E45 - Vägledande beläggningstaktik?

I december 2012 invigdes, efter åtta års byggnation med varierande grad av inverkan på framkomligheten, den nya E45 mellan Göteborg och Trollhättan. Gamla idiotiska 45:an med stoppljus, 50-70-90-70-90-hastigheter var ett minne blott och från Lilla Edet kunde vi plötsligt vara i Göteborg på 10-15 minuter kortare tid än vad vi var vana vid. Det hade varit långt, mödosamt och tålamodsprövande, men nu var det klart. Visserligen var det två etapper som inte blev utbyggda på grund av pengabrist (370 miljoner), vägen genom Göta, strax söder om Lilla Edet samt Torpabron, några kilometer norr om. Många ögonbryn har höjts över detta och man kan ju fundera på varför man valde att prioritera bort just dessa, men det är vad det är och vi får väl hoppas att det åtgärdas i en framtid. För oss i Lilla Edet stör det inte nämnvärt, när man ska till Göteborg är det bara Göta-delen man drabbas av och det är precis när man lämnar Edet, så man hinner liksom inte få upp farten...

Startdatum var officiellt 9/12 och som traditionen bjuder kunde man springa ett lopp dagen innan på den orörda asfalten, något jag och Lotti givetvis gjorde. Det var 10 grader kallt, men soligt och torrt så det gick bra. Själv var jag väldigt nöjd med mina 1:02:32, Lotti på 57:41 var som vanligt inget att göra något åt.
Ganska snart efter invigningen kom ett informationsbrev hem i lådan som berättade om projektet, vad man gjort, hur mycket grus som gått åt, hur många älgar som numera mår bättre med mera, bla, bla, bla. Vad de också berättade var att de efter årsskiftet minsann skulle fortsätta med vägen. Da Fuq? De var ju färdiga? Nja, inte riktigt. Nya E45 var att betrakta som en IKEA-möbel, när den använts ett tag behövde skruvarna efterdras lite liksom... Vallar skulle planteras och beläggning förstärkas, bland annat. Efter några månaders körande begrep man varför. Den nya beläggningen slets hårt och det var både skadat och slitet på sina ställen. Med en uppgiven suck inombords accepterade man att det skulle bli vägarbeten igen, just när man vant sig vid hur geschwint det nu gick.

Härom veckan, på väg hem en dag, var det dags. Skyltar var uppsatta, E45 mellan Älvängen och Göta avstängd 19/5 - 19/6. Ja jösses. In på de gamla vägarna igen, fast bakom lastbilar, vittne till idiotomkörningar. En hel månad... Dessutom, avspärrningarna varierade från eftermiddag till morgonen efter. Ena dagen sväng vänster, nästa höger. Ena dagen kör av i Älvängen, nästa i Grönnäs. Jag tyckte väl att de stängde av lite väl mycket, att de kunde ta det i etapper mer och ge oss maximalt nyttjande av vägen, men nu, när de sedan igår öppnat upp igen (känns som en vecka tidigt!) så slog det mig; de har gjort detta fantastiskt smidigt och smart. Jag har inget belägg för detta, men så här upplever jag upplägget:

  • Man stängde av en lång sträcka för att helt enkelt få jobba ostört över hela området och därmed koncentrera sig på det och inte på trafikomläggningar på själva sträckan.
  • De omläggningar som blev var helt variabla beroende på rådande trafikläge.
  • Man har mycket smart valt att göra beläggningsarbeten på rätt sida vägen beroende på tid på dygnet. På morgonen jobbar man med filen för trafiken som går UT FRÅN Göteborg och på eftermiddagen med den som går IN MOT stan. På så sätt stör man trafiken minimalt.
Någon har varit smart på Trafikverket, någon har tänkt till. Nu är de inte färdiga med hela sträckan än, jag kan mycket väl få äta upp det här inlägget, men än så länge: passa på. Det ni upplever nu är en Jochen i form av ganska nöjd trafikant. En raritet i den asfalterade faunan, på min ära.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden dag för dag: 2 september - Jäkkvik till Luvtavrre

Kungsleden 2016: Att få ligga bra

Kungsleden 2016: Jakten på tält