Kungsleden dag för dag: 31 augusti - Riebnesgájse - Jäkkvik

ca 15 km
8:45 - 15:00 (inkl rodd)

Jag vet inte om jag hade frost i natt men vid 4-tiden var det 1° i tältet. Vinden hade mojnat under natten. Jag konstaterade massor av kondens på insidan av innertältet och slumrade om i väntan på att morgonsol och lite vind skulle torka upp grejerna lite. Tji fick jag. Vinden tilltog och vid 7 kom de första dropparna. Det dröjde inte länge förrän det var fullskaligt regn och beslut behövde fattas om jag skulle vänta ut det eller börja packa ihop. Jag hade sumpig led framför mig idag också plus en roddled som jag var lite nervös inför så jag satte igång. Att byta om (från ett fuktigt plagg till ett annat fuktigt plagg) inne i ett enmanstält kräver sina akrobatiska talanger. Frukosten fick bli FinnCrisp och Power Bars och efter att ha skakat bort det värsta i tältduken gav jag mig av, åter igen i full mundering, minus dunvästen. Både den och sovsäcken hade dragit åt sig mycket fukt under natten, onödigt att öka på det.

Sumpen har fortsatt idag. Till slut var det bara att ge upp att försöka hålla kängorna torra, det var bara att trampa på. Inte så att jag medvetet plumsade, men jag gav upp att hitta torrare (läs mindre våta) tuvor för att minimera skadan. Nu var det inget tvivel längre, de har fått vad de tål i fukt, det tränger nu igenom.

Efter kanske 6-7 km kom jag ikapp Göran & Anders (som jag förstått att de äldre herrarna heter) vid skiljet där den gamla leden gick ner till båttransport men numera istället viker av mot roddled. Jag vet inte varför de stannat, kanske de rättade till packningen eller tog av sig regnjackor, men jag gick förbi dem och vidare. Vid en myr med blåbärsfylld björnspillning på stigen hörde jag dem föreslå kafferast. Jag tog själv en liten paus med nötter vid en sjö längre fram.

När jag kom fram till roddleden var det som jag befarat. Bara en båt på min sida, dvs jag skulle få ro tre gånger. Jag övervägde att vänta på G&A och på så sätt dela på roddarna på tre. Å andra sidan hade jag ju ingen aning om hur långt efter de var och jag ville inte bli för sen. Jag förberedde båten, öste den och la i ryggsäcken. Drog ut på det så mycket jag kunde. Jag var helt enkelt lite skraj. Jag är ingen van roddare och vinden låg på en del från öst. Jag tänkte att jag i värsta fall väl fick stranda väster om båtläget och dra fanstyget efter strandkanten. Jag hade precis samlat mod och beslutat mig för att börja, i bästa fall fick G&A komma lagom tills det var dags för den tredje rundan och hjälpa till då. Det fanns inte heller några flytvästar. Då ser jag till min stora glädje att en vandrare dykt upp på andra stranden! Jag kollade i kikaren och han var väldigt resolut, la ryggsäcken i båten och gjorde sig redo för avfärd. Jag hoppade i och rodde iväg.

Ingen kan på något sätt påstå att det var snyggt. Jag tog feltag, jag kom snett, åran hoppade ur tullen, men jag tog mig framåt! Jag var skitstolt! Det kan ha tagit en 15-20 minuter, jag är inte säker. Han var i vattnet ungefär när jag kom dit, jag påpekade att jag var glad att se honom och insåg att han inte begrep ett ord. Jag drog upp min båt, jublade med händerna över huvudet och insåg lika snabbt att han hade ingen koll på vad han gjorde. Han hade valt den minsta och lättaste båten med plaståror vilket troligen syntes ett bra val men i den här sjön med vinden blev den inte stadig nog. Han drev västerut. Samtidigt såg jag att G&A kommit till andra sidan. Ett kort ögonblick funderade jag på att vänta men beslöt sedan att jag inte kan ta ansvar för andra, han hade ju gett sig ut. För säkerhets skull filmade jag lite för att visa att jag inte sjappat, tog på mig ryggsäcken och gick iväg. Känslan av att ha gjort detta överväldigade mig! Både den fysiska och den funktionsenliga delen av att ro, men kanske mest den delen att jag övervann den där obehagliga känslan/rädslan. Jag kunde ju! Det gick ju! Efter detta hade jag cirka 5 km kvar av sump och snår en i en fin skog, så det gick bra, även om det var lite drygt. Kroppen har blivit trött tidigare på dagen det senaste, ett tydligt tecken.

Jag kom fram till Jäkkvik, en liten sömnig by. Bilar rusade förbi på väg 95, Silvervägen, och det var tydligt att man kommit till civilisation. Efter lite grusig landsväg kom jag fram till Kyrkans Fjällgård och stövlade in. Gissa om jag blev besviken när jag fick veta att de var fullbelagda! Eller ja, det fanns en bädd men då fick jag dela rum med en annan vandrare i "stallet". Ville jag fråga honom om det var ok? Självklart. Problemet var bara att han inte var där, han var i butiken. Då kom hon på att jag väl kunde få bo i Sjöstugan, en storstuga för 8 pers som eg hyrs ut för 1400:-/natt men jag kunde få två nätter för ordinarie bädd: 250:-/natt. Vilken jävla lyx! Jag kunde torka grejer, duscha (lite onödigt) och koppla av. Jag tog två nätter på studs, i morgon ska här vilas!

Strax före 18 var "friden" slut. G&A kom in. Vi var överens om att detta var lite trevligare än i Vounatjviken... De gjorde sig hemmastadda och berättade att de hade fått rädda roddaren djupt inne i den västra viken. Därefter fick de ro tre gånger. Ja, ja. det kunde jag ju inte hjälpa... Lugnet la sig i sjöstugan. Kvällen kunde komma.

Dagens lärdom: Jag kan ro! (hjälpligt i alla fall)
Myggindex: 0
Naturobservationer:
Dalripor kacklade och flög över min tältplats
En schizofren korp som lät på så många olika sätt att jag först trodde det var en tjäder.
Lavskrikor på väg in mot Jäkkvik
Troligen smålom på Jäggavvre
Vingpennor från Fjällvråk

PS. Det hörs stadigt skott från skogen. Ripjakten är igång. Jag undrar hur det går för mina kompisar från dag 11.

Norra stranden på roddleden. En båt

I land på södra stranden. Notera plastekan till vänster i bild.

Jäkkvik är nära

Lyxen i att kunna torka sitt tält med infravärme.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Att få ligga bra

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Huvudstad 2014, Balkan, 29/4: Kvardröjande öststat