Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

9-20 15+7 Jag kan förlika mig med de allra flesta av väder. Köld, regn, värmebölja, ruskväder. Blåst däremot, det kan jag inte förlika mig med. Man kan ju liksom inte gör något åt det. Visst, en vindtät jacka hjälper men vinden tar likväl tag i allt. Hugger och rycker, jagar och drar. Natten var regnig och blåsig och när det var morgon var bara blåsten kvar. Men det var den med besked. Ingen idé att sitta, ingen idé att ha hatt. Den enda fördelen var att tältet gavs en chans att torka. Skyarna jagade kapp med varandra över fjället och det var omöjligt att veta om det skulle regna eller klarna upp. Jag gav mig iväg strax före 9 och knatade söderut. Nordöstanvinden högg tag bakifrån och det var riktigt skönt att gå åt det hållet jag var på väg. De jag mötte såg pinade ut med huvor och vantar. Efter cirka fem km kom jag fram till "mina" tio meter av Kungsleden och det var roligt och lite speciellt. Strax därefter tog jag en liten snackspaus och tänka sig då kom solen fram! ...

ca 7,5 km 13:50 - 16:15 Den glade mannen från Stockholm som jag stötte på i Teusajaure kom ikapp oss igår och var lika glad och trevlig då. Han slog upp sitt tält mellan mig och Uppsala och snarkade en del under natten. Jag somnade om men idén med öronproppar är inte dum, tveklöst. I alla fall när man tältar ihop med andra. Bussen mot Saltoluokta skulle gå 9:40 så 7 steg jag upp och gick ner på klipporna och gjorde min morgongymnastik. Helt OK vy, klar himmel och morgonsol på Akka-massivet. När jag var tillbaka och gjorde min frukost vaknade Stockholm och började genast vissla och sjunga inne i tältet. Vilken skön snubbe. Vi pratade lite, han skulle tydligen egentligen blivit tandläkare men på sydsluttningen av Akka 1969 blev han "bergtagen", åkte hem, skippade odontologin, sadlade om till botanist, naturvårdare och fotograf (även om bilderna han tog av mig blev rätt dåliga...). Nu verkade det som att han var pensionär, han hade ingen egentlig plan utan åkte dit han vill...

Bok 9-10 km Suunto 9,6 8:55 - ca 13 Det kom några skurar under natten (den första bara minuter efter att jag krupit in i tältet) men vad gör det om man har ett bra tält? Det var också ganska kallt, fick dra upp dragkedjan på säcken hela vägen och sov med strumpor. Varför jag inte tog på mig mössan har jag ingen aning om. Var väl för trött helt enkelt. Vaknade vid 5, gick ut och pissade i den svala fjälluften, gick sedan tillbaka och somnade efter en stund om till runt 8. Börjar bli en hejare på att fixa havregrynsgröten nu och få mig en kopp kaffe samtidigt med minimal diskmängd. I morse kryddades det med en en handfull nyplockade blåbär och odon. Mina grannar gick upp ungefär samtidigt men de är lite snabbare i sina morgonbestyr och var iväg någon halvtimma före mig. Under packbestyren kom plötsligt en flock renar över bergskammen ner mot vårt läger. En bit bort, men ändå (sa sörlänningen). Det började med en lång seg uppförsbacke som bitvis blev insluten i lågt drivande moln. D...

8-17 Bok & skylt ca 15. Suunto 20 Idag blev det regnbyxor på. Inte för att det regnade utan för att det hade regnat under kvällen och natten och markerna var blöta. Då tempen visade 10 klockan 7 och det faktiskt såg lite ljust ut på molnfronten med tydliga sprickor här och var bestämde jag mig för att köra shorts under och gå i t-shirt. Jag är ju ändå rätt varm av mig. Väderprognosen från stugvärden var "skurar" under dagen och ihållande regn i morgon eller övermorgon. Idag ramlade jag. Ganska rejält också. Den sista biten mot Teusajaure är riktigt brant neråt. Alltså riktigt brant. Gårdagens regn hade gjort det blött och lerigt och trots försiktighet och stavar försvann plötsligt vänsterfoten under mig, jag tappade balansen och föll handlöst baklänges. Blev liggande som en sköldpadda i branten, gränslöst tacksam för att ha en ryggsäck som stötdämpare och att jag inte föll framåt, då hade det slutat illa. Nu pustade jag ut, reste på mig och gick vidare. Jag starta...

Bok: 13 km Suunto: 15,5 (verkar vara 20% mer...) 10:50 - 15:10 Det kräver sin man att bo i stuga. Samarbete och hänsyn är inget som är medfött, tydligen. Nu är det kväll och jag sitter i ännu en stuga, nu i Kaitumjaure. Det var lugnt och fridfullt fram till för en halvtimma sen när en trio damer ramlade in efter att ha vandrat ända ifrån Keb idag, något de glatt berättade. In i rummet där jag och en tysk valt var sin sida, deklamerandes att de minsann tänkte kampera här och bad tysken att flytta på sig. De trodde jag var tysk också och tilltalade mig på engelska. Kanske också därför de hade den ton de hade. Öppnade fönstret på vid gavel för alla mygg att ramla in, gnäll över att det inte fanns el och att det var mörkt, lysande med iPhone och ständigt  kacklande, sådär halvhögt så att alla skulle höra, vare sig de ville eller inte. Jag stålsätter mig, damen från Uppsala och jag konstaterar att man snabbt vänjer sig vid tystnaden. Nu håller de på vid gasspisen, tändstickor går åt ...

Bok: 8+4 Suunto: 24,75... Start 9:50, i mål ca 17:40 Idag blev det väderomslag. Det fina vädret gällde nog bara Alesjaure. Av den anledningen fick jag anledning att agera snabb och fatta beslut. Jag har funderat en del idag på det här med att skapa sig förväntningar och måla upp bilder och scenarios av vad som kommer att hända. Jag märker att jag gör detta löpande under vandringen i form av att jag går och funderar på hur jag ska beskriva allt detta  för andra när jag kommer hem. Varför då? Jag gör ju inte detta för dem hemma, jag gör ju det för mig själv. Visst, alla kommer fråga och undra och vilja veta hur det var, men måste jag vara förberedd på det, kan jag inte bara ta det som det kommer? Måste jag ha en "story" klar? Givetvis inte. En annan sak är också detta att måla upp en bild av hur saker, som denna vandring, kommer bli. Jag vet, jag har sagt att jag ju får vara förberedd på allt, att jag inte kan göra något åt vädret osv, osv, men erkänn, den där bilden man h...