Storstad 2015: Bryssel. 11/6 - Gamla böcker och gratis guider.

3:00 ringde klockan. Vilan under natten hade varit obefintlig, inte bara för att man som regel sover sämre när man ska upp tidigt och inte får försova sig, utan också för att jag i en veckas tid jobbat som en jävla galning med massor att göra och ingen tid att göra det på. Tre dagar innan var jag övertygad om att jag inte skulle komma iväg, att sällskapet helt enkelt skulle få åka utan mig. Jag fick helt enkelt inte ihop det. Visst, man måste kunna få ta semester och man är inte så oumbärlig som man kanske tror, men vi jobbar väldigt individuellt på Vindspelet och det för inte bara med sig stor frihet i sin yrkesroll, det innebär också ansvar i samma utsträckning och att ta ansvar för mitt jobb är väldigt viktigt för mig. Ja, det har varit på väg att föra mig i fördärvet, men man är som man är, i mångt och mycket, och när man pressas går man mycket ner på autopilot och instinkt, inget snack om saken.
 
Sista dagen redde det dock ut sig (en hel del tack vare tidiga morgnar och sena kvällar dessförinnan) och det blev till och med några timmar hemma på sen eftermiddag för packning och i viss mån avkoppling. Tidig sänggång och upp samtidigt med fåglarna. De kvittrade ikapp när bilen fylldes med väskor och på de daggdränkta fälten vid sidan om vägen samsades rådjur, katter, harar och måsar. Några tittade förvånat upp undrandes vem som var ute och åkte så tidigt, andra struntade fullständigt i oss och gick i maklig takt över vägen som om vi inte fanns.
 
4:45 var det fullt liv och kolifejs på Landvetter. Märkligt liv på flygplatser, de följer sina egna rytmer och tempon, helt oberoende av världen runt omkring känns det som. Gott om tid gjorde att ingen stress kröp in under skinnet och en kopp kaffe och smörgås tillsammans med en sista koll på mailen, sakta går vi in i semester-mode. En definitiv signal att det var dags var närvaron av Torbjörn Nilsson. Sedan vi haft sällskap av både Brolin och Edström på andra resor kändes det helt rätt med ännu en fotbollslegendar i vår närhet.
 
Snabbt igenom allt på flygplatsen, och tåg till centrum. Efter en stundsvirrande väl uppe i gatunivå var vi på rätt spår och travade mot hotellet. Det var varmt och varmare skulle det bli. Jackan åkte av och alla ölhak vi passerade lockade tveklöst. Vi traskade dock på och hittade Bedford Hotel utan problem. Vi var ju löjligt tidiga, så vi var inte förvånade över att vi inte fick våra rum. Efter en kort ompackning av bagaget ställde vi in dem i förvaring och gav oss ut. Vi hade bokat en guidad vandring klockan 14, och innan dess tänkte vi besöka turistinformation och se oss lite omkring. Det naturliga centrum i Bryssel är Grande Place, så dit styrde vi vår kos. Vi upptäckte att Maneken Pis var mer eller mindre på vägen så vi passade på att ta en tvärgata och titta på den lille gossen. Lille är rätt ord. Han är ca 60 cm hög och hade det inte varit för den lilla kornish han står i vette fan om man sett honom över huvud taget. Han står där och pissar och pissar och pissar. Ingen vet egentligen varför, ingen vet vad som är grunden till statyn, han bara står där. Foton, leenden och vidare. Kryss.
 
Varför turistinformationen runt om i världen envisas med att anställa ointresserade feriearbete kommer jag aldrig förstå. Här, som på många andra ställen, satt en fullkomligt apatisk ungdom bakom disken, lutandes sig lojt mot väggen och svarade oss på frågor med inget annat än vi kunnat läsa oss till. Att sälja sin stad var inte på fråga, att ge oss lite tips utifrån vad vi var intresserade av lika lönlöst, tydligen. Ett märkligt beteende. Vi gick ut i solen igen och tog en kaffe på en uteservering och njöt istället av att kunna göra det en torsdag förmiddag.
 
Guideböcker över Bryssel dominerar inte direkt bokhyllorna hemma och de som finns är som regel ganska gamla eller tämligen summariska. Kartors detaljrikedom lämnar dessutom en del övrigt att önska. Nu kan man ju förbereda en hel del sådant hemifrån innan man åker, med hjälp av interwebz, men som jag sa var min tid för sådant ganska begränsad. Jag hade skrivit in allt i Tripit och nu när vi tittade på detta och jämförde med våra goda vänners utskrifter upptäckte vi en diskrepans gällande var vår tilltänkta lunchrestaurang låg. Enligt dem, 10 minuter från vårt hotell, enligt mig i stort sett taxi-avstånd. Öppet wi-fi stod inte att finna där vi var för att lösa problemet men i en av guideböckerna vi hade lyckats hitta stod den med och där var min adress den som angavs. Attan. Det var lite för långt bort och det grämde oss då stället var rekommenderat för enklare mat i trevlig miljö och stort ölkunnande. Nu torde ju inte ölställen vara svåra att hitta här, så beslut togs att gå till den närmre av de två adresserna och se om det kanske var ett område med fler matställen och välja något där. Antagandet var korrekt, gott om ställen, men klockan var ännu inte 12, så stängda portar mötte våra törstiga blickar. Vi såg en lite större gata längre fram och bestämde oss för att gå dit och kolla. Och tro det eller ej, vid ett litet torg, Place Fontainas, låg stället vi var ute efter! Vi förstod inte riktigt först, men det var öppet och trevligt så vi slog oss ner utomhus och beställde in vår lunch!
 
Man måste nog vara en ordentlig kännare för att ordentligt kunna uppskatta deras utbud, men vi hade ju testat lite grejer hemma, så vi visste väl varåt vi lutade. Tog själv en XX bitter till maten och sedan en Stouterik efteråt. En platta med kallskuret och ost var lagom mat, många fina smaker som fick blandas här. Det var torsdag och vi satt ute i skjortärmarna och åt lunch! Ställer heter Moeder Lambic och vi fick snart förklaringen till kartproblemet. Det vi satt i nu var en nyöppnad filial. Vårt guidebok var helt enkelt gammal...
 
14:00 hade vi bokat guidad vandring. En gratis vandring på ca tre timmar med en energisk engelsman som bodde i stan sedan sex år. Han var duktig på dess historia och räddes inte heller att blanda in lite egna synpunkter på saker och ting. Belgiens struktur med olika folk, språk och kulturer kombinerat med dess brokiga historia gör det underligt att det funkar så väl som det ändå gör. Även här har nationalistiska partier rönt framgång på sistone och med ett antal regioner självstyrande på viktiga områden som tex utbildning är konflikterna givna. Det finns en given "vi-känsla" bland belgarna, men de är lika snabba att rynka på näsan åt de fransktalande delarna och avfärda dem som fransmän. Det är inte helt lätt. Guidningen var dock väldigt bra och spände över mycket. Vi var glada att vi sett pisspojken på morgonen för nu när vi kom dit var det bra mycket fler turister där. Ingen verkar veta varför den står där även om det finns massor av historier som påstås vara sanningen. Tveklöst verkar den dock vara något som symboliserar Belgiens frihet och oberoende och dess förmåga att stå upp för gemensamma värden. Rekommenderar denna tur. Charlie fick en slant i dricks.
 
Nu kunde vi äntligen checka in och efter en snabb uppfräschning stod vi redo att promenera till Falstaff där vi bokat bord. Jackan följde med men behövde inte användas, det var säkert närmre 25 grader hela dagen. För egen del blev det kanin med plommon denna kväll och en fin Chimay till det. Skippade desserten till förmån för en Goeze ihop med espresso (eller expresso som det står på alla menyer) och en monsterstor grappa. En lång dag led mot sitt slut, men Bryssel levererar från start!
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Att få ligga bra

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Huvudstad 2014, Balkan, 29/4: Kvardröjande öststat