dricka det. Spridda skratt spred sig i bussen... Rastplatsen låg på motsatt körriktning, men det löstes lätt med hjälp av en u-sväng. Man kan ju då tro att det skulle lösas på samma sätt när man skulle tillbaka, men så var inte fallet. Istället körde vår chaufför bussen i motsatt körriktning, halvvägs ut i diket, tills vi kom till samma ställe där,vi gjort u-svängen. Blinkers ut, snedda över mötande trafik och vips var på väg åt rätt håll igen. Det är spännande att just avsaknaden av regler är orsaken till att avsaknaden av regler fungerar.

Efter lunch på hotellet var det dags för avfärd in i den rosa staden, Jaipur. Staden målades rosa på Maharadjans order 1853 i samband med besök av dåvarande prinsen av Wales. Man har behållit det, även om det kanske drar mer åt ockra än åt rosa. Vi hade en planerad visning av Chandra Mahal (Månpalatset) där den nu 13-årige Maharadjan bor. han var dock inte hemma, han var i skolan. Vi fick se ormtjusare, hur man knyter en turban och även ett par olika museer som beskrev livet i staden och palatset under åren. Maharadjorna har officiellt ingen makt längre, det såg Indira Gandhi till, men de är fortfarande väldigt tongivande i den lokalpolitiska debatten. Sånt där suddar man inte ut så lätt. Fascinerade historier och väldigt annorlunda.

När vi var färdiga på palatset bar det av till en liten marknad där vi först fick se hur man knyter mattor för hand samt hur block print går till. Lotti höll sig som vanligt framme och fick prova på. Enkelt uttryckt är det potatistryck på tyger, i olika färger som liksom fyller i varandra. Finurligt utformade stämplar som går i varandra. Sen var det dags att förevisas mattor. En riktig matthandlare visade alla storlekar, mönster och kvaliteter han hade att erbjuda. Strålande fina arbeten allihop. Sen började han berätta priserna. Oj då. En vi tyckte va snyggast kunde vi glömma. Den som passade bäst i storlek likaså. Även den där med den roliga elefanten. Men den där då, den var ju söt. Den kan väl inte kosta så mycket? Jasså. Ok. Jag bestämde mig för att försöka få ner den 20%. Skulle jag lyckas med det köper jag den, annars får det vara. Efter lite bud fram och tillbaka var handlaren på ett pris 200:- från vad jag bestämt mig för. Jag avvaktade. Till slut kom han fram och frågade mig var min fru satt. Jag pekade. "Gör jag henne eller dig mest glad om jag går med på ditt pris?" Självklart svarade jag Lotti, affären var i hamn och självklart var jag hur blåst som helst. Det gör inte så mycket, det är en del av spelet, eller hur? På vägen ut hamnade vi tygavdelningen och innan jag visste ordet av hade jag beställt några skräddarsydda skjortor för cirka 300:-/st. Kommer levereras till hotellet i morgon. Bra service.

Mörkret hade fallit och vi åkte hemåt. Sofia, vår guide, berättade att någon önskade möjlighet att köpa vin på vägen hem. Hon sa att vi i morgon kommer åka till ett ställe där vi kan parkera väl och där utbudet är bra, men om någon MÅSTE handla ikväll så var det ok. Bussen stannade vid en livligt trafikerad väg med en spritfritt på andra sidan gatan. En (1) person gick ut för att handla. Medan hela bussen satt och väntade tog personen god tid på sig att ta sig över gatan. Det var inte lätt, det medges, och till slut fick vår bus boy rycka ut och hjälpa till. Och där satt vi och väntade. Lite kommentarer började viskas i bussen, det var inte helt populärt. Behöver jag säga att det var maken till damen med kaffekravet tidigare idag? De måtte ha varit väldigt törstiga.

I morgon är det söndag. Halva resan är till ända, men vi har mycket kvar ännu. I morgon blir det bland annat juvelmarknad, bäst att hålla i kortet.

Kommentarer

  1. Hej vänner, vad roligt att vi får följa med på distans, det verkar vara en hel del olika intryck båda vad gäller kultur, mat och gemenskapen med övrigt resesällskap. Fortsätt och skriv och glöm inte att hålla oss uppdaterade om senaste klavertrampet från reseidioten det asocialaparet samt gnällkärringen :)Kramar från Jonssons

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!