Tüskens förbannelse

Ja. Jag är ordningsam. Ja. Jag är strukturerad. Ja. Jag har ordning i Outlook med hjälp av mappar, undermappar och arkiv. Ja. Jag har blivit kallad strukturfascist. Jag trivs med detta. Jag vill ha ordning och reda, jag vill veta var jag har grejerna, jag vill kunna hitta det jag letar efter. Som regel gör jag också det, allt frid och fröjd. Det finns ju dock några baksidor av det här myntet, det förstår ni redan, ni är ju intelligenta varelser. Låt mig redogöra för några av dem:

1. Det är lätt att tro att man är allsmäktig. Alltså, jag vet ju hur saker ska göras, jag vet ju hur saker görs bäst, jag vet vad som är effektivast, det vill säga jag vet vad som är rätt. Jag vet hur man ställer besticken i diskmaskinen, hur man hänger en skjorta på en galge, hur man backar in bilen, hur man knyter en rosett, hur kaffekopparna ska stå i skåpet, hur man mäter upp kaffepulver, hur man tänder i brasan, hur man öppnar grinden till källaren, vilka skor som passar bäst, hur man borstar tänderna effektivast, hur man drar upp en rullgardin, hur man vaknar, hur man äter hur man lever hur man andas hurmanär vemmanär alltihelajävlavärldenblirmanbästpå. Och det är ju en sak. Så länge man vet det själv är det ju inga problem. Det är när man försöker dyvla på det på andra det blir bekymmersamt, för att inte tala om när man börjar försöka övertyga omgivningen om att de har fel. För själv vet man ju vad som är rätt. Dags att se upp.

2. Frustrationen när de du ska samarbeta med inte är likadana kan bli överväldigande. Du tycker ni är överens, ni har bestämt hur ni ska göra, hur ni ska arbeta, vilka riktlinjer som gäller. Men när livet inte är en tågräls och går rakt framåt, då improviseras det, då ändras spelreglerna, då gör man lite som man själv vill eftersom förutsättningarna blev annorlunda? Va?! Så kan man väl inte göra? Ska man inte sätta sig ner och hantera det här? Och vänta lite, det vi sa igår byggde ju på vad ni berättade, glömde ni något? Hur tänkte ni då? Ja jösses, ska man få något ordentligt gjort får man göra det själv.

3. Strukturporren smittar inte sällan av sig i en förmåga att formulera sig, uttrycka sig. Tro fan det, man vill ju ha ordning i instruktionerna, i informationen, i uppmaningarna och i förklaringarna. Så mailen blir långa, de blir överdrivet beskrivande, de blir genomtänkt formulerade och de blir i fem fall av tio oläsliga, eller i alla fall olästa. Så många gånger jag har skickat förberedande pm inför ett möte, brottats med texten i timmar innan jag skickar iväg, men ändå får förklara samma skit muntligt väl på plats på mötet. Jag har fått beröm också, men de gånger budskapet inte gått fram väger lika tungt. På sista tiden har jag till och med blivit uppmanad att korta ner mig, att inte ta i så.

Utifrån punkt 3 här borde jag väl ja slutat redan för flera stycken sedan, men det är en sak till i detta ämne jag behöver lufta. Inte helt lätt med tanke på att jag inte vill hänga ut någon på jobbet, det har jag ju lovat. Men det är som så, att nu med ny platschef börjar vi självklart jobba på lite nya sätt, det är nya idéer som ska in, det blir ett lite annat klimat och så, det har jag talat om förut. Det för också med sig en annan form av struktur med ett behov av strukturering i vissa fall, och vem kliver in då om inte den lille Krauten? Det blir ju liksom naturligt så. Jag har ingen aning om huruvida det är vare sig behövt eller efterfrågat, men för mig är det det och ingen har protesterat hittills. Kanske är man glad att någon tar tag i det, kanske bryr man sig inte, kanske ser man inte behovet, kanske låter man mig bara hållas. Men det händer en annan grej i kölvattnet av detta, något som absolut inte är meningen som resultat av lite ordnung.

Helt plötsligt verkar alla tro att a) jag vet allting om de frågor jag skapar en struktur kring b) jag dessutom är ansvarig för det mesta som rör dessa frågor och ska fungera som kundtjänst/informationshub. Så är det givetvis inte. Jag samlar ihop information och presenterar den samlat och koncentrerat. Det är inte samma sak som att jag har detaljkunskap. Om jag är duktig på att konstruera drivbänkar betyder inte det att jag dels vet allt om vad alla odlar i dem, dels är ansvarig för om tomaterna ruttnar eller bönorna torkar. Jag kanske kan hjälpa till att ge en bra bild av vad som hänt dock. Med tillhörande diagram.

Nu ska det sägas att jag på ett möte i veckan fick information som klargjorde en del varför ovanstående uppstått. Att jag inte vetat om det tidigare har givetvis spätt på frustrationen och man kan hoppas på bättring hädanefter, just med avseende på förståelsen, men jag tror ändå att jag kommer få fortsätta lida för att jag tar på mig att styra upp saker när jag märker att andra inte gör det, eller i alla fall inte gör det på rätt sätt. Visst får jag skylla mig själv, men jag kan inte låta bli att tänka på de som har förmågan att glida med istället. De som hittar sådana som jag och som vet att haka på där och använda situationen. Jag hyser ett visst avund till dessa. Fast de ju gör fel.