Bergmanveckan 2018: 26/6 - Vi går ut hårt!

Dagen innehöll fyra programpunkter som krävde viss logistik och planering vad gällde transporter och mat. Utav oss två går jag på betydligt fler grejer än Lotti och idag skulle hon bara med på kvällsprogrammet. Efter frukost åkte jag därför ensam till Dämba och Bergmans privata biograf. Klockan 10 skulle jag se Skammen från 1968. Salongen har 15 stolar men bara 14 bokningsbara. Den stol där Ingmar själv oftast satt får inte användas. Solen hotade med att vara framme lite mer idag och utmed husväggen var det skönt i väntan på att få komma in. Övriga gäster från såväl Colombia som Storbritannien delade salongen med mig när vi stängde ute solen och i mörkret satte oss att uppleva krigsscenerna inspelade på Fårö.

Det var något speciellt att sitta där. Ett ställe man sett så mycket på bild och i dokumentärer. Inte omöjligt eller unikt på något sätt, vart år öppnas den ju i samband med den här veckan, men ändå. Bakom grannmuren låg huset från Scener ur ett äktenskap och i stolen bredvid mig hade mannen själv suttit så många gånger. Jag har lätt för att ta till mig dessa fysiskt närvarande signaler för att känna lite extra och bli närvarande. Saker och ting blir väldigt påtagliga och reella. Jag är glad att vi bokat flera föreställningar här. Med på visningen var regissören och huvudrollsinnehavaren från Unga Astrid som vi såg igår och jag har passade på att tacka igen och även resonera lite kring likheterna i slutet mellan denna och Bergmans Nära Livet. Möjligheten att komma så nära de konstnärliga krafterna måste vara en av de absoluta styrkorna av denna vecka.

Väl ute i solljuset igen efter de tuffa scenerna i filmen åkte jag tillbaka till campingen och ställde bilen för att direkt promenera till Sudersandbion för visningen av Fårö dokument (70). Vi var inte jättemånga som bänkade oss klockan 13 för att se denna dokumentär Bergman gjorde för att visa på förhållanden som de boende på ön behövde hantera. Han må ha lovat att aldrig göra politisk film men den här är i så fall ett undantag. Önskar underläge gentemot resten av Gotland och fastlandet är tydlig och även om eviga frågor såsom bro istället för färja, för lite pengar till utflykter med skolan och att det lokala postkontoret hotades av nedläggning så målas en intressant bild upp av en befolkning som inte vill isoleras men inte heller för den skull förlora sin särart. Det är som vanligt David mot Goliat.

Lotti, som promenerat, handlat, solat och slappat under tiden jag varit borta hade nu maten klar i den lilla tidslucka på en knapp timma jag hade innan nästa visning i samma biograf. Lite pasta och kaffe och småsnack och innan jag visste ordet av satt jag på nytt i salongen och blev introducerad till dokumentären Bergman -Ett år, ett liv av dess producent, som vi faktiskt såg redan förra veckan i Göteborg. (Filmen alltså, inte producenten). Nu var speakerröster på engelska, liksom skyltarna vilket gjorde till en kul jämförelse. Det var alldeles tydligt att en del lustifikationer, såsom Gösta Ekmans  kommentar om Bergmans pung, gick till viss del förlorad i översättningen då de engelsktalande gästerna bredvid mig inte skrattade lika hjärligt som den svenska delen av publiken. Ladan var varm och jag förbannade lite att jag inte tagit med mig vattenflaska men kanske lika bra det, vem vill bli nödig mitt under en film? På väg ut sprang jag på Gunnar Bolin som driver Bergmanpodden i Sveriges Radio och frågade om liveinspelningen i morgon tarvade biljett. Det gjorde den inte men Bolin trodde inte det skulle vara ont om plats, starttiden var nämligen identisk med avspark Sverige -Mexiko i fotbolls-vm. Kanske lite illa timat men någonting säger mig att det är två olika publiken.

Jag tog raska steg mot bilen igen och plockade upp Lotti för att åka till Bergmancenter och se Marie Nyreröds nya dokumentär om Gun Bergman, en av hans fruar och kanske den som gjort mest avtryck i flera av hans mest kända verk. Den Obesegrade Kvinnligheten heter den och skildrar med hjälp av hennes och Bergmans nu vuxna barn en sympatisk bild av såväl förhållande som föräldraskap och familjeliv. Ingmar Jr var på plats för en q&a efteråt som bjöd till än mer fördjupning i ämnet. Jr är inte alls i branschen utan utbildade sig till pilot. Det blev muntert i cockpit den dagen han fick en andrepilot som hette Lars Norén...

Fyra filmer på en dag är en bra dag och logistiken fungerade väl, något som jag givetvis har Lotti att tacka för. Innan vi for tillbaka tog vi en sväng om kyrkan och besökte hans grav. Han ligger där med sin sista hustru, sin livs stora kärlek. Jag är glad att vi sparade besöket till denna kväll istället för att som så många andra gå dit efter invigningen. Tillbaka vid tältet och efter lite kaffe och smörgås blev avslutningen väldigt passande då dimma och sjörök gled in från havet. Det är nästan så man tror att den gamle dämonen inte släppt taget om sitt Fårö än.