Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Sydväst om Tórshavn ligger Kirkjubøur, en by i grund och botten från vikingatiden och historiskt sett en av de viktigaste på Färöarna. År 999 kristnades öarna och den katolska kyrkan slog sina klor även i denna fjärran utpost i Atlanten. I början av 1100-talet  blev det ett eget stift och på 1200-talet byggdes här i Kyrkjubøur en kyrka att agera som huvudsaklig katedral för hela Färöarna. Här fanns en prästskola och här regerade kyrkan med biskopar som tex den kände Erlendur (1269-1308) fram tills reformationen år 1538. Kyrkan från 1200-talet står kvar och är landets äldsta kyrka som fortfarande används. Det forna biskopspalatset står kvar till viss del och bebos av en privat familj, Patursson, som bor där i 17:e generationen. Huset anses vara ett av världens äldsta ännu bebodda trähus. Att besöka Färöarna utan att besöka Kyrkjubøur är som att åka till London utan att se Big Ben så givetvis skulle vi dit. Det är en biltur på 10-15 minuter men vi var ju inte här för att åka bil, ell...

När vi skulle sätta oss att äta frukost kom ett meddelande från Kirsten. Hundra grindvalar var på väg in i en bukt en kvart från Klaksvík, ville vi se dem fick vi åka nu! Vi resonerade kort och samtidigt som vi kom fram till att vi inte kan hinna med allt kom ett meddelande till, valfångsten var avblåst denna gång. Lika bra då, men synd ändå på något sätt. Vår resa idag skulle dock ta oss åt andra hållet i och med att vi skulle skippa Kalsoy. Vi började med att köra till Kunoy och dit kom man på en "bro" som bestod av stenar som blivit över vid tunnelbygget och som man slängt i vattnet och asfalterat ovanpå. Tunnlarna här är lite annorlunda de också. Många är enkelfiliga och när du kör in i dem blir du varse om du har eller ska lämna företräde vid möte inne i tunneln, att köra två bilar i bredd går inte. Cirka var hundrade meter är det uthugget en liten ficka som fungerar som mötesplats där den som kommer från det hållet vackert får svänga in i och vänta tills mötet är klart....

I natt sov vi lustigt nog på lakan för första gången under hela resan. Vi har upptäckt några egenheter här på Färöarna som skiljer sig från vad vi är vana vid och att istället för lakan ha ett sorts frottéliknande madrassöverdrag är en av dem. Det funkar ju men verkar inte vidare praktiskt. En annan sak är att toalettpappret tenderar att hängas åt andra hållet, dvs att den lösa delen hänger ner bakom rullen och inte över framför. Man märker hur van man är vid vissa grepp. Utöver det är det vanligt att duschar helt saknar draperi och att ytterdörrar går inåt. Det senare kan ju vara en säkerhetsfrågor för när det blåser mycket. Inget av detta är fel, bara annorlunda. Annorlunda var också vädret idag. Det ihållande regnet verkade ha bytts mot sprucket molntäcke kombinerat med rejäla vindbyar. Efter ett fotbad inne på toaletten/badrummet och en finfin frukost packade vi in oss i bilen och tog oss via branta och slingriga serpentinvägar nedför berget för att därefter följa en fjord in i vik...