Är jag en sån som skriver?

Jag skulle vilja vara det. Jag skulle vilja kunna slå mig ner, plocka fram trådar och spinna intrikata nät och skeenden. Jag gillar att skriva, jag gillar att formulera, jag gillar att konstruera. Jag kan dock inte med all vilja i världen påstå att jag har en massa i mig som behöver ut. Att jag är full av berättelser som behöver berättas eller personer, karaktärer, figurer som behöver beskrivas och visas upp för världen. När jag försöker formulera något kring dessa premisser får jag krysta fram det. Jag får ta i, fundera, greppa tag och liksom släpa fram skeenden i ljuset och ner på pränt. De vill inte, de stretar emot. De säger att de ju egentligen inte finns, att det inte har något berättigande i verklighetens ljus, må den vara en belyst skärm eller ett dunkelt skrymsle i min hjärna. Och de har ju rätt. Men tänk om de är språngbrädan? Tänk om jag behöver brotta ner dem för att komma in i nästa viktklass. Tänk om medaljerna, berömmelsen och världsherraväldet väntar bortom nästa halvnelson? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!