En fläkt av Kungälv

Elanders är vad jag fått höra den näst största arbetsgivaren i Plonsk [Poåjnsk]. Störst är kakfabriken, LU, som ligger granne med oss i industriområdet. Vakten har en trebent hund som glor på oss när vi åker på lunch på dagarna. Osäker på hur många som jobbar där, men hos oss är det mellan 150 och 200, beroende på hur mycket vi har att göra. Det är inte ovanligt att när man går hem på eftermiddagen och vinden ligger på åt rätt håll, så luktar det kakor i hela stan, precis som i Kungälv, när Kexfabriken sprider dofter av Bellerina och Baddare över älvdalen. En liten märklig känsla av hemma.

I tisdags var jag på beök på ett bokbinderi i Olsztyn, OZGraf. Vi ska binda en stor katalog där med hårda pärmar och behövde åka dit för att säkerställa kvaliteten. De ligger inhyrda i ett gammalt statligt, kommunistiskt tryckeris lokaler och den stilen hade de kvar. Den är svår att beskriva för de som inte sett den, men det är ömsom stort och högt i tak, ömsom trångt och små lokaler. I foajen en vaktkur med spegelglas, i kontorslokalerna vadderade dörrar. Kala väggar, glasburar för arbetsledare, ja, ni förstår.

OZGraf

Intressant var då att kliva runt i lokalerna och upptäcka att maskinerna de jobbade med var i de flesta fall av modernaste snitt. Någon har alltså tagit över lokalerna, uppgraderat hårdvaran och riktar sig nu mot västvärlden och norden. Det gör de med den äran, de är inte speciellt dyra. Vad som däremot är ett bekymmer är att sättet att tänka, agera och hantera saker och ting skiljer sig en del från vad vi i Sverige är vana vid och det blir självfallet ett problem. Kraven på kvalitet är lägre, viljan att självmant lösa dem, att ifrågasätta är närmast obefintlig, man gör enligt den instruktion man fått och om det inte riktigt stämmer så gör man så nära man kan och finner sig nöjd med det. Att ifrågasätta och höra av sig betyder ju att man behöver ta en form av ansvar och det verkar på något sätt inte naturligt för alla.

Vi undersöker kvaliteten tillsammans med skiftledaren

Av den anledningen har vi folk på plats hela tiden för att säkerställa kvaliteten. Overkill? Kan tyckas, men det är fortfarande nödvändigt, då de svenska kunderna kräver den kvalitet de är vana vid.

En annan sak är att saker och ting förändras på ett sätt som man inte riktigt är van vid i det planerande och strukturerade Norden. Vi åkte dit för att övervaka tillverkningen av pärmarna. Inhängningen av inlagorna skulle ske senare i veckan så vi skulle få åka tillbaka för den sakens skull. Vi kom dit 9:30. Klockan 10:00 fick vi besked att de flyttat fram inhängningen till 14. Bra tänkte vi, då kan vi stanna och se den. Strax därefter fick vi veta att de visst skulle hänga in kl 11. För er som inte är så insatta ska ni veta att de här maskinerna tar en stund att ställa in och är planerade som regel med ganska långa ledtider. Det är svårt att som beställare komma med snabba omkastningar. Så det här kändes väldigt märkligt, man undrade om de visste när de skulle göra böckerna över huvud taget.

Pärmtillverkningen

Nåväl, det såg bra ut efter ett tag och vi kunde lämna staden framåt 14 efter en trevlig lunch med VD:n. Men man slås av skillnaderna i inställning till saker och ting och vilka naturliga krockar det innebär när vi kommer in och kräver något som de troligen tycker är onödigt petigt. Klart det är en omställning, från vad man är van vid att göra, hur man är van vid att ledas, hur man är van vid att ansvar fördelas. I veckan har jag också sett exempel på att vi har samma läge i vår fabrik, naturligtvis. Det är definitivt en utmaning jag/vi har framför oss, men det är ju vad det här går ut på och jag är taggad!

Lämnar er denna gång med en bild från torget i Plonsk på kvällen när jag gick hem. Juldekorationer lyser upp och färgar. Inom kort går bilen till flygplatsen och jag är på väg hem till familjen.

Dagens prisindex:
Pizza och stor öl (50 cl): 50 SEK