Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

I lördags var jag på  GöteborgsOperan  och såg  West Side Story , som en del av det abonnemang vi har. Det var trevligt på alla de sätt och det blev inte mindre trist av att Lotti fyllde år samma dag så vi gjorde det till en helkväll. Föreställningen var proffsig, det var mer eller mindre fullsatt och på det hela taget finns det väl inte så mycket att säga om det hela, men på något sätt övertygades jag inte. Inte läge för stående ovationer, liksom. Mina huvudsakliga invändningar är att det verkar som om vi i Sverige är rädda för att göra antingen en engelskspråkig musikal på engelska eller att om vi nu ska översätta den, också göra den helt och hållet svensk. Vad som nu presenterades var en översättning som vid flera tillfällen var försvenskning av engelska uttryck, onödigt mycket svordomar och ett krystat framträdande när de svenska skådespelarna försökte finna rätt i en amerikansk identitet. Man kallade varandra för “sir”, man hade engelskaklingande namn eller smekn...

När andra inte gör sitt jobb utan helt utan skrupler bara rycker på axlarna och låter någon annan ta ansvar, hur tänker man då? Ska sådana personer avundas för att de så lätt kan stänga av och ägna sig åt andra saker eller ska man se dem som själviska kvarlevor från en annan tid, en tid då vi levde på att producera produkter, när man köade vid stämpelklockan för hemgång och då din insats egentligen inte var identifierbar? En fd kollega till mig brukade skämtsamt säga att han inte brydde sig, det var i grund och botten inte hans företag, ergo inte hans pengar. Om ett sådant synsätt lever kvar får vi nog ställa oss in på mer arbetslöshet framöver. Utan företag eller deras pengar kommer det bli svårt att överleva och då blir det snart nog en sista kö för att stämpla ut.

Konstaterar att det finns gott om lopp (löpning) som vänder sig bara till damer/kvinnor/tjejer. Direkt tänker jag på Vårruset, iForm, Tjejmilen men en snabb sökning på internet ger att de är långt ifrån de enda. Det enda loppet för bara män är vad jag finner Grabbhalvan, en sökning på “lopp för killar” ger som regel resultat som bygger på “för killar och tjejer”. Jag undrar bara varför. Jag och min hustru springer en del tillsammans, men när hon väljer någon av de tre jag nämner ovan så står jag utanför. Jag skulle kunna raljera om jämställdhet och könsdiskriminering, men det är inte mitt syfte. Jag undrar bara varför. Varför är det viktigt att utesluta herrarna? Varför är det viktigt att ha något eget? Att män med större muskelmassa generellt sett springer fortare (stopp! jag  vet  att det finns tjejer som springer snabbare än killar, det har jag fått bevisat för mig många gånger, dagligen av min fru) gör det att en blandad tävling blir tråkig? Att det liksom alltid är en...

Hör reportage i radio om bristen på män i förskolan. Att en professor i pedagogik menar att det för barn i förskolan inte spelar så stor roll om läraren är man eller kvinna är tydligen inte intressant att spinna vidare på, de mer PK-nyheterna om jämställdhet och löneskillnader väger tyngre i flödet. http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3431502 Om löneargumentet är det starkaste, är inte ropen på mer män i förskolan då ett underkännande av kvinnors förmåga att förhandla om sina villkor? Jämställdhetsministern är mer försiktig med att kategorisera, ( http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3431568 ) men jag undrar om man riskerar att vilja utjämna könsfördelningen mer av princip än av behov. Och varför hör man inte krav på regeringen om åtgärder för att få in fler kvinnor i mansdominerade yrken? (förutom bolagsstyrelser då…)