Skulle jag veta? (om fotboll med mera)

Under en kort period av mina pojkår spelade jag fotboll i IK Frisco, ett landsortslag med säte på Katebo, strax utanför Remmene. Jag kan inte minnas att jag suktade efter att få spela, jag var inte en idrottande kille. De i min klass och annan närhet som spelade boll gjorde det i HSK, men vi spelade i Frisco. Jag tror det var något med att farsan hade en kollega eller någon Korpen-polare som var tränare där. Eller nåt. Spela roll.

Jag har fem väldigt tydliga minnen från denna tid:
1. Mitt enda mål jag gjorde gjorde jag på HSK. I ett sorts derby får man väl kalla det. Känslan var obeskrivlig.
2. En tackling jag gjorde på en motspelare genom att jag sprang bredvid honom och med all kraft körde min armbåge i sidan på honom.
3. En bakåtpassning jag gjorde in mot mitten framför eget mål.
4. Ett inkast jag lämnade över till en medspelare, men jag kastade bollen över huvudet till honom. Han tog emot den och motståndarlaget fick frispark. Hands, liksom.
5. Sekunderna före avspark av andra halvlek säger jag till en medspelare något om att jag ska trycka till en motspelare rejält om han kommer nära mig igen. Domaren hör, jag blir varnad och omedelbart utbytt av tränaren.

Nå. Ni är ju skärpta. Ni inser att jag gjorde en bra grej men merparten misstag. Jag fick rejält med ovett efter nr 3. Sådär gör man ju bara inte, det är ju livsfarligt, man bjuder ju på mål! Nr 4 fattade jag inte alls, att lämna över inkastet var ju hur vanligt som helst, var det skillnad för att jag kastade över huvudet? 5:an tyckte jag bara var orättvis, jag menade det ju inte egentligen, men hade inte domaren sett hur den andra knödde och knuffade hela tiden?

Min poäng här är att jag kom till fotbollen, en värld och samvaro där det från början på något sätt förväntades att man skulle veta vad som gällde. Jag har inget minne av att någon satte sig ner med oss första gången jag kom dit och gick igenom de grundläggande reglerna i sporten. Det förutsattes liksom att jag satt framför tipsextra varje lördag, kunde alla spelares namn och tränade på överstegsfinter på varje rast i skolan. Överstegs-vad, sa du? Betydde inte att tackla samma sak som att knuffa? Det gick ut på att göra mål, så långt var jag med. Grovt tillyxat. Men jag kan inte heller minnas att någon rättade mig och förklarade när de här grejerna inträffade; "Om du ska lämna över inkastet får du inte kasta bollen över huvudet, då räknas det som att den är i spel liksom. Kasta den underifrån istället. Nu vet du det till nästa gång" Jag hade inget emot att sitta på bänken. Vi var ungefär samma grabbar som satt där varje match, säkert av en god anledning också. Laget mådde nog bäst av det. Men ändå liksom.

Jag tror vi idag har fler sådana här situationer där man antingen förväntar eller förväntas en grundläggande kunskap. Det lättaste att tänka på är väl dagens tekniska landvinningar med appar, hemsidor, gps med mera. Du antas veta hur du hittar billigaste resan, hur du vet att hitta från A till B, att lätt kunna Swisha över pengar för den där delade barnotan, att hålla koll på Facebook vem som gjort vad eller vilka rättigheter du har som konsument. Men jag upplever också att jag per någon sorts automatik ska veta vad jag behöver i till exempel en byggvaruhandel. Jag vet vad jag vill ha, men det är inte riktigt samma sak. Bara för att jag vill köpa ett lyckligt lamm, från en gård, inte från disken på ICA, betyder inte att jag vet vad alla de olika delarna heter, än mindre används bäst till. Med mera, jag tror ni förstår min övergripande poäng här.

Jag jobbar i tryckeribranschen. Många gånger beställer kunderna av mig utan att egentligen inte veta vad det är de ska ha. De är klara över vad slutprodukten ska vara, men vad som krävs för att komma dit är inte lika självklart. För mig faller det sig då självklart att så enkelt och pedagogiskt som möjligt förklara varför jag behöver veta en sak, vad kunden har för valmöjligheter och vad de olika valen påverkar i såväl kvalitet som pris. Jag behöver inte bli nördig eller teknisk, men jag behöver förklara, det vinner vi båda på i längden. Jag tror att om fler av oss anammade ett liknande sätt att tänka även i vardagen, mot medmänniskor på stan, mot familjemedlemmar, mot kollegor, så skulle fler känna sig nyttiga, behövda och delaktiga.

Sen finns det  naturligtvis gott om regelrätta idioter också och mot dem hjälper ingenting, men det är ett helt annat inlägg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden dag för dag: 2 september - Jäkkvik till Luvtavrre

Kungsleden 2016: Att få ligga bra

Huvudstad 2014, Balkan, 29/4: Kvardröjande öststat