Kungsleden dag för dag: 26 augusti - Stuor Dáhtá till Kvikkjokk

ca 11 km
10:10 - 13:45

I natt var det kallt. Påminnelse att kolla historiken på SMHI för KVikkjokk denna natt 25-26/8. Smålänningen i Kvikkjokk hade haft frost!

Inget regn men riktigt, riktigt kallt. Jag frös inte, men jag kände av det. Tur att man har bra grejer. Resultatet blir dock att även insidan på innertältet är kondensfuktigt, jag hade till och med droppar på utsidan sovsäckens fotände. Turligt nog sken en generös morgonsol så jag tog god tid på mig att komma igång. Ett tag stog jag bara i strålarna och lät dem värma mig. När de nådde tältet blev dess insida snabbt varm och säcken "torkade" men kondensen mellan ytter- och innertält är svår att bli av med. Jag gjorde frukost, drack två koppar kaffe och tog en uppfriskande morgontoalett i sjöns svala vatten. Lommen lät någonstans ute på sjön, de nyplockade blåbären passade fint i gröten.

Jag hade ju avvikit lite från leden men det var inga problem att hitta tillbaka. Förbi det fallna trädet, över bäcken, upp på klipphyllan, ner på andra sidan när många tydligen tyckt att det passade bra som dass med tanke på allt toapapper som låg där, och sen var vi på leden igen. Det är ändå märkligt vad folk grisar ner här ute. Ölburkar, pappersservetter, gasolflaskor, plåtburkar, skräp i största allmänhet. Man tror ju på något sätt att de som är ute och vandrar så här har en inställning till naturen som skulle förhindra sånt, men icke... Jag kan förstå till viss mån tanken att ett papper med tiden bryts ner, men det tar lång tid och det blåser på fjället - vill du ha ett toapapper flygandes i ansiktet på dig? Det går visst att lägga en sten på, men det är lika lätt att elda upp.

Det var åter igen skogsvandring idag, vackert och trolskt. Solen sken in mellan trädstammarna och skapade en sådär mysig stämning. Till en början var jag lika ensam som igår men ju närmare Kvikkjokk jag kom desto fler blev mötena. En trio med två grabbar och en tjej där en av grabbarna bar all packning. En ensam vandrare med STOR ryggsäck, jag undrar hur långt han skulle. Helt plötsligt gick jag ikapp ett par som också såg ut att ha packat på sig för mycket, därav den låga hastigheten.

Rätt som det var stod den bara där, max 50 meter framför mig på stigen. En björn. Den tittade åt mitt håll och lufsade på ett ögonblick in i skogen. Jag höll andan och tog tag i kameran för att vara redo när den dök upp igen. det gjorde den inte. Istället kom en tysk familj med tre ungar och två hundar gående norrut. En av hundarna var brun i pälsen och bar på en brunaktig klövjeväska som gav den ett något bredaxlat intryck. Snulle...

Det är inte lätt att komma in i det där meditativa lunket som blev så naturligt när vi gick till Santiago de Compostela för några år sedan. Jag tror orsaken är att underlaget ändrar sig så mycket här och  det är sällan det är så jämnt och slätt länge så att man helt kan släppa blicken på var man sätter fötterna. Det blir orytmiskt och ryckigt och hela tiden koncentrerat på vad man gör just nu. Därmed inte sagt att tankarna inte fladdrar iväg, men det är hela tiden mer medvetna tankar, inte det där tomma kontemplativa.

Jag hade ju gått 5-6 km efter Pårte igår så det borde enligt Grundsten inte vara mer än 10-11 kvar till Kvikkjokk även om skylten i Pårte sa 18... Mycket riktigt, efter dryga 9 km kom en skylt som förkunnade att det var 1,3 km kvar till fjällstationen. Jag gick in genom träporten och var riktigt nöjd. Ännu ett etappmål uppnått. 18 mil avklarade, 25 kvar.

Min depå hade kommit fram och jag bestämde mig för att ta en natt på vandrarhemmet. Mina förköpta nätter gällde inte här så det var tältplats  + nyttjande av kök för 100:- plus 140:- för lagerhållning av depån i sju dagar (den hade kommit fram på två dar!) eller lägga till en hundring och få ett rum. De hade en bädd kvar så jag snöt den! Nu kunde jag torka upp skor och underställ ordentligt inför de stuglösa kommande 18 milen samt se till att all elektronik var fulladdat, utifall jag inte skulle få någon sol. Jag bad att få beställa båttransport över deltat och fick veta att andra beställt redan (kan det vara Daniella?) och att båten går 10:30. Lite sent för min smak men det får duga. Det tråkiga är ju att vi kommer i samma takt igen. Kan elitsoldaterna, danskarna och andra också vara på gång? En runda i shopen gav märke, knäcke, messmör och cashewnötter. Som om jag inte hade nog att bära efter depåfyllnaden. Men - hellre tungt att bära här än att fastna och bli hungrig. Lotti hade lagt i en liten hälsning, den värmde mycket, trots att motivet på vykortet var en flugsvamp. =)

Många vill passa på, unna sig, koppla av, på fjällstationerna och tar en fika, duschar, äter trerätters med vinpaket, tar en pilsner i solen på gården. Jag har full förståelse för det och när jag väl kommer till Hemavan kommer jag högst troligt göra något liknande. Men tills dess slår jag inte ens på telefonen. Jag sitter inte i lobbyn, jag är kvar på rummet. Jag tar inte hotellfrukosten, jag har frystorkat. Saken är nämligen den att jag inte vill tappa känslan. Den vilda känslan. Utelivet. Jag vill inte att innan jag ens är halvvägs bli fräsch, lite salongsberusad som vilken helg som helst och sedan i morgon "börja om" med min vandring. Jag vill vara i vandringen hela tiden tills jag är klar. Fan, ett regelrätt WC känns nästan som fusk. Jag förstår om detta kan förefalla konstigt, ofräscht och udda men det är så jag vill göra det. Vilken tur då att jag får bestämma själv.

Dagens lärdom: Allt är inte björn som lufsar
Myggindex: 1
Naturobservationer:
Troligen bergfink i skogen
Skogsnäva
Klubbsporre
Stormhatt
Torta
Daggdroppar på ormbunke
Tysk hund

PS. Jag delar rum med en tysk långvandrare, en kille som tydligen såg mig i Salto och en tjej. När jag kom in var fönstret vidöppet så efter ett tag stängde jag. Satt ensam större delen av kvällen. När tysken kom frågade han om det var ok att öppna för det var så varmt. Jag sa ok och det stod sedan öppet hela natten. I morse när tysken gick upp såg jag att han hade tagit på sig mössa under natten...

Skägg i morgonsol

Utrustning på tork

Mot Kvikkjokk!

Stambyte på gång

Den här vägen!

[Här nedan tar jag tillfället i akt att även lägga in den första av tre filmen jag lagt upp på YouTube över vandringen. Lämpligt nog täcker den vandringen från Abisko till Kvikkjokk. Mycket nöje!]


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Att få ligga bra

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Huvudstad 2014, Balkan, 29/4: Kvardröjande öststat