Jag har börjat titta på tält och liggunderlag. det blir med allra största säkerhet ett Hilleberg -tält, dels utifrån erfarenheten med min brors tält i somras, dels utifrån rekommendationer från andra och från omdömen på nätet. Ja, de kostar en slant, men kombinationen av hållbarhet och vikt som de levererar förefaller göra dem väl värda dessa pengar. Jag behöver ju bara ett enmanstält nästa år, det är ju självklart. Ett tag funderade jag på om jag skulle köpa ett tvåpersoners i alla fall, dels för att ha för framtida bruk, dels för att det ju ger bra utrymme att ha sina pinaler i vid rastning och övernattning. Efter lite funderingar blir det nog dock så att det landar i ett solotält i alla fall, vikten är för viktig för att göra avkall på när det gäller en så stor del av packningen som tältet. Dessutom finns det möjligheter med solotält som jag återkommer till. Hilleberg har i princip fyra alternativ för detta: Soulo , Unna , Akto och Enan . Alla med sina specifika fördelar gent...
Helt plötsligt var det bara självklart vad jag skulle göra när jag fyllde 50. Jag ska vandra Kungsleden, dryga 40 mil från Abisko till Hemavan. Jag ska spara semester så att jag kan ta 3-4 veckor på mig. I skiftet augusti/september 2016 ska det vara jag, den färggranna svenska fjällvärlden och kontemplation över de gångna 50 åren som gäller. Det har försiggått en diskussion i vänskapskretsen hur man ska göra när man fyller halvsekel. Ska man fly landet? Låtsas som ingenting? Bjuda på lite kaffe för de närmaste? Eller ska man ta chansen och ha ett riktigt hejdundrande sista party och sen sakta glida in i ålderdomen? Själv har jag haft svårt att bestämma mig då jag å ena sidan gillar att arrangera ett rejält kalas men å andra sidan definitivt ser charmen i att bara ignorera det och låta dagen passera. Så kom dock denna tanke för mig, tror jag läste någon artikel om vandring i allmänhet inför vårt sommaräventyr i Cinque Terre och blev nyfiken. Kollade STF:s hemsida och det tog inte t...
I lördags var jag på GöteborgsOperan och såg West Side Story , som en del av det abonnemang vi har. Det var trevligt på alla de sätt och det blev inte mindre trist av att Lotti fyllde år samma dag så vi gjorde det till en helkväll. Föreställningen var proffsig, det var mer eller mindre fullsatt och på det hela taget finns det väl inte så mycket att säga om det hela, men på något sätt övertygades jag inte. Inte läge för stående ovationer, liksom. Mina huvudsakliga invändningar är att det verkar som om vi i Sverige är rädda för att göra antingen en engelskspråkig musikal på engelska eller att om vi nu ska översätta den, också göra den helt och hållet svensk. Vad som nu presenterades var en översättning som vid flera tillfällen var försvenskning av engelska uttryck, onödigt mycket svordomar och ett krystat framträdande när de svenska skådespelarna försökte finna rätt i en amerikansk identitet. Man kallade varandra för “sir”, man hade engelskaklingande namn eller smekn...
Kommentarer
Skicka en kommentar