Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Vi har avslutat vår resa med två dagar i Durrës, en kuststad vid Adriatiska havet med strandpromenad, restaurangpir, uteserveringar och hotell med havsutsikt. Vi valde att göra det då dels påsken gav möjlighet till lite längre ledighet och dels eftersom Tirana helt enkelt inte ännu har ett utbud som fyller mer än de dagar vi var där. Som sig bör är husen och bebyggelsen på seafront snygg och prydlig. Ljus, terrasser, glas. Vi tänkte oss nog detta, en lite mindre ort med fokus på turism, om än mestadels inhemsk borde ha en mer pittoresk prägel, inte så sliten som bostadskvarter i huvudstaden. Du behöver dock inte komma mer än en gata ifrån strandpromenaden så är det ungefär samma stil. Vi har dock vant oss under våra resor att inte automatiskt nedvärdera detta. Vi kan tycka det är fult, slitet och tråkigt, för en annan är det vardag, norm och inget konstigt. Prioriteringar varierar och så länge hälsa inte äventyras är det väl ok, eller? Vi fick en solig första dag med underte...

Tirana är den 20:e storstadsresan vi gör på detta sätt. Ett litet jubileum i sig men också ett bevis på att vi har bra resesällskap. Att resa ihop är en speciell form av umgänge som inte är självklar ens med de bästa av vänner men vi har haft tur då vi fyra funkar bra ihop på många olika plan, värderar saker ungefär lika och kompletterar varandra väl som resande cirkus. Detta har givetvis mejslats ut under årens lopp och förändrats i takt med såväl ökad resvana som stigande ålder men något vi har varit duktiga på från start är förmågan till anpassning och förändring när vid köksbordet gjorda planer inte går i lås när man väl är på plats. Det kan vara ett tidsschema som inte stämde, en tillfälligt indragen busslinje, på tok för lång kö till en attraktion eller som i detta fall, påskafton i Tirana då planen för dagen var en tripp upp till Dajti Mountain, resa med linbana upp på toppen, utsikt, promenad och lunch med staden för våra fötter. Vi bad den oerhört hjälpsamma hotellperson...

Något som blivit mer vanligt de senaste åren på våra resor är guidade vandringar som är gratis. Samling vid ett klockslag, ingen föranmälan, bara att dyka upp. Det är svårt att veta hur dessa egentligen finansieras, jag har svårt att tro att de kan leva på den dricks de trots att det är kostnadsfritt får i slutet av turen, möjligen att en och annan student använder det för att dryga ut kassan. Vi resonerade lite om det kunde vara så att de, speciellt i växande ekonomier som denna, får bidrag som småföretagare och att man dessutom ser den stora bilden, att nöjda turister genererar positiva saker för staden på andra plan. För det är ju också så att de som gör detta ideellt har en passion och en vilja att göra det bästa av det jämfört med en sommarjobbare som helst bara vill att det ska vara över. Sådana guider har vi väl alla råkat ut för... Turen var som de flesta andra, den berättade om landets och stadens historia, vi travade runt och tittade på de flesta och mest välkända monum...

Missförstå inte den rubriken direkt nu. Läs vidare. Notera dock att bilder kommer utebli, jag har fullt upp med video och systemkamera för att ta bilder specifikt för bloggen också. Kanske jag kompletterar i efterhand eller så får ni nöja er med mina bildsköna beskrivningar. När man vaknar när klockan ringer 03:00 är det lätt att fundera på vad i hela friden man håller på med. Men går planet för årets storstadsresa klockan 6:00 och det dessutom är ett par dagar efter ett terroristdåd mot en flygplats (faktiskt i förra årets resmål) är det bara att gilla läget. Tirana som resmål dök upp som idé redan förra året. Vi såg lite skyltar och reklam och då vi redan betat av de stora städerna börjar de mindre, lite udda vara de som finns kvar, och bra så. Att upptäcka nya saker i sitt resande är något speciellt. Många har höjt på ögonbrynen när de fått veta och det har inte varit lätt att berätta vad vi ska göra här. Turismen är fortfarande lite i sin linda, att hitta uttömmande svar ...