Det är då själve fan...

Vilken jävla genomklappning. Efter ett antal löprundor med bra klipp i steget och ett tempo jag varit löjligt nöjd med så gav jag mig ut för att avverka 50 minuter i bekvämt tempo. I veckan sprang jag 8,4 km på 48 minuter så jag ritade upp 9 km på kartan och drog iväg.

Nu sitter jag och eftersvettas och undrar vad som hände. Trögt, ont på gränsen till krampkänning i vaden och flera gånger under rundan antydan till illamående. De sista fem minuterna gick jag, helt färdig! Det här var inte vad jag behövde mentalt inför seedningsloppet om två veckor.

Beslut: inte springa två dagar i rad före loppet. Ge kroppen chans att återhämta sig, att gå sönder vinner ingen på.

Resultatet? 8,33 km. Snitt 6:01.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!