Prometheus

Att jag inte är ett fan av Noomi Rapace torde vara allmänt känt för de som följt mig någorlunda. Jag tycker hon är rent usel som skådis just för att det är så tydligt att hon gör just det, skådespelar. Hennes agerande ligger alltid utanpå, verkar aldrig liksom gå på djupet. Lägg därtill en besynnerlig förmåga på att vara usel på engelskt uttal, så  har du ungefär min bild av henne klar.

Om vi till detta adderar mitt gillande över Alien-serien av filmer så var det med blandad förtjusning jag tog emot nyheten att Sir Scott skulle göra en prequel och att han bestämt sig för att frk Rapace skulle få huvudrollen i den. Det som skulle kunna bli så bra... När jag sedan läser ett patetiskt uttalade i Empire om att hon såg Alien när hon var 13 år och att hon redan då fascinerades av S Weaver och hennes starka kvinnliga karaktär och vad den betytt... bla bla bla. Pfft! Efterkonstruktion säger jag.

Nåväl. Som av en händelse (faktiskt) kom det sig att jag idag slank in på bion här i Lilla Edet för att nu se denna film i 3D och på själva premiärdagen. Jag tänkte inte låta NR ta den upplevelsen ifrån mig.

För mig är Alien det outtalade. Det mörka, det obegripliga, det oförståeliga. Just att man inte får svaren, att man lämnas i sticket med så många frågor när eftertexterna börjar rulla. "Men vänta lite..." "Hur var det med..." "Men såg jag inte..." "Kommer inte den där..." Det var därför lite knepigt att veta att Scott nu skulle göra en film som skulle utspela sig före den första filmen. Skulle magin försvinna i samband med att man fick veta varifrån allt det här onda kom? Ville jag verkligen veta det?

Alltså: Prometheus är namnet på skeppet som efter drygt två år kommer fram till sin destination, en planet i ett solsystem likt vårt eget där man av olika (inte helt logiska) anledningar tror att svaret på frågan "varför är vi här" ska finnas. Man är ute efter "ingenjörerna", mänsklighetens skapare. Den troende Shaw (Rapace) och hennes gäng ger sig ut i rymddräkter, skeptiskt påhejade av Weyland Corps representant, Vickers (Theron). Jag ska inte berätta för mycket, men jag tror ni fattar att de hittar lite mer än vad de hade räknat med.

Filmen är skitsnygg och väl berättad, det är det inget snack om. Den typiska uppbyggnaden av spänningen som hör ihop med varumärket finns där, styrkan decimeras precis i den takt den ska och desperationen växer i lagom takt under de dryga två timmarna i biosalongen. Jag tror att om man som Alien-vän sätter sig ner med ett öppet sinne så kommer man inte bli besviken. Scott flirtar tillräckligt mycket med oss för att vi ska bli nöjda, såväl i övergripande saker som sammansättningen av besättningen på skeppet till den där vita vätskan vi känner så väl till. Samtidigt skruvar han till Facehugger-biten liksom de små magproblem som dessa filmer så gärna förknippas med. Han följer med tiden helt enkelt och det är tydligt att han vet vilka som är en stor del av publiken.

Jag sitter på [hel]spänn större delen av filmen. Jag gillar den. Det är en liten passage innan den stora upplösningen som känns lite väl beskrivande och den bidrar till ett tapp i tempot, men avslutningen väger upp det tycker jag, även om den balanserar precis på gränsen för vad som är tillåtet vad gäller att öppna för ännu en film i serien. Få filmer är perfekta, inte heller denna, men den är väl värd ett biobesök, lova mig att ni ser den på bio innan ni köper den på bluray.

3D-hanteringen är snygg. Inga typiska "peka mot kameran"-scener utan tekniken används för att skapa djup, såväl i rymd som i övriga miljöer. Jag gillar 3D.

Rapace då? Tja, hon slås med hästlängder skådespelarmässigt av framför allt Fassbender, men även Theron. Idris Elba lyckas mycket duktigt att undvika att bli en Cuba Gooding Junior i Pearl Harbor, vilket han ska ha all cred för. Jag får dock erkänna, om än motvilligt, att Rapace tar sig. Hon övertygar fortfarande inte i sin karaktär, hon bär fortfarande rollen utanpå på samma sätt som hon gör med rymddräkten, men att hon kommer undan med det gissar jag är helt och hållet Ridley Scotts förtjänst. En bra regissör plockar fram det bästa hos skådespelarna och även om det inte finns mycket att plocka fram ur NR, så ska han ha heder för det han lyckas med. Hennes engelska är dock fortfarande löjligt usel. Läste att hon fick speciallektioner i uttal inför denna film, hoppas hon fick betala dem själv...

Så; gillar du Alien kan du absolut se denna (tro bara inte för ett ögonblick att Rapace är en ny Ripley), jag har svårt att tro att du blir besviken. Har du inte sett de tidigare filmerna ska du i alla fall se den första (helst även den andra) innan du ger dig på denna, annars förstör du bara för dig själv.