Storstad 2016: Durrës. 27-28/3, Sol, hav, ruiner och björn.

Vi har avslutat vår resa med två dagar i Durrës, en kuststad vid Adriatiska havet med strandpromenad, restaurangpir, uteserveringar och hotell med havsutsikt. Vi valde att göra det då dels påsken gav möjlighet till lite längre ledighet och dels eftersom Tirana helt enkelt inte ännu har ett utbud som fyller mer än de dagar vi var där.

Som sig bör är husen och bebyggelsen på seafront snygg och prydlig. Ljus, terrasser, glas. Vi tänkte oss nog detta, en lite mindre ort med fokus på turism, om än mestadels inhemsk borde ha en mer pittoresk prägel, inte så sliten som bostadskvarter i huvudstaden. Du behöver dock inte komma mer än en gata ifrån strandpromenaden så är det ungefär samma stil. Vi har dock vant oss under våra resor att inte automatiskt nedvärdera detta. Vi kan tycka det är fult, slitet och tråkigt, för en annan är det vardag, norm och inget konstigt. Prioriteringar varierar och så länge hälsa inte äventyras är det väl ok, eller?

Vi fick en solig första dag med undertecknads flint som vandrande stoppljus som resultat. Vi fikade och åt lunch i glittret från Medelhavet, förbryllades över en man som gick förbi ett par gånger med en björn i koppel (modell stor, brunbjörn) och knatade upp på höjden av staden för att spana in den forne kungens palats. Efter diktaturen har det lämnats tillbaka till ättlingar men tyvärr har de inte gjort någonting med det då verkar stå där och bara sakta förfalla.

Norr om strandpromenaden när vi följde vägen låg en sorts promenadväg vi trodde ledde upp på bergskammen så vi tog den för att få lite vyer och panorama. Bergsväggarna hade en blåaktig ton som vi snart insåg var ett nät för att hålla bergssidorna på plats men lika snabbt insåg vi att de inte hade gjort jobbet eftersom det längre fram låg lermassor rakt över promenaden. Vi besteg dem och gick vidare, men hela vägen bort låg det nya ras, ibland så rejäla att de brutit sönder betongen och tagit med sig bitar av promenaden. Hemma hade det suttit skyltar och varit avspärrat men här var det tydligen lite kuriosa eftersom vi hade gäng som gick efter oss likväl som vi mötte några. Det var inte svårt att se att området var känsligt för skred, det som förvånade vi att man trott att man kunde hålla leran på plats med hönsnät... Nere på havsnivå igen kunde vi se att väg och trottoar också fått ta rejält stryk och det verkade ha skett tämligen nyligen då leran på sina ställen var rejält mjuk, något mina ecco-skor bittert fick erfara. Jag har försökt hitta lite på nätet om detta men det enda jag fann gav bara mer tragik till det hela då det verkade som att myndigheterna gjort detta bara för ett år sedan, slog sig för bröstet och proklamerade att de nu gett det känsliga området tillbaka till invånarna i Durrës. Det fanns tv-inslag där kostymklädda herrar stolt gick på promenaden och sen intervjuades i tv. Något säger mig att lokalborna likt bönderna på Hallandsåsen satt och bara skakade på huvudet då de med bondförnuft och generationer av erfarenhet visste precis hur detta skulle sluta.

Enligt TripAdvisor karta ligger alla restaurang på samma ställe i Durrës så vi valde en och gick dit första kvällen. Den låg på strandpromenaden så vi väntade oss ett något högre prisläge. Tji fick vi. Bruchetta för bordet att dela på, en liter vin för tre personer och en flaska vatten. En pizza, en fiskrätt, en kötträtter, en pasta med räkor som första tallrik och en grillad sea bass (kg-pris) som andra. På det tre kaffe, en macchiato och tre grappa som jag svär var en halv deciliter stora. Tio procent dricks på det. Inte ens 500:- för hela sällskapet. Man skäms nästan. På lunchen betalade vi 12:- för espresso och grappa. Alltså, jösses.

Dag två i Durrës tillbringades till fots utforskandes lämningar från såväl romare som ottomaner, bland annat en amfiteater från 100-talet med plats för 18 000 personer, rester efter romerska bad och ett dito forum samt den äldsta platsen för muslimsk "dyrkan" i landet, Faith Mosque. Lunch intogs på piren och inkluderade förutom kanonbra pasta med fisk- och skaldjur även en gratis dessert med tillhörande limoncello... Vi har blivit så bortskämda med bra mat så det är löjligt. En hel del shopping har det lagts tid på idag också. Dels många små butiker som ligger utmed gatorna (oavsett om gatan är en genomfartsgränd eller ett större promenadstråk verkar det som), dels ett stort shoppingcenter vi hade lokaliserat. Upplevelsen är annorlunda mot vad vi är vana vid på flera plan... Expediterna i butiken ser som regel ut att hata sitt jobb där de sitter och om man får ögonkontakt med dem utifrån skriker deras kroppsspråk att de hoppas man inte kommer in eftersom det innebär jobb. Går man in ändå kommer sagda butikspersonal fram till dig, hälsar om du hälsar först, i undantagsfall frågar de om de kan hjälpa till och sen följer de efter dig som en svans i butiken. Då butikerna som regel är små innebär det att de går med dig runt som om de vore en kompis du har med dig ut och känslan man har är att de helt enkelt är rädda att du ska sno något. Det finns givetvis undantag från detta, men generellt sett är det så, väldigt märkligt för en svensk som helst vill strosa själv och fnula i butiken.
Utbudet är det annan sak. Väldigt få renodlade märkes- eller kedjebutiker, istället enskilda små affärer med allsköns blandning i av både inhemska varumärken och stora kända lyxmärken. På vissa ställen får man intrycket av att det är uppköpta restpartier de säljer, på andra att det är en albansk Hilfiger du tittar på. Det känns ofta som om det är gårdagens mode och som att både köpcentra och enskilda affärer vill lite mer än de kan leverera. Inredning är inte sällan bara stänger med galgar på, inte direkt genomtänkt, mer funktion före form liksom. Med detta sagt blev det ändå inhandlat såväl kläder som väska både här och i Tirana, så visst fungerar det att bedriva verksamheten även på detta sätt.

Durrës bjöd på en liten överraskning idag då vi letade upp stadstorget med förhoppning att där finna någon uteservering för en liten paus. Vi hade väl väntat oss ett litet pittoreskt torg bland de trånga gatorna, men framför oss öppnade sig en modern piazza med palmer, marmor, fontäner och konst. Från piazzan gick ett par stora gator kantade av breda fina trottoarer och fulla av butiker. Där fick jag för min tidigare kommentar om husens skick...

På tal om Piazza så var det även namnet på kvällens restaurang som vi valt ut med hjälp av guideböcker och TripAdvisor. Durrës är ju en kuststad så fisk kan de, men vi hade ätit det till såväl lunch som middag i ett par dagar nu så vi valde alla kött av olika slag. Det var nog inte det bästa vi gjort. Det var inget fel på det, men högst troligt hade vi nog varit mer nöjda med fisk eller skaldjur. Lite märkligt kan man tycka, att man inte lägger lika mycket kraft på dessa rätter om man nu har dem på menyn. Troligen beror det något lägre betyget på denna restaurang från vår sida mycket på högt ställda förväntningar men man har inte trevligare än man gör sig och vi satt länge och babblade över vin, espresso och grappa och när notan kom på cirka 500 SEK för hela sällskapet var eventuella tvivel bortblåsta.

Så, dags för 10 000-kronorsfrågan då: rekommenderar jag en resa till Tirana och Albanien? Jo, men det gör jag men kanske inte till alla. Det är inte som att resa till Berlin, Prag eller Budapest. Det kräver en insats från dig som resenär, du får vara aktiv och söka såväl platser som information. Du ska nog vara lite intresserad av och fascinerad över skillnader i kulturer och människor, du ska inte vara den som rynkar på näsan över att hotellfrukosten inte ser ut som du är van vid eller som ondgör dig över hur de kör i trafiken. Om du med öppet sinne försöker ta seden dit du kommit är chansen stor att du kommer låta dig slukas upp av vänliga och hjälpsamma människor, jättegod mat, låga priser och ett nutida historiskt arv som de vill skaka av sig för att sakta men säkert bli en del av den samtida europeiska familjen. Jag hjälper gärna till med det.














Kommentarer

  1. Tack för att man fick följa med på resan, skoj. Ett resmål man inte läser så mycket om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var trevligt att ha dig med!

      Radera
  2. Tack! Rolig läsning om ett ovanligt land.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att höra att det föll i smaken.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden dag för dag: 2 september - Jäkkvik till Luvtavrre

Kungsleden 2016: Att få ligga bra

Huvudstad 2014, Balkan, 29/4: Kvardröjande öststat