Folk flyttar inte på sig.

Den här helgen stannar jag kvar i Plonsk. Jag har tre hemresor i månaden, så någon helg blir det alltid. Än så länge bor jag ju på hotell och det är väl så lagom roligt på helgen, speciellt som just detta hotellet mest verkar leva på affärsresenärer under veckan. Jag är ensam här nu...

Den gångna veckan har mitt inblandande i projekt och frågor blivit än mer påtagligt. Så ska det ju vara, givetvis, det är ju därför jag är här. PC lämnar över mer och mer ansvar och jag får helt enkelt börja ta för mig mer och mer. Just att ta för sig är viktigt här, det är alldeles tydligt och det kommer att kräva viss tillvänjning, något som PC lyckligtvis är medveten om efter att ha jobbat utomlands i "öst" i många år. Mitt första chefsmail (som @antteist kommenterade "Like a boss") gick ut i veckan rörande fakturering och det förefaller så långt som att alla är med på noterna. Indikationerna jag fått under mina första tre veckor antyder dock att jag inte kan ta något för givet. Jag har mer tankar om de här skillnaderna, men än så länge pyr de bara i min skalle, jag får pytsa ut dem när de vuxit till sig lite. Nästa vecka är PC inte på plats, så då kommer jag nog att få bekänna färg än mer. Dessutom kommer VD hit på tisdag och stannar veckan ut vad jag vet, vi får väl se om han tror att jag är kung här nere redan eller om han har samma förståelse dom PC. Spännande tider.

Det har kommit lite snö. Det var vitt när jag landade i måndags så jag är glad att jag tog med mig broddarna. Det blev en joggrunda i tisdags och en i torsdags. Det är lite udda att springa med broddar, speciellt på de ställen där man fått snöfritt, då blir det lite småhalt och broddarna tenderar att halka av skorna. Torsdag kväll kom det mer snö och jag var glad att jag hann ut innan. Nästa runda stod på schemat för lördag och då var det meningen att jag skulle vara ute lite längre, 4-5 km ungefär. Jag tog det lugnt på morgonen, kollade karta över Plonsk och hittade några ställen jag tänkte att jag kunde leta reda på. Min plan var att min första lediga dag här skulle jag promenera runt lite och bekanta mig med samhället. När jag klev ner till restaurangen upptäckte jag att jag var ensam på hotellet över helgen. Buffén var inte uppdukad utan ett bord var iordningställt med min frukost och en tjej satt vackert och väntade på att få fråga om jag ville ha kaffe, ägg och juice. 9:45 gav jag mig ut på upptäcktsfärd. Jag gick kors och tvärs, hittade fängelset och busstationen, området med byggvaruhandeln, supermarket och ett grönområde med en damm i, se bilder nedan. Jag gick in i en affär och köpte mig ett par vantar då det är på väg att bli kallt och när jag travade tillbaka till hotellet med en liten påse mellanmål i handen hade klockan blivit i stort sett 12, en bra runda!

Där stod en kollega och väntade, han och en kille till hade kollat upp och undrade om jag var sugen på att åka med in till Warszawa och gå på bio. Tja, varför inte? Biografen var en normal "filmstad" i ett stort shoppingcenter och låg på vår sida av Warszawa, så vi behövde inte in och gröta. Lite besviken var jag på att min jogging inte skulle bli av, men det var ju en dag i morgon också. Vi drog in, hittade rätt nästan med en gång och började strosa omkring. Som en av mina vänner påpekade är nog inte män speciellt bra på att shoppa i grupp, vi shoppar nog hellre på egen hand. Att som tjejer följa med in i butik, prova, uppmuntra varandra, ligger nog inte för oss på samma sätt. Själv har jag inga problem med det, så mycket har jag varit ute med både familj och kollegor i futura runt världen att jag utvecklat en förmåga att klara av det, men nu blev det mest glanande i fönstren och därefter en italiensk restaurang innan det var dags för bio. Vi såg Finchers första del av Larssons trilogi och jag var mycket imponerad och nöjd. Äntligen någon som plockade fram det lilla bra som fanns i böckerna och som framför allt beskrev Salander som jag upplevde henne!

Köpcentra Arkadia

På väg hem började det snöa igen och jag var rädd att även söndagens jogg var i farozonen. Efter en mycket märklig natt sömnmässigt dock så drog jag på mig utrustningen och drog mig ut strax efter 7:30. 4,5 km i hyfsat tempo och broddar. Det var slaskigt, ömsom skottat, ömsom inte, ömsom asfalt, ömsom snöglopp. Blött och skvätt. Men jag gjorde det och var väldigt nöjd efteråt. Jag vågar nog säga att jag är igång igen. Nu finns rutinen där, jag är bekväm med det tempo som är mitt och mina nya skor, ett par adiSTAR som jag köpte på Löplabbet innan jag åkte sitter fint och ger skönt stöd. Det funkar med underställ och så, men visst ska det bli skönt när man kan springa i t-shirt och shorts igen. Vad jag dock märker är att man får en hel del blickar när man är ute. Att springa är tydligen inte det man gör vanligtvis här. Vad som också är märkligt är att ingen flyttar sig när man möts på trottoaren. Jag menar självklart inte att alla ska vika åt sidan när jag kommer, men oavsett om jag går eller springer och jag möter två eller en större grupp så faller det sig naturligt för mig att de som är flera går ihop så att alla får plats, men icke. Jag får som regel röra mig ut i buskage eller ta ett steg nedanför trottoar. Samma gäller om man möter någon som går i mitten på en smal passage. Ett bra exempel: kommer springande den sista delen på väg mot hotellet idag. framför mig går två kommunarbetare med snöskyfflar släpande bakom sig. De tar upp hela bredden av trottoaren. Med broddar på skorna hörs jag på det skottade underlaget och den ene av de två vänder sig om och ser mycket riktigt mig komma lubbande. Hade inte det naturliga då varit att en av dem gått in framfört/bakom den andre? Men inte då, de fortsätter som om inget hänt och jag får runda dem på gatan. Kanhända ser de mig som utbölingen som inte ska tro att han är något, men  att alla skulle ha samma inställning? Nåja, det går säkert bra ändå. Fortsätter jag så här blir jag smalare och kommer lättare förbi dem.

Tillbaka, dusch, egen frukost och då hörde vännerna av sig igen. Den ene ville nog tillbaka och shoppa och var vi inte sugna på att se Mission Impossible också? Klart vi var! Så, samma rutin igen och denna gång tog en av oss lite egentid och gick för att shoppa. Jag och min andre kollega satte oss och tog en kopp kaffe och tog sedan en kort sväng in i en butik där de reade ut märkeskläder. Såg en snygg Hugo Boss-rock jag var sugen på, men färgen jag ville ha fanns inte i min storlek. Kanske lika bra...

Nå, nu väntar en ny vecka, förhoppningsvis kommer vi iväg och ska titta på lägenheten då. Om vi hinner, det blir som sagt mer och mer att göra, aven för liten Jochen i förskingringen.

Dagens prisindex:

Apelsiner: SEK 5:-/kg

Flasköl i affären: SEK 5:-/0,5l (6x 33cl: SEK 20:-)

Coca Cola, 2x 2l: SEK 22:-

AXE spray deo: SEK 24:-

Bio: SEK 56:-

Bostadsområde strax utanför centrum

Busstationen med fängelset i bakgrunden

Nybyggd väg, bra att springa, men ej upplyst. Lite "ringled" över sig.

Koleldningen känns. Och syns.

Det byggs nytt...

...och allt är inte grått!

Stor damm i centrum som jag kan tänka...

...är riktigt trevligt område till våren.

Huvudgatan