Törnrosa
Nu går det undan. Tre dagar kvar på jobbet. Tre veckor kvar i Sverige. Och så mycket kvar som ska göras. Tanken med de sista 15 dagarna på året var ju avkoppling i kombination med förberedelse. Nu blir det nog inte så. Kanhända är det lika bra. Kanske mår jag bäst av att ha fullt upp, att inte tappa fart, att vara fortsatt taggad när 2011 blir 2012 och jag påbörjar ytterligare ett kapitel i boken om Tyskens Pöjk från Herrljunga. Han som försökte, han som tyckte att han lyckades av egen kraft. Han som körde i diket. Han som tog sig upp igen.
Kulturen som ventil för mig, som vattenhål, som näringskälla har blivit väldigt tydlig. Jag tror den är för mig som träning kan vara för andra. Man mår dåligt om man inte fått en dos på ett tag. Upprätthållandet av detta tror jag därför vara en viktig nyckel framöver. Hemresor får planeras att stämma med Operans schema och film/litteratur måste få plats i Polen. Eböcker, iPad och annan teknik kommer hjälpa till ordentligt, så får det bli. Igår fick jag en sista dos före jul, före äventyret. Mats Eks Törnrosa-balett till Tjajkovskijs musik. Vackert, trollbindande och träffsäkert tänkvärt på samma gång. Som tonårsförälder var det lätt att hitta referenspunkter i berättelsen. Lyckan i förälskelsen, spänningen i föräldraskapet, frustrationen i detsamma. Det lilla efterlängtade livet vill plötsligt inte längre utan söker sin egen väg. Du kan skälla, domdera, hota eller smeka. Det enda du kan hoppas på är att du skapat en god grund, livsvalen barnen tar är deras egna och du kan bara titta på. Ett felaktigt val blir som en Törnrosasömn, ett töcken, en isolering. Hela slottet faller in i samma sömn och vi sopar och städar för att ingen annan ska se samtidigt som vi håller skenet uppe. Först när någon utifrån, någon i publiken, ställer sig upp och skriker VAD HÅLLER NI PÅ MED?! börjar vi fatta. Kanske. Vi blandar sagor och berättelser med varandra, vi klär ut oss, vi sjunger skrikigt i mikrofonen för att överrösta.
Vi är glada som har barn som gör kloka val, medvetna val. Som tar ansvar för sina val och lär sig av de ofrånkomliga misstag och snedsteg som uppkommer. Alla har inte samma tur. Kanske skulle vi mer till mans inte bara skrika att Kungen faktiskt är naken utan också se till att han får något att ta på sig.
Nu är det söndag. Det är tre veckor kvar.
Kulturen som ventil för mig, som vattenhål, som näringskälla har blivit väldigt tydlig. Jag tror den är för mig som träning kan vara för andra. Man mår dåligt om man inte fått en dos på ett tag. Upprätthållandet av detta tror jag därför vara en viktig nyckel framöver. Hemresor får planeras att stämma med Operans schema och film/litteratur måste få plats i Polen. Eböcker, iPad och annan teknik kommer hjälpa till ordentligt, så får det bli. Igår fick jag en sista dos före jul, före äventyret. Mats Eks Törnrosa-balett till Tjajkovskijs musik. Vackert, trollbindande och träffsäkert tänkvärt på samma gång. Som tonårsförälder var det lätt att hitta referenspunkter i berättelsen. Lyckan i förälskelsen, spänningen i föräldraskapet, frustrationen i detsamma. Det lilla efterlängtade livet vill plötsligt inte längre utan söker sin egen väg. Du kan skälla, domdera, hota eller smeka. Det enda du kan hoppas på är att du skapat en god grund, livsvalen barnen tar är deras egna och du kan bara titta på. Ett felaktigt val blir som en Törnrosasömn, ett töcken, en isolering. Hela slottet faller in i samma sömn och vi sopar och städar för att ingen annan ska se samtidigt som vi håller skenet uppe. Först när någon utifrån, någon i publiken, ställer sig upp och skriker VAD HÅLLER NI PÅ MED?! börjar vi fatta. Kanske. Vi blandar sagor och berättelser med varandra, vi klär ut oss, vi sjunger skrikigt i mikrofonen för att överrösta.
Vi är glada som har barn som gör kloka val, medvetna val. Som tar ansvar för sina val och lär sig av de ofrånkomliga misstag och snedsteg som uppkommer. Alla har inte samma tur. Kanske skulle vi mer till mans inte bara skrika att Kungen faktiskt är naken utan också se till att han får något att ta på sig.
Nu är det söndag. Det är tre veckor kvar.
Kommentarer
Skicka en kommentar