Dalby, 3 januari 1985

Jag börjar så smått vakna upp. Jag ser på dagsljuset att klockan är förhållandevis mycket. I gränslandet mellan sömn och vaket tillstånd är det enda jag inser egentligen bara att jag inte är hemma, i Herrljunga, i mitt rum på distriktskansliet för Fältbiologerna Älvsborg-Bohus. Det är inte bara ljuset som är annorlunda, sängen är betydligt större, ja även rummet jag ligger i är tydligen större, jag känner av en helt annan luftmassa. Och lukterna. Det är inte lukterna av trähus, vedeldad kökskamin och fuktig vinterkyla. Istället känner jag gummilukt, lack och liniment. Istället för tåg på den närliggande bangården hör jag ekon av knackningar, och kanske bortom det röster...
 
Gårdagen kommer sakta tillbaka till mig. Det är riksårsmöte för Fältbiologerna i Dalby utanför Lund och jag har åkt ner i efterhand med kommissionsväskan. Lite fånigt egentligen, då behovet av denna får anses vara minimalt. Nej, jag vet varför jag egentligen åkte ner. Ett halvår innan hade jag gått en kurs inför mitt jobb som Distriktsintruktör på kansliet och där hade jag träffat en tjej, Lotti Henrysson. Hon hörde till Helsingsborgsklubben och vi hade kommit väldigt bra överens. Vi hade liknande intressen utöver föreningen, bland annat musiksmaken, som initialt fört oss samman. Vi tillbringade mycket tid tillsammans, men då båda två var i förhållanden på hemfronten blev det inte mer än så. Vi fortsatte att hålla kontakt under hösten via brev och födelsedagshälsningar och eftersom årsmötet skulle hållas i Skåne var det ganska säkert att Lotti skulle vara på plats. Mitt förhållande hemma hade tagit slut, och det hade varit svårt att sluta tänka på Lotti... Jag hade fixat hundvakt till min byracka, Elvingsson, och skaffat en ursäkt att åka ner till mötet trots att det pågått ett par dagar redan.
 
 
Det var dagen för själva årsmötesförhandlingarna och på kvällen var det därför föreställningar, musik och fest. Jag träffade snart kompisar från det egna distriktet men jag var mer intresserad av att hitta någon annan. Vi möttes i kafeterian och påbörjade en lustiger dans allt eftersom kvällen fortlöpte. Sent på kvällen spelade Lunda-duon Monotones ("Det hetaste sen Lill-Babs") live sina hitar som "Ghostbusters" och "Jag och min Tocke" och dansen blev än mer påtaglig. Vid något tillfälle på dansgolvet tog vi varandras händer och ingen av oss ville släppa taget därefter. Varma och uppspelta var vi ett stort gäng, kanske ett tiotal, som tog oss mot gymnastikhallen tillhörande skolan där årsmötet hölls. Klockan var nog ganska mycket och i sann vänsteranda tog vi ner den stora hoppmattan från väggen och la oss i en stor hög och började filosofera kring livet, universum och, högst troligt, allting. Lotti låg med huvudet på min mage och jag kan intyga att saker och ting i detta läge kändes bra. En efter en började folk nu droppa av. Om de helt enkelt var trötta och ville gå och lägga sig eller om de ville lämna mig och Lotti i fred lär jag aldrig få veta (om inte någon av er som var med läser detta) men efter ett tag var vi ensamma kvar på den tjocka mattan i den stora gymnastikhallen.
 
Jag slår upp ögonen. Synen av ribbstolar och doften av liniment bekräftar att vi är kvar i hallen. Vid ljuset från de stora glasdörrarna står människor och försöker att med rop och knackningar väcka oss då de hyrt hallen för att spela badminton. I mina armar vaknar en blond skönhet samtidigt som jag och i samförstånd ler vi mot varandra, ställer undan mattan och lämnar lokalen. Åter igen, hand i hand.
 
Detta var 30 år sedan idag och jag har den stora ynnesten att fortfarande var morgon vakna upp bredvid henne. Länge sedan i en gymnastikhall dock...
 
 
 
 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden dag för dag: 2 september - Jäkkvik till Luvtavrre

Kungsleden 2016: Att få ligga bra

Kungsleden 2016: Jakten på tält