Det blir aldrig som man tänkt sig. Varför inte?

Det är väl snart dags att sammanfatta året. Mitt första år som utlandsarbetande. Visst, det gör jag gärna. Men innan dess skall självklart Jante och universum snurra till det en sista gång före nyårsklockorna klingar ut i ett sprittöcken den trettioförste. Det har blivit lite rörigt.

Ni minns att jag skrev om att chefen slutat? Jodå. Nya chefer, nya idéer. Det i sig är vare sig konstigt eller ovanligt och vad det innebär för er lille utrikeskorrespondent är inte klart ännu. Mycket är osäkert, inget är klart. Få verkar veta, ännu färre faktiskt ha tid att ta tag i det, och just nu vet jag inte vad det mynnar ut i, jag får säkert anledning till att återkomma om det, men det fick mig att fundera lite på hur jag alltid lyckas hamna i sådana här situationer.

Min karriär i branschen började på ett litet familjetryckeri, som lärling. Det blev en språngbräda, inget konstigt eller ovanligt med det, man måste ju känna sig fram. Men därefter?

• Goterna i Kungälv: efter en kort tid lades det ner och slogs samman med systerbolaget Minab. Sammanslagningen lämnade en del övrigt att önska, jag var lite för öppen med det och fick sparken.
• Lyckades få jobb på samma tryckeri där jag började som lärling. Efter ett år gick de i konkurs.
• Arbetslös och därefter jobb som croupier på ett bolag som var lite suspekt i hur det sköttes vilket ledde till diverse oegentligheter.
• Tillbaka in i branschen via ett graviditetsvikariat på ett tryckeri med en ledare som inte hade styrning på det hela och aldrig lyckades skapa en stabil tjänst för mig.
• Blev produktionschef på Tryckeri Framåt, som köptes upp av Litorapid med förändringar som följd.
• Blev projektledare på Wezäta som inom ett halvår beslutades att läggas ner.
• Projektledare/produktionschef på Graphic Systems som slogs samman med fyra andra bolag och flyttade samman i Mölnlycke.
• Avdelningschef i Mölnlycke där man efter fyra år mer eller mindre manövrerade ut mig i samband med ett ledningsskifte så jag valde att sluta.
• Till TMG Göteborg som KAM, ett företag som sakta men säkert monterades ner och när vi bara var fyra kvar och inte ens en egen juridisk person längre gick jag tillbaka till Elanders.
• Och nu, efter ett år här, förändras det igen, till vad vet jag inte denna gång.

Jag är inte ute efter en statisk tillvaro. Jag gillar när det händer saker, när det rör på sig, när såväl jag som min omgivning utvecklas och går framåt. Det går inte att åstadkomma utan förändring, det vet jag. Jag känner bara att det vore skönt att gå in i den andra hälften av mitt yrkesverksamma liv och ha lite mer stabilitet. Återkomsten till Elanders skulle ju bli det. Största koncernen, folk jag känner, äntligen chans på utlandsjobb som jag suktat länge efter, möjlighet att nyttja kompetens och erfarenhet i nya spännande miljöer som har muskler bakom sig att stå kvar länge.
 
Nu ska jag inte måla fan på väggen. Förhandlingar och samtal har mer eller mindre bara börjat, det kan bli bra det här också (så länge de gör som jag vill) men det var ju fan inte länge sedan jag satt och förhandlade om mer eller mindre samma saker. Nu hade jag velat ha arbetsro. Men, men. Vi tar väl det en vända till då.

Skickat via Blogsy