Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Har ni hängt med ett tag vet ni att en annan resetradition är besök på en lokal marknad. Detta har under årens lopp givit en del diversifierade upplevelser, alltifrån skottlossning och stöldgods till att bli bryskt utkörda då prutandet över en skinnjacka gått lite överstyr. Alla städer har någon form av marknad och ibland är den bra, ibland är den av lopp-karaktär. Den vi siktat in oss på i Bryssel låg vid Midi-stationen, max tio minuters promenad från hotellet så efter ytterligare en stadig frukost bland babblande italienska damer och fnittrande tonårstjejer på plats för One Direction-konserten under lördagskvällen sadlade vi apostlahästarna och gav oss av. Solen sken och vi var tveklöst tidiga för det var gott om plats och flera handlare höll på och placerade ut det sista i sina stånd. Damerna i sällskapet fastnade snabbt bland blusar, linnen och dylikt och innan vi visste ordet av var dagens första inköp ett faktum. Vi strosade vidare och som vanligt kan du köpa det mesta på en så...

Användandet av allmänna transportmedel har förenklats avsevärt över åren. 1997 gjorde vi vår första storstadsresa i den här traditionen, till Berlin, och en busstur där sitter hyfsat etsat i våra minnen. Det gick fort, stoppen var smärtsamt korta men framför allt fick man hålla koll på karta och skyltar själv för att vara säker på att kliva av på rätt hållplats. Idag är det problemet mer eller mindre obefintligt. Skyltning är enkel, biljetter köps i maskin som har instruktioner på engelska och såväl bussar som spårvagnar, tag och metro visar tydligt vad nästa hållplats heter. Det verkar dessutom nästan finnas en internationell standard som används. Vår guide från igår hade pratat om hur komplicerat systemet var, invecklat och svårt att använda så det var med viss oro vi travade mot metrostationen nära vårt hotell. Vi undrar nu hur ofta guiden åker metro, för det var hur enkelt som helst och följde gängse standard som vi var vana vid. Piece of cake. Vi styrde vår kos mot Heyzel-stad...

En luftkonditionering med kontaktbehov och en värme kroppen ännu inte vant sig vid riktigt gjorde kanske inte natten till den mest sömnrika, men några timmar lyckades vi klämma in. Tid för avfärd från hotellet var bestämd till 9:15 och innan dess hann vi få i oss en högs ordinär hotellfrukost, dock med en äggröra och ett kaffe som stack ut och satte lite guldkant på starten på dagen. Brussel som europeiskt politiskt centrum är ju givet uppmärksamhet när man väl är här och en liten promenad på dryga två kilometer från hotellet påbörjades på utsatt tid. Termometern visade redan 23 och hade hotat med 29 framåt dagen, med avbrott för åskskurar vid 15-tiden. Regnjackan packades ner men shortsen låg kvar hemma i Edet. När vi såg parlamentet i slutet av gatan började det droppa. Det blev aldrig något egentligt ihållande av det, men det och faktumet att vi missat lite på tiden/avståndet gjorde att steglängden nu ökade, så även kadensen. På fredagar kommer man som enskild besökare bara in vid e...

3:00 ringde klockan. Vilan under natten hade varit obefintlig, inte bara för att man som regel sover sämre när man ska upp tidigt och inte får försova sig, utan också för att jag i en veckas tid jobbat som en jävla galning med massor att göra och ingen tid att göra det på. Tre dagar innan var jag övertygad om att jag inte skulle komma iväg, att sällskapet helt enkelt skulle få åka utan mig. Jag fick helt enkelt inte ihop det. Visst, man måste kunna få ta semester och man är inte så oumbärlig som man kanske tror, men vi jobbar väldigt individuellt på Vindspelet och det för inte bara med sig stor frihet i sin yrkesroll, det innebär också ansvar i samma utsträckning och att ta ansvar för mitt jobb är väldigt viktigt för mig. Ja, det har varit på väg att föra mig i fördärvet, men man är som man är, i mångt och mycket, och när man pressas går man mycket ner på autopilot och instinkt, inget snack om saken.   Sista dagen redde det dock ut sig (en hel del tack vare tidiga morgnar och sena...

Små små små. Bitar. Faller från mig. Det tär på fogarna. Det tar på limningen. Det sega virket förefaller sprött. Den fasta övertygelsen tunnas ut i kanterna. Mycket. Allting verkar nu hända på en och samma gång och det är inte utan att man får kämpa för att hålla pusselklossarna på plats. Det går nog att få ner den fyrkantiga i det runda hålet om man bara ger sig fan på det. Förhoppningsvis är detta inlägg en del av processen. Tror inte jag publicerar det ens.

Jag börjar så smått vakna upp. Jag ser på dagsljuset att klockan är förhållandevis mycket. I gränslandet mellan sömn och vaket tillstånd är det enda jag inser egentligen bara att jag inte är hemma, i Herrljunga, i mitt rum på distriktskansliet för Fältbiologerna Älvsborg-Bohus. Det är inte bara ljuset som är annorlunda, sängen är betydligt större, ja även rummet jag ligger i är tydligen större, jag känner av en helt annan luftmassa. Och lukterna. Det är inte lukterna av trähus, vedeldad kökskamin och fuktig vinterkyla. Istället känner jag gummilukt, lack och liniment. Istället för tåg på den närliggande bangården hör jag ekon av knackningar, och kanske bortom det röster...   Gårdagen kommer sakta tillbaka till mig. Det är riksårsmöte för Fältbiologerna i Dalby utanför Lund och jag har åkt ner i efterhand med kommissionsväskan. Lite fånigt egentligen, då behovet av denna får anses vara minimalt. Nej, jag vet varför jag egentligen åkte ner. Ett halvår innan hade jag gått en kurs infö...

Nedanstånde text publicerade jag i morse som 14 tweets. Av rent egoistiska skäl väljer jag att lägga upp det som ett blogginlägg också. Så har jag det samlat. Kram. PS. Har skrivit om det hela tidigare, läs här --------------------- Igår fick jag en låda julmat som julklapp av min arbetsgivare. Plus en bok, ett gåvokort samt att vi ikväll har julfest med respektive. Senare på kvällen igår gick jag till ICA för att hämta ut min Apple TV som jag köpt på nätet dagen innan. Because I'm worth it, liksom. Utanför ICA sitter, som på så många andra ställen, en romsk tiggare. En ung tjej, kanske max 30. Söt, alltid trevlig, aldrig påträngande. Hon hälsar alltid, hon ler alltid, trots att de allra flesta knappt ägnar henne en blick. Eller värre. I ur och, som nu senast här, skur. Jag ger henne som regel en slant om jag har något i fickan, men ärligt talat, det är inte ofta man har cash på sig numera. Jag vet att jag sagt detta förut, men vi kan nog inte föreställa ...

Dagen har kommit. Det är dags för nästa steg i livet. Är jag redo för nya utmaningar? Nya roller att inta, nya jaktmarker, nya perceptioner. Samtidigt, så mycket bekant, så vältrampat, så välkänt. Vår yngste son flyttar hemifrån. Studier tar vid i Lund, han ska bli civilingenjör i Bioteknik och fem års hårt arbete väntar på honom. Kvar i 170 kvm gammelkåk i Lilla Edet blir vi, föräldrarna. Han kommer givetvis, likt sin lika hårt studerande son i Luleå, att under studieåren komma hem under sommar- och juluppehåll, men det formella steget mot självständighet är taget. I och med det är denna viktiga del av livet avklarad och en ny lika viktig tar vid. Det är med förhoppningar, glädje och nyfikenhet jag kurar bakom ytterdörren och släpper in detta nya liv och likt med en ny bekant känner mig för med avsikt att få reda på vad som gäller nu. Jag tar ett steg tillbaka och betraktar vad vi åstadkommit. Under 23 år har vi styrt våra tre barn i de riktningar vi tyckt varit de rätta, förme...

Idag fick så väderapparna lite rätt. De spådde regn i varierande omfattning, och det kom en skur under någon timma mitt på dagen, inte mer. Det har varit mulet och lite blåsigt hela dagen, men aldrig kallt. Idag skulle varenda skrymsle i Riomaggiore utforskas, helst inklusive ett besök på stranden, men det där sista kändes väldigt osäkert. Vi började trampa runt i staden direkt efter frukost och konstaterade att vi var glada att det inte var idag vi skulle vandra i bergen. Det var en tung, varm luft med väldigt hög luftfuktighet, det hade varit riktigt tufft. Det visade sig också att båttrafiken var inställd idag på grund av hög sjö, vilken tur att vi gjorde vår båttur igår då! Vi tyckte visserligen inte att det gick så höga vågor, men ingen av oss har skepparexamen, så vi litar på dem som bestämmer.   Staden är som ni förstått ett myller av prång och passager och när man gått igenom ett uppenbarar sig genast en ny. Vi tog oss runt till den delen av staden som ligger vid stationen...

Idag var det lite nervöst, de väderappar vi kollat talade om åska och risk för regn från morgontimmar till tidig kväll. Då vi planerat att denna dag ta båten från Riomaggiore till Monterosso och utforska den staden samt få oss lite strandtid kändes det lite illa tajmat. Första båten skulle gå 9:20 så vi ställde klockan på 7:45, då biljett var tvungen att köpas innan och man vill ju inte stressa på semestern. 7:46 öppnade vi fönsterluckorna och körde ut huvudet. Det var fortfarande varmt, men över Medelhavet låg moln av olika grå nyanser och lurade. Gatorna var dock torra så det verkade som om regnet i alla fall hade blivit försenat. Vi klädde oss och började förbereda vår Double Chocolat Breakfast när vi plötsligt hörde ett oroväckande smatter utifrån. Som två gökar i samma ur tittade vi ut. Lättade kunde vi konstatera att vinden hade tagit i och det var de trekantiga vimplar som,är spända över marinan som fladdrade och åstadkom det regnliknande ljudet. Vi slängde dock med regnjackorna...