ReCap

Detta inlägg kommer innehålla lite av varje. Dels för att det var ett tag sedan jag skrev över huvud taget, dels för att jag känner att jag har en del jag vill dela med mig av och om jag inte gör det nu kanske det inte blir av. Så ta ett djupt andetag, förr eller senare kommer längre och djupare betraktelser, nu blir det små korta nedslag i verkligheten så länge.

Jag sitter i solen på min balkong i Polen. Bredvid mig hänger tvätten på tork, jag har lite disk som väntar i köket, och jag måste dammsuga innan helgen är slut. Från fältet bortom grannhuset skriker en fasan (Pekka Langer? då och då och på taket sitter en kråka och kraxar. Kanske är det radio på gång, vad vet jag. Jag svettas, inte bara av den varma solen utan också i efterdyningarna av ett 7 km löp-pass jag företog mig efter att ha åtnjutit helgens Formel-1-kval från Monaco. Jag tänkte, som alltid när Monacos GP går av stapeln, på den resa vi gjorde dit och hur jag nu känner igen bana och vet precis hur det ser ut där, i verkligheten. Någon gång ska jag definitivt uppleva ett lopp där, live.

Göteborgsvarvet

Jodå, jag sprang det i år igen. Mer avslappnat än förra året, inte alls lika väl förberedd, men med erfarenheten från förra året med mig. Jag missade ju seedningsloppet så det blev startgrupp 16 för mig. Inte längst bak, men långt bak. Det märktes tydligt, mycket mer folk, trängre överallt, folk var sämre på att hålla till höger och generellt helt enkelt stökigare. Men jag lufsade på. Jag sprang hela rundan, även om det kanske hade gått lika fort att gå den där kilometern uppför Vasagatan med det tempo jag höll. Efter 6 km var jag säker på att jag skulle komma in 10-15 minuter senare än förra året, men faktum var att jag mer eller mindre tangerade mitt fjolårsresultat, någon dryg halvminut långsammare bara. Jag är supernöjd. Jag var, som sagt, sämre förberedd hade en sämre startgrupp och dessutom sa alla experter att det inte var ett år för att göra bra tider då vi hade kraftig motvind på den värsta stigningen under hela loppet, från Kungsladugård upp över Älvsborgsbron. Min inställning gjorde nog mycket, men minst lika mycket supporten på plats av Lotti, depån och maten efteråt hos Åke och Kajsa och engagemanget hon min kära syster som ringde före och efter för att hålla koll på mig. Min bror, som springer mycket mer och mycket bättre än jag, var tvungen att avstå i år pga av skada och det måste varit surt, men han kommer igen nästa år, sa han. För min del är det som sagt dock slut nu. Det här får räcka.
21km, målet hägrar!

Vår man i Polen

Våren, nej sommaren, har kommit till Polen. Sedan jag kom ner för en vecka sedan har det varit högsommarvärme, jag har gått i skjortärmarna till jobbet det är så där ljuvligt varmt och gott hela tiden. I samhället är folk ute, sitter i parkerna, leker på gårdarna. Skolungdomarna är i den där ljuvliga perioden då man skönjer terminsavslutningen, man går i lättare kläder till skolan och man sitter på bänken utanför skolan och äter glass på rasten eller vänslas med sin käresta. Det är konfirmationstider här och det märks. Man möter högtidsklädda ungdomar och barn snart sagt var dag och det är inte ovanligt att killarna står i kostym utanför skolan på morgnarna. Det märks också på hotellen här i Plonsk. Jag skulle ha kunder att komma ner på besök men det var svårt att få tag i hotellrum till dem. Man är ganska trångbodda här vilket gör att när något skall firas, födelsedag, konfirmation. student, så hyr man helt enkelt in sig på restauranger och hotell. Så det är högsäsong för dem nu, och det lär väl hålla i sig över fotbolls-EM, antar jag. 

Ett annat vårtecken är jordgubbarna. Här och var, på parkeringsplatser, utmed vägarna, utanför affärer, står folk och säljer jordgubbar från bakluckan på bilen eller pakethållaren på cykeln. Här säljs de inte i små fjuttiga halvliterslådor heller utan som regel i tvåliterskorgar. Alltså riktiga, flätade korgar. Jag har inte lyckats få kläm på vad de kostar, såg en skylt hos en som det stod 20 ZL på, men om det var för två liter eller per liter vet jag inte. En av projektledarna på jobbet vars far odlar jordgubbar har dock sagt att man nog ska vänta någon vecka till eller två. Just nu är det de första som har kommit, de bästa kommer först om ett litet tag.

Älholmen

Ni minns mina goda vänner Anundi, CJ, Gherry och Selstam som var hemma hos mig i september? Vi återsågs tidigare i år hos Gherry i Källby och härom helgen var det dags igen, denna gång hos CJ vars undersköna boende vid Arbogaån han egentligen borde ha stryk för. Tyvärr kunde inte Selstam vara med denna gång, men tillställningen blev synnerligen lyckad ändå. Alltså, vad är det med oss? Vi träffades genom dvdforum, alltså via vårt filmintresse, men vi var ju inte ensamma där på något sätt, det var massor med folk. Somliga kom man bra överens med, andra kände man att man inte hade så mycket gemensamt med. En del håller man kontakt med via twitter fortfarande, men vi fem, vi träffas regelbundet. Och det är ju inte så att vi bor nära, ursprungligen var vi ju spridda från Lindome till Umeå, nu sitter jag i Polen, men ändå så lägger vi manken till att hålla detta vid liv. Vad är det? Vuxna män gör saker tillsammans, javisst, men vänskapen har djupnat bortom film. Visst, det hystas referenser och citat mellan oss på vår NerdCamp, som Gherrys kvicktänkta hustru så träffande kallade det, men det känns inte längre som den starkast gemensamma nämnaren. Mat, politik, skepticism, teorier, litteratur, familj, arbete, vuxenliv, ångest, frustration, musik, pinsamheter, elitism - ja det finns ingen hejd på allt vi hinner avverka under våra intensiva sammankomster. Den här gången såg vi inte ens film! Det är så otvunget, så opretentiöst och framför allt, så ärligt. Tack, grabbar.


Lotti och Manfred kommer hit!

Jadå, nu ska det bli av. Direkt efter att Manfred har slutat skolan tar de boskapsflyget hit ner för att tillbringa fredag-lördag hos mig. De landar sent torsdag kväll, på fredagen jobbar ju jag, men de får komma till mig så ska jag visa vår kulinariska lunchhöjdpunkt samt fabriken. På kvällen tar vi väl lite promenader i byn och på lördagen drar vi in till Warszawa. Det ska bli roligt att visa dem hur jag har det, var jag jobbar, var jag handlar och hur livet här i Polen ter sig. Jag har ingen aning om vad de har för förväntningar eller vad de kommer tycka om saker och ting, men som sagt det ska bli mysigt att få hit dem.

Helgen innan dess ska jag och Lotti ha en liten lyxhelg. När jag slutade på TMG fick jag i present av mina kära vänner på First Hotels en frihelg för mig och Lotti på valfritt hotell i kedjan. Vi valde First Hotel Marin i Bergen, ett hotell jag bott på ett par gånger och vars personal, speciellt deras receptionschef, Ronny Wilhelm, jag alltid kommit bra överens med. Jag ser fram emot en avslappnad helg som kommer kombineras  med vandringar på de omkringliggande fjällen. Bergen är vackert och även om det är drabbat av regn på ett sätt som få andra städer i Norge så är jag övertygad om att vi kommer få det fint. Att skämma bort sig behöver man göra då och då, eller hur?

Morgongymnastik

Ni som följer mig på Funbeat har sett att jag på ett ytterst modest och fånigt sätt börjat med lite morgongymnastik. Det kom sig av att min platschef berättade att han gjorde 40 armhävningar varje morgon. Jag vet ju att jag knappt klarar två, så jag var imponerad, samtidigt som jag fnyste så där manligt och viftade bort det som galenskap. Men så tänkte jag efter, jag har ju ännu inte kommit till att skaffa kort på det där gymet här i närheten och frågan är om jag kommer att komma göra det. Att jag behöver styrketräning för bättre stabilitet i bål och bättre hållning, det vet jag, kunde kanske detta vara något? Jag började alltså att direkt efter att ha stigit upp göra situps och armhävningar. Första morgonen var skrattretande. 10 situps och fem armhävningar. Men jag har inte gett upp och jag ökar stadigt repetitionerna liksom seten. Jag har en lååång väg till 40, men jag gör i alla fall detta konsekvent och som ni vet: den bästa träningen är den som blir av. Att göra bara få armhävningar är bättre än att inte göra några alls.

ESC WTF?

Fråga mig inte hur det kom sig. I tisdags satt jag bara där helt plötsligt och såg Melodifestivalens första semifinal via svtplay. Jag trodde Lotti satt hemma och tittade så en liten del av mig tyckte att vi liksom var tillsammans lite på detta sätt. (hon tittade inte alls visade det sig, men det är en annan sak) Jag följde twitterflödet och twittrade själv flitigt och så där lustifikt som bara jag kan. Jag var ganska ensam i mitt flöde om att göra det och min gissning är att många satt "mute" på alla hashtags som innehöll #esc så det var troligen för döva öron, men jag hade ganska kul. Jag tippade på fem jag trodde skulle gå vidare och jag fick fyra rätt! En kollega/vän/kund hölrde av sig och undrade om jag ville tävla på torsdagen, vem kunde tippa flest rätt att gå vidare? Javisst, varför inte? Så där satt jag och twittrade och gissade igen! Lika putslustig och underhållande och jag fick fyra rätt igen! Bekymret var att Rikard fick 5 rätt, så nu är jag skyldig honom en lunch. Ett kärt besvär. Han har frågat om jag vill ha revansch ikväll, på finalen. Jag vet inte om jag vågar...

Så, nu har jag vräkt ur mig lite om livet här och mig själv igen. Jag har inte berättat om det jag köpte som jag trodde var leverpastej, om kåldolmarna på burk som var mer som frikadeller, om att jag väldigt tydligt i veckan visade att jag var chef på avdelningen, att det hemma ligger och väntar en cd och en bluray med liveinspelningar från Peter Gabriel i London i mars respektive med Sade från den turnén jag såg i Globen eller att jag lyckades krocka Lottis Mini med ev V70 + släp. Ni vet inget om att jag vred min parabol på frihand och blev förmanad på Polska av en förbipasserande dam eller att det nu även hänt här att jag stoppats och någon har frågat om vägen. Det händer saker hela tiden, frågan är om det är intressant? Vill ni veta sådant här? Nåväl. Jag postar, så får ni protestera. Nu, dags för lite smörgås, te och ESC. Högst troligen utan twitter dock denna gång.


Kommentarer

  1. Tips: i G-P står det om att åka tåg till Bergen. Typ världens vackraste tågresa. /Kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi såg det, och undersökte, men kombinationerna av restiden och avgångarna gjorde att vi får spara det till en annan gång.

      Radera
  2. Vill vi läsa om allt! Speciellt vad "leverpastejen" egentligen var för något. /Å

    SvaraRadera
  3. Det var kyckling. Eller, ja... bredbar fågel i alla fall.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!