Nithrin Taag - En dvärg i Tiara

Har ni hängt med ett tag vet ni att en annan resetradition är besök på en lokal marknad. Detta har under årens lopp givit en del diversifierade upplevelser, alltifrån skottlossning och stöldgods till att bli bryskt utkörda då prutandet över en skinnjacka gått lite överstyr. Alla städer har någon form av marknad och ibland är den bra, ibland är den av lopp-karaktär. Den vi siktat in oss på i Bryssel låg vid Midi-stationen, max tio minuters promenad från hotellet så efter ytterligare en stadig frukost bland babblande italienska damer och fnittrande tonårstjejer på plats för One Direction-konserten under lördagskvällen sadlade vi apostlahästarna och gav oss av. Solen sken och vi var tveklöst tidiga för det var gott om plats och flera handlare höll på och placerade ut det sista i sina stånd. Damerna i sällskapet fastnade snabbt bland blusar, linnen och dylikt och innan vi visste ordet av var dagens första inköp ett faktum. Vi strosade vidare och som vanligt kan du köpa det mesta på en så...

Användandet av allmänna transportmedel har förenklats avsevärt över åren. 1997 gjorde vi vår första storstadsresa i den här traditionen, till Berlin, och en busstur där sitter hyfsat etsat i våra minnen. Det gick fort, stoppen var smärtsamt korta men framför allt fick man hålla koll på karta och skyltar själv för att vara säker på att kliva av på rätt hållplats. Idag är det problemet mer eller mindre obefintligt. Skyltning är enkel, biljetter köps i maskin som har instruktioner på engelska och såväl bussar som spårvagnar, tag och metro visar tydligt vad nästa hållplats heter. Det verkar dessutom nästan finnas en internationell standard som används. Vår guide från igår hade pratat om hur komplicerat systemet var, invecklat och svårt att använda så det var med viss oro vi travade mot metrostationen nära vårt hotell. Vi undrar nu hur ofta guiden åker metro, för det var hur enkelt som helst och följde gängse standard som vi var vana vid. Piece of cake. Vi styrde vår kos mot Heyzel-stad...

En luftkonditionering med kontaktbehov och en värme kroppen ännu inte vant sig vid riktigt gjorde kanske inte natten till den mest sömnrika, men några timmar lyckades vi klämma in. Tid för avfärd från hotellet var bestämd till 9:15 och innan dess hann vi få i oss en högs ordinär hotellfrukost, dock med en äggröra och ett kaffe som stack ut och satte lite guldkant på starten på dagen. Brussel som europeiskt politiskt centrum är ju givet uppmärksamhet när man väl är här och en liten promenad på dryga två kilometer från hotellet påbörjades på utsatt tid. Termometern visade redan 23 och hade hotat med 29 framåt dagen, med avbrott för åskskurar vid 15-tiden. Regnjackan packades ner men shortsen låg kvar hemma i Edet. När vi såg parlamentet i slutet av gatan började det droppa. Det blev aldrig något egentligt ihållande av det, men det och faktumet att vi missat lite på tiden/avståndet gjorde att steglängden nu ökade, så även kadensen. På fredagar kommer man som enskild besökare bara in vid e...

3:00 ringde klockan. Vilan under natten hade varit obefintlig, inte bara för att man som regel sover sämre när man ska upp tidigt och inte får försova sig, utan också för att jag i en veckas tid jobbat som en jävla galning med massor att göra och ingen tid att göra det på. Tre dagar innan var jag övertygad om att jag inte skulle komma iväg, att sällskapet helt enkelt skulle få åka utan mig. Jag fick helt enkelt inte ihop det. Visst, man måste kunna få ta semester och man är inte så oumbärlig som man kanske tror, men vi jobbar väldigt individuellt på Vindspelet och det för inte bara med sig stor frihet i sin yrkesroll, det innebär också ansvar i samma utsträckning och att ta ansvar för mitt jobb är väldigt viktigt för mig. Ja, det har varit på väg att föra mig i fördärvet, men man är som man är, i mångt och mycket, och när man pressas går man mycket ner på autopilot och instinkt, inget snack om saken.   Sista dagen redde det dock ut sig (en hel del tack vare tidiga morgnar och sena...