Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Ursäkta att jag inte skrivit på ett tag. Det har varit förhållandevis fullt upp, lägenheten börjar ta form på riktigt och jag har behövt förbereda nästa vecka som skall tillbringas i Sverige. Lägg därtill lite knivskador så går dagarna fort. Vi kom till slut, efter många om och men, iväg till IKEA. Mitt sällskap där tyckte nog det var lagom kul, men det var hennes uppdrag, så det var bara att bita ihop. Vi hade det trots allt tämligen trevligt, skojade och talade om både det ena och det andra och vi lyckades plocka ihop vad jag hade på listan, och lite till. Jag har ju nu i två veckor påpekat att vi även skall köpa elektriska varor såsom dammsugare, kaffebryggare mm och att hon behövde ha pengar till det också, men kan man tänka sig, när vi kom ut ur IKEA så var pengarna slut. Jag är tveksam om det eller det faktum att hon hellre ville åka hem vägde tyngre, men jag bråkade inte. Hon påpekade att resten kunde vi dessutom köpa i Plonsk, och då blir det ju lite enklare. IKEA ligger i Wa...

Den här lille gynnaren slog följe med mig på morgonen idag. Det finns en del lösspringande hundar här och som regel ignorerar de folk totalt utan lufsar bara vidare. Jag har fått förklarat för mig att det är med lösa hundar här som med sommarkatter i Sverige. Folk ger bort små söta hundvalpar i julklapp och när alla i familjen tröttnat på den och den inte är så liten och söt längre så kör man ut den i skogen och lämnar den där. Jag är ingen stor hundvän, men inte ens jag tycker det är ok. Den här fyrbente lille pigge filuren stod och språkade med en kompis vid järnvägen när jag kom travande och jag gick förbi dem som jag brukar när jag ser dylika. Först efter något hundratal meter upptäckte jag att denne lämnat som kamrat bakom sig och bestämt sig för att göra mig följe en bit. Kanske trodde hen att jag, liksom barnen vid skolan på morgonen, skulle dela med mig av min matlåda, kanske var hen bara nyfiken på den där skäggige gobben som travar och går här varje morgon, jag har ingen an...

Det började med Barrett. Eller om det var Peter Gabriel. Oklart vem som är höna och vem som är ägg. Men om vi börjar med Barrett: På Brain Damage fick jag nys om att ett par entusiaster skulle ge ut en bok om Syd Barrett och det skulle inte vara ännu en bok i raden som berättade om hans roll i Pink Floyd, hans sinnessjukdom och död, utan en som fokuserade på den konstnärliga själen. Hans texter, brev, foton och framför allt målningar. Problemet var att det var ett tämligen smalt projekt och man sökte nu få veta om intresse fanns överhuvud taget så att det fanns underlag för utgivning. Jag gillade projektet och idén så jag skrev upp mig. Nästa del i den här historien var att jag kände mig sugen på att uppdatera mig på vad Peter Gabriel höll på med. Jag visste att han givit ut en platta där han tolkade andra artisters låtar och att han jobbat med en orkester, New Blood, för arrangemangen till den. Idén hade tagits vidare till att arrangera om hans egna låtar och en turné...

Jag överlevde. Bitvis kändes det som om det var på håret (och det finns ju inte mycket av) men på det stora hela gick det bra. Tack för att ni oroade er. Det blev en intressant dag som började med att hela hotellet stod utan vatten på grund av ett sönderfruset rör längre ner på gatan. Tur att jag inte gav efter för den första impulsen att ge mig ut och springa före frukost, hade varit just snyggt att inte kunna duscha före festen. Det kom dock tillbaka ett par timmar innan det var dags att gå och då blev det för nära inpå så jag har sparat den rundan till idag istället. Det är cirka tio grader varmare idag också, det är ju inte en nackdel direkt heller. Jag hade aldrig hunnit tala med PC före festen om vad som skulle kunna förväntas, men vi var fyra stycken som träffades på vårt stamhak, Verona, och tog ett par bägare före det var dags. Efter ett tag tog jag mod till mig och frågade om mina kollegor var stora dansare. Svaret var i stort sett entydigt: " Å inte! Nej, det undv...

Och jag är livrädd. OK, livrädd är väl att ta i. Men en del av mig ser inte direkt fram emot det heller. En annan tycker att det ska bli trevligt. Att umgås med kollegor i ett lite mer avslappnat tillstånd nu såhär efter några veckors arbete tillsammans kan ju vara bett bra steg framåt. Om jag förstått det hela rätt så är det vanligt med karnevalsfester här i Polen så här års. Det är deras motsvarighet till semlan , att trycka i sig och festa ordentligt före fastan. Tydligen blev det inte av med julfest på Elanders i år här i Polen så man satsar på Karnevalsfest istället. På lördag. Min första tanke var att det blir perfekt. Efter 5-6 veckor har man mjuknat upp tillräckligt för att vara bekväm med att prata med varandra och den nye chefen på engelska och att det kan helt enkelt vara ett bra tillfälle att ta saker till nästa steg. Eller? Sen började jag höra hur det brukar går till... Polackerna dricker i ett tempo som vi svenskar helt enkelt inte hinner med i. Precis som hemm...

Ännu en härlig helg hemma avverkad. Kallt, klart, vackert och snooker på TV. Mycket bra. Dessutom var dottern hemma på besök och trots handdukar på golvet så var det givetvis härligt att se henne igen. De senaste gångerna jag varit hemma har en hel del av tiden fått läggas på att färdigställa renoveringen av ett rum i huset som nu fått sig en rejäl överhalning efter att barnen flyttat. Från att en gång varit TV/Vardagsrum var det under en kort period de vuxnas sovrum men nu är det dags för att äntligen få en ordentlig matsal. Nu har vi ju liksom råd med ett sådant utrymme och det ska bli skönt att slippa sitta i köket när vi har gäster på middag. Det hela påbörjades i höstas, men det blev mer jobb än vi räknat med och till slut bestämde vi oss för att leja bort delar av arbetet och då blev det som så att strax före jul stängde vi dörren till rummet och firade helg istället. Efter julen flyttade jag till polen, målarna kom hem och när de var klara var det lite jobb kvar till mig, list...

Vaknade i natt, ingen aning om vad klockan var, av att någon i ett rum i närheten, gapade och skrek på bruten engelska. Ensam. Tänk De Niro i "Taxi Driver". Ett kort utfall bara, sen tystnad. Jag somnade om. 9 eller 90 minuter, who knows. Vaknade igen av ett skräckfyllt vrål! Som om någon vaknar med ett skrik ur en fasansfull mardröm. Sedan tystnad. Såg en snubbe på frukost som inte såg ut att må bra. Frågade inte.

...kan jag faktiskt inte kompensera med att ha det i benen. Jag glömde halva min träningsutrustning hemma denna gång och att springa halvklädd i minus 15 grader är inte bra för prostatan. Gissa om jag blev besviken när jag kom till rummet efter jobbet idag och var sugen på att ge mig ut och konstaterar att det inte blir något. Är det sånt man kallar Västgötaklimax? Jag svor två gånger, sedan körde jag ett kortare pass statiska styrkeövningar jag fått av PT, och även om det inte är samma sak så är det, som jag säger, bättre med lite än med inget. Att jag kommer av mig i löpningen är en annan femma. Ja, det har blivit kallt här. -10 som varmast på dagen och framåt veckan hotar de med nedåt 30 minusgrader på natten. Klart på dagen, ingen nederbörd i sikte. I DN idag läste jag att folk dött bla här i Polen av kyla, men jag har det varmt i hotellrummet så det går ingen nöd på mig. Idag var det så dags att se på lägenhet. Enligt uppgift skulle den vara inredd och utrustad, så ...

Fast det är inte riktigt sant. Det är nu bokat en visning på tisdag nästa vecka. Men vi skulle gått denna veckan. Och veckan innan. Och veckan innan... Så man vet aldrig, men det borde fungera denna gång. Har fått beskrivet för mig att det är en tvåa, men inte med separat kök utan att köket och vardagsrummet liksom går ihop. Öppen planlösning, typ. Inredd och klar, får väl kompletteras med tv, internet och lite pyssel, men det är ju mindre problem. Börjar ledsna lite på att bo på hotell nu. Visst, det är praktiskt och bekvämt, men det är ju aldrig hemma. Allt ska med fram och tillbaka, man ser sig själv i speglar överallt och man bor liksom inte in sig. Ikväll orkade jag inte gå till restaurangen i hotellet en gång till. Man är nästan alltid ensam där, servitören vet vad man vill ha och menyn börjar kännas igen... Det är god och bra mat, men jag kan den nu, liksom. Visst, jag skulle kunna ge mig ut på byn och äta, men jag kommer inte för mig. När man kommit hem från jobbet har man liks...

Så. Ett litet bakslag idag. Fick ett problem att lösa, tog tag i det kraftfullt tyckte jag och det verkade gå bra. Tog en liten stund så upptäckte jag att det inte gjort det. Till del beroende på att jag inte hade all info, men mest för att jag, om jag rannsakar mig själv, försökte med en lösning modell Sverige. Fan oxå. Nåväl, jag kan inte kunna allt från början och jag lär mig på det. Vi får ta nya tag i morgon. PC har blandat sig i från sin semesterort och det är både skönt och pinsamt på samma gång. Ryck upp sig!

Den här helgen stannar jag kvar i Plonsk. Jag har tre hemresor i månaden, så någon helg blir det alltid. Än så länge bor jag ju på hotell och det är väl så lagom roligt på helgen, speciellt som just detta hotellet mest verkar leva på affärsresenärer under veckan. Jag är ensam här nu... Den gångna veckan har mitt inblandande i projekt och frågor blivit än mer påtagligt. Så ska det ju vara, givetvis, det är ju därför jag är här. PC lämnar över mer och mer ansvar och jag får helt enkelt börja ta för mig mer och mer. Just att ta för sig är viktigt här, det är alldeles tydligt och det kommer att kräva viss tillvänjning, något som PC lyckligtvis är medveten om efter att ha jobbat utomlands i "öst" i många år. Mitt första chefsmail (som @antteist kommenterade "Like a boss") gick ut i veckan rörande fakturering och det förefaller så långt som att alla är med på noterna. Indikationerna jag fått under mina första tre veckor antyder dock att jag inte kan ta något för givet. ...

Jag tror att  den senaste födelsedagen jag firade var när jag fyllde 40. Massor av folk, trevligt som attan. Därefter tyckte jag det fick räcka. Och då menar jag att jag inte uppmärksammade dagen alls. Traditionen i familjen annars har varit att man bjuder in alla på kaffe kl 15 söndagen i samband med födelsedagen, men vi är sex syskon och alla har ett gäng ungar, så det blir snabbt mycket söndagskaffe... Jag är inte ensam om detta, det är mest barnen som firas, och det kan bli tight ändå. I december 2010 hade Tron: Legacy premiär i Sverige. Jag såg fram emot den. Sci-FI, 3D, Jeff Bridges och Daft Punk, snacka om kinderegg! Sönerna skulle med och i ett försök att uppfostra dem ordentligt såg vi till att se den första filmen innan. Det är artiga pojkar jag har, de sa att de gillade båda filmerna och själv var jag urnöjd, något som jag lät mina vänner på FB veta. Min gode vän Gherry uppmärksammade detta och hörde av sig. "Var den värd att åka några extra mil för att komma till...

Har landat i ett snöigt Warzsawa, cirka två minusgrader och ett tunt snötäcke på kanske ett par centimeter. Sitter och skumpar i baksätet av taxin mot Plonsk med massiva stavfel som resultat. Det här är bitvis värre än vägen mellan Koberg och Sjuntorp. Därmed avslutar jag dagen ungefär som jag började den. Jag tog tidig 600-buss eftersom jag hade en 150 minuter lång tandläkartid bokad direkt på morgonen. The things you do... I bussen satt en liten infotavla med grön rullande text som bl.a. meddelade temperaturen. Nollgradigt ute, ok. Inne i bussen: 23. TJUGOTRE! Men för helvete! Så här års är bussen full av folk med jackor, halsduk och kängor. Ärligt, om vi en dag i juli konstaterar att det är 23 grader, springer vi då och hämtar lôa-mössa och raggsocka? Samma gäller min chaufför just nu: han förvandlar sin lilla taxi-Opel till en regelrätt bastu och skruvar upp värmen till 28! Jag sliter av mig jackan, han sitter i knäppt skinnpaj. Hos tandläkaren blev jag mörbultad. Åter igen tog i...

Elanders är vad jag fått höra den näst största arbetsgivaren i Plonsk [Poåjnsk]. Störst är kakfabriken, LU , som ligger granne med oss i industriområdet. Vakten har en trebent hund som glor på oss när vi åker på lunch på dagarna. Osäker på hur många som jobbar där, men hos oss är det mellan 150 och 200, beroende på hur mycket vi har att göra. Det är inte ovanligt att när man går hem på eftermiddagen och vinden ligger på åt rätt håll, så luktar det kakor i hela stan, precis som i Kungälv, när Kexfabriken sprider dofter av Bellerina och Baddare över älvdalen. En liten märklig känsla av hemma. I tisdags var jag på beök på ett bokbinderi i Olsztyn , OZGraf. Vi ska binda en stor katalog där med hårda pärmar och behövde åka dit för att säkerställa kvaliteten. De ligger inhyrda i ett gammalt statligt, kommunistiskt tryckeris lokaler och den stilen hade de kvar. Den är svår att beskriva för de som inte sett den, men det är ömsom stort och högt i tak, ömsom trångt och små lokaler. I...

Ett kort litet inlägg så ni inte tror jag försmäktat här nere. Tillbaka i Polen efter en härlig Trettonhelg hemma. Än så länge känns ju resorna bara som täta tjänsteresor, men jag gissar att det inte dröjer vansinnigt länge tills det blir rutin och den normala pendlingskänslan infinner sig. Vis av skadan från förra veckan hade jag nu med mig lite macka mm att sätta i mig när jag kom till hotellet vid 23-tiden. Sent att äta, javisst, men bättre än att inte äta alls... Har fått ett väldigt varmt hotellrum denna gång. Inga varma öl och kalla element här inte. Det går inte att skruva ner värmen och ni som känner mig vet att jag hellre har det svalt omkring mig. Mina barn påstår att det är som jag är snål med värmen hemma, jag håller inte med om det. Och som en vän på twitter  påpekade; Varför är det alltid de frusna som ska bestämma läget? Ni kan klä på er mer, vad vill ni att jag ska göra, sitta näck? Även på kontoret är det väldigt varmt. Packade betydligt fle...