Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Har fått frågan om att lista vad jag packar för min vandring på Kungsleden. Här följer en lista, inte minutiöst detaljerad, men för att få ett hum om vad jag har med mig i alla fall. Jag packar i en Lundhags V8 75+10. Den lilla 10literssäcken (som sitter fast på utsidan av V8) kommer få agera dagrygga vid eventuella utflykter, men också handbagage på flyget upp. Tioliterssäcken: 4 kartor och kartfodral (265g) Resepapper, kort och kontanter (125g) Litet trebens gorillastativ till videokamera (55g) Extra batterier (2x videokamera, 8x AAA t SPOT + laddare & två extra spännen till ryggsäck) (220g) 2x Extra minneskort, adapter/laddkablar telefon, videokamera & klocka (125g) Dagbok & blyertspenna (375g) Huvudfack: "Skyddspåse": Myggmedel, skovax, solskydd, extra remmar (620g) DrySack 5 liter: "Frukostmat": Havregryn, kaffe, blåbärssoppa, energibakor (& lite whisky) (1,2kg) Medicinväska: Värktabletter, compeed, förband, voltaren, nässpray, pi...

På måndag smäller det. Då kliver jag ut i vildmarken. Jag är förberedd, så förberedd jag kan vara. Utrustningen är på plats, färdvägen utstakat, depåerna packade och resepapper utskrivna. Jag frustar i startfållan och kan inte komma iväg snabbt nog. Vad kommer denna vandring föra med sig? Vad kommer den göra med mig? Kommer den bli någorlunda vad jag föreställer mig eller kommer hela tillvaron att trilla över ända? Jag är som sagt förberedd för allt. Eller, ja, nästan allt. Vad jag inte är förberedd på är hur jag kommer hantera det hela och reagera mentalt. Ja, jag har vandrat långt förut, men inte så här långt och definitivt inte ensam. Hur blir det efter tre dagar söder om Kvikkjokk utan att ha sett en levande själ? Hur klarar jag sex dagars ihållande regn från alla håll kombinerat med starka vindar? Bryts jag ner av frost på tältet, dimma som ger noll och ingen sikt och snöfall över Tjäktjapasset? Vem finner jag i den här grinige gubben när vidderna öppnar sig, solen skiner, himle...

Först och främst: Stort tack för alla lyckönskningar jag fått de senaste dagarna, i alla former. De såväl värmer som behövs nu när det är på allvar. Väl medveten om att det jag gör är både lite extremt och kanske tokigt och att det är väldigt lätt att ta till begrepp som 50-årskris finner jag stöd och bärkraft i era genuina hälsningar. Mest stöd givetvis från Lotti, som utan att blinka låter mig göra detta och förstår vad det betyder för mig. Jag älskar dig så mycket. Jag skriver detta inlägg i förväg, gör det redo för att bara kompletteras med en bild vid porten till Kungsleden i Abisko så jag kan ladda upp, stänga av mobil och ge mig av. Jag har 43 mil framför mig. Trampandes, skuttandes, vadandes, stånkandes och, förhoppningsvis, leendes. Telefonen kommer förbli avstängd tills jag nått målet i Hemavan, det kommer vara jag, mitt tält och alltet. Vid det här laget har jag berättat allt jag kunnat, somliga av er är säkert trötta på det redan, andra lika spända inför det här som jag...

Kära vänner. Om en dryg vecka bär det nu av på det äventyr som tog sin början i min hjärna för drygt två år sedan. I förberedelserna inför vandringsresan till  Cinque Terre 2014  föll mina ögon på en artikel om Kungsleden och jag visste direkt att detta var vad jag ville göra när jag fyllde 50. Sedan dess har det varit ett planerande och testande som säkert retat gallfeber på många i min omgivning men nu är det som sagt närmare än någonsin, nu ger jag mig snart av. Detta mail är tänkt att ge dem som så önskar dels lite information och hållpunkter för den här resan, dels möjligheter att följa min framfart och hålla koll på mig där jag vältrar mig i hjortron och renskav. Det är också en säkerhetsfråga, att dela med sig av planerna så att flera känner till dem om något mot förmodan skulle hända. Så häng med, det kan bli ett långt och faktaspäckat mail, men också ett ni kan ha att gå tillbaka till under dessa kommande veckor. Sammanfattningsvis: Den 14/8 klocka...