¡Hasta la Victoria Siempre!

Det vore egentligen skitenkelt att påbörja året med en återblick på 2012. Berätta om första året i Polen, kulturkrockarna, resorna, maten, barnen som vuxit, magen som vuxit, orken som minskat, skägget som spretat, med mera, med mera. Jag vet att jag föreslog just precis en sådan sammanfattning i mitt förra inlägg, men ni har ju hängt här under året, eller hur? Ni vet allt det där redan. Ni tycker redan synd om mig. Är det väl inte lite bättre att se framåt istället? Vad väntar under året som nu precis dragit igång?

Jag pratar inte om nyårslöften, jag menar mer konkret vad vi faktiskt tror kommer hända. Kommer det rulla på som vanligt? Det är ju helt ok, är allt hunky dory finns ju ingen anledning att förändra massor, eller hur? Eller är förändringar på gång som du vet om? Hur kommer de påverka året, hur mycket kan du själv påverka det och hur mycket kraft är det därmed lönt att lägga på det? Vill du ha fullständig kontroll över vad som kommer hända eller gillar du bäst att bara svepas med i händelserna när de väl kommer inrullande? Mmm, en kombination av de båda är väl att föredra, jag håller med.

När jag ser framåt mot 2013 är det synnerligen blandat utifrån resonemanget ovan. Vissa saker är inplanerade och skapar en sorts begynnande ram för året:
Nerdcamp
Resa till Indien
Pilgrimsvandring i Spanien
Roger Waters: The Wall i Göteborg, Warszawa och Berlin

Sen har vi några "kanske-kort" som finns i leken men som inte är bestämda ännu:
En vecka i Italien i sommar?
En långhelg med Nosferatu-tema i höst?
Ett F1-lopp? (det var för länge sedan nu)

Och som topping, som joker i form av osäkerhetsfaktor:
Ny organisation på jobbet med allt vad det innebär.
Utmaningen i mental stabilitet ett år till i exilen.

Det är lätt att fokusera på det där sista. Det osäkra. Där man kanske har som minst input att komma med. Så låt oss därför gå igenom de andra punkterna först:

Nerdcamp är som ni vet mina goda vänner från dvdforumtiden som jag träffar med jämna mellanrum för skratt, ryggdunk, Fernet och syrgas. Senast var vi i Lindome hela gänget, i januari blir det i Lilla Edet igen. Rent egoistiskt från min sida då det ger mig mest tid inför återfärden till Polen på söndagen. Från att ha haft något centralt tema de första träffarna är det nu själva mötet som är det viktiga, skratta gärna, men det är så här manlig vänskap fungerar när den är som bäst.

Till Indien drar vi 29 januari, jag och Lotti. En pensionärsresa, inget snack om saken. Allt ingår, vi har svensk guide, vi kommer bussas, tågas och flygas och allt är förbokat och klart. Man kan tycka att vi som ändå rest en hel del skulle kunna ta hand om en sådan här utflykt själva, men vi unnar oss att vara bekväma i detta. Det känns som om Indien är väldigt annorlunda och då kan det vara skönt att låta någon organisera det hela åt en första gången, för vem vet, vi kanske vill åka tillbaka? Visum och allt annat krångel är fixat nu, bara några veckor kvar, ni lär få höra mer om den resan, watch this space...

I maj blir det kombinerad vandring och storstadsresa. Tillsammans med goda vänner sedan 25 år tillbaka reser vi ju varje vår till en huvudstad i Europa (ja Haag är en huvudstad) och i år är det Madrid som står på tur. Något annat som vi talat om i flera år har varit att göra en vandring till Santiago de Compostela. Nu blir det av och även om vi inte går hela vägen så blir det i alla fall de sista 11-12 milen från Sarria och till målet. Vi kombinerar detta med några dagar i Madrid, för att på så sätt ge både kropp och själ vad de behöver under en och samma resa. Nu är ju jag inte vidare andlig av mig, så den religiösa aspekten av vandringen kommer jag inte lägga någon kraft på, snarare är det ett äventyr i fin natur och möjlighet till motion och inköp av lite fräck utrustning som lockar. Och umgänget såklart.

Roger Waters... Ja, jo, alltså... Jag såg ju showen i Oslo. Och i Stockholm. Men nu har han arbetat om den till att passa utomhusarenor och det får man ju inte missa, eller? I Göteborg följer sönerna med, stort att få dela detta med dem. Och Warszawa är ju liksom nära. Och att missa honom spelandes i Berlin, på Olympiastadion, på min födelsedag? Finns inte. På Ullevi och i Polen har vi dessutom platser lite längre från scenen än tidigare, det finns fördelar med att få det bredare intrycket, den stora bilden. I Berlin sitter jag dock längst fram igen. Vill ju inte beröva honom närheten på min födelsedag.

Italien är ett resultat av Indien. Vi frågade hemmavarande sonen vart han ville åka då det ju bara är jag och Lotti som åker till Indien. Han sa Italien tämligen omgående, en semesterby vi varit i tidigare, ganska försvenskad, men perfekt för en veckas slappande i solen på stranden. Den är planerad i detalj redan, men förändringarna på jobbet gör att vi har väntat med att boka. det kommer antagligen att kosta oss en slant i lite dyrare flyg och hyrbil, men det får väl bli så då.

Hoppas ni läst om mina äventyr i Krakow och Auschwitz här. (Jag vet, dag tre saknas fortfarande, den kommer) Jag och CJ fick mersmak och ville se mer och tänkte helt sonika ta med våra nerdcampkamrater tillbaka och då samtidigt besöka slottet där Murnau spelade in Nosferatu i början av 1900-talet. Vi måste ju göra skäl för namnet, eller hur? Långt ifrån säkert att det blir av, vi är en brokig skara vars kalendrar, familjer och ekonomier alla skall tillåta en sådan utsvävning, men hoppet finns där. Det kommer att resoneras kring det i januari, tro mig...

Formel 1-säsongen 2012 var strålande. Det var mer än en gång man satt och önskade att man varit på plats. Jag har ju varit på några race i Europa och det suger rejält i tarmen nu. Ljudet, dofterna, farterna, brudarna, bilarna. Monaco 2013 kanske? Vem hakar på?

När man nu har allt det här positiva i knäet så ter sig de potentiella bekymren med jobbet som obetydliga. Visst, mitt arbete kommer förändras, jag kommer få göra saker jag inte hade planerat när jag började för ett år sedan, villkoren ser ut att försämras, den nye chefens sätt att hantera saker och ting har man ännu inte helt koll på och kanske att man till och med kommer degraderas i viss mån. Det här oroar givetvis, det var ju inte vad jag tänkt, det ter sig inte lika roligt och det är på sätt och vis ett skamligt nederlag. Det fyller mitt huvud delar av dagen även om jag i enlighet med råden från min terapeut försöker fokusera på var jag är här och nu och hantera det just här och nu. Det som har hänt är redan passerat och spekulationer i vad som kommer hända leder väldigt sällan till något riktigt konstruktivt eftersom det är omöjligt att förutse till punkt och pricka hur allt kommer att utveckla sig. Det skadar inte att vara förberedd, men det är inte samma sak.

Så, nu tar vi tag i 2013. Mycket kommer bli samma, något kommer bli bättre, annat kommer bli sämre. Skit kommer hända, folk kommer må dåligt, du kommer skratta, vi kommer gråta. Jag kommer ibland vara elak och tänka på mig själv, precis som du, men vi är snälla innerst inne och vi är bara människor. I det långa loppet kommer det här bli bra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!