Salome på Göteborgsoperan.

De ville nog chocka. Nekrofili, gruppvåldtäkt, kannibalism. Inte riktigt säker på att de uppnådde sina mål.

Kanske hade jag fel inställning, jag väntade mig nog en mer klassisk uppsättning. Nu blev det betydligt mer modernt, i alla bemärkelser, och då krockade det en del. Det var rörigt, gapigt och svårfokuserat till en början och när man väl fattat grejen kändes det som om den moderna tappningen hade krävt ett högre tempo. Jag satt faktiskt och väntade på att det skulle ta slut.

Missförstå mig inte, jag uppskattade det hela, det var storslagna insatser av de flesta och en del passagerare, som tex när alla lärda springer och deklamerar sin egen tolkning av bibeln som den enda rätta och senare börjar slåss om det, eller hur kvinnor och män duperar och utnyttjar varandra i olika stadier, beroende på situation och syfte, de är klockrena. Något saknas dock, något som sådär griper tag i mig och gör att jag häpnar och försvinner in i föreställningen. Jag var väldigt mycket åskådare ikväll.

Efteråt inledde vi en diskussion om det hela. Mitt sällskap hade tydligt också haft svårt att greppa det hela men avfärdade det med ett skratt och en uttalad fundering på hur skaparen hade tänkt när han skapat något så abstrakt. Jag protesterade och menade två saker:

1. Bara för att du inte “förstår” är inte samma sak som att det är abstrakt.
2. Hur skaparen tänkt är i grunden inte intressant, det är din egen tolkning, din egen upplevelse som är det som skapar konsten.

Att fnysa åt någons verk för att man inte logiskt kan återskapa dennes sinnelag vid ursprunget av detsamma är dels respektlöst mot konstnären, dels begränsande av den egna upplevelsen. Allt är inte för alla, det ska gudarna veta, se bara på min text ovan. Jag har också suttit igenom föreställningar av modern dans och imiterat fågelholk, men ska jag skylla min brist på förmåga att ta till mig det hela på att skaparen inte tänkt rätt i ursprunget?

Det här är känsligt, vi snackar tycke och smak här, aldrig enkelt, jag vet. Att respektera en grundläggande intention som seriöst grundad, det ser dock jag som första steget mot ett öppet sinne.