Helguppdatering
Kort om helgen. Kom hem, hyfsat laddad för att springa seedningsloppet för Göteborgsvarvet. Vaknade på lördag morgon med en förkylning som satt sig överallt i kroppen, som en bakfylla som inte kunde bestämma sig. Jag bestämde mig nog redan på lördagen, men när det inte var avsevärt bättre på söndagen var det bara att gilla läget.
Här kommer nu en intressant förändring mot - säg för ett åt sedan. Då hade detta varit ett massivt nederlag, jag hade surt skyllt på allt och alla och högst troligt hade jag också lagt ner löpträningen för en tid eftersom det ju ändå inte är någon idé, det går ju ändå åt helvete. Visst, klart jag är besviken nu också, men jag låter inte den här förändringen i planerna ta över och förstöra för mig. Målet var inte detta lopp, målet är GV den 12/5. Så det jag gjort för att förbereda mig inför seedningsloppet kommer alltså att vara till nytta för den stora utmaningen i maj. Du anar inte hur skönt det är att komma till denna insikt.
Förkylningen ställde till det över lag i helgen. Vi gick visserligen på operan, men helt avslappnad kände jag inte att jag kunde vara. Det var svårt att koncentrera sig hemma på arbete med konståkningsförbundet och räkningarna, och jag kom inte ut i det vackra vädret som jag hade velat, men det har ändå varit skönt att vara hemma. Susanna och Mattias tittade in, Manfred äger Rockband som aldrig förr och Herman sliter livet ur sig i snöiga Luleå. Och min vackra Lotti står i centrum för allt. Som vanligt.
Nu väntar två veckor i Polen innan det är dags för hemfärd, påsk och en livslång dröm: En vecka i Skottland med sjöar, kust, whisky och slott. Ser jag fram emot det?
//Jochen
PS. Tupparna undrar du? Så här ser de ut, mormors längst bak, visst ser det ut som om han är glad att ha fått en kompis?
Här kommer nu en intressant förändring mot - säg för ett åt sedan. Då hade detta varit ett massivt nederlag, jag hade surt skyllt på allt och alla och högst troligt hade jag också lagt ner löpträningen för en tid eftersom det ju ändå inte är någon idé, det går ju ändå åt helvete. Visst, klart jag är besviken nu också, men jag låter inte den här förändringen i planerna ta över och förstöra för mig. Målet var inte detta lopp, målet är GV den 12/5. Så det jag gjort för att förbereda mig inför seedningsloppet kommer alltså att vara till nytta för den stora utmaningen i maj. Du anar inte hur skönt det är att komma till denna insikt.
Förkylningen ställde till det över lag i helgen. Vi gick visserligen på operan, men helt avslappnad kände jag inte att jag kunde vara. Det var svårt att koncentrera sig hemma på arbete med konståkningsförbundet och räkningarna, och jag kom inte ut i det vackra vädret som jag hade velat, men det har ändå varit skönt att vara hemma. Susanna och Mattias tittade in, Manfred äger Rockband som aldrig förr och Herman sliter livet ur sig i snöiga Luleå. Och min vackra Lotti står i centrum för allt. Som vanligt.
Nu väntar två veckor i Polen innan det är dags för hemfärd, påsk och en livslång dröm: En vecka i Skottland med sjöar, kust, whisky och slott. Ser jag fram emot det?
//Jochen
PS. Tupparna undrar du? Så här ser de ut, mormors längst bak, visst ser det ut som om han är glad att ha fått en kompis?
Kommentarer
Skicka en kommentar