Inlägg

Visar inlägg med etiketten Löpning

Oj vad jag är duktig. Visst är jag?

Bild
Igår sprang jag Jubileumsloppet i Göteborg . Det var tredje gången det anordnades, men första gången jag sprang. Det ska anordnas årligen till 2021 då Göteborg fyller en massa år, därav namnet. Jag var ganska otränad, fick gå i den värsta uppförsbacken, men jag lunkade runt tillsammans med Lotti som sprang sin första mil sedan hon blev ordinerad vila på grund av hälsporre för nästan ett år sedan. Som sig bör delade jag tweets och bilder såväl under förberedelserna som före och efter loppet. Man är ju stolt liksom, vill visa vad man gjort, lika gärna som man vill visa sin nybyggda altan eller sin goda latte på innestället i Bryssel. På senare tid har jag börjat se, framför allt på Twitter, inlägg som i lätt hånande ton låter hälsa att bland det värsta man kan dela med sig av på sociala medier just nu är uppdateringar om sin träning. Det kan vara i stil med att "Vet du vad, jag lovar att det går att vara på gymmet utan att berätta om det efteråt" eller "Viktigaste t...

Om att jaga sig själv

Bild
Pulsmätning, teknik och mobilappar hade tveklöst en stor del i att jag kom igång med joggning som motionsform. Att mäta, föra bok, planera - inte nödvändigtvis för att senare analysera och jämföra i efterhand - blev både inspirerande och sporrande. Nu, några år senare, är jag inte längre så säker. Nackdelen med allt mätande är att jag hela tiden kontrolleras. Löprundan blir en checkpoint och något som ska granskas under lupp efteråt istället för att bara vara sin egen. Planer som sätts upp efter specifika målprogram blir en börda som leder till misslyckande om de inte följs. Så ska det väl inte vara? Ska inte träningen leda till glädje och endorfiner? Min fru, som sprungit bra mycket mer än jag och som är betydligt snabbare, springer i stort sett helt tekniklöst. Hon ger sig ut på en runda, längden får humör och väder avgöra. Eventuellt förlänger hon om det känns bra just den dagen eller så håller hon koll på sitt fullt normala armbandsur och när hon sprungit typ en timma är hon ...

115 kilo besviken tüskättling

Så sitter jag här. Igen. Ta skydd, det här blir ännu ett självömkande inlägg om träning och mina tillkortakommanden i ämnet. Teknik i form av appar, pulsmätare och gps var tveklöst det som fick mig att komma igång för några år sedan. Något som också hjälpte till var de olika former av träningsprogram som lätt blev tillgängliga, såväl med som utan live-coachning under träningen. Det kunde handla om att komma igång, att hålla formen, att bränna fett eller att målmedvetet träna inför ett specifikt event. Jag har gjort alla och det har varit en hjälp för mig, gett mig ett schema, en struktur att förhålla mig till. Målet har inte varit så viktigt, i alla fall inte när jag började. Eller rättare sagt, inte vad jag fattade själv. Jag tror inte jag fullföljt något program. Jag har aldrig kommit i mål. Jag har inte orkat, jag har blivit sjuk, något annat har kommit emellan eller jag har helt enkelt tröttnat på skiten. I stort sett var gång har det skett när programmet växlat upp lite, gått ...

I eftertankens kranka blekhet

Bild
Med facit i hand var nog träningsuppehållet jag fick för mig att göra 18-25/11 riktigt jävla dumt. Man tycker ju att jag borde känna mig själv bättre. Men icke. Före uppehållet hade jag hållit igång ordentligt, med ordentlig tyngd med början i september. Jag sprang mellan 3 och 7 mil i veckan, 4-5 löppass och med jämna mellanrum styrketräning och/eller simning ovanpå detta. Och det gick bra! Jag hade inte ont, jag resonerade inte med mig själv, jag bara gjorde det. Det flöt på och jag var duktig. Men så kom den där måndagen 18/11. Dagen innan hade jag sprungit 22,5 km, längsta sträckan hittills och jag var ganska urlakad. Jag tillät mig själv återhämtning och tänkte gå på det igen på tisdagen. Men när tisdagen kom fanns inte viljan där. Ingen gnista, inget sug... Jag fattade inte. Så jag konsulterade folk i min närhet och alla tyckte att jag inte skulle underskatta ett uppehåll i träningen. "Det mår kroppen bra av och du kommer komma tillbaka extra taggad." Det fanns gott om ...

10 veckor och 6 månader

Livet är inte rättvist. Är vi överens om det? Somliga sliter som djur utan utdelning, andra får full pott utan att lyfta på arslet. De flesta av oss lullar omkring någonstans mittemellan dessa tillstånd, men då och då halkar vi över på endera ytterligheten av denna skala och blir varse; livet är fan inte rättvist. I slutet av augusti i år blev jag lite trött. Om ni följt med här vet ni att jag över sommaren och efter en läkarundersökning bestämde mig för att (igen) försöka ta tag i min något för höga vikt. Jag hade ingen brådska, men det behövde justeras. Som så många andra provade jag 5:2, och jag på några veckor tappade jag 3-4 kilo, men så var det några veckor med resor, unnande och annat och plötsligt var jag tillbaka där jag startade, trots duktigt fastande. 26 augusti klev jag upp på vågen och tröttnade med en suck. Jag var tillbaka på samma läge som före sommaren och lite till. Jag gjorde mig inga illusioner, jag hade inte trott att jag rasat, men va fan... Jag var på väg mot ...

iForm visar sig vara allt annat än

Bild
Ibland hänger jag upp mig på småsaker, det vet alla i min närhet och även jag själv. Det bor en liten princippolis i mig, jag erkänner det. Kanske är det för att jag tycker att saker kan göras antingen rätt eller fel, att pragmatismen är den kyrka jag känner mig mest hemma i, men inte sällan handlar det om sunt förnuft och att behandla de du faktisk är satt att serva på ett sätt som de förtjänar. Jag jobbar ju med kunder dagligen, kunder som betalar för våra produkter och våra tjänster och förväntar sig service och resultat utifrån vad de beställer och vad vi lovar. Det är inte konstigare än så, egentligen. Ibland får jag frågan vad som är den viktigaste framgångsfaktorn i relationen till kund och mitt första svar på det är alltid att veta sin plats hos kunden. Hur viktig är du för kunden? Att ha koll på det och vara ödmjuk inför din position i er relation bäddar för framgångar. Fattar du inte hur viktig du är eller om du tror att du är viktigare än du är lär du få det mycket svårt i d...

Kvinnor kör bättre än...

Bild
I söndags var jag och min hustru ute och sprang en runda på 10 km. Härligt soligt höstväder, klar luft, sprakande färger, friska andetag. Vid ett par tillfällen under rundan sprang vi på sträckor som enklast kan betecknas som landsväg, dvs möjligheten/risken att beblanda sig med motorburna fordon var uppenbar. Föga förvånande blev så också fallet, givetvis. Vi, som de väluppfostrade gångtrafikanter vi är, sprang på vänster sida, på rad istället för i bredd, i färgglada kläder och reflexväst i signalfärg. Vid första tillfället la jag märke till en lustig sak; den första bilen vi mötte tog rejält med utrymme till oss, låg mer eller mindre helt på motsatta körbanan. Nästa bil rörde sig inte en millimeter från sin linje utan körde otäckt nära oss där vi sprang. Ingen av dem hade mötande trafik. Detta fick mig att fundera lite och att påbörja ett enkelt, helt ovetenskapligt, och fånigt experiment. Jag iakttog alla bilar vi mötte under vår runda, la märke till om det var en kvinna eller m...

Hur fort springer du en kilometer?

Bild
Två helger i rad nu har jag sprungit motionslopp. iForm-loppet och Kretsloppet. Det förra fem kilometer, det senare tio. iForm var kämpigt och jag flåsade i mål på 31:41, Kretsloppet kändes mycket bättre, 1:05:01. Knepigt, eller hur? Jag var ju snabbare per km helgen innan ändå kändes just det som en sämre prestation. Tro mig, det var mycket trevligare att som efter Kretsloppet känna sig nöjd. I förberedelserna inför 17 maj 2014 har jag börjat gå på Löparkvällar . I tisdags var det fartlek och vi tog i så mycket vi kunde. Gruppen delades upp i en lite snabbare och en långsammare och vi kan väl lugnt säga att jag var långsammast i den långsamma. När träningen var över och vi satt och pustade och käkade banan blev det som alltid snack om träning, löpning och lopp. En tunn liten speta till tjej (som var bland de fyra snabbaste i vår långsamma grupp) ojade sig lite över sitt resultat på Tjejmilen för en dryg vecka sedan. Bara 46 minuter, men hon ursäktade sig med att hon varit sjuk och ...

Time

Bild
Nu var det ett tag sedan. Det har egentligen inte hänt så mycket. Eller ja, det har det ju, men inte så mycket att skriva om. Eller jo, en hel del vardagsbestyr som inte är så intressant i det stora hela. Eller tja, lite på det terapeutiska planet också men det är väl bara navelskåderi. Fast det är klart, jag har ju varit på fyra konserter inom två veckor varav tre med Roger Waters. I och för sig, jag har varit i Warszawa och vänt. Dessutom har väl foten blivit lite bättre. Å andra sidan finns väl inget intresse av att jag städade källaren att jag börjat simma regelbundet att jag bestämt mig för att skita i 5:2-fastan att jag lurat med Lotti att springa Göteborgsvarvet 2014 att livet är åter i rutin nu när äldsta sonen åkt tillbaka till Norrland och skolorna börjat att Italienresan blev jättebra att vi vandrade på Vesuvius att jag ska på ölprovning med dotter och måg att jag samma kväll ska se Fish på trägår'n att jag ska fira min födelsedag i Berlin att vi firat 24-årig bröllopsda...

Körkort, Kilon och Köpenhamn

Bild
I fredags tog vår yngste son körkort. Han kom hem med ett ansikte som bara var ett enda stort leende som var härligt att se. Tro fan det. Själv har jag ju inte kört en meter med vare sig honom eller de andra barnen, (en period utan körkort för några år sedan satte stopp för det) så all cred ska tillägnas min kära hustru för detta. Han vill (naturligtvis) låna bilen tämligen omgående och det var med varma känslor jag stod och tittade på honom medan han gjorde sig i ordning i bilen. Backspeglar, musik, solglasögon. Så i med växeln och iväg. Den resan är nog den bästa. Första gången du kör själv. Ingen förälder, ingen instruktör. Bara du, bilen och vägen. Jag fick också känslan av att han faktiskt växte en hel del där han satt och förberedde sig. Och visst var det en större kille som susade nerför gatan, skinandes ikapp med solen? Som ni minns stukade jag foten i måndags. Snipp, snapp, snut liksom. Nå, ni har säkert också koll på att jag lindade duktigt, stöttade på den, gick och småj...

Stukatur

Bild
Besvikelsen är stor nu. Jag var upplagd för Kraftprovet på fredag. Har tränat regelbundet och hade siktet inställt på att klara att löpa hela loppet, inte gå något. Det skulle vara en seger mot tidigare år. Ut 10 km idag som en sista runda. Det går långsamt, men stadigt och bra. Grusvägar. Efter 3,5 km, svag nedför innan jag ska ut på landsvägen. Ser inte den stora stenen, trampar snett, viker hela högerfoten under mig. Stapplar till kanten med rejäl smärta och inom noll och ingen tid har yttre fotknölen svullnat upp rejält. Där sitter jag, i spenaten, och konstaterar direkt att det inte blir något lopp för mig. Det är då själve fan. Nu är det binda och högläge som gäller. Sista gången jag försöker vara hälsosam. 

Vi tar väl ett till?

Bild
Minus 1 till i morse, totalt 1,5 sedan vi började. En lämplig takt kan tyckas. Vi ska ha klart för oss att jag inte håller igen på helgerna. Rejält med lösgodis på fredag/lördag, potatissallad och glass på söndagen. Samtidigt ska nämnas att mitt hålligång håller ett för mig bra tempo. Ett pass styrka på gymmet och två löppass ( 5 + 10 km) har det blivit. 1 kilo på en vecka kan kanske tyckas lite, men jag tycker mig känna en skillnad i byxlinning och det är ju bra. Lite trist då de är hyfsat nyinköpta, men det lilla bekymret får jag väl leva med antar jag... Det står mer och mer i tidningarna om 5:2 och nu fick jag reda på att min svägerska i rent experimentsyfte gör en variant på det hela också. Inte för att hon behöver, men ändå. Tre veckor tills vi drar till Italien, vad tror ni vågen visar då? Trots uppmaningar var det få som kommenterade mitt inlägg om Gregor (han ska döpas om, av anledningar jag håller för mig själv). [Uppdat. Gregor heter numera Oscoe] Jag fick fler G+ än ...

BPM, XBMC, SSH & FTW

Bild
Jaha, där ser man. Minus 1,2 från förra veckan, -0.5 totalt. Det vore väl fan annars, har haft två löprundor, en styrketräning och ett spinningpass i veckan. Plus ett par promenader. Läkaren sa att jag inte skulle ha bråttom så jag ser på det här med tillförsikt. Fyra veckor innan vi drar till Italien och idag, måndag, kör vi fasta igen. Som sagt, det är Kraftprovet om några veckor, så löpträningen är inriktad på backar. Visst, det handlar också om att komma igång igen och få löpsteget i kroppen, men jag hoppas på att orka springa hela Kraftprovet i år och då måste jag vara mer van vid backar. Kör en kort runda på cirka 5 km med ett par rejäla knallar som tar ut mig ordentligt (den sista strax före slutet) och det ska erkännas att det inte går fort uppför, men det är en seger att inte ha gett upp när man passerar krönet. I veckan tänkte jag försöka variera den med ett elljus/terrängspår som vi har i närheten, det kommer bli riktigt tufft och jag tänker tillåta mig att "ge upp...

E45 - Vägledande beläggningstaktik?

Bild
I december 2012 invigdes, efter åtta års byggnation med varierande grad av inverkan på framkomligheten, den nya E45 mellan Göteborg och Trollhättan. Gamla idiotiska 45:an med stoppljus, 50-70-90-70-90-hastigheter var ett minne blott och från Lilla Edet kunde vi plötsligt vara i Göteborg på 10-15 minuter kortare tid än vad vi var vana vid. Det hade varit långt, mödosamt och tålamodsprövande, men nu var det klart. Visserligen var det två etapper som inte blev utbyggda på grund av pengabrist (370 miljoner), vägen genom Göta, strax söder om Lilla Edet samt Torpabron, några kilometer norr om. Många ögonbryn har höjts över detta och man kan ju fundera på varför man valde att prioritera bort just dessa, men det är vad det är och vi får väl hoppas att det åtgärdas i en framtid. För oss i Lilla Edet stör det inte nämnvärt, när man ska till Göteborg är det bara Göta-delen man drabbas av och det är precis när man lämnar Edet, så man hinner liksom inte få upp farten... Startdatum var officiellt...