Tori, Kenneth och besök

Två veckor sedan förra inlägget. Skäms på mig...

Tillbringar helgen i Polen, jag har ju tre hemresor per månad så en helg blir jag kvar. Det kan tyckas tråkigt, men ni vet, jag trivs med mitt eget sällskap och har egentligen aldrig några sysselsättningsproblem. Väljer jag dessutom en F1-helg så går ju några timmar där.

Förra veckan var tämligen intensiv. Den började med att SAS ställde in kvällsplanet från Landvetter till Köpenhamn så det blev en ofrivillig natt på Gothia Towers och upp i svinottan (04:00) för att ta sig tillbaka till flygplatsen. Det bjöds på räkmacka, men ärligt talat, den slog inte den vi fick på Gullholmen i somras, där har ni något att lära, Gothia! Intressant är också att jag under min misär såg till att nämna @SAS i varje tweet, men jag fick ingen som helst respons. De är däremot glada att RT:a när någon är nöjd. Jag förstår det, men så många andra tar twitter i akt att kontakta även missnöjda. Så icke SAS. Inte att undra på att det går sådär...

Vi har sedan haft kundbesök tisdag/onsdag, med formell middag i Warszawa på tisdag kväll på Hotel Maimison. Mycket bra. Valde kalven och det är ju med det som med lamm, det kan vara absolut underbart om kocken vet vad hen gör, och lika uselt om situationen är den motsatta. Lyckligtvis var det det förra som gällde denna kväll. På onsdag kväll kom så hela säljkåren från Sverige och de stannade till fredag och för dem gällde att göra den polska huvudstaden på torsdagskvällen. Då jag ju är satt här för att jobba med kontakterna Sverige/Polen var det bara att äntra bussen tillsammans med de ystra väskdängarna och ge sig av de sex milen igen. Vi hade ordnat med guide som först följde med en bit på bussen och berättade om stadens historia, som ju bitvis är våldsam och absolut har en plats i den europeiska samtiden. Efter ett tag klev vi ur bussen för en stunds guidad promenad i Gamla Staden. Tjejen var påläst och duktig och jag tyckte lite synd om henne så ett gäng inte visade sig vansinnigt intresserad av vad hon hade att berätta. Det är helt ok, alla är inte sugna på historia och kultur när de är ute och reser, men det går ju att respektera att hon ska göra sitt jobb ändå och att då snattra och tjattra i bakgrunden hela tiden kan jag tycka är lite trist. Som någon sorts "värd" försökte jag hålla fanan högt i alla fall. Signifikativt var att hon kommenterade att den första reaktionen hon fick under bussfärden var när hon pekade ut sex-shopparna på vänster sida om bussen... Själv tyvkte jag att det var roligt att få veta att Ferrari-handlaren håller hus i det som var Sovjetdignitärernas huvudkontor när det begav sig.

Middagen var alldeles strålande med rödbetssoppa, anka och körsbärskaka, vodka och vin. Till denna restaurang ska vi definitivt gå om du kommer och hälsar på mig här. Kommer du inom kort kan det dock vara klokt att packa med halsduk, för det är kyligt på morgon och kväll nu. Detta har också visat sig i förkylningsstatusen på jobbet, det hostas, snörvlas och nyses överallt och på väg hem från Warszawa på kvällen kände jag att det var dags även för mig. Rejält förkyld vaknade jag på fredagen med halsont och tjocka bihålor. Härligt en dag då man ska hålla i en rundvandring av fabriken. Tur att det var kollegor och inte kunder kan man ju säga. Det riktigt tråkiga med detta var att inte nog med att de tidigare kvällarna slagit sönder mina planer för att springa i veckan, förkylningen pajade nu även chansen att ta igen det på helgen. Natten till lördag var kulmen och nu på söndagen är det absolut på tillbakagång, men det fick bli en lång rask promenad istället för löpning idag. Jag tar inga risker, inom kort är det dags för Finalloppet och det skall genomföras.

Besöket från Sverige var en av anledningarna till att jag stannade denna helg. Resultatet av det blev att jag inte kunde gå på "Ljust och Fräscht" med Schyffert/Lindström på Scandinavium som vi hade biljetter till. Lotti fick gå med Manfred istället och vad jag förstod hade de trevligt ändå. Kanske lika bra, med tanke på att det blivit lite stressig då jag på lördagen (igår) skulle på konsert med Tori Amos i kongressalen i Warszawa. Min femte spelning med henne... Nu hade hon omarrangerat egna låtar för symfoniorkester på ny platta, Gold Dust. Det faller ganska platt på skivan, men fungerar verkligen bra live. Det som är riktigt bra är att hennes låtar öppnar upp sig, blir mer tydliga, mer beskrivande. Och just att kunna omslutas av dem, att falla in i dem och att tolka dem har för mig alltid varit viktigt. Nackdelen med arrangemanget är att hon blir begränsad, hon styrs av dirigenten och låtar som Hey Jupiter och Precious Things är sådana som vinner på hennes känslor, hennes engagemang, det försvann lite nu. Det var inte den bästa konserten jag sett med henne, men den var väldigt bra och att bara sitta, blunda och lyssna är balsam för mig.

En låt under kvällen blev väldigt speciell. Marianne. Den handlar om en kompis till henne som förefaller ha gått bort på tok för tidigt. På torsdag morgon möttes jag av beskedet via Sverige att en kollega som jag jobbat med till och från sedan slutet av 80-talet, gått bort efter års kamp mot cancer. Han var 39. *pausar* Kände ni Kenneth så vet ni hur orättvist detta var. Ingen var så positiv som han. Han hanterade sin sjukdom hela tiden med en blinkning, även om han berättade om metastaser som vuxit, cellgiftsbehandlingar som inte tagit, biverkningar som var överdjävliga. Jag vågar inte tänka på hur han kände inom sig. Han lämnar efter sig fru (de gifte sig under hans sjukdom) och dotter på kanske 4 år. Jag har inte träffat honom mer än ett par enstaka gånger de senaste fem åren, men det här slog hårt mot mig. Mitt i grötkokandet på morgonen började jag gråta. Jag hatar den jävla sjukdomen bortom all gräns och dess urskiljningslösa våld. Förde en kampanj på twitter under dagen för att få folk att börja skänka pengar till Cancerfonden regelbundet. Själv dubblade jag min egen månadsinsättning och om jag bara fick med någon så är jag nöjd. Det var lätt att tänka på Kenneth tillsammans med Tori på lördagskvällen.

(Det här är Winter, inte Marianne)

Nu har jag skrivit på tok för mycket känner jag. Ni ska ju orka läsa också. Avslutar med lite prisindex och bilder från mitt liv här. Bygget på jobbet är nästan klart, men en hel del kvarstår... Har ni frågor om något som ni vill att jag ska skriva om, maila mig eller skriv en kommentar.

Ta hand om varandra!

Prisindex: (SEK)
1,124 kg äpplen: 4:- 
0,794 kg kycklinglår (hela benet, inte bara klubban): 10:90
400g flytande honung: 18:-
8 rullar toapapper: 9:50
5 benfria fläskkarré: 17:-
3 toalettrengörare (såna där man hänger på insidan skålen: 12:60
1 kg bananer: 9:65
500g skivad Gouda: 21:-
500g Havregryn: 5:30
500g fruktyoghurt: 7:-

Ska bli konferensrum...

Precis här sitter jag faktiskt nu.

Då och då kommer tåget.

Delar av vårt nya papperslager

Ny entré in the making

Minns ni bilden med vatten på golvet? Samma rum, min plats till höger.

Nytt och fräscht WC

Det blev ett konferensrum!

Välkommen!

Nästan färdig entré

Att sälja verktyg

Det bjuds för ofta på kaka...

Jag och Lotti efter iForm-loppet

Tidningskiosken på väg till jobbet har fått ny luda!

Lägg till bildtext

Passade på att gå till barberaren en fredag i Göteborg

Mitt höstträd

På väg hem från Växjö, fika hos syrran, Fonzie och Deamon

Försenat firande av 23-årig bröllopsdag

Med promenader i skogen

Och övernattning på Thorskogs Slott

Höstträdet 11/10
Det drar ihop sig till Alla Helgons Dag här

Alltid jul i Polen!

En #skäggtorsdag jag är väldigt nöjd med!

Platsen för Tori-konserten

Interiört

En kongressal helt enkelt


Bilderna blir aldrig riktigt bra...

Kulturpalatsen belyst efter konserten

Söndagspromenad i Plonsk

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Tanzania 2018/1: På menyn - Fläsk och fisk

Viktigt meddelande! Byte av plattform och adress!