Jag hittade några av dem
Tidigare har jag påpekat det faktum att man känner sig lite som en udda fågel när man är ute och joggar i Płońsk. Folk tittar på mig, verkar inte vara vana vid att behöva flytta på sig, med mera. Det där ändrade sig lite under de varma månaderna, men såg flera, inte många, men några, som var ute och lubbade och rörde på sig. Någon direkt folkrörelse var det inte tal om, det kan jag lova. Ibland kunde jag till och med tänka tanken att det kanske var vi svenskar som inspirerat dem, de flesta av oss här nere försöker ju hålla igång lite i alla fall. Det är nog att förhäva sig, men det är en vacker tanke.
I onsdags var det kallt igen. Det hade snöat ett par centimeter under natten och temperaturen lång strax under noll. På tisdagen hade jag glömt mitt nässpray hemma, så jag hade suttit och flämtat större delen av dagen, men det hade gått hyfsat bra ändå, jag hade varit med om värre. Dagen innan dess, måndag, hade jag bestämt mig för att jag var frisk efter de två julveckornas förkylning inklusive röstbortfall så jag gick till gymet och nötte löpande trekvart och cykel en halvtimme. Det kändes skitbra! Onsdagen var dock lite knepig, nästäppan hängde i och framåt eftermiddagen var jag trött och hängig. Skulle förkylningen komma tillbaka, det vore väl onödigt? Mitt nasala tillstånd gjorde att den enda flaska Otrivin jag hade började dra sig mot botten så jag bestämde mig för att traska förbi Apoteket på vägen hem. De har inte Otrivin Menthol i Polen utan bara vanliga, men i brist på annat fick det gå. Döm om min förvåning när jag på den lilla sidogatan där farmaceuten håller till blir omsprungen av tre tjejer i full vinterjoggutstyrsel! De pratade glatt med varandra, hade inte det längsta löpsteget, men de var ute och sprang! Det kan faktiskt ha varit första gången jag sett någon annan springa på vintertid sen jag kom hit. Kul!
Efter förrättat värv, köpte även ett paket Hot Active, en sorts pulver man löser upp i varmt vatten och dricker vid förkylning, det innehåller paracetamol bl.a. och har en märklig smakblandning av citrus, sött och beskt, var det dags att gå hemåt. Jag tog vägen om skolan, mer som omväxling, och döm om min förvåning när jag bakom skolan passerade en isrink. Inte stor, kanske 15x30 meter, men gott om föräldrar med barn som med varierande framgång kasade runt på skridskor under elljuset. Fler som var ute och rörde på sig alltså. Jag svängde höger, genom grinden och ut bakom badhuset. Mellan badhuset och kulturhuset finns en liten idrottsplats. Löparbana med gräsplan i mitten, inget konstigt. Under vår och sommar har jag sett folk igång där, typexemplet små tjejgäng som gått med stavar på löparbanan och tjattrat mer än de de facto gått effektiv stavgång, men ändå. Tror ni inte det var ett par stycken ute nu också? I snön? Och inte nog med det, ett par med barn, ungen kanske 7-8 år, joggade, om än långsamt, i normal vinterklädsel också runt på den snötäckta (och märk väl, inte skottade) banan.
Ljuset från badhuset rann ut över den vita marken och när jag kastade öga in i lokalen såg jag gott om folk i sagda etablissemang. Alla med badmössa. Noterade detta utifall det skulle bli aktuellt med ett besök någon gång framöver. Vid en resa till norra Italien för många år sedan bodde vi på ett område där badmössa var obligatoriskt vid poolbad så vi köpte dessa modeaccesoirer för ett tillfälle. Jag undrar om de finns kvar... Nå! Jag var ju på väg hem och vek vänster utanför badhuset vid kyrkogården och började så smått planera för min förkylningskur och lite käk efter att ha kommit till min lägenhet. Tro det eller ej, men på den korta bit jag hade kvar hem möter jag ytterligare en joggare, denna gång en man, som gör sitt bästa för att kämpa mot kylan. Allt detta, på en och samma kväll. Jag är mållös.
Så nu vet jag. Det är i trakterna runt badhuset och idrottsplatsen de håller till, motionärerna i Płońsk. Kan ju vara bra att veta om jag vill ha sällskap någon gång. Kan ju också vara bra att veta om min önskan är den precis motsatta. Vilket är mer troligt.
I onsdags var det kallt igen. Det hade snöat ett par centimeter under natten och temperaturen lång strax under noll. På tisdagen hade jag glömt mitt nässpray hemma, så jag hade suttit och flämtat större delen av dagen, men det hade gått hyfsat bra ändå, jag hade varit med om värre. Dagen innan dess, måndag, hade jag bestämt mig för att jag var frisk efter de två julveckornas förkylning inklusive röstbortfall så jag gick till gymet och nötte löpande trekvart och cykel en halvtimme. Det kändes skitbra! Onsdagen var dock lite knepig, nästäppan hängde i och framåt eftermiddagen var jag trött och hängig. Skulle förkylningen komma tillbaka, det vore väl onödigt? Mitt nasala tillstånd gjorde att den enda flaska Otrivin jag hade började dra sig mot botten så jag bestämde mig för att traska förbi Apoteket på vägen hem. De har inte Otrivin Menthol i Polen utan bara vanliga, men i brist på annat fick det gå. Döm om min förvåning när jag på den lilla sidogatan där farmaceuten håller till blir omsprungen av tre tjejer i full vinterjoggutstyrsel! De pratade glatt med varandra, hade inte det längsta löpsteget, men de var ute och sprang! Det kan faktiskt ha varit första gången jag sett någon annan springa på vintertid sen jag kom hit. Kul!
Efter förrättat värv, köpte även ett paket Hot Active, en sorts pulver man löser upp i varmt vatten och dricker vid förkylning, det innehåller paracetamol bl.a. och har en märklig smakblandning av citrus, sött och beskt, var det dags att gå hemåt. Jag tog vägen om skolan, mer som omväxling, och döm om min förvåning när jag bakom skolan passerade en isrink. Inte stor, kanske 15x30 meter, men gott om föräldrar med barn som med varierande framgång kasade runt på skridskor under elljuset. Fler som var ute och rörde på sig alltså. Jag svängde höger, genom grinden och ut bakom badhuset. Mellan badhuset och kulturhuset finns en liten idrottsplats. Löparbana med gräsplan i mitten, inget konstigt. Under vår och sommar har jag sett folk igång där, typexemplet små tjejgäng som gått med stavar på löparbanan och tjattrat mer än de de facto gått effektiv stavgång, men ändå. Tror ni inte det var ett par stycken ute nu också? I snön? Och inte nog med det, ett par med barn, ungen kanske 7-8 år, joggade, om än långsamt, i normal vinterklädsel också runt på den snötäckta (och märk väl, inte skottade) banan.
Ljuset från badhuset rann ut över den vita marken och när jag kastade öga in i lokalen såg jag gott om folk i sagda etablissemang. Alla med badmössa. Noterade detta utifall det skulle bli aktuellt med ett besök någon gång framöver. Vid en resa till norra Italien för många år sedan bodde vi på ett område där badmössa var obligatoriskt vid poolbad så vi köpte dessa modeaccesoirer för ett tillfälle. Jag undrar om de finns kvar... Nå! Jag var ju på väg hem och vek vänster utanför badhuset vid kyrkogården och började så smått planera för min förkylningskur och lite käk efter att ha kommit till min lägenhet. Tro det eller ej, men på den korta bit jag hade kvar hem möter jag ytterligare en joggare, denna gång en man, som gör sitt bästa för att kämpa mot kylan. Allt detta, på en och samma kväll. Jag är mållös.
Så nu vet jag. Det är i trakterna runt badhuset och idrottsplatsen de håller till, motionärerna i Płońsk. Kan ju vara bra att veta om jag vill ha sällskap någon gång. Kan ju också vara bra att veta om min önskan är den precis motsatta. Vilket är mer troligt.
Kommentarer
Skicka en kommentar