Körkort, Kilon och Köpenhamn

I fredags tog vår yngste son körkort. Han kom hem med ett ansikte som bara var ett enda stort leende som var härligt att se. Tro fan det. Själv har jag ju inte kört en meter med vare sig honom eller de andra barnen, (en period utan körkort för några år sedan satte stopp för det) så all cred ska tillägnas min kära hustru för detta. Han vill (naturligtvis) låna bilen tämligen omgående och det var med varma känslor jag stod och tittade på honom medan han gjorde sig i ordning i bilen. Backspeglar, musik, solglasögon. Så i med växeln och iväg. Den resan är nog den bästa. Första gången du kör själv. Ingen förälder, ingen instruktör. Bara du, bilen och vägen. Jag fick också känslan av att han faktiskt växte en hel del där han satt och förberedde sig. Och visst var det en större kille som susade nerför gatan, skinandes ikapp med solen?

Som ni minns stukade jag foten i måndags. Snipp, snapp, snut liksom. Nå, ni har säkert också koll på att jag lindade duktigt, stöttade på den, gick och småjoggade och på fredagen sprang jag Kraftprovet lik förbannat. Det gick självklart långsamt, jag vågade ju inte ta i, skjuta ifrån eller ta ut steget, men jag trippade mig runt. Orkade inte heller springa hela sträckan, mest för att jag mer eller mindre sprang på ett ben, men jag tog mig runt på en bättre tid än jag hade trott och är nöjd med det. Nu hoppas jag att svullnaden lägger sig så jag kan komma igång ordentligt. Jag vet att det kan hänga i länge vi får väl se.

På fastafronten la jag om strategin gällande vägandet denna vecka. Istället för att väga mig på måndagen, dvs efter en helg med ätande, tog jag det på fredag morgon, första morgonen efter andra fastedagen. Hoppsan, minus 2,3 kg mot förra veckan. Visst, lite lurar jag mig själv, men alla sätt att peppa är väl bra? Det har ju fullständigt exploderat med 5:2-fastare både i umgängeskresten och i media, vilket ju är lite trist, då jag tycker att jag hakade på det innan man läste om det överallt. Det kan vara lite "blå bil-syndrom", givet, men ändå. Många vill veta vad jag gör, hur jag gör och vad det har för effekt. Någon har hört om varianter på temat, andra anser sig veta bättre med mera. Själv tror jag att just jämförandet med andra är ett misstag. Om du gör något sådant här så gör du det för dig själv, både för din egen hälsa men också för att du tycker det passar dig. Jag skiter egentligen i om jag behöver köpa en större storlek på byxor, även om det motsatta vore trevligare. Det handlar om ett välmående, att orka, att känna att man gör rätt. Jag minskar i omfång, men jag går inte ner mig om det inte går på två månader. Om ett halvår kanske jag har slutat göra detta och gör något annat. Eller inte. Jag vet inte. Min poäng är att det är viktigare för mig att må bra med mig själv och val jag gör i mitt liv just nu än att må dåligt över att inte nå några mål jag själv satt upp utifrån externa preferenser och ideal. Kan jag kombinera det är det bra, men jag tror jag känner mig själv väl nog för att veta att det aldrig kommer hända. Så kom inte och peka finger om jag till jul har gått upp de 2,3 kilo igen. Jag själv är den som är minst förvånad om det händer men troligen tillfreds med det just för stunden.

Den nyligen passerade helgen tillbringades i Köpenhamn. En god vän sedan Hedenhös fyllde jämnt härförleden och vår present blev denna resa. En dansk huvudstad i strålande solsken och närapå 30-gradig värme tog hand om oss på bästa sätt och jag vill dela med mig av några saker som ni definitivt inte ska missa nästa gång ni ger er av mot kontinentens rand:

Cisternerne Glaskonstmuseum:
En underjordisk utställning i Köpenhamns gamla vattencisterner som bjuder på svalka och makalösa ljussättningar av glaskonst som bara total avsaknad av dagsljus gör möjlig.
Peder Oxe:
Mysig och prismässigt fullt överkomlig restaurang på Gråbrödratorget mitt i stan. Härlig blandning av dansk och franskt. Se bara så nöjda vi var efteråt!
KajakOle:
Gå upp lite tidigare och ta en morgontur med kajak i kanalerna i Köpenhamn. 90 minuter i lugnt vatten inklusive fikapaus, helt underbart. 2-timmarsturen ger mer, men den börjar senare vilket gör att mer av dagen går åt. Tror inte något av valen gör en besviken dock. Ta med ombyte (kolla våra byxor)
Louisiana:
Passa på nu, speciellt om ni som jag inte varit där tidigare. Utställningen med Yoko Onos Retrospektiv är makalös. Hon har gjort så mycket, så tillgängligt och så tankvärt så man baxnar. Cut Piece från mitten av 60-talet är mer aktuell nu än någonsin och verket med alla flaskor halvfyllda med vatten, etiketterade med kända namn, skilda åt av tid, kön, kultur, gärning, släktskap och främlingskänsla berörde mig väldigt mycket. Utställningen är öppen till 29/9. Missa inte.
Cykla:
Vårt hotell hyrde ut cyklar. Att göra som Köpenhamnaren gör är en upplevelse. Det är enkelt och du är en respekterad naturlig del av trafiken. Dessutom billigare än att parkera i stan!

Nu väntar en veckas arbete innan det bär av till Italien. Mycket ska hinnas med, såväl på jobbet som hemma, både externt och internt. Halva det här året har gått, med råge. Det började turbulent, svallvågorna har inte riktigt lagt sig ännu, men med mod och lite morske män ska vi nog få till det. Nu tar vi ett djupt andetag och påbörjar nästa kapitel. Hvergang!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden dag för dag: 2 september - Jäkkvik till Luvtavrre

Kungsleden 2016: Att få ligga bra

Huvudstad 2014, Balkan, 29/4: Kvardröjande öststat