2013 - ett år sett i innerbackspegeln
Arbete
Året började ju spännande. I slutet av 2012 blev det förändringar i ledningen på Elanders som jag jobbade på då och det kom väldigt tydliga signaler kring att min tjänst skulle förändras. Inte bara tjänsten, framför allt villkoren skulle försämras. Jag var väldigt tydlig med att jag hade för avsikt att inte stillasittande godta det och kanske var det detta som avgjorde och ledde till att jag blev kallad till ett möte i februari där jag inte som jag trodde fick diskutera min tjänst, utan helt enkelt blev meddelad att min tjänst nu skulle upphöra. 8/3 hade vi förhandlingar med Ledarna och det som facket dittills sagt skulle bli sex månaders uppsägning blev bara en eftersom mitt lata ombud inte hade brytt sig om att kolla alla uppgifter jag i god ordning och tid skickat honom. Förhandlingen och dess utfall var korrekt, men jag hade invaggats i en falsk trygghet som var lite nedslående. En vecka senare hade jag packat ihop all tillhörigheter och åkt hem till Sverige igen. Arbetslös, där ser man. Man sitter ju dock inte still på arslet om man heter Jochen så kontakter knöts och möten hölls och 22 april startade jag en provanställning på Vindspelet Grafiska som sälj/säljsupport/kalkylansvarig hos mina goda vänner Linus och Peter. 29 oktober på kvällen fick jag ett mail där man från ledningens sida meddelade att man gärna förlängde mitt kontrakt till fast tjänst efter nyåret så idag är första dagen sedan i mars då jag har ett fast jobb, grattis till mig! Jag stormtrivs, ett riktigt gott gäng och ett företag som under 2014 kommer växa och utvecklas till något unikt i min bransch törs jag lova. Och med facit i hand, hur tråkigt det än var just då, var det bra att komma från Polen. Jag älskade mina kollegor, har sällan skrattat så mycket dagligen på en arbetsplats, men det som har blivit där nu, efter vad jag hört från före detta kollegor, är inget jag hade velat vara kvar i. Som vanligt ordnar det sig till slut, på ett eller annat sätt. Sällan exakt som du föreställt dig men det ordnar sig.
Resor
Det har varit ett år med mycket resor, och då menar jag inte bara pendlingen till Polen i början av året. I januari åkte jag och Lotti till Indien, i maj var vi med våra goda reskamrater sedan många år tillbaka, Leif & Maria, i Spanien på såväl Pilgrimsvandring i Galicien som storstadstripp till Madrid. I juli tog vi med våra vänner Åke & Kajsa till Köpenhamn på en 50-årspresenttrip till Åke. Kajaktur, konstmuseum, god mat och en dansk huvudstad från sin bästa sida. Juli-augusti drog vi till Italien för sol, bad och slappa dagar. En tripp till Vesuvius hanns med också. Min egen födelsedag firades i september i Berlin med bara jag, Lotti och Roger Waters. I skiftet november/december tog vi en roadtrip till Stockholm och gick på inflyttningsfest hos goda vännen CJ och hans Amina, en fest som var lyckad på så många plan, men där grundplanet givetvis var byggt på goda vänner man känner sig trygga med. Så vi har varit ute en del. Hur 2014 blir i det avseendet får vi se. Storstadresan går till Balkan i april, men något sommaräventyr är inte planerat ännu. Något i samband med vår 25-åriga bröllopsdag lär det väl bli, osäkert vad ännu.
Kultur
Jag är ju en kultursnubbe som gärna vill ge sken av att veta vad jag gillar och vad som är fint i kanten. Fnys gärna, men jag finner en vila och en fristad i att låta mig själv uppslukas av konst i olika former.
Operan
Vi fortsätter att ha vårt abonnemang på Göteborgsoperan. Säsongen 13/14 såg inte så stark ut på pappret, men har levererat en hel del trevliga föreställningar likväl. Billy Budd tog tag i mig och Barberaren i Sevilla roade mer än jag trott. Tristan & Isolde är ett storverk som fascinerar fortfarande, liksom Turandot. De gamla mästarna visste vad de gjorde. De två senare var slutet på säsongen 12/13 så vi får väl se nästa år om innevarande säsong hämtar upp sig på slutet den också. Musikalen i år var La Cage Aux Folles, och den var väl klämkäck som den ska vara, men jag tycker de gott kunde våga framföra någon musikal på originalspråket någon gång. Översättningarna till svenska blir krystade och tafatta.
Konserter
Roger Waters andra vända med The Wall dominerade, det är bara att konstatera. Först var jag med sönerna och såg den på Ullevi 17 augusti, tre dagar senare var jag ensam i Warszawa och såg den igen (betänk att jag trodde att jag skulle bo och verka i Polen när jag köpte biljetterna) och den 4 september satt jag, på min födelsedag, längst fram på Olympiastadion i Berlin och såg föreställningen för femte gången totalt, tredje gången denna omgång. Det var en magisk kväll och jag fick till och med mig en bit av Algie hem. Övrigt som hunnit med under året har varit:
15/4: Eddie Izzard, Scandinavium
23/11: Zappa Plays Zappa, Svenska Mässan
1/12: Mikael Wiehe, Gbg Konserthus
Lägg därtill en friluftsteater i Lödöse och föreläsning med Magnus Hedman så får man väl säga att vi hållit igång även på denna front.
Film
Att jag gillar film är ingen hemlighet. Tillvaron i Polen gav mig tid att komma igång med att se en hel del filmer, men det finns ju så mycket att se, man kommer aldrig hinna ikapp. Jag hann i alla fall klämma 72 filmer under året, se listan här, vilket är en ökning med 17 mot 2012. Jag hyser goda förhoppningar om att slå det under 2014, speciellt som jag börjar med ett Bond-marathon 3-6 januari, vilket kommer göra att jag har 23 filmer på listan innan året ens är en vecka gammalt. Då kan man ju resonera att det där är gamla filmer som jag sett förut, men det vill man ju faktiskt göra också, se om gamla mästerverk. Det finns det sällan plats för dock. Ett sätt att få sett nya filmer man kanske inte hade hittat annars är att gå med i en Filmstudio. I år fick jag äntligen tummen ur den fete och blev medlem i Trollhättan. Av höstens filmer stod Rust and Bone, Amour och Den gröna cykeln ut som rejäla käftsmällar. Vårens program är lovande, även om jag sett något på den listan redan. Men 400:- för 14 filmer är inte mycket, då har man råd att missa någon eller åka på något bottennapp också. Ni som följer mig på Twitter har sett att jag ger korta omdömen efter varje film jag ser. Kommentera gärna vad ni tycker, om ni också sett filmen i fråga.
Jag har också gått med i Birgit Nilsson-sällskapet.
Terapin
Den rullar på, det går upp och det går ner. Ett tag lurade jag mig själv att jag var klar, att jag var "botad", men det är inte så enkelt. Det är en sak att med ord acceptera att man kommit en bit framåt och att bakslag och "återfall" är en del av processen som är naturlig och som inte är detsamma som ett misslyckande, det är en helt annan sak att faktiskt acceptera det med hela kroppen och alla sinnen. Reptilhjärnan är snabbare än tanken och rätt som det är står man där och undrar om det verkligen var någon idé att kämpa för det här om man inte lika gärna kan ge upp. Man avbokar terapisamtalet när man behöver det som bäst och man känner sig som en slarvig elev som inte gjort sin hemläxa. Med en duktig samtalspartner kommer man dock upp ur diket igen, men ingen idé att tro att någon annan tänker göra jobbet åt dig eller att det kommer gå av sig självt. Myrsteg som resultat av eget arbete är det som gäller. Det och en stöttande, förstående och tålmodig familj.
Hälsa och träning
Söker ni mig i resultatlistan från årets Göteborgsvarv kommer ni tycka att jag var jätteduktig. Problemet var bara att jag satt i en bil på väg mellan Santiago de Compostela och Madrid när loppet gick av stapeln... De två åren dessförinnan däremot hankade jag mig runt på 2:25 och var väl hyfsat nöjd med det. Nu är det som så att företaget jag jobbar på består av ett aktivt gäng. Det cyklas, springs, spelas fotboll och tennis, simmas och lite av varje. Det peppar ju lite, eller hur? Jag hade visserligen hållit igång i Polen och jag försökte löpa eller komma till gymmet 2-3 gånger per vecka, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. En hälsoundersökning där min vikt (117 kg) påpekades gav mig en liten extra spark i baken och detta var precis i början av 5:2-hypen, så jag bestämde mig för att testa den, som en sorts kick-starter. Det gick sådär. Den funkade väl, men sett till insatsen var inte resultaten bra nog. Speciellt som en ynka vecka i Italien förde tillbaka en till ruta ett, mer eller mindre. Så, jag tog ett beslut att det får vara bra med sånt där nu, nu är det en förändring av det grundläggande beteendet och de vardagliga vanorna som måste till. Ett hårt arbete, absolut, men det enda långsiktigt hållbara. Så jag satte igång med träningen. Löpning, vandring och styrka. Sprang 4-5 gånger per vecka, som mest 6-7 mil. Det har avtagit lite på slutet av året, men jag vågar nog säga att jag försatt mig i ett läge nu där kroppen längtar och frågar efter träning. Det är ett stort steg för mig ska ni veta. Vi sprang Kretsloppet i Borås och iForm i Skatås och vi gick Vättlefjällsvandringen i maj. Ett träningsuppehåll som blev lite längre än jag hade räknat med och en därpå följande 14 dagar lång förkylning sänkte konditionen ordentligt inför årets sista lopp, Sylvesterloppet den 31/12. Men notera: trots denna usla uppladdning med sjukdom och i det närmaste inget träning alls (två 30-minutersjogg ett par dagar innan loppet) så klarade jag av att för första gången någonsin springa 10 km på under en timma. 59:59 visserligen, men den sekunden är ack så viktig! Tänk vad jag klarat då om jag varit frisk... 17 maj är det dags för nästa Göteborgsvarv. Jag vet ännu inte vilket mål jag ska ha, jag återkommer om det, men jag ser redan fram emot det. Har till och med lurat med Lotti att springa fast hon lovat att aldrig mer göra det... Seedningslopp i Helsingborg till våren och jag antar att det blir fler lopp att kämpa sig igenom, varför inte Kraftprovet med godkänt resultat fjärde gången gillt till exempel?
Nu känns det som att träningsrutinen är på plats, så utgifterna hanteras, nu är det dags att börja ta hand om inkomsterna också, så vi får de effekter vi är ute efter inte bara i hastighet utan även i omfång. 4 september 2016 är målet.
Hemma
Så kom man hem igen då, från att ha veckopendlat till Polen. Det krävde ju en viss omställning och jag är inte säker på att jag är klar med den ännu, men i stort sett har vi väl alla tre funnit oss tillrätta i våra nygamla positioner. Våra två största barn bor ju inte hemma längre och även om en av dem kommer hem sommar och jul från sina studier i Luleå, så ser nog både han och vi honom som utflugen. Den "lille" kämpar på med sista året på gymnasiet och allt vad det innebär med såväl arbete som planering inför en framtid. Just nu lutar det åt vidare studier och det är inte utan att jag och Lotti sträcker på oss lite när vi ser vilka duktiga barn vi har. Jobb, studier, vänner,egna liv, tar hand om sig själv och sköter sig exemplariskt, var och en efter sina egna förutsättningar. Det känns skönt att kunna luta sig tillbaka och konstatera att "di ble' rätt brao". Visst, det blir lite tomt hemma, men vi har inga problem att nyttja utrymmen eller fylla ut. Ett tidigare vardagsrum har blivit matsal med sitthörna, ett sovrum har blivit fullfjädrat gästrum med fyra sängplatser, och en alkov är nu ett musikrum med trummor och diverse stränginstrument med tillhörande förstärkare och grejer. Även köket fick en överhalning i våras med nya tapeter och målarfärg. För att inte tala om när vi rensade ut källaren från skräp, skit och gammal påsamlad brôte. En ny säng, modell kontinental, har vi också unnat oss. Vi har ett fint hem och en fin familj. Vi är nöjda med båda.
2014
Så, här sitter jag på nyårsdagen. Alla andra sover som grisar fortfarande efter en nyårsbaluns som resulterade i sänggång en bit efter 04:00. Det finns givetvis mycket mer att berätta om 2013, om nerdcamp, fasaner i trädgården, bilaffärer, inköp under hashtag #hoard100, bråk med vägförvaltningen, goda middagar, umgänge med syskon med mera. Det mesta av det jag skriver om ovan finns att läsa mer om, använd fantasin och etikettlänkarna på bloggen för att hitta. Hör av dig om du saknar något du vill veta mer om.
Jag har inte avgett nyårslöften på många år, men i år ska jag göra det. Ett tämligen slätstruket och långt ifrån ovanligt, men för mig är det en del av min resa mot #160904. Jag ska försöka att under 2014:
a) Inte äta godis. Jag tror att jag stoppar i mig mer än jag är medveten om själv och jag vill dels se om jag klarar av det, dels se vad en sådan avhållsamhet får för resultat på hälsan.
b) Inte dricka alkohol annat än på fest/kalas/resor. Läs inte in för mycket i detta. Kanske bryter jag denna redan i februari. Kanske skulle jag kalla det "inte dricka alkohol i onödan" men hur jag än vänder och vrider det låter det som om jag har ett problem. Det är enklare än så. Jag är lite snål och jag vet att alkohol inte är det mest kalorifattiga du kan hitta på. Så det hänger lite ihop med a). Vi får väl se.
Sköt om er, jag kommer under 2014 troligen uppdatera här lika oregelbundet som under 2013, men så länge jag får lite indikationer (tex genom kommentarer, favorit-markeringar på twitter, att någon bockar i rutorna här under eller annan feedback) på att någon läser det antar jag att jag kommer fortsätta.
Året började ju spännande. I slutet av 2012 blev det förändringar i ledningen på Elanders som jag jobbade på då och det kom väldigt tydliga signaler kring att min tjänst skulle förändras. Inte bara tjänsten, framför allt villkoren skulle försämras. Jag var väldigt tydlig med att jag hade för avsikt att inte stillasittande godta det och kanske var det detta som avgjorde och ledde till att jag blev kallad till ett möte i februari där jag inte som jag trodde fick diskutera min tjänst, utan helt enkelt blev meddelad att min tjänst nu skulle upphöra. 8/3 hade vi förhandlingar med Ledarna och det som facket dittills sagt skulle bli sex månaders uppsägning blev bara en eftersom mitt lata ombud inte hade brytt sig om att kolla alla uppgifter jag i god ordning och tid skickat honom. Förhandlingen och dess utfall var korrekt, men jag hade invaggats i en falsk trygghet som var lite nedslående. En vecka senare hade jag packat ihop all tillhörigheter och åkt hem till Sverige igen. Arbetslös, där ser man. Man sitter ju dock inte still på arslet om man heter Jochen så kontakter knöts och möten hölls och 22 april startade jag en provanställning på Vindspelet Grafiska som sälj/säljsupport/kalkylansvarig hos mina goda vänner Linus och Peter. 29 oktober på kvällen fick jag ett mail där man från ledningens sida meddelade att man gärna förlängde mitt kontrakt till fast tjänst efter nyåret så idag är första dagen sedan i mars då jag har ett fast jobb, grattis till mig! Jag stormtrivs, ett riktigt gott gäng och ett företag som under 2014 kommer växa och utvecklas till något unikt i min bransch törs jag lova. Och med facit i hand, hur tråkigt det än var just då, var det bra att komma från Polen. Jag älskade mina kollegor, har sällan skrattat så mycket dagligen på en arbetsplats, men det som har blivit där nu, efter vad jag hört från före detta kollegor, är inget jag hade velat vara kvar i. Som vanligt ordnar det sig till slut, på ett eller annat sätt. Sällan exakt som du föreställt dig men det ordnar sig.
Det har varit ett år med mycket resor, och då menar jag inte bara pendlingen till Polen i början av året. I januari åkte jag och Lotti till Indien, i maj var vi med våra goda reskamrater sedan många år tillbaka, Leif & Maria, i Spanien på såväl Pilgrimsvandring i Galicien som storstadstripp till Madrid. I juli tog vi med våra vänner Åke & Kajsa till Köpenhamn på en 50-årspresenttrip till Åke. Kajaktur, konstmuseum, god mat och en dansk huvudstad från sin bästa sida. Juli-augusti drog vi till Italien för sol, bad och slappa dagar. En tripp till Vesuvius hanns med också. Min egen födelsedag firades i september i Berlin med bara jag, Lotti och Roger Waters. I skiftet november/december tog vi en roadtrip till Stockholm och gick på inflyttningsfest hos goda vännen CJ och hans Amina, en fest som var lyckad på så många plan, men där grundplanet givetvis var byggt på goda vänner man känner sig trygga med. Så vi har varit ute en del. Hur 2014 blir i det avseendet får vi se. Storstadresan går till Balkan i april, men något sommaräventyr är inte planerat ännu. Något i samband med vår 25-åriga bröllopsdag lär det väl bli, osäkert vad ännu.
Jag är ju en kultursnubbe som gärna vill ge sken av att veta vad jag gillar och vad som är fint i kanten. Fnys gärna, men jag finner en vila och en fristad i att låta mig själv uppslukas av konst i olika former.
Operan
Vi fortsätter att ha vårt abonnemang på Göteborgsoperan. Säsongen 13/14 såg inte så stark ut på pappret, men har levererat en hel del trevliga föreställningar likväl. Billy Budd tog tag i mig och Barberaren i Sevilla roade mer än jag trott. Tristan & Isolde är ett storverk som fascinerar fortfarande, liksom Turandot. De gamla mästarna visste vad de gjorde. De två senare var slutet på säsongen 12/13 så vi får väl se nästa år om innevarande säsong hämtar upp sig på slutet den också. Musikalen i år var La Cage Aux Folles, och den var väl klämkäck som den ska vara, men jag tycker de gott kunde våga framföra någon musikal på originalspråket någon gång. Översättningarna till svenska blir krystade och tafatta.
Konserter
Roger Waters andra vända med The Wall dominerade, det är bara att konstatera. Först var jag med sönerna och såg den på Ullevi 17 augusti, tre dagar senare var jag ensam i Warszawa och såg den igen (betänk att jag trodde att jag skulle bo och verka i Polen när jag köpte biljetterna) och den 4 september satt jag, på min födelsedag, längst fram på Olympiastadion i Berlin och såg föreställningen för femte gången totalt, tredje gången denna omgång. Det var en magisk kväll och jag fick till och med mig en bit av Algie hem. Övrigt som hunnit med under året har varit:
15/4: Eddie Izzard, Scandinavium
23/11: Zappa Plays Zappa, Svenska Mässan
1/12: Mikael Wiehe, Gbg Konserthus
Lägg därtill en friluftsteater i Lödöse och föreläsning med Magnus Hedman så får man väl säga att vi hållit igång även på denna front.
Film
Att jag gillar film är ingen hemlighet. Tillvaron i Polen gav mig tid att komma igång med att se en hel del filmer, men det finns ju så mycket att se, man kommer aldrig hinna ikapp. Jag hann i alla fall klämma 72 filmer under året, se listan här, vilket är en ökning med 17 mot 2012. Jag hyser goda förhoppningar om att slå det under 2014, speciellt som jag börjar med ett Bond-marathon 3-6 januari, vilket kommer göra att jag har 23 filmer på listan innan året ens är en vecka gammalt. Då kan man ju resonera att det där är gamla filmer som jag sett förut, men det vill man ju faktiskt göra också, se om gamla mästerverk. Det finns det sällan plats för dock. Ett sätt att få sett nya filmer man kanske inte hade hittat annars är att gå med i en Filmstudio. I år fick jag äntligen tummen ur den fete och blev medlem i Trollhättan. Av höstens filmer stod Rust and Bone, Amour och Den gröna cykeln ut som rejäla käftsmällar. Vårens program är lovande, även om jag sett något på den listan redan. Men 400:- för 14 filmer är inte mycket, då har man råd att missa någon eller åka på något bottennapp också. Ni som följer mig på Twitter har sett att jag ger korta omdömen efter varje film jag ser. Kommentera gärna vad ni tycker, om ni också sett filmen i fråga.
Jag har också gått med i Birgit Nilsson-sällskapet.
Den rullar på, det går upp och det går ner. Ett tag lurade jag mig själv att jag var klar, att jag var "botad", men det är inte så enkelt. Det är en sak att med ord acceptera att man kommit en bit framåt och att bakslag och "återfall" är en del av processen som är naturlig och som inte är detsamma som ett misslyckande, det är en helt annan sak att faktiskt acceptera det med hela kroppen och alla sinnen. Reptilhjärnan är snabbare än tanken och rätt som det är står man där och undrar om det verkligen var någon idé att kämpa för det här om man inte lika gärna kan ge upp. Man avbokar terapisamtalet när man behöver det som bäst och man känner sig som en slarvig elev som inte gjort sin hemläxa. Med en duktig samtalspartner kommer man dock upp ur diket igen, men ingen idé att tro att någon annan tänker göra jobbet åt dig eller att det kommer gå av sig självt. Myrsteg som resultat av eget arbete är det som gäller. Det och en stöttande, förstående och tålmodig familj.
Söker ni mig i resultatlistan från årets Göteborgsvarv kommer ni tycka att jag var jätteduktig. Problemet var bara att jag satt i en bil på väg mellan Santiago de Compostela och Madrid när loppet gick av stapeln... De två åren dessförinnan däremot hankade jag mig runt på 2:25 och var väl hyfsat nöjd med det. Nu är det som så att företaget jag jobbar på består av ett aktivt gäng. Det cyklas, springs, spelas fotboll och tennis, simmas och lite av varje. Det peppar ju lite, eller hur? Jag hade visserligen hållit igång i Polen och jag försökte löpa eller komma till gymmet 2-3 gånger per vecka, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. En hälsoundersökning där min vikt (117 kg) påpekades gav mig en liten extra spark i baken och detta var precis i början av 5:2-hypen, så jag bestämde mig för att testa den, som en sorts kick-starter. Det gick sådär. Den funkade väl, men sett till insatsen var inte resultaten bra nog. Speciellt som en ynka vecka i Italien förde tillbaka en till ruta ett, mer eller mindre. Så, jag tog ett beslut att det får vara bra med sånt där nu, nu är det en förändring av det grundläggande beteendet och de vardagliga vanorna som måste till. Ett hårt arbete, absolut, men det enda långsiktigt hållbara. Så jag satte igång med träningen. Löpning, vandring och styrka. Sprang 4-5 gånger per vecka, som mest 6-7 mil. Det har avtagit lite på slutet av året, men jag vågar nog säga att jag försatt mig i ett läge nu där kroppen längtar och frågar efter träning. Det är ett stort steg för mig ska ni veta. Vi sprang Kretsloppet i Borås och iForm i Skatås och vi gick Vättlefjällsvandringen i maj. Ett träningsuppehåll som blev lite längre än jag hade räknat med och en därpå följande 14 dagar lång förkylning sänkte konditionen ordentligt inför årets sista lopp, Sylvesterloppet den 31/12. Men notera: trots denna usla uppladdning med sjukdom och i det närmaste inget träning alls (två 30-minutersjogg ett par dagar innan loppet) så klarade jag av att för första gången någonsin springa 10 km på under en timma. 59:59 visserligen, men den sekunden är ack så viktig! Tänk vad jag klarat då om jag varit frisk... 17 maj är det dags för nästa Göteborgsvarv. Jag vet ännu inte vilket mål jag ska ha, jag återkommer om det, men jag ser redan fram emot det. Har till och med lurat med Lotti att springa fast hon lovat att aldrig mer göra det... Seedningslopp i Helsingborg till våren och jag antar att det blir fler lopp att kämpa sig igenom, varför inte Kraftprovet med godkänt resultat fjärde gången gillt till exempel?
Nu känns det som att träningsrutinen är på plats, så utgifterna hanteras, nu är det dags att börja ta hand om inkomsterna också, så vi får de effekter vi är ute efter inte bara i hastighet utan även i omfång. 4 september 2016 är målet.
Så kom man hem igen då, från att ha veckopendlat till Polen. Det krävde ju en viss omställning och jag är inte säker på att jag är klar med den ännu, men i stort sett har vi väl alla tre funnit oss tillrätta i våra nygamla positioner. Våra två största barn bor ju inte hemma längre och även om en av dem kommer hem sommar och jul från sina studier i Luleå, så ser nog både han och vi honom som utflugen. Den "lille" kämpar på med sista året på gymnasiet och allt vad det innebär med såväl arbete som planering inför en framtid. Just nu lutar det åt vidare studier och det är inte utan att jag och Lotti sträcker på oss lite när vi ser vilka duktiga barn vi har. Jobb, studier, vänner,egna liv, tar hand om sig själv och sköter sig exemplariskt, var och en efter sina egna förutsättningar. Det känns skönt att kunna luta sig tillbaka och konstatera att "di ble' rätt brao". Visst, det blir lite tomt hemma, men vi har inga problem att nyttja utrymmen eller fylla ut. Ett tidigare vardagsrum har blivit matsal med sitthörna, ett sovrum har blivit fullfjädrat gästrum med fyra sängplatser, och en alkov är nu ett musikrum med trummor och diverse stränginstrument med tillhörande förstärkare och grejer. Även köket fick en överhalning i våras med nya tapeter och målarfärg. För att inte tala om när vi rensade ut källaren från skräp, skit och gammal påsamlad brôte. En ny säng, modell kontinental, har vi också unnat oss. Vi har ett fint hem och en fin familj. Vi är nöjda med båda.
Så, här sitter jag på nyårsdagen. Alla andra sover som grisar fortfarande efter en nyårsbaluns som resulterade i sänggång en bit efter 04:00. Det finns givetvis mycket mer att berätta om 2013, om nerdcamp, fasaner i trädgården, bilaffärer, inköp under hashtag #hoard100, bråk med vägförvaltningen, goda middagar, umgänge med syskon med mera. Det mesta av det jag skriver om ovan finns att läsa mer om, använd fantasin och etikettlänkarna på bloggen för att hitta. Hör av dig om du saknar något du vill veta mer om.
Jag har inte avgett nyårslöften på många år, men i år ska jag göra det. Ett tämligen slätstruket och långt ifrån ovanligt, men för mig är det en del av min resa mot #160904. Jag ska försöka att under 2014:
a) Inte äta godis. Jag tror att jag stoppar i mig mer än jag är medveten om själv och jag vill dels se om jag klarar av det, dels se vad en sådan avhållsamhet får för resultat på hälsan.
b) Inte dricka alkohol annat än på fest/kalas/resor. Läs inte in för mycket i detta. Kanske bryter jag denna redan i februari. Kanske skulle jag kalla det "inte dricka alkohol i onödan" men hur jag än vänder och vrider det låter det som om jag har ett problem. Det är enklare än så. Jag är lite snål och jag vet att alkohol inte är det mest kalorifattiga du kan hitta på. Så det hänger lite ihop med a). Vi får väl se.
Kommentarer
Skicka en kommentar