Nödig?

Det känns som om jag är på väg in i en liten mental svacka igen. Av lite annan karaktär än tidigare, men ändå. Skulle kunna vara någon sorts PTS efter sommaren, eller så är det bara en normal fundering efter en större förändring kring vad det blev, om det blev som det var tänkt, hur man hanterat det som faktiskt hänt och hur man anpassat sig till de förändringar som allt innebar. Låt mig säga direkt, så ingen missförstår: jag ångrar inte mitt yrkesval. Jag stortrivs här och med allt vad jobbet innebär. Hade jag fått frågan idag hade jag svarat ja även denna gång. Grejen är att jag nu liksom börjar utvärdera min egen insats. Jag är självkritisk. Har jag gjort det som förväntades av mig? Har jag presterat utifrån vad jag förväntade av mig själv? Var förväntningar och krav felaktigt satta? Gör jag nytta? Ser man vad jag gör och vad är synpunkten på det?
 
Jag har olika svar på dessa frågor, i alla fall när det handlar om mig själv och mina synpunkter. Vad andra tycker om det jag gör, det jag inte gjort, och de effekter båda dessa har för med sig, det vet jag inget om. PC har inte sagt något, men vi talar såpass öppet så jag tror han skulle sägs ifrån. Min närmaste chef vet jag inte alls vad han tycker. Jag försöker fråga, boka möte med mera, men han är en svår man att fånga. Hälsan tiger still, så jag får väl anta att så länge jag inte hör något annat så är man i alla fall inte missnöjd.
 
Idag har varit en dag då jag (dumt nog) grubblat en del på de här frågorna. Jag tycker mig ha identifierat några specifika punkter som gör att jag känner mig lite orolig till mods. Ingen av dem har egentligen någon bärighet i oro, men du vet, när tanken får löpa fritt så...

• Mitt jobb hade ett väldigt tydligt ekonomiskt mål. Det var mätbart och det är väldigt tydligt att vi inte kommer nå det. Det är inte uteslutande mitt fel, det finns massor av faktorer, både mänskliga och organisatoriska/strukturella som gjort det hart när omöjligt att lösa, men ändå. Visst trodde jag att jag skulle lösa detta?
• Jag tror att jag har missbedömt min roll. Detta gör att jag kanske inte är lika aktiv i mitt informationssökande och min ledarroll som jag borde vara. Detta för med sig en otydlighet och en osäkerhet som i sin tur gör jobbet svårt att utföra. Vem vänder sig till någon som inte verkar veta sin position?
• Ett sidospår av detta är svårigheten att tänka mer "öst" i resonemang och beslutsfattande. Borde jag inte ha kommit in i detta nu? Tänker jag fortfarande för svenskt? Hur lång tid ska det ta?
• Firman ser tämligen annorlunda ut mot när jag kom hit i januari. Detta är kanske det tydligaste exemplet på varför det inte gått enligt plan från första början. Andra människor, annan struktur, annan organisation. Men vad innebär det? Är urprungsuppdraget åsidosatt? Om ja, vad är mitt uppdrag då?
• Rollerna här är inte lika tydliga, förändringarna är snabbare, passar jag för det? Det som en svensk chef aldrig skulle få för sig att göra verkar här vara vardagsmat, ingen förvånar sig över det. Det i sin tur gör att om man inte är med på det så hamnar man vid sidan om, står och tittar på. En person som gör det har ingen plats här, antingen är du på tåget, men då får du skyffla kol också.

Jag förväntar mig inte att ni ska förstå vad jag menar i alla stycken, det hänger ihop med att jag inte ser någon anledning till att hänga ut detaljer kring min arbetsplats eller människorna på den. Jag bara konstaterar att jag hamnat på en eftertankens rastplats, och jag behöver fundera på vilken väg jag ska ta när jag har fikat färdigt.
 
En pissepaus i livet helt enkelt.

Skickat via Blogsy