Bergen, utan paraply!

Det är söndag eftermiddag och vi sitter på Bergens flygplats och inväntar vårt flyg hem. Tre dagar har tillbringats i denna Norges näst största stad och det är bara att lyfta på hatten och tacka byn för dess välkomnande och sätt att ta hand om oss. Vi är glada, nöjda och solbrända nu när vi drar oss hem mot Sverige igen.

Vi fick en tidig morgon i fredags, 04:00 ringde klockan, men det var väl värt det när vi landade på tidig förmiddag i Bergen och därmed kunde ge oss ut med en gång och nyttja dagen maximalt. Vi tog Fløi-banen upp på fjället med samma namn, och gav oss ut på tur direkt. Vi hade sett ut oss en liten runda på cirka sju kilometer, men väl uppe i denna fantastiska natur och i strålande sol förlängde vi den upp på fjället till säkert en dryg mil och härliga tre timmar i frisk luft, fika på klippkanten, vyer över vidder som inte på något sätt går att fånga med kamera och glada norrmän vart man än gick. Fløyen är ett av sju fjäll som omger Bergen och man tror att det är just dessa fjäll som gett Bergen sitt namn. Banan som transporterar folk uppnå Fløyen är av kabelkaraktär, 26 graders lutning och med panoramafönsteroch -tak som ger en vidunderlig utsikt över byn och fjorden på väg upp. Väl uppe finns en utsiktsterass som på ett märkligt sätt ger en sorts tyngdlös känsla och du känner dig nästan ett med måsar och korpar som glider över ditt huvud och ut över branten.

När vi tog banan ner igen var vi så nöjda att vi passat på att göra detta nu när vi hade så fint väder. Bergen är ju känt för sitt regnande, som en uppgiven servitör på Holberg-Stuen där vi åt på kvällen uttryckte saken: "Enda skillnaden mellan sommar och vinter här i Bergen är fem grader. På sommaren är det 15 grader och regn och på vintern 5 grader och regn. Jag fattar inte varför folk bosätter sig här." Kanske för den fantastiska renfilé de serverar i hans restaurang, för den (liksom deras ostkaka) kan vara en anledning så god som någon att åka dit.

Med en tidig morgon i bagaget och en aktiv dag med mycket frisk luft (30 000 steg!) fann vi för gott att dra oss mot hotellet, men inte utan en liten vandring runt i byn och dess härliga gränder. Vi bodde på First Hotel Marin, och hade fått rum i Bryggen, högst upp under taknocken. Frilagda tegelväggar, bjälkar i taket, utsikt över hamnen, riktigt flott. Det skulle dock visa ha vissa nackdelar... En av dem var ett visst mått av lyhördhet. Vår granne, som sov med fönstret öppet, valde att 5:30 dra igång sin telefon med norsk popmusik, i en liveinspelning, på tämligen hög nivå. Det skrikiga ljudet väckte oss båda och även om det tystnade efter tre-fyra låtar så var ju sömnen liksom störd. Trots att vi somnade om kände man sig lätt mörbultad när klockan ringde kl åtta.

Japp, vi hade ställt uret. Klockan tio skulle vi nämligen ut på fjordtur med båt. Vädret lovade gott även idag och klockan tio lämnade vi kajen för en fyra timmar lång resa bland fjordar, vattenfall och branta klippväggar. Mest högljudda på övre däck var ett gäng på sex italienare. De begrep ju vare sig den norska eller den engelska guidningen, så de bestämde sig för att prata högt sinsemellan istället. En av skräcködlorna (vi refererade till henne som Madame Mim) satt med sitt stelopererade ansikte, sitt löshår och sin clownmålade mun med solglasögon stora som grytlock och frös i den friska havsvinden. De stod ut i Max 45 minuter, sen gick de inomhus på nedre däck, hela bunten. Här vill jag också kommentera att den norska guiden talade Queens English på ett så perfekt sätt att det lät som en parodi. Det var helt underbart att höra!

På väg tillbaka in mot hamnen igen kom ett svenskt par upp på övre däck och satte sig. Killen gnällde högljutt om att han inte förstod den här guidningen, man fick ju liksom inte se något! Bara berg, vatten och fjordar! Och detta för 500 spänn! Kunde inte i alla fall lite mat ingått? Det kan man ju tycka, men man kan ju samtidigt undra vad han väntat sig av en "Fjordtur". Att inget mer än turen ingick var tydligt vid biljettköp. Grinig jävla svensk...

I mitten av Bergen centrum ligger Fisketorget och namnet förklarar såväl dess historia som dess nuvarande (turistfälleaktiga) funktion. Här säljs på marknadsvis färsk fisk, skaldjur, färdiga rätter, levande hummer och krabba, frukt, korvar och en viss del krimskrams modell norskt hantverk, lusekoftor med mera. I solen, som envisades med att skina på oss, satte vi oss ner med en lunch bestående av ett halvt kilo räkor, ett fat nykokta musslor, en flaska vatten och en lättöl och bara njöt av hur bra vi hade det. Det var sagolikt gott, miljön gjorde självklart sitt, men att det var färska råvaror rådde det inget tvivel om.sen kan man ju diskutera huruvida det var värt drygt 300 NOK, men va fan, skattepengarna hade ju kommit in på kontot...

Notera Breiflabb i övre vänstra hörnet

Efter att ha bokat bord på Enhjørningen för kvällens middag gick vi till hotellrummet och bytte om och tog oss åter igen upp på fjället. Planen var nu en kortare runda, cirka 5 km runt ett par mindre tjärnar, men där vi gick och flåsade och babblade i uppförsbacken så missade vi avtagsvägen! Vi la snabbt om rutten till att gå runt om Fjellstuen och det ångrade vi inte ett ögonblick. Åter igen fullständigt makalös natur runt omkring oss och varierande natur och underlag. Vi blev upprymda av detta och innan vi vände hemåt tog vi ännu en avstickare som förlängde vår tur till gissningsvis 7 km, svårt att veta exakt. Vi såg regnväder söderut men hos oss kom bara enstaka droppar, dessa kändes dock mer som härligt avsvalkande på våra svettiga pannor. Det varade bara några minuter och sen var vår vän solen på plats igen. Tillbaka vid terassen satt vi och bara njöt i värmen, åt våra mackor med brunost och var bara nöjda med oss själva och ansåg oss vara väldigt duktiga.

Vid Fjellstuen

Enhjørningen, som min vän Ronny på hotellet rekommenderat, bjöd på härlig miljö i Bryggenområdets rustika prång och vinklar. Vi hann med en liten promenad bland detta kulturarv innan restaurangen fick skämma bort oss med valkött, fisktrio, breiflabb, jordgubbar och brie med fikonkompott. Det enda jag kunde klaga på var värmen i lokalen, jag svettades ymnigt, och det var skönt att komma ut i den svala sommarkvällen, klockan var närmre 22 när vi var färdiga.

I hamnen var det ett liv och ett kiv, det var nämligen Kystens Dag, typ hamnfest. Lägg därtill att det verkade vara studenttider även i Bergen så förstår ni att det var full fart. Det festades i varje båt i hamnen, de försökte överrösta varandra med musik, på restaurangerna var det dubbelt upp, då fotbolls-EM var i full gång. Riktigt härligt att se alla dessa människor leva lovet och njuta av väder och livet i stort. Vår vän från restaurangen kvällen innan hade nämnt detta för oss också: "När solen väl visar sig i Bergen blir folk som tokiga, alla ska ut i parkerna, grilla, festa med mera". Jag förstår dem, om de nu är så svältfödda på solljus.

Hamnfesten avslöjade den andra svagheten med vårt rum, hur fint det än var. Partyt höll på till långt in på småtimmarna och det märktes alldeles tydligt hos oss. Det var full fart och även om man ju somnade så hörde man det ändå på något sätt. När morgonljuset tävlade med de sista tappra frestarna att hålla oss vakna och klockan närmade sig 5 var jag redo att ge upp, men det tystnade ute och jag somnade om.

På vår sista dag var vi glada att vi inte sparat en riktig långtur till sist. Vi var rejält möra i ben och knän, men ville ändå upp på Fløyen igen. Solen sken otroligt nog för tredje dagen i rad, även om temperaturen nog inte kämpade sig upp till mer än 17 grader. Denna gång köpte vi enkel biljett upp, gick en runda på max 4 km men i områden vi inte gått i förut, trolska skogar, hänförande utsikter och då och då en rejäl utmaning för apostlahästarna. När vi närmade oss baslägret vek vi av och valde istället att gå nerför berget. Det var en utmaning det också, men ni ska veta att vi såg väldigt få andra som gick ner. De flesta gick uppför! Vi imponerades av dessa, för det var inte heller söndagspromenerande, det var raska, bestämda steg i kraftigt motlut. Bäst var de som kom löpande! Makalöst. Generellt sett var synen av alla som var ute och rörde på sig något som var slående. Gammal som ung, i full idrottsmundering eller manchesterkavaj, dagisklasser eller dödsmetalheads (jodå, en trio i skinnboots, massor av nitar, läder och Candlemass + Venom-tshirts mötte vi) tunna streck eller rejält rundmagade, att gå ut på tur, oavsett längd, verkar vara fullt naturligt och något som de små norrmännen får i sig med modersmjölken. Eftersträvansvärt, verkligen!

Det blir inte mycket grannare än så här

Trolska skogar

Raska steg på väg ner för fjället.

Alla i Bergen njöt av solen denna helg

Nere i byn blev det lite jordgubbar vid kajkanten, ytterligare lite spankulerande i Bryggen innan vi avslutade med enkel tapaslunch på Egons, mitt i smeten. Det här blev en så bra helg som man hade kunnat önska. Avkoppling, motion, god mat, känslan av att unna sig, och en aktiv ledighet, allt på en och samma gång. Utan mina vänner på First hade grunden för denna helg aldrig kunnat läggas och utan min vackra hustru hade den inte blivit en sådan fullträff. Nu är jag sådär härligt trött i benen och vill inte åka hem. Men Bergen ligger kvar, liksom Norge och det skulle förvåna mig mycket om detta var mitt sista besök.