Om skillnader
Tänkte bara kort berätta.
Igår var jag tillbaka på jobbet. Det har hänt en del sedan jag gick på semester och det blev en rivstart. Bland annat hade en av de vi anställde som projektledare redan slutat så nya intervjuer måste till. En av dem kom på förmiddagen och jag satt ner med henne en halvtimma.
Hon jobbar idag i en butik i Plonsk och när jag frågade varför hon ville byta jobb så fick jag beskedet att en av orsakerna var att hon jobbade idag 12 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Att kombinera detta med en 20 månader gammal bebis hade funkat fram tills för en månad sedan i och med att hennes make var arbetslös. Nu hade dock han fått jobb vilket gjorde att de fick lämna barnet hos hennes föräldrar. Problemet var bara att dessa inte bor i Plonsk, de bor såpass långt bort så att med 12 h arbetsdagar är det ingen ide att åka och hämta vilket får till följd att det kan gå veckor utan att hon ens träffar sitt barn. Men dagis då? Jodå, det finns, men kostar i storleksordningen 30-40% av inkomsten på den typ av jobb hon har nu så det är inte ett alternativ.
Det finns skillnader här i världen, och de är inte långt borta från trygga, välordnade Sverige. Jag har inte dåligt samvete för att jag är här och jobbar, för att jag tjänar mer än mina polska kollegor eller för att vi flyttar produktioner från Sverige hit. Vi är en förhållandevis attraktiv arbetsgivare, vi är andra största sådan på orten, vi ger jobb, vi betalar inte minimilön, vi ger möjlighet till utveckling, vi bidrar. Vi är dock ingen välgörenhetsorganisation, jag kommer inte anställa den här tjejen på grunden av hennes familjesituation, vi är ett företag som är ute efter att tjäna pengar och möjligheterna till att göra det finns om man tar tillvara på situationen. De jobb vi flyttar från Sverige är jobb som är konkurrensutsatta från andra östländer och som i de flesta fall kommer produceras utomlands ändå. Att då hålla dem inom den svenska koncernen bidrar i viss mån till sysselsättning i Sverige också.
Min poäng med inlägget kommer bort lite här, men det handlar om en ödmjukhet inför skillnaderna i villkor, inställning och anpassning. Jag reagerade när jag hörde om situationen, men fick till svar att det är inget konstigt, mor- och farföräldrar räknar med att ta hand om barnbarnen när föräldrarna jobbar. Dagis/fritids är inget självklart, ingen allemansrätt. Se där ett exempel på var man i Polen inte kommit lika långt som vi i Sverige. Om den utvecklingen (den ekonomiska aspekten av det satt åt sidan) sedan är enbart positiv, det är en diskussion för ett helt annat forum.
Igår var jag tillbaka på jobbet. Det har hänt en del sedan jag gick på semester och det blev en rivstart. Bland annat hade en av de vi anställde som projektledare redan slutat så nya intervjuer måste till. En av dem kom på förmiddagen och jag satt ner med henne en halvtimma.
Hon jobbar idag i en butik i Plonsk och när jag frågade varför hon ville byta jobb så fick jag beskedet att en av orsakerna var att hon jobbade idag 12 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Att kombinera detta med en 20 månader gammal bebis hade funkat fram tills för en månad sedan i och med att hennes make var arbetslös. Nu hade dock han fått jobb vilket gjorde att de fick lämna barnet hos hennes föräldrar. Problemet var bara att dessa inte bor i Plonsk, de bor såpass långt bort så att med 12 h arbetsdagar är det ingen ide att åka och hämta vilket får till följd att det kan gå veckor utan att hon ens träffar sitt barn. Men dagis då? Jodå, det finns, men kostar i storleksordningen 30-40% av inkomsten på den typ av jobb hon har nu så det är inte ett alternativ.
Det finns skillnader här i världen, och de är inte långt borta från trygga, välordnade Sverige. Jag har inte dåligt samvete för att jag är här och jobbar, för att jag tjänar mer än mina polska kollegor eller för att vi flyttar produktioner från Sverige hit. Vi är en förhållandevis attraktiv arbetsgivare, vi är andra största sådan på orten, vi ger jobb, vi betalar inte minimilön, vi ger möjlighet till utveckling, vi bidrar. Vi är dock ingen välgörenhetsorganisation, jag kommer inte anställa den här tjejen på grunden av hennes familjesituation, vi är ett företag som är ute efter att tjäna pengar och möjligheterna till att göra det finns om man tar tillvara på situationen. De jobb vi flyttar från Sverige är jobb som är konkurrensutsatta från andra östländer och som i de flesta fall kommer produceras utomlands ändå. Att då hålla dem inom den svenska koncernen bidrar i viss mån till sysselsättning i Sverige också.
Min poäng med inlägget kommer bort lite här, men det handlar om en ödmjukhet inför skillnaderna i villkor, inställning och anpassning. Jag reagerade när jag hörde om situationen, men fick till svar att det är inget konstigt, mor- och farföräldrar räknar med att ta hand om barnbarnen när föräldrarna jobbar. Dagis/fritids är inget självklart, ingen allemansrätt. Se där ett exempel på var man i Polen inte kommit lika långt som vi i Sverige. Om den utvecklingen (den ekonomiska aspekten av det satt åt sidan) sedan är enbart positiv, det är en diskussion för ett helt annat forum.
Kommentarer
Skicka en kommentar