Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Det känns som om jag är på väg in i en liten mental svacka igen. Av lite annan karaktär än tidigare, men ändå. Skulle kunna vara någon sorts PTS efter sommaren, eller så är det bara en normal fundering efter en större förändring kring vad det blev, om det blev som det var tänkt, hur man hanterat det som faktiskt hänt och hur man anpassat sig till de förändringar som allt innebar. Låt mig säga direkt, så ingen missförstår: jag ångrar inte mitt yrkesval. Jag stortrivs här och med allt vad jobbet innebär. Hade jag fått frågan idag hade jag svarat ja även denna gång. Grejen är att jag nu liksom börjar utvärdera min egen insats. Jag är självkritisk. Har jag gjort det som förväntades av mig? Har jag presterat utifrån vad jag förväntade av mig själv? Var förväntningar och krav felaktigt satta? Gör jag nytta? Ser man vad jag gör och vad är synpunkten på det?   Jag har olika svar på dessa frågor, i alla fall när det handlar om mig själv och mina synpunkter. Vad andra tycker om det jag gör...

Kör lite statisk styrketräning i lägenheten. Det är helt ok, speciellt nu när mitt knä inte vill springa. Testade ett program för knä "relief" men det krävde lite utrustning och redskap och jag hade inget bra att ersätta det med. Min vana trogen ligger jag därför och grämer mig över att just den delen inte gick som jag tänkt mig istället där att glädjas över de 30 minuter innan dess som gick bra och som fick svetten att porla. Sån är jag. I morgon ska jag försöka springa igen.

Tänkte bara kort berätta. Igår var jag tillbaka på jobbet. Det har hänt en del sedan jag gick på semester och det blev en rivstart. Bland annat hade en av de vi anställde som projektledare redan slutat så nya intervjuer måste till. En av dem kom på förmiddagen och jag satt ner med henne en halvtimma. Hon jobbar idag i en butik i Plonsk och när jag frågade varför hon ville byta jobb så fick jag beskedet att en av orsakerna var att hon jobbade idag 12 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Att kombinera detta med en 20 månader gammal bebis hade funkat fram tills för en månad sedan i och med att hennes make var arbetslös. Nu hade dock han fått jobb vilket gjorde att de fick lämna barnet hos hennes föräldrar. Problemet var bara att dessa inte bor i Plonsk, de bor såpass långt bort så att med 12 h arbetsdagar är det ingen ide att åka och hämta vilket får till följd att det kan gå veckor utan att hon ens träffar sitt barn. Men dagis då? Jodå, det finns, men kostar i storleksordningen 30-40% ...

För snart ett år sedan fyllde jag 45. (Jag vet, man kan inte tro det) Jag väntade mig inget stort, jag slutade egentligen att uppmärksamma dessa dagar i större utsträckning efter att jag fyllt 40. Det finns massor av barn runt om i familjen att fira istället, så jag har helt enkelt bara låtit dagarna passera. Döm då om min förvåning när min familj förärar mig en present från Live It, en sådan där firma som sysslar med "upplevelser" att ge bort. Lite skraj blev jag, då jag varit väldigt tydlig med att en present i form av fallskärmshopp eller bungy jump är bortkastade pengar då jag aldrig skulle nyttja något sådant. Jag behövde dock aldrig vara orolig. Det jag fick var en testkörning av en sportbil! "Bara" åtta km men just att de tänkt på detta, att de överraskade mig så med presenten var överväldigande på många sätt. Det första jag skulle ta ställning till var om jag ville köra Ferrari 430 eller Lamborghini Gallardo. Lambon lockar med sin råhet och det faktum att ...