Cinque Terre 2014, Dag 3: Kiss me goodnight

Vi har bott på detta hotell i München förut, förra året på väg hem från Italien. Då flöt det på mycket bättre, både med restaurang och wi-fi, så tveklöst var man lite besviken nu. Deras fina frukost uppvägde en del av det, inte minst deras korvar...

Vem behöver ägg & bacon?
Men va fan, det är bara att bryta ihop och komma igen. Nu var det lördag och cirka 70 mil kvar, gasen i botten. I några kilometer. Stau... Jag tror att det vi lär oss av detta är att om du ska åka i början av augusti, åk inte på helgen. Ta omaket med fler lastbilar på vägen, det här är nämligen starten av tyskarnas och andra européers semester och alla [ALLA] ska iväg. Detta förstod vi av trafikradion i Tyskland denna dag och även om det började hyfsat var vi snart i samma läge som igår. Från början hade vi ETA ca kl 15:00, när vi kom till Brennerpasset var det 16:00 och innan vi ens var i Italien 17:00. Vid Brenner ringde vårt hotell. "Hej, när kommer ni?" "Vid 16 tror vi!" "Fint, då ses vi, ring oss när ni är i La Spezia". Klockan 17:10 ringde de igen. "Hur går det?" "Vi står still i trafik, 10 km från La Specia" "Ok, ring oss när ni kommer fram". 18:10 anlände vi till den bilfria staden och där stod en polis och undrade vad vi tänkte göra. Jag förklarade att jag skulle ringa vårt hotell eftersom de hade en parkering åt oss, varvid polisen frågade vilket hotell det handlade om. När jag sa att det var Alla Marina sken hon upp, och viftade till sig två unga herrar som glatt kom fram och hälsade. Vi fick följa dem in på de trånga och slingriga gatorna i den lilla staden Riomaggiore men innan de satte sig i sin bil tittade de på min 320 GT och såg skeptiska ut. Jag fick för mig att de trodde den skulle vara för bred och i viss mån hade de rätt. Jag fick till slut, efter färd upp och ner och i kringelkrokar halvt fickparkera på vänster sida och i uppförsbacke bakåt och trots att jag stog så nära väggen att jag fick åla mig ut stod jag på linjerna på andra sidan, inte innanför. Jag råkade också visst backa på bilen som stod där, men killen bara ryckte på axlarna. Jag tror han var mer intresserad av den blonda italienska skönhet som stod i trädgården intill och duschade efter vad jag tolkade som ett bad.

De båda grabbarna hjälpte oss med väskorna (dvs, de drog/bar dem) till hotellet och när vi klev in i vårt rum var alla timmar i bilen som bortblåsta. Ett superfräscht rum med AC, wi-fi, modernt bad/dusch och tom ett extra rum där någon kunde sova i bäddsoffa. Utanför fönstret har vi hamnen precis nedanför och till vänster, max 20 meter från vår dörr, Medelhavet. Vi har inget att klaga på.


Idag är sista dagen på en festival i staden, en sorts stadsfest helt enkelt. Folk står och pratar på gatorna, det är levande musik i varje hörn och en scen i hamnen. Hotellvärden rekommenderade två restauranger för fisk och skaldjur men trodde det kunde vara svårt att få bord ikväll. Han informerade enkelt om staden, vandringsleder och lite annat, tog emot betalningen ("We prefer cash") och pep iväg.
Jösses vad skönt det var att vara framme. Jag anslöt till wi-fi och kollade snabbt av mailen innan vi drog på oss badkläderna och gav oss ut.

Vi hade kommit till hotellet via bakdörren, men nu gick vi ut på framsidan. Den kom ut bokstavligt talat mitt i uteserveringen på en av de restauranger vi fått oss rekommenderade, Dau Cila. Vi nöp tag i en kypare och frågade om vi kunde få boka bord för två lite senare och det gick utmärkt, 21:15 var vi välkomna. Vi var rätt hungriga redan, det enda vi mer eller mindre fått i oss efter frukosten i München var en panino med skinka på ett rastställe utanför Parma. Vi fick dock vänta ett par timmar till och tillbringade den tiden med att vandra runt i staden och bekanta oss med den. Det går ju rätt fort, den är ju inte stor, men det är ändå gott att ha lite koll på vad som ligger var. Det började redan samlas folk på restaurangerna och vi fann affärer som sålde frukt. Vi bestämde att köpa med oss till rummet lite senare.


Efter att ha irrat runt lite, hittat turistinformationen så vi visste var vi skulle köpa våra CT-kort i morgon, travade vi iväg till stranden. Den är inte stor och den ligger en liten promenad bortanför hamnen. Flera badade i hamnen, men vår värd rekommenderade inte det. Stranden består av släta, mjuka, platta grå stenar. Vattnet är kristallklart, härligt salt och ljummet. Vi hade kunnat ligga kvar hur länge som helst om vi inte varit så hungriga. I berget ovanför rullade tågen förbi och vi fullkomligt sprudlade av lust att hinna göra så mycket som möjligt av våra dagar här. Fem nätter, fyra dagar. Hur ska vi hinna???

Efter ombyte var det så äntligen dags för mat. Restaurangen var en fullträff. Spagetti med ansjovis följt av tonfisk för mig. Avslutades med espresso och grappa, självklart som kask, inte snaps.


Så är vi då äntligen här. Vykorten ljuger inte, det ser ut precis så. Vi tog en liten promenad till efter maten så att Lotti skulle få ihop sina steg för dagen och vågade oss in i gränder och prång. Festen pågick fortfarande i de centrala delarna men ett par nivåer upp var det lugnt. Några italienare åt på en liten restaurang, ett par grabbar spelade fotboll mot en mur och ett äldre par satt i den ljumma sommarkvällen på en bänk med bergen och kullarna som fond. "Buona Sera", hälsade de och vi hälsade tillbaka. Buona Sera, indeed.

 
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden dag för dag: 2 september - Jäkkvik till Luvtavrre

Kungsleden 2016: Att få ligga bra

Huvudstad 2014, Balkan, 29/4: Kvardröjande öststat