Bästa helgen hittills i Polen!
De har äntligen satt igång med att reparera den del av vägen på väg till jobbet som alltid är förenat med stor risk för nedstänkning efter regn. Avrinningen är usel, brunnarna felplacerade och stora hål i vägen vittnar om eftersatt underhåll. När man ska köra över järnvägsspåren måste man i princip stanna och krypa över för att inte a) slå sönder allt under bilen eller b) alla och allt i bilen ska fara runt som i en torktumlare. I morse på väg till jobbet hade de stängt av vägen (till många bilisters förtret) och börjat gräva, fixa, dona. Ska bli intressant att se hur länge de håller på, hoppas att gångtrafiken tillåts dock.
Vi har strålande sommarväder här. När jag kom hem efter jobbet igår vid 19:30 visade termometern på den skuggiga balkongen stadiga 29 grader och i morse var hon bara strax efter 7 när 22 passerades. Riktigt härligt. Sådant väder kunde jag även erbjuda den gångna helgen när Lotti och Manfred kom ner för att hälsa på. Torsdag kväll tog jag firmans bil (vår chaufför hade blivit akut sjuk) och tråcklade mig in till flygplatsen där deras Wizz-plan landade vid 23-tiden. Fröjd och gamman, halva min familj hade kommit på besök. Vi installerade sonen på hotellet och åkte därefter hem till mig.
Självklart jobbade jag på fredagen så jag fick lämna Lotti i lägenheten och dra till Elanders. Hon gick dock och hämtade Manfred senare och efter att de spenderat förmiddagen i min bostad traskade de bort till fabriken och vi gick till den lokala lunchrestaurangen för att äta lunch Plonsk style: fruktkompott att dricka, potatissoppa till förrätt och någon friterad fiskrackare till varmrätt med sedvanlig potatis och kål. 17-åringen i sällskapet var måttligt imponerad, men åt för att göra far glad. På detta blev det en rundvandring i fabriken innan de gick hemåt. Vi kom överens om att de skulle köpa lite glass på vägen, att ha att smaska på när Sverige mötte England i EM på kvällen.
Hemkommen från jobbet var det dags att visa Plonsk! Jag trodde det skulle gå ganska fort, men vi var faktiskt ute och gick i 2 timmar! Jag visade var jag har mina löprundor, var jag handlar, centrum, skolan, fängelset, kebaben, parken med UEFA Fan Zone med mera. Vi avslutade med att köpa 2 kilo jordgubbar för 30 SEK och 1 kilo körsbär för 20 SEK och traskade hemåt bara för att mer eller mindre direkt gå till vår lilla lokala pizzeria Verona där maten föll sonen mer i smaken och pappa fick ett par piwo att svalka sig med. Tre pizzor, två öl, två vatten och en dessert, 300 SEK. Nu vet ni ju att fotbollskvällen inte slutade så bra för Sveriges del, men för mig, att sitta och se på det med glass, jordgubbar och min familj bredvid mig var vad som var viktigt denna dag.
Lördag morgon gick Lotti och jag till hotellet och väckte grabben varefter vi alla tre åt frukost där innan vi äntrade bilen och for till Warszawa. Stan är i lite kaos just nu, EM-zoner överallt kombinerat med att de håller på och gräver upp stan för en ny Metro-linje gör att gps i bilen inte är helt pålitlig. Det är dock alltid gratis parkering på helgerna och då vi var tidigt ute fick vi oss en plats hyfsat nära Kulturpalatset och påbörjade vår dag därifrån. Kulturpalatset var en gåva från Stalin till det Polska folket. Man kan ju undra hur glada de blev över presenten och jag har hört att det finns de i Warszawa som helst skulle vilja riva skiten med anledning av vad det påminner om, andra menar att det är en symbol för staden nu. Möjligt, men det står sju likadana i Moskva... Hur som helst så startade vi med att åka upp till 30:e våningen och glana ut över stan.
Nästa steg var att ta oss till Gamla Stan. Vi hade funderingar på att se "Uprising Museum" men det var på väg att bli en strålande dag, kändes fel att stänga in oss i ett museum några timmar, så vi promenerade Nowy Świat, en bred härlig gata kantad av serveringar och kyrkor mot Gamla Stan. Denna del av Warszawa är från 1200-talet men 85 % av det förstördes under slutet av WWII. Med hjälp av foton och målningar har man dock byggt upp det igen (1945-1966) vilket gör att man kan diskutera huruvida den är gammal eller ny, men arbetet har i alla fall renderat en plats på Unescos Världsarvslista, och det är bra gjort, det ska man säga. Ett bekymmer är ju att det nu är jämngammalt över hela området så det renoveringsbehoven kommer ju överallt på en gång...
Efter en lunch vid torget vandrade vi tillbaka, och vidare mot parkområden som gav en del skugga och som var välbesökta en sådan här dag. Det finns mycket grönområden i staden vilket gör att det är enkelt att var som helst egentligen smita undan myllret och bruset och få en liten fristad. Vi såg Chopinmonumentet och hungriga karpar innan vi sakta tog oss tillbaka mot bilen. Det var dags att köra dem till flygplatsen igen och det är ju aldrig roligt att skiljas, men med tanke på att jag inom mindre än en vecka kommer hem igen så gick det att överleva. Lottis dans mellan köerna i säkerhetskontrollen och Manfreds piruett framför en av vakterna gjorde dock att jag kunde lämna stället med ett leende på läpparna. När jag närmade mig Plonsk igen tornade regn- och åskväder upp sig och även om det verkade passera i utkanterna så är det bara att konstatera att vädret var på vår sida denna helg.
Det var naturligtvis underbart att ha här familjen, även om det bara var hälften av den. vem vet, kanske de två större barnen hinner komma ner och hälsa på farsgubben någon gång också. Det var liksom lite förlösande att kunna gå runt och beskriva min vardag i det samhälle jag tillbringar mitt liv just nu och som de bara hört mig berätta om tidigare. Nu kan de applicera det jag säger på en bild av Plonsk och jag känner att det öppnade upp något i hela tillvaron här, jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Visst, det finns något protektionistiskt i att ha fått ha den här världen kvar för mig själv, något som är mitt och bara mitt, men som ni vet, det där är inte jag längre, de där grottfasonerna är utdöende i min värld. Det jag har delar jag med de jag älskar och efter en sådan här härlig helg är viktigheten i det väldigt tydlig.
Vi har strålande sommarväder här. När jag kom hem efter jobbet igår vid 19:30 visade termometern på den skuggiga balkongen stadiga 29 grader och i morse var hon bara strax efter 7 när 22 passerades. Riktigt härligt. Sådant väder kunde jag även erbjuda den gångna helgen när Lotti och Manfred kom ner för att hälsa på. Torsdag kväll tog jag firmans bil (vår chaufför hade blivit akut sjuk) och tråcklade mig in till flygplatsen där deras Wizz-plan landade vid 23-tiden. Fröjd och gamman, halva min familj hade kommit på besök. Vi installerade sonen på hotellet och åkte därefter hem till mig.
Hemkommen från jobbet var det dags att visa Plonsk! Jag trodde det skulle gå ganska fort, men vi var faktiskt ute och gick i 2 timmar! Jag visade var jag har mina löprundor, var jag handlar, centrum, skolan, fängelset, kebaben, parken med UEFA Fan Zone med mera. Vi avslutade med att köpa 2 kilo jordgubbar för 30 SEK och 1 kilo körsbär för 20 SEK och traskade hemåt bara för att mer eller mindre direkt gå till vår lilla lokala pizzeria Verona där maten föll sonen mer i smaken och pappa fick ett par piwo att svalka sig med. Tre pizzor, två öl, två vatten och en dessert, 300 SEK. Nu vet ni ju att fotbollskvällen inte slutade så bra för Sveriges del, men för mig, att sitta och se på det med glass, jordgubbar och min familj bredvid mig var vad som var viktigt denna dag.
Lördag morgon gick Lotti och jag till hotellet och väckte grabben varefter vi alla tre åt frukost där innan vi äntrade bilen och for till Warszawa. Stan är i lite kaos just nu, EM-zoner överallt kombinerat med att de håller på och gräver upp stan för en ny Metro-linje gör att gps i bilen inte är helt pålitlig. Det är dock alltid gratis parkering på helgerna och då vi var tidigt ute fick vi oss en plats hyfsat nära Kulturpalatset och påbörjade vår dag därifrån. Kulturpalatset var en gåva från Stalin till det Polska folket. Man kan ju undra hur glada de blev över presenten och jag har hört att det finns de i Warszawa som helst skulle vilja riva skiten med anledning av vad det påminner om, andra menar att det är en symbol för staden nu. Möjligt, men det står sju likadana i Moskva... Hur som helst så startade vi med att åka upp till 30:e våningen och glana ut över stan.
Nästa steg var att ta oss till Gamla Stan. Vi hade funderingar på att se "Uprising Museum" men det var på väg att bli en strålande dag, kändes fel att stänga in oss i ett museum några timmar, så vi promenerade Nowy Świat, en bred härlig gata kantad av serveringar och kyrkor mot Gamla Stan. Denna del av Warszawa är från 1200-talet men 85 % av det förstördes under slutet av WWII. Med hjälp av foton och målningar har man dock byggt upp det igen (1945-1966) vilket gör att man kan diskutera huruvida den är gammal eller ny, men arbetet har i alla fall renderat en plats på Unescos Världsarvslista, och det är bra gjort, det ska man säga. Ett bekymmer är ju att det nu är jämngammalt över hela området så det renoveringsbehoven kommer ju överallt på en gång...
Efter en lunch vid torget vandrade vi tillbaka, och vidare mot parkområden som gav en del skugga och som var välbesökta en sådan här dag. Det finns mycket grönområden i staden vilket gör att det är enkelt att var som helst egentligen smita undan myllret och bruset och få en liten fristad. Vi såg Chopinmonumentet och hungriga karpar innan vi sakta tog oss tillbaka mot bilen. Det var dags att köra dem till flygplatsen igen och det är ju aldrig roligt att skiljas, men med tanke på att jag inom mindre än en vecka kommer hem igen så gick det att överleva. Lottis dans mellan köerna i säkerhetskontrollen och Manfreds piruett framför en av vakterna gjorde dock att jag kunde lämna stället med ett leende på läpparna. När jag närmade mig Plonsk igen tornade regn- och åskväder upp sig och även om det verkade passera i utkanterna så är det bara att konstatera att vädret var på vår sida denna helg.
Det var naturligtvis underbart att ha här familjen, även om det bara var hälften av den. vem vet, kanske de två större barnen hinner komma ner och hälsa på farsgubben någon gång också. Det var liksom lite förlösande att kunna gå runt och beskriva min vardag i det samhälle jag tillbringar mitt liv just nu och som de bara hört mig berätta om tidigare. Nu kan de applicera det jag säger på en bild av Plonsk och jag känner att det öppnade upp något i hela tillvaron här, jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Visst, det finns något protektionistiskt i att ha fått ha den här världen kvar för mig själv, något som är mitt och bara mitt, men som ni vet, det där är inte jag längre, de där grottfasonerna är utdöende i min värld. Det jag har delar jag med de jag älskar och efter en sådan här härlig helg är viktigheten i det väldigt tydlig.
Kommentarer
Skicka en kommentar