Storstad 2018, Warszawa: Rörigt uppror

Den ursprungliga planen var att hänga på låset på morgonen när museet om Warszawaupproret under andra världskriget öppnade. Var man än läste om staden rekommenderades detta och det lät också riktigt intressant så vi såg fram emot det. Hotellets frukosttider tillät dock inte riktigt detta upplägg så vi tillät oss istället en lite längre morgon och startade dagen med en guidad vandring med fokus på stadens historia och dess medeltida stadskärna.

Guidningen var gratis och man behövde inte boka, detta är något vi sett mer och mer av under de senaste åren, till och med konkurrerande bolag som sysslar med det och vi har nog egentligen aldrig blivit besvikna när vi nyttjat det. Det är som regel studenter som leder turerna, inte sällan födda och uppvuxna i den aktuella staden. Det tar ett par timmar och ger en god och grundläggande information i ämnet man valt. Allt hänger givetvis på guidens kunskap och förmåga att förmedla den men eftersom du erbjuds att lämna något lite uppskattande bidrag på slutet (så det är ju bara helt gratis om du är en snåljåp) så har denne ett incitament att vara så bra som möjligt och jag gissar att en som inte lyckas med det blir inte heller långvarig. Det är ett extraknäck som om du är rätt person ger ganska lättförtjänta pengar och som turist känns det också som ett bättre upplägg då vi väl alla varit med om att i förväg betala för något vi i efterhand kände inte var vad vi hade tänkt oss. Sök efter sånt här nästa gång ni är ute, rekommenderas varmt.

På vår vandring fick vi lära oss mer om Sigismund, boendeförhållanden på medeltiden, polsk dans, en del om krig och elände, stadens förhållande till Krakow och till Sverige, legenden om sjöjungfrun som är stadens symbol, Marie Curie och en hel del annat. Två välmatade timmar som lämpligt nog avslutades vid minnesmonumentet över upproret som vi senare skulle besöka museet om. En amerikansk turist frågade om detta var samma uppror som i det judiska ghettot men det var det ju inte. Däremot fick detta vår guide in på ett sidospår om nazismen och deras vedervärdiga beteende mot polackerna i allmänhet redan från första dagen efter invasionen. Han rabblade som ett rinnande vatten information om detta som dels satte saker i perspektiv (som att fler polacker fick sätta livet till än vad USA och Storbritannien förlorade i liv tillsammans) dels fick mig att tro att man i Polen liksom i Tyskland idag lägger kraft på att se till att barnen växer upp med en gedigen kunskap om landets egna historia, hur tragisk och eländig den än är. Den är en del av den nationella identiteten och får inte glömmas bort. Än en gång på våra resor blir man varse om hur bra vi haft det i vårt lilla hörn av världen.

Efter en  vodkalunch i solen promenerade vi tillbaka genom gamla stan och roade oss med att leta kylskåpsmagneter till samlingen hemma. Ett butiksbiträde trodde att jag var David Gilmour och ville ta en selfie men jag tyckte inte det vore schysst att lura henne så jag berättade den bistra sanningen för henne. Dagen innan hade vi köpt ett Warsaw Pass som gav fria resor på kollektivtrafiken och nu var det dags att nyttja det. Vi letade reda på en hållplats där man gick på bussen bokstavligt talat mitt i gatan och gav oss av för att utforska detta fantastiska museum som de ju har praaatat och tjaaaatat om så mycket, detta museum.

Museum of Warsaw Uprising är ett modernt och interaktivt museum. Det är fullt av saker att läsa, titta på, testa och lyssna. Det var denna dag även fullt av skolklasser som gick runt med lärare eller guide och som resultat blev stående i stora grupper på flera ställen, oundvikligen då och då precis där du själv ville läsa. Ganska snart insåg vi att för att få ut mycket vore det bäst att ha en audioguide så vi gick tillbaka och skaffade var sin och började om. Det började bra men inom kort blev det väldigt rörigt. När första våningen var slut skulle man ta en hiss men där stod en klass så vi tog trapporna, en våning. När vi lämnade bottenplan var sista numret för guiden 13. På våning två var det första man såg 26. Pilar angav vilken riktning man skulle gå, men följde man den gick siffrorna nedåt. Vi såg en annan trappa och gick upp en våning till. Första nr var 16. Dessutom verkade det fattas saker i narrativet utifrån vad man kunde se på skyltarna. Jag provade att trycka in ett av de saknade numren och det dök upp berättelser men fortsatt, något verkade saknas. Det här pågick genom hela museet. Vi försökte få ordning på logistiken med hjälp av en karta men numren på den stämde inte överens med numren på väggarna. Den lätt förvirrande ordningen att följa verkade inte vara kronologisk utan gå efter någon annan ordning och om man lägger ihop detta med alla skolungdomar som sprang omkring och att uppläsningen i guiden var, förutom väldigt lång på varje ställe, också läst utan större inlevelse vilket gör det svårlyssnat i längden. Det slutade med att vi gick runt och lyssnade på brottstycken av sånt som verkade intressant och sen lämnade vi det bakom oss med en känsla av att vi nog borde fått veta mer än vad museet tillät oss. Det var förvånande eftersom vi hört och läst så mycket bra om det och synd eftersom det hela alldeles tydligt är en viktig del i stadens historia. Jag kan därför tyvärr inte rekommendera det speciellt mycket men det blir till att läsa på i efterhand när vi kommit hem. Jag kan dock inte skaka av mig känslan av att vi gjorde något fel, det kan inte vara meningen att det ska vara så komplicerat.

När bussen tagit oss tillbaka var det dags för nästa dos kultur, nämligen en pianokonsert med musik av Chopin, en av stadens stora söner. Konserten ingick i Stockholm Warsaw Pass men var bokad i förväg. En intim spelning, vi kanske var max 30 personer som fick lyssna på en sagolikt begåvad pianist som spelade lika vacker musik i en dryg timme. "Minutvalsen" var svår att lyssna på utan att i huvudet höra Galenskaparnas version om Mr Minit men jag ger mig den på att han spelade den på under 60 sekunder... Nu ropade magarna efter middag, denna kväll på Gessler, en restaurang där det sista av tillagningen samt uppläggning på fat sker vid bordet. På väg dit hamnade vi mitt i ett åskväder och då vi hittills badat i sol på dagarna var vi inte riktigt förberedda utan fick huka två och två under små paraplyer och skutta mellan pölar innan vi fann stället och med fuktiga jackor slog oss ner. Dagen innan åt vi före operan på ett ställe alldeles intill densamma och vi gillade det såpass att vi gick tillbaka dit ikväll för kaffe och avec. Det blev även Long Island Ice Tea, Mojito och en väldigt trevlig avslutning på kvällen på den första hela dagen i Warszawa, en stad som hittills levererat fullt vad gäller väder, mat och upplevelser.









Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!