Tröskverk

Min tröst är att läkaren sa att jag inte behöver ha bråttom. Jodå, det är fortfarande ner i vikt sedan början, men det är upp ett halvkilo sedan förra veckan. Kanske är måndag morgon inte optimal vägtid, rent mentalt, då ju onsdag var senaste fastedagen och det ätits helg strax innan. Ska fundera på det, men som sagt, det är det långsiktiga här som är det viktiga. Det kan ju visa sig att det här inte är något för mig (heller) men det hade ju varit skönt om det funkade. Nå, jag ska inte trötta er med detta resonemang, men räkna med uppdateringar i alla fall.
Idag påbörjas en vecka semester. Det blir lite upphackat i år, då jag dels behöver sprida ut mina dagar en del, dels måste ha denna veckan då firman stänger. Jag är inte vidare bra på att vara ledig. Visst, jag kan gå runt och dra benen efter mig som vem som helst, sätta mig ner och bara läsa, grotta ner mig i en filstruktur på hårddisken eller dra lite sladdar i timmar, men det är liksom hela tiden saker på gång i huvudet. Planer dras upp, resonemang ältas, surdegar flyter till ytan, oroligheter oroar och tidens flyktighet blir väldigt tydlig. Mentalt har jag nog mer semester när jag jobbar om jag ska vara ärlig.
Efter en veckas ledighet ska jag jobba en vecka varefter det blir två veckors ledighet till. Helgerna är fullbokade med resor, besök, löpning. Det är mycket som ska hinnas med på sensommaren/tidig höst och i eftertankens kranka blekhet är det inte utan att man ångrar en del av besluten som togs i vintras/våras. Visst, då hade jag ingen aning om hur min situation skulle komma att förändras, men ändå, hur tänkte jag? Veckan i Italien (och inte minst bilresan dit) hoppas jag därför kommer bli ett stort svart mentalt hål att sjunka ner i. Möjligheten att blåsa ur hjärnan och komma med nya grepp och friska tag efter sommar, resor, konserter, lopp, födelsedagar, bröllopsdagar, fikastunder, föreställningar, grillkvällar, spontanbesök, med mera. En ny Jochen? Ett nytt liv? Nytt syre?
Jag brottas med en besvikelse, en känsla av misslyckande, tillkortakommande och otillräcklighet. En behovsprövning och en lite läskig förändring i livet som vare sig är unik eller oväntad. Jag har väntat lite för länge bara. Som om jag trodde att det liksom skulle lösa sig självt. Det gör ju sällan det. Jag vet, jag hatar själv när någon säger A men inte B. Jag kommer säkert gå mer på djupet i de här frågorna framöver men just nu ska jag försöka koncentrera mig på att ha semester. Det kräver sin man.
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!