Jag har varit i Moskva. Det är jag väldigt glad för, då det varit en stad som på något sätt lockat mig under många år. Jag vet inte varför, kanske för att den varit stängd och liksom långt borta i ett land som man visste så lite om. Men det kan också ha att göra med att min mormor varit där. Hon var där när det var stängt, på en pensionärsresa, långt före sin tid. Hon kom hem med lite av varje, bland annat en porslinstillbringare i form av en tupp. Huvudet går att ta av för att fylla på bringaren och man häller genom näbben på den. Den står på min spiselkrans hemma. En av de saker jag behållit för att minnas min älskade mormor, som jag saknar väldigt mycket, fortfarande.
Resan var årets huvudstadsresa i den fina tradition vi har tillsammans med våra vänner från Stenungsund, en europeisk huvudstad per år under en långhelg på våren, bara vi, inga barn. Tror detta var 16:e resan och det kan mycket väl ha varit en av de bättre. Kanske var det så att förväntningarna inte var speciellt höga, en stad som halkat efter i utvecklingen och som man hört är korrumperad och farlig men vi kom dit och möttes av organisation, ordning & reda och trevliga människor som var stolta över sin stad och som mer än gärna berättade vad de tyckte om den och om dess historia. De verkade helt enkelt vilja nyttja möjligheten att få säga vad de tycker.
 |
| Bolsoj |
 |
| Röda Torget |
 |
| Gubbe på GUM |
 |
| Borjst och saltgurka |
 |
| Jungfru Maria Bebådelsekatedral |
 |
| I väntan på Lenin |
Vi gjorde allt man ska göra, vi promenerade på Röda torget, tittade i butikerna på GUM, åkte i den vackra tunnelbanan, åt Borsjt på Café Pushkin, var i Vasilijkatedralen, i Kreml, vi hälsade på
Lenin där han låg och vi drack vodka. Vi försökte gå på Bolsojteatern, men fick inte biljetter. På Kosmonautmuséet blev känslan lite meta när guiden mitt i all denna vetenskap började prata om att man inte vet vad som finns där ute och att kosmos gör saker med folk blandat med lite vidskeplighet, men hon ville väl. Jag gick inte in i den debatten... Vi gick på cirkus och såg cyklande brunbjörnar vilket kändes kluvet, men där fanns också den roligaste clown jag sett på länge.
 |
| Ett av tre olika golv i manegen under kvällen |
 |
| Finalen, med fontän och laserljus |
Så, Moskva var fantastiskt, sällskapet det bästa och vädret på vår sida det också. Ändå var jag högst troligt inte det trevligaste resesällskapet. Av någon anledning kom en melankoli över mig som inte riktigt släppte under hela resan även om den tog pauser då och då. Jag vet inte varför, det fanns ju ingen anledning till det egentligen, men det där råder man ju inte riktigt över jämt, eller hur? Jag undrar om det hade med mormor att göra? Kan sådant liksom flyta upp till ytan om det triggas av omgivningarna? Vid Röda Torget ligger en liten kyrka precis vid ingången och det var mässa när vi gick förbi den och vi gick in för att lyssna/titta. Där var fullpackat så jag kom inte in i mitten utan höll mig utanför i galleriet. Plötsligt fick jag för mig att köpa ett litet ljus, tända det i en av ljusstakarna och skänka en tanke (och ja, jag pratade tyst för mig själv) till min mormor. Stina Hallgren, född Johansson, från lilla Herrljunga har varit här, på torget, och förundrats över det hon såg, säkert mer än vad jag gjorde nu. Men här, i detta var vi tillsammans och upplevde den ryska huvudstaden. Jag påstår inte att jag fick någon parapsykologisk kontakt med andra sidan, men jag kände att jag ville tänka på henne där och då, so shoot me.
Jag är nu tillbaka i Plonsk och veckan har rivstartat. Bekymmer, personliga samtal och problemlösning står på schemat. Det är på riktigt nu, Svenne, smekmånaden är över. Dags att visa att jag är chef och att jag gör skäl för lönen. Det är nu det börjar, det är nu resan börjar. Jag är redo.
Prisindex:
Multivitaminjuice, 2 l: 7:-
Müslimix, 500 g: 6:-
Glass, 900 ml: 14:-
Banan: 11:-/kg
Filmjölk, 1 l: 6:-
Skivad ost, 300 g: 13:-
PS. Vi var på marknad i Moskva också (en del av traditionen). Där hittade jag en porslinstupp (en antikvitet enligt säljaren) som jag prutade ner till halva priset. Min vackra hustru tyckte det fortfarande var för mycket för en prydnadstupp, men när jag kommer hem i helgen ska den få flytta in på spiselkransen bredvid dess större landsman. Så kan de stå där tillsammans i Lilla Edet på samma sätt som jag och mormor för några dagar sedan stod tillsammans i Moskva.
Kommentarer
Skicka en kommentar