Käftis och Opel Sauna

Har landat i ett snöigt Warzsawa, cirka två minusgrader och ett tunt snötäcke på kanske ett par centimeter. Sitter och skumpar i baksätet av taxin mot Plonsk med massiva stavfel som resultat. Det här är bitvis värre än vägen mellan Koberg och Sjuntorp. Därmed avslutar jag dagen ungefär som jag började den. Jag tog tidig 600-buss eftersom jag hade en 150 minuter lång tandläkartid bokad direkt på morgonen. The things you do... I bussen satt en liten infotavla med grön rullande text som bl.a. meddelade temperaturen. Nollgradigt ute, ok. Inne i bussen: 23. TJUGOTRE! Men för helvete! Så här års är bussen full av folk med jackor, halsduk och kängor. Ärligt, om vi en dag i juli konstaterar att det är 23 grader, springer vi då och hämtar lôa-mössa och raggsocka? Samma gäller min chaufför just nu: han förvandlar sin lilla taxi-Opel till en regelrätt bastu och skruvar upp värmen till 28! Jag sliter av mig jackan, han sitter i knäppt skinnpaj.

Hos tandläkaren blev jag mörbultad. Åter igen tog inte bedövningen utan jag led ganska mycket. Snålvargen i mig fick mig dock att bita ihop. Blir jag inte färdig före 2 februari förlorar jag mitt högkostnadsskydd och jag måste börja om igen. Inte trakterad av det. Tandkött skulle utvidgas och skäras bort, provisoriska kronor bort och den blottade pulpan förberedas för avgjutning och hela tiden med blås och sug i truten, tydligt känslig för ilningar. Tre olika bedövningar hjälpte inte, ja fy fan, jag var mör när jag gick därifrån. Nu är det nog bara ett besök kvar, det då kronorna ska på. Om inte en av de onda behöver rotfyllas...

Jag vet minsann hur man roar sig, jag.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kungsleden 2016: Jakten på tält

Bild
Jag har börjat titta på tält och liggunderlag. det blir med allra största säkerhet ett Hilleberg -tält, dels utifrån erfarenheten med min brors tält i somras, dels utifrån rekommendationer från andra och från omdömen på nätet. Ja, de kostar en slant, men kombinationen av hållbarhet och vikt som de levererar förefaller göra dem väl värda dessa pengar. Jag behöver ju bara ett enmanstält nästa år, det är ju självklart. Ett tag funderade jag på om jag skulle köpa ett tvåpersoners i alla fall, dels för att ha för framtida bruk, dels för att det ju ger bra utrymme att ha sina pinaler i vid rastning och övernattning. Efter lite funderingar blir det nog dock så att det landar i ett solotält i alla fall, vikten är för viktig för att göra avkall på när det gäller en så stor del av packningen som tältet. Dessutom finns det möjligheter med solotält som jag återkommer till. Hilleberg har i princip fyra alternativ för detta: Soulo , Unna , Akto och Enan . Alla med sina specifika fördelar gent...
Läs mer

Fjällräven Classic 2015 - Att få blodad tand

Bild
[Låt mig börja med en varning. Inlägget är långt. Läs det i omgångar eller bered dig på att folk knackar på dörren innan du är färdig. Och du - klicka gärna upp bilderna, de gör sig i större format!] Det är nu i stort sett två och en halv månad sedan vi genomförde årets fjällvandring, Fjällräven Classic. Jag och Lotti vandrade ungefär elva mil från Nikkaluokta till Abisko i ett vandringsevent som lockar över 2 000 deltagare från hela världen. Det var dels ett sätt att köra lite budgetsemester efter vår ofrivilliga ombyggnad av huset i vintras, dels helt i linje med vårt nyvunna intresse för vandring och friluftsliv. Men det var också lite av en prövning för att se om mitt projekt för 2016, att vandra Kungsledens alla 43 mil var en bra idé eller om jag skulle få lägga det på hyllan. Som ni förstår av rubriken på detta inlägg kommer det att bli av. Jag brukar ju reseblogga löpande per dag, men det var inte aktuellt denna gång. Det var ingen idé att räkna med täckning, det fanns in...
Läs mer

Kungsleden 2016: 50 år för tidigt

Bild
Helt plötsligt var det bara självklart vad jag skulle göra när jag fyllde 50. Jag ska vandra Kungsleden, dryga 40 mil från Abisko till Hemavan. Jag ska spara semester så att jag kan ta 3-4 veckor på mig. I skiftet augusti/september 2016 ska det vara jag, den färggranna svenska fjällvärlden och kontemplation över de gångna 50 åren som gäller. Det har försiggått en diskussion i vänskapskretsen hur man ska göra när man fyller halvsekel. Ska man fly landet? Låtsas som ingenting? Bjuda på lite kaffe för de närmaste? Eller ska man ta chansen och ha ett riktigt hejdundrande sista party och sen sakta glida in i ålderdomen? Själv har jag haft svårt att bestämma mig då jag å ena sidan gillar att arrangera ett rejält kalas men å andra sidan definitivt ser charmen i att bara ignorera det och låta dagen passera. Så kom dock denna tanke för mig, tror jag läste någon artikel om vandring i allmänhet inför vårt sommaräventyr i Cinque Terre och blev nyfiken. Kollade STF:s hemsida och det tog inte t...
Läs mer